29.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 318/40

2.1.1

Påståenden om kosmetiska produkter är utsagor som görs, vanligtvis i annonsering, med avseende på en produkts funktioner (R. Schueller och P. Romanowski, C&T, januari 1998). Ett påstående kan vara ett ord, en mening, ett stycke eller enbart en antydning. Exempel på påståenden är ”minskar framträdandet av fina linjer och rynkor på 10 dagar” eller ”motverkar åldrande”. Ytterligare exempel på påståenden är ”100-procentig gråhårstäckning” för hårfärgningsmedel eller ”70 % av kvinnorna uppgav att deras hår var fritt från mjäll efter en användning”, från en undersökning av konsumentupplevelsen vid testning av ett antimjällschampo.

2.1.2

Produktpåståenden och annonsering, inklusive andra former av marknadskommunikation (dessa betecknas gemensamt som ”produktpåståenden”) är oumbärliga verktyg för att informera konsumenterna om produkters särdrag och egenskaper och hjälpa dem välja de produkter som bäst passar deras behov och förväntningar. Eftersom kosmetiska produkter är mycket relevanta för konsumenterna är det mycket viktigt att ge dem tydlig, användbar, begriplig, jämförbar och tillförlitlig information, så att de kan fatta välgrundade beslut.

2.1.3

Produktpåståenden är också mycket viktiga verktyg för att kosmetikföretag ska kunna särskilja sina produkter gentemot konkurrenterna. Dessa påståenden kan också bidra till en väl fungerande inre marknad genom att stimulera innovation och främja konkurrens mellan företag.

2.1.4

För att produktpåståenden ska fylla sitt syfte i tillräcklig mån, dvs. tjäna konsumentens och även kosmetikföretagets ovannämnda intressen, är det viktigt att ha ett effektivt regelverk på plats för att säkerställa att produktpåståendena är rättvisande och inte vilseleder konsumenterna, samtidigt som hänsyn tas till sammanhanget och marknadsföringsverktygen för dessa påståenden (oberoende av om det är tryckt material, tv-reklam eller någon form av nya medier såsom internet eller internetmobiler).

2.2.1

Förordningen om kosmetiska produkter (förordning (EG) nr 1223/2009) ska senast i juli 2013 helt ha ersatt direktiv 76/768/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter. Denna nya förordning syftar huvudsakligen till att garantera ett bättre konsumentskydd och säkerställa att den inre marknaden fungerar väl. I förordningen anges att ”konsumenterna bör skyddas från vilseledande påståenden om kosmetiska produkters verkan och andra egenskaper”.

2.2.2

Förordningen gäller endast kosmetiska produkter och inte läkemedel, medicintekniska produkter eller biocider. För förordningens syften avses med ”kosmetisk produkt” ämnen eller blandningar som är avsedda att appliceras på människokroppens yttre delar eller på tänder och slemhinnor i munhålan i uteslutande eller huvudsakligt syfte att rengöra eller parfymera dem eller förändra deras utseende, skydda dem, bibehålla dem i gott skick eller korrigera kroppslukt. Ämnen eller blandningar som är avsedda att sväljas, inhaleras, injiceras eller användas som implantat på människan ska inte anses vara kosmetiska produkter.

Kosmetiska produkter inkluderar till exempel produkter för hårvård (schampo, hårbalsam etc.) hudvård (kroppslotion, ansiktskräm, nagelprodukter etc.), personlig hygien (bad- och duschprodukter, tandkräm, deodorant/antiperspirant etc.), färgkosmetika (hårfärgningsmedel, makeup etc.), doftämnen (parfym, luktvatten etc.).

2.2.3

I artikel 20 i förordningen anges följande: ”Text, namn, varumärken, bilder och tecken, figurativa eller ej, som används på etiketter, vid tillhandahållande på marknaden och i reklam för kosmetiska produkter får inte antyda någon egenskap eller funktion som produkterna i fråga inte besitter.”

2.2.4

När det gäller vilseledande produktpåståenden ska man även beakta relevanta artiklar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden.

