[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 21.5.2010

KOM(2010)266 slutlig

2010/0143 (NLE)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om ingående av ett avtal om civil luftfartssäkerhet mellan Europeiska unionen och Förbundsrepubliken Brasiliens regering

MOTIVERING

1. Inledning

1.1. Den 4 augusti 2009 begärde kommissionen tillstånd från rådet att föra förhandlingar med Förbundsrepubliken Brasilien om ömsesidigt erkännande av certifieringsresultat i fråga om civil luftfartssäkerhet och miljömässig överensstämmelse[1].

1.2. Rådet gav sitt tillstånd den 9 oktober 2009 och gav kommissionen i uppdrag att förhandla i enlighet med förhandlingsdirektiven samt utsåg en särskild kommitté som skulle bistå kommissionen i detta.

1.3. Det tillstånd som beviljades kommissionen avsåg ett avtal om ömsesidigt erkännande av resultat i första hand vad gäller certifiering av luftfartsprodukter, delar och utrustning. Tillståndet bekräftade också att avtalet, efter en process av förtroendeutveckling, även kan komma att omfatta godkännande och tillsyn av organisationer och personal som är verksamma inom underhåll av sådana luftfartsprodukter, delar och utrustning. Därmed bör ett avtal mellan EU och Förbundsrepubliken Brasilien säkerställa följande:

1. Produkter som har konstruerats, tillverkats, modifierats eller reparerats inom den ena partens jurisdiktion ska utan svårighet kunna få de godkännanden som behövs för att produkten ska kunna registreras eller tas i drift inom den andra partens jurisdiktion.

2. Luftfartyg som är registrerade eller drivs inom den ena partens jurisdiktion ska kunna underhållas av organisationer inom den andra partens jurisdiktion.

1.4. Huvudsyftet med ett sådant avtal skulle vara att underlätta handeln med sådana varor och tjänster som omfattas av avtalet, att i möjligaste mån begränsa upprepade bedömningar, provningar och kontroller till frågor där parternas bestämmelser skiljer sig mycket, och att kunna förlita sig på endera partens certifieringssystem för kontroll av överensstämmelse med den andra partens krav.

1.5. För att uppnå detta krävs enligt förhandlingsdirektiven följande:

- En gradvis tillnärmning av parternas krav och regleringsförfaranden.

- Ett bibehållet förtroende för båda parters certifieringssystem som bygger på erfarenheterna från samarbetet mellan Förbundsrepubliken Brasiliens civila luftfartsmyndighet (ANAC) och Europeiska byrån för luftfartssäkerhet och som möjliggör för alla medlemsstaters behöriga myndigheter att på ANAC:s vägnar utföra de uppgifter som måste utföras för genomförandet av förordning (EG) nr 216/2008.

- Möjlighet för båda parter att vara förvissade om att de organ som är delaktiga i den andra partens regleringsförfaranden är i stånd att på ett tillfredsställande sätt utföra de bedömningar av överensstämmelse och den tillsyn på grundval av vilka de kan utfärda egna godkännanden.

- Ett utökat samarbete baserat på regelbundna samråd mellan parterna i syfte att säkerställa att avtalet fungerar tillfredsställande, särskilt genom införande av lämpliga samarbetsmekanismer för ömsesidig kontroll av att de tillsynsmyndigheter som ansvarar för avtalets genomförande fortlöpande är lämpade för och klarar att sköta detta uppdrag.

- Inrättande av ett system för kontinuerlig övervakning av att avtalet fungerar, särskilt dess bilagor som utgör en integrerad del av avtalet, samt möjliggörande av en effektiv förvaltning av avtalet genom en gemensam kommitté som är sammansatt av företrädare för båda parter och som har i uppdrag att i god tid föreslå lösningar på problem som uppstår i samband med genomförandet av avtalet.

2. Förhandlingsprocessen

2.1. Förhandlingarna med Brasilien har fokuserats på hur man kan möjliggöra ömsesidigt erkännande av godkännanden som intygar luftvärdigheten för luftfartyg, delar och utrustning monterade på dessa, samt av godkännanden för certifiering av organisationer som arbetar med konstruktion, produktion och underhåll. Godkännandena kommer att utfärdas av endera parten med tillämpning av vissa förfaranden i fråga om luftvärdighet och underhåll. Under förhandlingarna beslutade de två parterna att fastställa föreskrifter för dessa förfaranden i särskilda bilagor till avtalet.

