21.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 15/1

A.

Klimatförändringarna utgör ett allvarligt hot mot fattigdomsbekämpning, mänskliga rättigheter, fred, säkerhet, tillgång till vatten och mat och möjligheterna att förverkliga millennieutvecklingsmålen i många utvecklingsländer.

B.

I vissa utvecklingsländer skövlas skogar för tillverkning av biobränslen.

C.

De industrialiserade länderna har ett historiskt ansvar för klimatförändringen och är moraliskt skyldiga att hjälpa utvecklingsländerna i deras ansträngningar att anpassa sig till dess konsekvenser.

D.

Utvecklingsländerna är de som har bidragit minst till klimatförändringen, men ändå de som kommer att drabbas allvarligast av dess konsekvenser i form av bl. a. osäker livsmedels- och vattenförsörjning till följd av torka och ökenspridning, stigande havsnivåer, nya utmaningar för jordbruket, nya hälsorisker, extrema klimatförhållanden och migrationstryck. Det är samtidigt utvecklingsländerna som kommer att ha sämst förutsättningar att hantera dessa följder.

E.

I många industriländer har åtgärder för anpassning till klimatförändringar och riskreducering fått stor uppmärksamhet den senaste tiden. I låginkomstländer har samma akuta behov generellt sett inte tagits på allvar.

F.

Olaglig och icke hållbar import av timmer till EU är en av de viktigaste faktorerna bakom skogsavverkningen och man uppskattar att den kostar fattiga länder flera miljarder euro varje år.

G.

Avskogningen bidrar till ungefär 20 procent av de totala växthusgasutsläppen och ungefär 13 miljoner hektar tropiska skogar avverkas årligen. Avskogningen i de tropiska skogarna är ett allvarligt hot mot den biologiska mångfalden och uppehället för mer än en miljard fattiga människor som bor i och får sina inkomster från sådana skogar.

H.

De konkreta följderna av klimatförändringen måste ofta hanteras på lokal nivå av de lokala myndigheterna. Det är därför mycket viktigt att skapa en koppling mellan de internationella, nationella och lokala nivåerna så att man kan utveckla effektiva strategier för att anpassa sig till och mildra effekterna av klimatförändringarna. Stora strukturella förändringar är nödvändiga. Man får emellertid inte offra den gemenskapsbaserade strategin som gynnar de fattiga.

I.

Allt fler inser att klimatförändringar innebär ett hot mot säkerheten, bland annat konflikter om knappa naturresurser, naturkatastrofer som beror på klimatförändringar och storskaliga migrationsflöden. Att utveckla strategier för att möta de utmaningar som klimatförändringar/säkerhet tillsammans utgör kommer att vara en förutsättning för att säkerställa effektiva och anpassade åtgärder i utvecklingsländerna.

J.

De internationella insatserna för anpassning till klimatförändringar och för katastrofriskreducering har hittills varit begränsade, splittrade, dåligt samordnade och i många fall svåra att utnyttja för utvecklingsländerna, vilket står i direkt strid mot de mål som beskrivs i det europeiska samförståndet och Parisdeklarationen.

K.

Åtgärder för anpassning till klimatförändringar, katastrofriskreducering och kapacitetsuppbyggnad för utveckling borde vara nära sammanlänkade, men hittills har de endast bristfälligt integrerats iden verksamhet som bedrivs av med byråer för utvecklingssamarbete och internationella institutioner. En gemensam och samordnad strategi är avgörande för att man ska kunna genomföra den globala klimatförändringsalliansen (GCCA).

L.

Tvärvetenskapliga grupper med sakkunniga inom katastrofhantering samt utvecklingsexperter, planerare och experter på anpassning till klimatförändringar och klimatologi måste bildas för att fastställa bästa praxis för regional utveckling.

M.

Tidiga åtgärder för anpassning till klimatförändringar och katastrofriskreducering är en klart kostnadseffektiv lösning. Enligt beräkningar som gjorts skulle varje dollar som läggs på katastrofriskreducering kunna spara upp till sju dollar i katastrofinsatser, vilket också är ett kraftfullt argument för förhandstilldelning av biståndsbidrag.