2.2.5

I artikel 6 (”Vilseledande handlingar”) i detta direktiv uppges följande: ”En affärsmetod skall anses vara vilseledande om den inbegriper oriktig information och således är falsk eller om den på något sätt, även genom den allmänna utformningen – även om informationen är korrekt i sak – vilseleder eller sannolikt kommer att vilseleda genomsnittskonsumenten” när det gäller ”produktens utmärkande egenskaper, som t.ex. … ändamålsenlighet, användningsområde … eller det resultat som kan förväntas av användningen, eller resultat och egenskaper som framkommit vid provningar eller undersökningar som utförts på produkten ifråga”.

2.2.6

I artikel 7 (”Vilseledande underlåtenhet”) i detta direktiv anges vidare: ”En affärsmetod skall anses vara vilseledande om den, i sitt sammanhang och med beaktande av alla dess särdrag och omständigheterna kring den samt av kommunikationsmediets begränsningar, innebär att näringsidkaren underlåter att lämna väsentlig information som genomsnittskonsumenten, beroende på sammanhanget, behöver för att fatta ett välgrundat affärsbeslut”. De för produkten utmärkande egenskaper som inkluderas i ett produktpåstående ska betraktas som viktig information (i en utsträckning som är lämplig för kommunikationsmediet och produkten).

2.2.7

Annonsörer ska också följa reglerna i direktiv 2006/114/EG om vilseledande och jämförande reklam.

2.3.1

Aktuella europeiska rättsliga och regleringsmässiga fall visar att olika myndigheter i medlemsstaterna tolkar den ovannämnda lagstiftningen på olika sätt och därmed saknas en enhetlig tolkning av reglerna om påståenden om kosmetika. Detta lägger en stor börda på de kosmetikföretag som verkar på den gemensamma marknaden eftersom de inte kan vara säkra på att en annonskampanj som är laglig i till exempel Frankrike inte kommer att ifrågasättas av vederbörande nationella myndigheter i Ungern eller i Storbritannien. De flesta sådana fall har lett till höga böter för kosmetikföretagen. År 2007 hävdade Ungerns konkurrensmyndighet till exempel att inga uppgifter gällande kosmetiska produkters effektivitet som underbyggdes av påståenden med procentangivelse från kliniska tester kunde användas i Ungern i ett fall där de kliniska testerna genomförts i USA och i Frankrike. Myndigheten ansåg att det finns skillnader i hudtyp mellan olika länder och geografiska områden. Därför ger resultaten av dessa tester – som genomförts under olika klimatvillkor, med olika luftfuktighet och mellan kvinnor med olika kostvanor – inte rättvisande information för ungerska konsumenter om hur effektiva dessa kosmetiska produkter är. Ingen annan EU-medlemsstat har hittills kommit till samma slutsats. Vidare finns det olika lokala krav för ”naturliga” eller ”ekologiska” produkter. En olikartad tolkning av lagstiftningen är också till nackdel för konsumenterna eftersom de kan vara bättre skyddade i en medlemsstat än i en annan.

2.3.2

Tolkningsskillnader som beror på att det saknas gemensamma kriterier och en praktisk vägledning för produktpåståenden gör det nödvändigt för kosmetikföretag som verkar på den inre marknaden att själva granska och kontrollera varje påstående och annons i medlemsstaterna för att se till att de överensstämmer med lagen i landet i fråga. Därigenom uppkommer stora merkostnader för dessa företag. Genom att införa gemensamma riktlinjer för påståenden om kosmetika i EU skulle dessa kostnader kunna minskas. Besparingarna skulle kunna användas för innovation och forskning samt för att sänka produktpriserna. Det bör nämnas att Europas marknad för kosmetika står för nära en tredjedel av den globala kosmetikmarknaden, med över 4 000 företag som tillverkar produkter i EU och som direkt eller indirekt sysselsätter 1,7 miljoner människor.

Nödvändigheten för kosmetikföretagen som verkar på den inre marknaden att granska och kontrollera varje påstående och annons i varje medlemsstat innebär också att någon inre marknad inte föreligger inom detta marknadssegment.