2.2. Inom ramen för de förhandlingar som inleddes i Bryssel den 14 och 15 december 2009 och som en del av den förtroendeskapande processen, gjorde EASA ett bedömningsbesök hos ANAC och hos den brasilianska luftfartsindustrin den 22―26 februari 2010. De viktigaste säkerhetsområden som täcktes vid besöket var konstruktionsgodkännanden och produktionsgodkännanden. Vidare omfattade besöket en allmän bedömning av det system för underhållsgodkännande som tillämpas i Brasilien. Bedömningsbesöket omfattade även ett besök hos den brasilianska luftfartsindustrin för en bedömning av hur ANAC utövar sitt tillsynsuppdrag. Målet med besöket uppnåddes, eftersom det ledde till bättre förståelse av hur ANAC är organiserat och hur det fungerar samt till en bättre förståelse för den brasilianska regleringsramen på området civil luftfartssäkerhet, bland annat certifieringen av produktkonstruktion och produkttillverkning samt godkännande av underhåll och organisationer. Besöket visar att det brasilianska systemet – genom ANAC:s direkta inblandning och genom det designee -system som används för konstruktion och produktion (likvärdigt med det system som används i USA) – erbjuder samma oberoende kontrollnivå vad gäller överensstämmelse som föreskrivs i EU-lagstiftningen (förordningarna 216/2008 och 1702/2003). När det gäller underhåll visade besöket att rutinerna och förfarandena för certifiering på detta område gör att de lagstadgade krav motsvarande dem som föreskrivs i EU-lagstiftningen (förordning 2042/2003) efterlevs. Besöket visade emellertid också att en fortsatt förtroendeskapande process kommer att ge en tydligare bild av övervakningen av underhållsorganisationer som godkänts av ANAC.

2.3. Utkastet till avtal och de två bilagorna rörande luftvärdighets- respektive underhållscertifiering antogs ad referendum i Rio de Janeiro den 2 mars 2010.

3. Den rättsliga grunden för avtalet

3.1. Enligt domstolens rättspraxis faller undanröjande av tekniska hinder för handeln med varor inom ramen för den gemensamma handelspolitiken enligt definitionen i artikel 207.1 i EUF-fördraget och därmed också inom ramen för Europeiska unionens exklusiva behörighet[2].

3.2. Vidare har Europeiska unionen uppnått inre harmonisering på de områden som täcks av förordning (EG) nr 1592/2002 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet (EASA), dvs. på följande områden: Inledande och fortsatt luftvärdighet (inklusive underhåll) och miljömässig överensstämmelse för luftfartsprodukter. Dessa bestämmelser har ersatts med bestämmelserna i förordning (EG) nr 216/2008[3]. Denna förordning har kompletterats med en uppsättning tillämpningsföreskrifter (kommissionens förordningar (EG) nr 1702/2003 och 2042/2003) rörande de krav och förfaranden som ska iakttas av sökande, certifikatsinnehavare och myndigheter för att säkerställa kontinuerlig efterlevnad av de grundläggande kraven och målen enligt grundförordningen. Det föreslagna avtalet påverkar denna EU-lagstiftning i den mening som avses i domen i målet AETR.

3.3. Kommissionen anser därför att Europeiska unionen har exklusiv behörighet att ingå avtalet på grundval av artiklarna 207.4 och 100.2 i EUF-fördraget.

4. Avtalets struktur

4.1. Det förhandlade avtalet är i stort sett uppbyggt på samma sätt som ett ”klassiskt” avtal på området luftfartssäkerhet, dvs. som ett BASA-avtal , vilket är namnet på de nuvarande bilaterala luftfartssäkerhetsavtalen mellan medlemsstaterna och tredjeländer. Liksom BASA-avtalen är detta avtal baserat på ömsesidig tilltro till respektive system och på en jämförelse av skillnader i reglering. Det medför sålunda krav på och metoder för samarbete mellan export- och importmyndigheten, så att den senare kan utfärda sitt eget intyg om en luftfartsprodukt, del eller utrusning utan att behöva upprepa alla de bedömningar som gjorts av exportmyndigheten, samt förfaranden för tvistlösning såvitt avser ändring av avtalet.