N.

Alla försök att dubbelräkna EU-medel för att uppnå millenniemålen och de löften som avgivits inom ramen för UNFCCC bör således avvisas.

O.

Kostnaderna kommer att bli mycket högre om man dröjer med att fatta definitiva beslut om de åtgärder som behövs för att minska orsakerna till och effekterna av klimatförändringarna.

P.

De flesta miljöproblem, inklusive de som beror på klimatförändringar, tenderar att förvärras av befolkningstillväxt och större befolkningsstorlekar samtidigt som populationsdynamiken, i form av tillväxt, fördelning och sammansättning, utgör en integrerad del av utvecklingsprocessen eftersom de både påverkar och påverkas av miljöförändringar. Vid den internationella konferensen om befolkning och utveckling i Kairo 1994 belystes de många fördelar som anpassade, lokalinriktade och icke tvingande befolkningsåtgärder ger. Ändå har befolkningsfrågorna i allmänhet inte tagits med i planeringen av vare sig utveckling eller anpassning.

Q.

Jordbrukspolitiken, vattenpolitiken, politiken för förvaltning av skogsresurser samt hälso- infrastruktur-, utbildnings- och befolkningspolitiken måste alla beaktas om man vill integrera anpassningen till och begräsningen av klimatförändringarna i utvecklingspolitiken på ett effektivt sätt.

R.

Mindre korruption skulle leda till effektivare insatser för anpassning till och begränsning av klimatförändringar.

S.

Den ovan nämnda framstegsrapporten från 2007 om EU:s handlingsplan för klimatförändringar och utveckling visar att de framsteg som har gjorts för att integrera klimatförändringar i EU:s utvecklingspolitik, framför allt i landstrategidokument och regionala strategidokument, har varit otillräckliga och alldeles för långsamma.

T.

Det finns för närvarande ett enormt underskott i finansieringen av utvecklingsländernas anpassning. De beräknade årliga anpassningskostnaderna ligger på mellan 50 och 80 miljarder US-dollar per år, medan de medel som avsattes via multilaterala finansieringsmekanismer uppgick till mindre än 0,5 procent av de beloppen vid halvårsskiftet 2007.

U.

Även om EU:s mål är att leda kampen mot klimatförändringarna återspeglar EU:s budget inte den prioritet som getts till de strategier och åtgärder som EU antagit för att motverka klimatförändringar.

V.

En del av finansieringen av den globala klimatförändringsalliansen kommer att komma från Europeiska utvecklingsfonden (EUF) och det tematiska programmet för miljö och hållbar förvaltning av naturresurser inklusive energi (i linje med artikel 13 i finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete (DCI) (3)).

W.

EUF har i huvudsak använts för att finansiera nya initiativ. Kommissionen bör följa sina åtaganden att hitta nya finansieringskällor så att EUF kan behållas. Utskottet för utveckling har vid flera tillfällen fastställt att EUF borde ingå i EU:s budget så att man kan säkerställa en demokratisk kontroll av hur den används.

X.

I enlighet med artikel 21 om antagandet av strategidokument och fleråriga vägledande program, och artikel 35.2 i DCI, har parlamentet rätt att bli informerat om kommissionens åtgärder enligt artiklarna 5 och 8 i beslut 1999/468/EG.

Y.

Mekanismen för ren utveckling har hittills inte passat de fattigaste ländernas behov av investeringar i ren teknik särskilt bra. I Afrika finns mindre än 3 procent av alla projekt för ren utveckling och nära 90 procent av de certifierade utsläppsminskningarna (CER) har tilldelats projekt i Kina, Indien, Korea och Brasilien.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att skapa en global klimatförändringsallians, vilket innebär ett viktigt erkännande av klimatförändringarnas effekter på utvecklingen. Parlamentet uppmanar emellertid kommissionen att bättre förklara det särskilda mervärdet med en global klimatförändringsallians. Parlamentet understryker att samordning och samarbete med andra huvudaktörer måste finnas med på den globala klimatförändringsalliansens agenda, för att garantera optimal komplementaritet mellan olika alternativ.