2.3.3

Tolkningsskillnader på grund av att det saknas gemensamma riktlinjer för påståenden om kosmetika i EU gynnar inte heller konsumenterna. De kan inte vara säkra på den rätta innebörden av en utsaga när de köper samma produkt i olika medlemsstater, vilket kan orsaka förvirring. Om det saknas gemensamma kriterier för till exempel ”naturliga” eller ”ekologiska” produkter kommer konsumenterna att vara osäkra beträffande produkternas verkliga kvalitet. I dagens internetdominerade miljö kan konsumenterna också lätt handla över gränserna, där olika produkter finns tillgängliga för dem i olika länder på ”klickbart” avstånd. Om de i samband med användning av en produkt mot celluliter informeras om att ”synliga celluliter kommer att minska på bara 10 dagar”, utan någon ytterligare förklarande text i ett land, medan man i andra länder även visar den förklarande texten ”tillsammans med regelbunden motion och rätt kost”, kan konsumenterna bli förvirrade över hur effektiv produkten egentligen är. Gemensamma kriterier för påståenden krävs också eftersom konsumenter bör ges möjlighet att jämföra olika produkter i samma kategori (t.ex. två typer av ansiktskräm). För att uppnå detta måste alla påståenden lätt kunna kontrolleras av konsumenterna utifrån gemensamma kriterier. Endast påståenden som är tydliga och konkreta och som baseras på allmänt accepterade metoder gör det möjligt för konsumenterna att jämföra produkter och fatta ett välgrundat beslut i enlighet med sina behov.

2.4.1

Enligt artikel 20 i förordning (EG) nr 1223/2009 om kosmetiska produkter ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna och efter samråd med SCCS eller andra relevanta myndigheter upprätta en handlingsplan och anta en förteckning över gemensamma kriterier för påståenden som får användas när det gäller kosmetiska produkter, med beaktande av bestämmelserna i direktiv 2005/29/EG.

2.4.2

Europeiska kommissionen började utarbeta gemensamma kriterier för påståenden om kosmetiska produkter förra året och samarbetar med intressenter (nationella myndigheter, konsumentorganisationer, kosmetikaindustrin, leverantörer, små och medelstora företag etc.). Utarbetandet av riktlinjerna har kommit långt och EESK välkomnar framstegen i detta arbete.

2.4.3

Senast den 11 juli 2016 ska kommissionen översända en rapport till Europaparlamentet och rådet om användningen av påståenden med utgångspunkt i de gemensamma kriterier som antagits. Om rapporten visar att påståenden beträffande kosmetiska produkter inte uppfyller de gemensamma kriterierna ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna vidta lämpliga och hårdare åtgärder för att se till att de skyldigheter som fastställs i denna förordning uppfylls. I ett sådant fall kan kommissionen behöva ompröva vad som behandlas i denna vägledning och gå från allmänna instruktioner till mer detaljerade sådana (t.ex. rättsliga åtgärder, vilket var fallet vid påståenden om livsmedel).

2.4.4

EESK stöder bestämt tanken på att införa gemensamma kriterier som skulle ge ett harmoniserat regelverk på EU-nivå när det gäller att motivera användningen av påståenden gällande alla kosmetiska produkter. Kriterierna ska gälla alla påståenden om kosmetiska produkter, vare sig de är primära eller sekundära, i alla medier, och de ska låta de specifika inslagen anpassas till produkten, dess paketering, påståendena och deras sammanhang, utan att innovation motverkas och samtidigt som man ser till att samma regler efterlevs.

2.4.5

EESK anser dock att Europeiska kommissionen bör påskynda denna process. Om arbetet med att utarbeta riktlinjerna med gemensamma kriterier verkligen har kommit långt anser EESK att Europeiska kommissionen bör se till att dessa blir operativa företrädesvis i början av 2012, så att rapporten kan överlämnas till Europaparlamentet i god tid före 2016.

2.4.6

Europeiska kommissionens utkast till riktlinjer om gemensamma kriterier refererar i nuläget inte specifikt till ”miljöargument”. Frågan diskuteras på ISO-nivå. Det är dock för närvarande svårt att säga om de standarder som beslutas kommer att vara lämpade att tillämpas i EU och när dessa kommer att finnas tillgängliga. EESK ber därför Europeiska kommissionen att fram till dess överväga att tillämpa nya riktlinjer för etiska och miljömässiga marknadsföringspåståenden (till exempel på basis av nya riktlinjer från Danmarks konsumentombudsman).

2.4.7

EESK anser att påståenden bör underbyggas av antingen objektiva vetenskapliga studier (t.ex. kliniska prövningar) eller subjektiva konsumentundersökningar. Undersökningar av båda dessa slag bör dock uppfylla ett antal allmänt accepterade kriterier (antal deltagande konsumenter i undersökningen, representativt urval etc.) så att de inte vilseleder konsumenterna.