4.2. Medlen för detta, dvs. att samarbeta och ömsesidigt godta respektive certifieringsresultat på området luftvärdighet och underhåll (metoder, tillämpningsområde när det gäller produkter eller tjänster, skillnader i reglering, även kallade ”särskilda villkor”), fastställs i bilagorna till avtalet. De två parterna kom redan när förhandlingarna inleddes överens om att de särskilda förfaranden som gör det möjligt för dem att ömsesidigt erkänna certifieringsresultat på de två områdena – certifiering av konstruktion och produktion samt godkännanden av underhållsorganisationer – skulle fastställas i bilagorna, vilka skulle vara lika bindande för bägge parter och utgöra en integrerad del av avtalet.

4.3. Utkastet till avtal ger parterna en möjlighet att överväga hur avtalet kan fås att fungera ännu bättre samt att rekommendera ändringar, inklusive tillägg av nya bilagor till avtalet via den gemensamma kommittén. Det ger parterna frihet att välja hur man vill ändra avtalet och dess bilagor, enligt samma ändringsförfarande som avslutas med det senaste meddelandet från den ena parten till den andra om att dess inhemska förfaranden för ikraftträdandet av en godkänd ändring har slutförts. Särskilt när en ändring avser ändringar av befintliga bilagor eller tillägg av nya bilagor, kan parterna komma överens om att ändra avtalet genom en utväxling av diplomatiska noter mellan parterna.

4.4. Utkastet till avtal utgör dessutom en klar vinst för Europeiska unionen, eftersom avtalet kommer att leda till ömsesidigt erkännande av certifieringsresultat på alla områden som rör luftvärdighet för alla medlemsstater. Det bör framhållas att det för närvarande bara är sex medlemsstater som har ett bilateralt avtal med Brasilien omfattande produktcertifiering. Hittills har Transport Brazil även godkänt resultat från europeiska förvaltningar som underlag för sina egna godkännanden, särskilt när resultaten har tagits fram under JAA:s överinseende. JAA har å sin sida granskat det brasilianska systemet och kommit överens om ”entreprenadavtal” med den brasilianska myndigheten, i de vilka förfaranden fastställs som måste följas för att JAA ska kunna rekommendera JAA:s medlemsmyndigheter att godta dess resultat. Denna metod används också för godkännanden av underhållsorganisationer, där det endast finns endast sex formella avtal. Även på detta område har ett ”entreprenadavtal” ingåtts mellan Transport Brazil och JAA, enligt vilket JAA:s medlemsmyndigheter kan godta brasilianska reparationsverkstäder (underhållsorganisationer) under tillsyn av den brasilianska förvaltningen. Det finns för närvarande inga avtal som omfattar miljöcertifiering av flygtekniska produkter.

5. Avtalets innehåll

5.1. Tydliga rättigheter och skyldigheter för parterna

5.1.1. Avtalet går inte längre än vad tillämplig lagstiftning hos respektive part medger. Den tillämpliga lagstiftningen i Europeiska gemenskapen är förordning (EG) nr 216/2008, samt dess tillämpningsföreskrifter och eventuella ändringar av dessa. Europeiska unionens system återspeglas helt i utkastet till text som innehåller tydliga bestämmelser om ansvarsfördelning när det gäller certifiering av luftfartsprodukter och komponenter samt av organisationer som arbetar med konstruktion, tillverkning och underhåll av sådana produkter och komponenter.

5.1.2. ANAC:s förfarande vad avser personalkvalifikationer på underhållsområdet har befunnits vara omfattande, men vissa utbildningsrelaterade förfaranden har ännu inte genomförts fullt ut. På samma sätt sker övervakningen av underhållsorganisationer genom en omfattande årlig revision utförd av ANAC:s revisorer med stöd av detaljerade checklistor. Samarbetet mellan ANAC och EASA på underhållsområdet kom igång först nyligen och för att få full försäkran vad avser det brasilianska tillsynssystemet och för att upprätthålla förtroendet för det systemet, föreslås det i avtalet att ANAC:s certifiering och tillsyn ska erkännas fullt ut först när dess kapacitet att utöva tillsyn över underhållsorganisationer har kunnat visas. När sådan kapacitet har kunnat visas föreslås det, på samma sätt som i det bilaterala avtalet mellan Europeiska unionen och Kanada om luftfartssäkerhet, att ANAC ska kunna utfärda godkännanden på EASA:s vägnar till underhållsorganisationer i Brasilien som utför underhåll på luftfartyg och delar konstruerade i EU, varvid byrån inte skulle behöva utfärda egna certifikat/godkännanden på grundval av de certifikat/godkännanden som utfärdats av ANAC. Detta är förenligt med EU:s lagstadgade krav i artikel 12.1 i förordning (EG) nr 216/2008, enligt vilka EASA eller medlemsstaternas luftfartsmyndigheter, inom ramen för ett internationellt avtal, ”får” utfärda certifikat på grundval av certifikat som utfärdats av luftfartsmyndigheter i ett tredjeland.