2.

Europaparlamentet anser att den globala klimatförändringsalliansen är en viktig pelare i EU:s externa åtgärder för klimatförändringar och en kompletterande och stödjande plattform för den pågående processen inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar och Kyotoprotokollet för att påskynda genomförandet av dessa och av de avtal som hänger samman med dem.

3.

Europaparlamentet upprepar än en gång de alarmerande slutsatserna i det ovannämnda dokumentet om klimatförändringar och internationell säkerhet varnas det för att klimatförändringarna ökar säkerhetsriskerna för EU, hotar att överbelasta stater och regioner världen över som redan är känsliga och konfliktbenägna och underminerar ansträngningarna att nå FN:s millennieutvecklingsmål.

4.

Europaparlamentet konstaterar att ansträngningarna för att bekämpa klimatförändringar inte enbart måste bestå av politiska initiativ utan också måste utgå från det civila samhället, både i industriländer och i utvecklingsländer. Parlamentet anser att offentliga informationskampanjer bör genomföras, och utbildningsprogram i skolor och på universitet antas, både för att förse medborgarna med analyser och utvärderingar av klimatförändringarna och för att föreslå lämpliga insatser, främst för att förändra livsstilar på ett sätt som får utsläppen att minska.

5.

Europaparlamentet understryker att förstärkt samordning och ökat samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna är avgörande för EU:s politik för klimatförändring och utveckling. Den globala klimatförändringsalliansen utgör en unik möjlighet att leva upp till principerna i det europeiska samförståndet och Parisdeklarationen och åtgärdsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD) i Kairo 1994. Parlamentet är dessutom övertygat om att en av de viktigaste uppgifterna för en global klimatförändringsallians borde vara att bli en ”clearingcentral” för medlemsstaternas initiativ.

6.

Europaparlamentet uppmanar EU att ge klimatförändringar en central roll i sin politik för utvecklingssamarbete och anser vidare att man i kampen mot klimatförändringar måste inrikta sig på strukturella orsaker och uppmanar till en systematisk riskbedömning av klimatförändringarna som omfattar samtliga aspekter av den politiska planeringen och beslutsfattandet, både i EU och i utvecklingsländerna, däribland med avseende på handel, jordbruk, livsmedelssäkerhet.

7.

Europaparlamentet betonar att den globala klimatförändringsalliansen bör vidta konkreta åtgärder för att skapa enhetlighet mellan å ena sidan klimatförändringarnas effekter på utvecklingen, inbegripet EU:s politik för jordbruk, handel och fiske, och å andra sidan problem i samband med exportbidrag, som till exempel bundet bistånd, skuldbörda, exportkrediter och kommersiell användning av livsmedelsbistånd och påtvingad privatisering och liberalisering av mycket viktiga ekonomiska sektorer.

8.

Europaparlamentet påpekar att eftersom klimatförändringsalliansen, med 60 miljoner euro i anslag för perioden 2008-2010, ska fungera som ett komplement till den pågående processen inom ramen för UNFCCC, bör man undvika överlappning av åtgärder och se till att koncentrera medlen till de åtgärder som ger mest mervärde. Parlamentet menar att när väl ett klimatförändringsavtal efter 2012 har ingåtts, måste målen för och finansieringen av klimatförändringsalliansen ses över mot bakgrund av resultatet.

9.

Europaparlamentet anser att medel utanför UNFCCC inte kan ses som en del av industriländernas genomförande av sina åtaganden enligt denna konvention.

10.

Europaparlamentet anser att de 60 miljoner euro som hittills avsatts för den globala klimatförändringsalliansen är fullständigt. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa ett långsiktigt finansieringsmål för den globala klimatförändringsalliansen på minst 2 miljarder euro per år till 2010 och 5–10 miljarder euro till 2020.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge detaljerad information om befintliga finansiella mekanismer för klimatförändringar och utveckling på nationell och internationell nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att på basis av denna information snabbt föreslå vilka åtgärder som ska vidtas för att öka EU:s ekonomiska stöd till klimatförändring och utveckling och garantera bästa möjliga samordning och komplementaritet med befintliga initiativ.

12.

Europaparlamentet understryker att för att klimatförändringarna ska tas på allvar måste man tilldela nya medel från olika budgetposter och nya finansieringskällor som till exempel humanitära medel för klimatrelaterade katastrofer, medel för den gemensamma säkerhets- och utrikespolitiken (GUSP) och stabilitetsinstrumentet inom ramen för en förebyggande säkerhetspolitik eller till följd av klimatrelaterade säkerhetshot eller konflikter, andra medel för externa åtgärder när så är tillämpligt samt miljöskatter, offentlig-privata partnerskap och övriga nyskapande finansieringsmekanismer för detta ändamål.

13.

Europaparlamentet noterar med intresse slutsatserna från Europeiska rådets toppmöte den 19–20 juni 2008 och den budgetinverkan de har. Parlamentet menar att dessa budgetkrav endast kan hanteras genom att man använder sig av de medel som tillhandahålls genom det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (4). Parlamentet framhåller ännu en gång att nya anslag bör tillhandahållas för nya arbetsuppgifter.

14.

Europaparlamentet konstaterar i detta sammanhang att EU:s offentliga utvecklingsbistånd inte kommer att kunna nå målet om 0,56 procent av EU:s samlade BNI till 2010 och att det är svårt att se hur EU kommer att kunna uppfylla alla sina åtaganden utan att ta till nya innovativa resurser.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka den direkta finansieringen till den globala klimatförändringsalliansen, som inledningsvis kan ges i form av en nödinsats via det tematiska programmet för miljö och hållbar förvaltning av naturresurser inklusive energi, samt från tionde Europeiska utvecklingsfonden. Parlamentet understryker samtidigt det akuta behovet av ytterligare medel för anpassning som inte tas från EU:s offentliga utvecklingsbistånd samt av innovativa finansieringsmekanismer för detta syfte.

16.

Europaparlamentet påpekar för kommissionen att om medel tas från det tematiska programmet för miljö och hållbar förvaltning av naturresurser inklusive energi eller från EUF för att finansiera den globala klimatförändringsalliansen, bör de, såsom medel för utveckling, endast användas för åtgärder som är förenliga med utvecklingsbiståndet enligt definitionen från OECD:s kommitté för utvecklingsbistånds (DAC). Parlamentet insisterar på att detta bör vara en engångsföreteelse och att senare kompletteringar måste komma från andra källor.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att finansieringen av den globala klimatförändringsalliansen via det tematiska programmet för miljö och hållbar förvaltning av naturresurser inklusive energi och via EUF inte sker på bekostnad av andra viktiga mål inom utvecklingssamarbetet som till exempel utbildning, hälso- och sjukvård, jämställdhet eller vattentillgång.

18.

Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna måste ta ett betydligt större ansvar för att finansiera och samordna sina utvecklingsaktiviteter i den globala klimatförändringsalliansen.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avsätta minst 25 procent av de förväntade intäkterna från EU:s system för handel med utsläppsrätter under nästa försäljningsperiod till finansieringen av den globala klimatförändringsalliansen och andra klimatförändringsåtgärder i utvecklingsländerna som till exempel åtgärder för att skydda skogar och minska utsläppen från avskogning och skogsförstöring.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda den kommande översynen av EU:s budget för att omvärdera EU:s totala utgiftsprioriteringar och tillföra ytterligare medel till klimatförändring och utveckling i allmänhet och i synnerhet till den globala klimatförändringsalliansen, bland annat genom att omfördela medlen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att omedelbart realisera idén med en finansieringsmekanism för globala klimatförändringar som bygger på samma modell som den internationella finansieringsfaciliteten för immunisering samt förhandstilldelning av bistånd, för att garantera att stora belopp går till den globala klimatförändringsalliansen inom en relativt kort tidsperiod.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erbjuda den privata sektorn att bli en nära samarbetspartner i den globala klimatförändringsalliansen eftersom offentliga medel skulle kunna vara en katalysator som skapar incitament för investeringar och tillgång till marknader och teknik. Parlamentet uppmuntrar särskilt kommissionen att investera i utvecklingen av modeller för offentlig-privata partnerskap på viktiga områden, såsom vattenförsörjning och infrastruktur i utsatta områden, där finansieringsklyftorna för närvarande är betydande, eftersom klimatförändringarna påverkar många politiska områden (vattentillgång, folkhälsa, energiförsörjning m. m.) där staten och lokala myndigheter deltar. Parlamentet påminner om att EU:s prioritet bör vara att förstärka kapaciteten på dessa områden.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ingå partnerskap med den privata försäkringsbranschen och undersöka metoder för att utöka försöken med försäkringar för att finansiera anpassning eller katastrofriskreducering som avser såväl nationella/regionala som individuella försäkringsnivåer.