5.1.3. Kommissionen anser att bestämmelserna i artikel 12.1 i förordning (EG) nr 216/2008 inte utgör något hinder för gemenskapen att ingå ett internationellt avtal varigenom certifikat som utfärdats av behörig myndighet i ett tredjeland automatiskt är giltigt i Europeiska unionen. Med hänsyn till detta innehåller avtalet följande förtroendeskapande arrangemang på området för underhåll:

- Parterna avtalar, för underhållsförfarandets syften, att uppfyllande av en parts tillämpliga lagstiftning avseende underhåll och av de krav som anges i tillägg B1 innebär uppfyllande av den andra partens tillämpliga lagstiftning.

- Parterna avtalar, för underhållsförfarandets syften, att varje parts behöriga myndigheters certifieringsrutiner och certifieringsförfaranden utgör ett likvärdigt bevis för uppfyllande av de krav som avses ovan.

- Parterna avtalar, för underhållsförfarandets syften, att parternas respektive standarder gällande licensiering av underhållspersonal ska anses vara likvärdiga.

5.2. Tydliga medel att uppnå målen enligt uppdraget

5.2.1. I utkastet anges att respektive part ska godta överensstämmelse som konstaterats av den andra parten enligt specificerade förfaranden, när detta sker i enlighet med bestämmelserna i bilagorna – artikel 3.1.

5.2.2. I utkastet godkänns att respektive parts tillsynsmyndighet utfärdar certifikat som intygar överensstämmelse med den andra partens system på denna andra parts vägnar – artikel 3.1.

5.2.3. Genom utkastet till avtal säkerställs att förtroende för varandra upprätthålls genom en lämplig mekanism, dvs. ett system för fortlöpande samarbete och samråd baserat på ökat samarbete inom ramen för revisioner, inspektioner, underrättelser som sker i tid och samråd i alla frågor som omfattas av avtalets tillämpningsområde: artikel 8 om ömsesidigt samarbete, bistånd och insyn.

5.3. Ökat samarbete på säkerhetsområdet genom insyn och utbyte av säkerhetsinformation

5.3.1. Utkastet till avtal ger parterna möjlighet till nära samarbete på säkerhetsområdet, genom att de på ett proaktivt sätt samordnar sina säkerhetsåtgärder och sina säkerhetsinitiativ. Detta kan ske genom att de utbyter information och uppgifter samt utvecklar gemensamma program för att förbättra förmågan att förutspå och förhindra eller mildra potentiella risker för den civila luftfarten, med sikte på att inrätta ett övervakningssystem för alla luftfartyg som trafikerar deras territorier.

5.3.2. Under förutsättning att sekretessen och skyddet av känslig (konfidentiell) information upprätthålls, har parterna i enlighet med avtalet (artikel 8a) möjlighet att

3. på begäran och i god tid förse varandra med information och stöd i fråga om olyckor eller incidenter med koppling till de områden som omfattas av det här avtalet, och

4. utbyta övrig säkerhetsinformation om luftfartstrafik och resultat av övervakning, inklusive rampinspektioner av luftfartyg med användning av bägge parters flygplatser i enlighet med förfaranden utvecklade av de tekniska ombuden.

5.4. Regelbundna samråd och snabb tvistlösning

5.4.1. Avtalsutkastet har utformats för att fungera smidigt i det dagliga arbetet, så att tekniska frågor som uppstår i samband med dess tillämpning kan lösas så snabbt som möjligt. För detta ändamål ska en gemensam kommitté för parterna inrättas, samt delkommittéer – den gemensamma sektorkommittén för certifiering och den gemensamma sektorkommittén för underhåll – som ska rapportera till parternas gemensamma kommitté och övervaka bilagornas tillämpning. Den gemensamma kommittén och delkommittéerna har både samråds- och medlingsfunktioner, och ska se till att avtalet fungerar smidigt genom att utgöra ett forum för tvistlösning mellan parterna – artikel 9 (gemensam kommitté) och punkt 2.2 i bilaga A rörande certifiering och punkt 4.2 i bilaga B rörande underhåll.