24.

Europaparlamentet beklagar att engagemanget från utvecklingsländernas regeringar, civilsamhällen och lokala myndigheter generellt sett har varit otillräckligt under hela den globala klimatförändringsalliansens planeringsprocess. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att beslut fattas i partnerskap med berörda parter under hela utvecklings-, genomförande-, finansierings- och utvärderingsprocessen.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda den globala klimatförändringsalliansen för att stödja och förstärka partnerländernas kapacitet att fastställa, hantera och begränsa de hot mot säkerheten som klimatförändringarna utgör och uppmuntrar kommissionen att avsätta ytterligare medel för detta ändamål. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att garantera att generaldirektoratet för yttre förbindelser deltar fullt ut i planeringen och genomförandet av den globala klimatförändringsalliansen så att politiken för utvecklingssamarbete, klimatförändringar och utrikes- och säkerhetspolitiken överensstämmer så mycket som möjligt.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda den globala klimatförändringsalliansen för att inleda diskussioner både med givarsamfundet och partnerländerna om ökade förberedelser och bättre beredskapsplanering inför en storskalig migration om klimatförändringarna innebär att det inte längre går att bo i vissa regioner.

27.

Europaparlamentet insisterar på att den globala klimatförändringsalliansen måste åtföljas av effektiva rapportmekanismer, inklusive detaljerade framstegsindikatorer och uppföljningsplaner.

28.

Europaparlamentet anser att ett särskilt mervärde och en särskild kompetens som den globala klimatförändringsalliansen skulle kunna medföra är att fungera som en bro mellan lokala anpassningsåtgärder och ramarna för den globala klimat- och utvecklingspolitiken. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang den politiska dialogen i den globala klimatförändringsalliansen som ett viktigt steg för att agendan för fattigdomsbekämpning och millennieutvecklingsmålen ska sammanlänkas med klimatförändringsagendan. Parlamentet understryker emellertid att den globala klimatförändringsalliansen kommer att vara framgångsrik endast om den ingår i EU:s övergripande strategi i förhandlingarna om perioden efter 2012, där ett starkt stöd till både lindrings- och anpassningsåtgärder i utvecklingsländerna är högsta prioritet.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda den politiska dialogen och sin planerade gemensamma deklaration mellan EU, de minst utvecklade länderna (LDC) och de små östaterna under utveckling (SIDS) som ett forum för att lägga fram idén om ett ”globalt avtal” där utvecklingssamarbete och klimatförändringsrelaterade åtgärder uppmärksammar demografiska problem som en självklar del i sammanhanget, i enlighet med initiativet till en global Marshallplan.

30.

Europaparlamentet understryker behovet av att mer görs för att integrera anpassning till klimatförändringar, katastrofriskreducering och åtgärder inom befolkningspolitik och reproduktiv hälsovård i kommissionens och medlemsstaternas utvecklingsstöd, framför allt på genomförandestadiet, eftersom de områdena är absolut grundläggande sett ur ett systemperspektiv. Parlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja den kommande halvtidsöversynen av landstrategidokumenten för att göra framsteg på detta område.

31.

Europaparlamentet insisterar på att kommissionen, parallellt med den globala klimatförändringsalliansen, måste fortsätta att utveckla åtgärderna till följd av 2007 års framstegsrapport om EU:s handlingsplan för klimatförändring och utveckling som innehåller många viktiga inslag som inte får gå förlorade, inklusive skapandet av ”clearingscentraler” på fältet för att förbättra samordningen av och tillgången till information.

32.

Europaparlamentet understryker att utveckling och genomförande av nationella handlingsprogram för anpassning med stöd av medel från den globala miljöfaciliteten har drabbats av flera problem på grund av bristande finansiering, underskattning av anpassningskostnader, svag koppling till den mänskliga utvecklingen, onödigt byråkratiska vägar för tillträde och en projektstyrd profil. Parlamentet uppmanar kommissionen att åtgärda dessa brister när den erbjuder ytterligare stöd åt de nationella handlingsprogrammen för anpassning i de minst utvecklade länderna och i de små östaterna under utveckling genom den globala klimatförändringsalliansen. Parlamentet välkomnar i sammanhanget kommissionens avsikt att undersöka möjligheterna till programbaserad kapacitetsuppbyggnad av styrande institutioner med hjälp av budgetstöd.

33.

Europaparlamentet understryker att en god användning av budgetstöd för en utvecklingsinriktad anpassning till klimatförändringar är beroende av att alla tillgängliga medel inom budgetstödsarrangemangen verkligen utnyttjas, inklusive dialogen om politiska prioriteringar, långsiktig övervakning samt tekniskt stöd för budgetarbete och budgetgenomförande. Parlamentet understryker vidare behovet av ett aktivt engagemang från civil- och lokalsamhällena. Parlamentet uppmanar också kommissionen att vara beredd på att utnyttja andra åtgärder om budgetstöd inte är lämpligt eller om de fattigaste och mest sårbara inte gynnas.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att den globala klimatförändringsalliansens planerade forskning om anpassning i utvecklingsländerna har ett tydligt ”bottom-up” perspektiv, vänder sig till de fattiga och mest sårbara, styrs av de lokala samhällenas behov och utförs i samarbete med de människor som berörs. Parlamentet betonar vikten av att målgrupperna meddelas om resultaten av anpassningsforskningen via tillgängliga mediekanaler.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsätta stora resurser till forskning om kostnaderna för anpassningen i utvecklingsländer för att få bättre kunskaper om de framtida kostnaderna för en nödvändig omstrukturering av handel, jordbruk, säkerhetspolitik och institutioner. Parlamentet erkänner att kunskapsklyftorna på området är ett hinder för effektiva anpassningsåtgärder och utgifter från både offentliga och privata aktörer.

36.

Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att kunnande och teknik – även teknik för katastrofriskreducering – överförs till partnerländerna i den globala klimatförändringsalliansen och uppmanar kommissionen att arbeta för ett webbaserat ”bibliotek” med relevanta uppgifter om anpassning till klimatförändringar samt underlätta ett utbytesprogram för experter inom anpassning till klimatförändringar mellan dessa länder.

37.

Europaparlamentet upprepar vikten av politisk konsekvens och begär att kommissionen behandlar frågan om att integrera klimatförändringar i insatserna för att minska fattigdomen i samband med översynen av EU:s budget och vid halvtidsöversynen av de olika utvecklingsinstrumenten.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna mer uppmärksamhet åt klimatförändringarnas effekter på jord- och skogsbruk samt åt anpassningen av jord- och skogsbruket till klimatförändringen. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda den globala klimatförändringsalliansen för att stödja utvecklingen av en miljövänlig jordbrukspolitik där livsmedelsförsörjningen har högsta prioritet. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att hjälpa till att skapa en lämplig institutionell och finansiell ram för de fattiga på landsbygden som är beroende av jordbruket för sin försörjning.

39.

Europaparlamentet poängterar att klimatförändringarna direkt och i stor utsträckning påverkar jordbruket i fattiga utvecklingsländer och att detta kan få dramatiska följder för livsmedelssäkerheten. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att använda den globala klimatförändringsalliansen för att utveckla jordbruksstrategier och produktionsmetoder som bättre motsvarar den lokala befolkningens behov och utgör en långsiktig lösning på de stigande livsmedelspriserna. Kommissionen uppmuntras särskilt att stödja nyskapande lösningar som till exempel att skapa ”gröna bälten” kring städer för att tillgodose de grundläggande livsmedelsbehoven i utvecklingsländernas storstäder.