5.4.2. Den gemensamma kommittén har i uppdrag att diskutera och rekommendera parterna eventuella ändringar av avtalet och dess bilagor, samt att utveckla arbetsförfaranden på områdena lagstiftningssamarbete och insyn vad avser all verksamhet som inte utarbetas av delkommittéerna. Härigenom kan frågor som rör de områden som inte omfattas av de två bilagorna, men som omfattas av Europeiska unionens lagstiftning (dvs. luftfartstrafik, licenser eller syntetiska utbildningshjälpmedel), diskuteras på ett konstruktivt sätt och bana väg för eventuella framtida ändringar av avtalet.

5.4.3. Samråd kan begäras oavsett tidpunkt – artikel 15. Parterna bör dock anstränga sig till det yttersta att lösa tekniska frågor på lägsta möjliga nivå, innan de blir ”tvistemål”.

5.5. Upprätthålla en hög nivå av förtroende för varandras system

5.5.1. För att upprätthålla en hög nivå av förtroende när det gäller båda parters system för inledande och fortsatt luftvärdighetscertifiering, måste Europeiska unionen och Brasilien uppfylla vissa skyldigheter:

- Att meddela den andra parten den behöriga myndighetens identitet, vilket för gemenskapen innebär ett meddelande till den brasilianska sidan om att en nationell luftfartsmyndighet har genomgått revision och godkänts (av EASA), samt att denna revision visar att myndigheten fullständigt iakttar Europeiska unionens lagstiftning, att den är insatt i den brasilianska lagstiftningens krav på de relevanta områdena och att den är i stånd att uppfylla de skyldigheter avseende certifiering och underhåll som följer av bilagorna – artikel 5.2 och 5.3.

- Att genom regelbundna revisioner se till att de nationella luftfartsmyndigheter som har anmälts som behöriga myndigheter i meddelande till den andra sidan förblir i stånd att fullgöra sina skyldigheter enligt avtalet och dess bilagor – artikel 5.4 och 5.5.

- Att amarbeta inom kvalitetssäkring och göra det möjligt för varandra att delta i standardiseringskontroller och varandras bedömningar av överensstämmelse (myndigheter och företag) – artiklarna 5.6 och 8.5.

- Utbyta säkerhetsuppgifter – tillgänglig information om olyckor, incidenter och händelser – artikel 8.4, och säkerställa lämplig konfidentialitet vid informationsutbyte – artikel 11.

- Meddela varandra alla tillämpliga krav samt samråda med varandra om regleringsmässiga och organisatoriska ändringar på ett tidigt stadium – artikel 8.

5.6. Kraftfulla skyddsåtgärder

5.6.1. Avtalsutkastet har utformats i syfte att ge parterna den flexibilitet som krävs för att omedelbart reagera när det uppstår säkerhetsproblem eller för att införa den högre skyddsnivå de anser vara nödvändig för säkerheten – artikel 6. Särskilda förfaranden har föreskrivits för att ge båda parter möjlighet att hantera sådana situationer, utan att avtalets giltighet äventyras.

5.6.2. Om parterna ändå skulle vara oförmögna att åtgärda en viss situation tillfredsställande, ger avtalstexten för det första möjlighet att tillfälligt dra in erkännandet av den ifrågasatta behöriga myndighetens resultat – artiklarna 6 och 10, och för det andra föreskrivs förfaranden för upphävande av en del av eller hela avtalet – artikel 16.3.

2010/0143 (NLE)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om ingående av ett avtal om civil luftfartssäkerhet mellan Europeiska unionen och Förbundsrepubliken Brasiliens regering

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 100.2 och 207.4 jämförda med artikel 218.6 a samt artikel 218.8 första stycket,

med beaktande av kommissionens förslag[4],

med beaktande av Europaparlamentets godkännande[5], och

av följande skäl:

5. Kommissionen har, på Europeiska unionens vägnar och i enlighet med rådets beslut om bemyndigande av kommissionen att inleda förhandlingar, förhandlat fram ett avtal med Förbundsrepubliken Brasilien om civil luftfartssäkerhet.

6. Det avtal som förhandlats fram av kommissionen undertecknades den … ; undertecknandet blir dock giltigt först om avtalet slutligt ingås.

7. Avtalet bör godkännas.

8. Det är nödvändigt att fastställa förfaranden för unionens deltagande i de gemensamma organ som inrättas genom avtalet samt för antagandet av vissa beslut, i synnerhet rörande ändringar av avtalet och dess bilagor, tillägg av nya bilagor, upphävande av enskilda bilagor, samråd och tvistlösning samt antagande av skyddsåtgärder.

9. Medlemsstaterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att deras bilaterala avtal med Brasilien om samma fråga upphävs från och med den dag då avtalet träder i kraft.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

10. Avtalet mellan Europeiska unionen och Förbundsrepubliken Brasilien om civil luftfartssäkerhet godkänns härmed på unionens vägnar.

11. Texten till avtalet bifogas detta beslut.

12. Rådets ordförande bemyndigas härmed att utse den eller de personer som ska ha befogenhet att överlämna det meddelande som avses i artikel 16.1 i avtalet.

Artikel 2

13. I parternas gemensamma kommitté, som inrättas genom artikel 9 i avtalet, ska unionen företrädas av Europeiska kommissionen biträdd av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet och åtföljd av luftfartsmyndigheterna i egenskap av företrädare för medlemsstaterna.

14. I den gemensamma sektorkommittén för certifiering som inrättas genom punkt 2.1.1 i bilaga A till avtalet och i den gemensamma sektorkommittén för underhåll som inrättas genom punkt 4.1.1 i bilaga B till avtalet, ska Europeiska unionen företrädas av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet biträdd av de luftfartsmyndigheter som är direkt berörda av dagordningen för varje möte.

Artikel 3

15. Kommissionen ska, efter samråd med den särskilda kommitté som utsetts av rådet, fastställa vilken ståndpunkt unionen ska inta i parternas gemensamma kommitté med avseende på följande frågor:

16. Antagande eller ändring av den gemensamma kommitténs interna förfaranden i enlighet med artikel 9 i avtalet.

17. Kommissionen får, efter samråd med den särskilda kommitté som avses i punkt 1, vidta följande åtgärder:

18. Anta skyddsåtgärder i enlighet med artikel 6 i avtalet.

19. Begära samråd i enlighet med artikel 15 i avtalet.

20. Anta åtgärder i fråga om tillfälligt indragande i enlighet med artikel 10 i avtalet.

21. Anta andra åtgärder som ska vidtas av en part i enlighet med avtalet, med förbehåll för punkt 3 och EU-lagstiftningen.

22. Rådet ska, med kvalificerad majoritet, fatta beslut rörande ett förslag från kommissionen med avseende på följande frågor:

23. Antagande av ytterligare bilagor i enlighet med artikel 16.5 i avtalet.

24. Andra ändringar av avtalet som inte omfattas av tillämpningsområdet för punkt 1.

25. Upphävande av enskilda bilagor i enlighet med artikel 16.3 i avtalet.

Utfärdat i Bryssel den […]

På rådets vägnar

Ordförande […]

[1] Rekommendation till rådets beslut om bemyndigande av kommissionen att förhandla om ett bilateralt avtal mellan Europeiska gemenskapen och Brasilien om ömsesidigt erkännande av certifieringsresultat i fråga om civil luftfartssäkerhet och miljömässig överensstämmelse, SEK(2009) 1097 slutlig, 3.8.2009.

[2] Yttrande 1/94, WTO, REG 1994, s. I-5267, punkt 33. I enlighet med denna rättspraxis sluts avtal om ömsesidigt erkännande av produkter i allmänhet på grundval av artikel 133 i EG-fördraget. Se t.ex. rådets beslut 1999/78/EG av den 22 juni 1998 om ingående av ett avtal om ömsesidigt erkännande mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater, EGT L 31, 4.2.1999.

[3] Förordning (EG) nr 216/2008 av den 20 februari 2008 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet, och om upphävande av rådets direktiv 91/670/EEG, förordning (EG) nr 1592/2002 och direktiv 2004/36/EG, EUT L 79, 19.3.2008, s. 1.

[4] EUT C , , s. .

[5] EUT C , , s. .