40.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att föreslå en EU-strategi för katastrofriskreducering, vilket innebär ett viktigt steg för att överbrygga klyftan mellan katastrofriskreducering och utvecklings- och anpassningsinsatser. I detta sammanhang uppmanar parlamentet kommissionen att förtydliga hur den globala klimatförändringsalliansen rent praktiskt kan underlätta denna integrering.

41.

Europaparlamentet understryker att en strategi för katastrofriskreducering inte kommer att ge några betydande resultat utan en konkret handlingsplan och en omfattande omfördelning av budgetmedel som garanterar att en långsiktig finansiering av katastrofriskreducering och anpassning ingår i det allmänna utvecklingsbiståndet snarare än, som idag, som ett kortsiktigt och lågt prioriterat humanitärt projekt.

42.

Europaparlamentet understryker att det finns ett stort behov av ytterligare personalresurser inom EuropeAid och EU:s delegationer för att säkerställa ett framgångsrikt genomförande av den globala klimatförändringsalliansen. Parlamentet uppmanar kommissionen att avsätta betydande resurser för detta i EU:s budget för 2009. Parlamentet uppmanar även kommissionen mera allmänt att avsätta betydligt mera medel för utbildning av personal i fråga om anpassning till klimatförändringar och katastrofrisksreducering i kommissionens berörda generaldirektorat och delegationer, med särskild fokus på att förbättra praktiska kunskaper.

43.

Europaparlamentet betonar att i den mån den globala klimatförändringsalliansen kräver mildrande åtgärder behöver de minst utvecklade länderna och de små östaterna under utveckling kapacitetsuppbyggnad och teknikstöd för att bättre kunna delta i mekanismen för ren utveckling. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att aktivt delta i de internationella förhandlingarna om klimatförändring med målet att stärka mekanismen för ren utveckling, att garantera additionalitet och konsekvens med utvecklings- och klimatmålen. Vidare uppmanas kommissionen att inte enbart fokusera på mekanismen för ren utveckling som det ultimata utvecklingsverktyget, utan att också tillhandahålla alternativt stöd för sådana mildrande åtgärder som är lämpligare för de fattigaste länderna, och att prioritera aktiviteter inom såväl markanvändning och skogsbruk som tekniska lösningar med låga koldioxidutsläpp.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast utarbeta ambitiösa kompletterande politiska initiativ, framför allt inom skogs- och havsskydd, hållbar användning av naturresurser och inom samarbete avseende begränsningsteknik, där finansieringsbehoven kraftigt överstiger vad som för närvarande erbjuds inom ramen för den globala klimatförändringsalliansen. Parlamentet efterlyser särskilt stöd till utvecklingsländerna, både ekonomiskt och tekniskt, samt i form av tekniköverföring och samarbete, så att man så tidigt som möjligt kan underlätta användningen av tekniker som släpper ut små mängder växthusgaser och av miljövänliga produktionsmetoder.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska sitt förslag till hållbarhetskriterier för biobränslen, med striktare krav på vinster för klimat och ekosystem och där även hänsyn tas till effekterna av indirekta förändringar i markanvändningen och till utvecklingskonsekvenser för lokala myndigheter. Parlamentet understryker att hållbarhetskriterierna inte får utgöra nya protektionistiska åtgärder utan att de ska tas fram i en dialog med utvecklingsländerna.

46.

Europaparlamentet anser att den föreslagna globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi är ett unikt instrument i detta sammanhang och att den kan spela en viktig roll i energieffektivitetsprojekt samt för att främja förnybar energi i utvecklingsländerna.

47.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så fort som möjligt utarbeta en heltäckande agenda för att minska avskogningen och skogsförstöringen i utvecklingsländerna och inkludera främjandet av frivilliga partnerskapsavtal i enlighet med programmet för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt), samt lägga fram konkreta förslag på finansieringsmekanismer vid den 14:e partskonferensen (COP 14) i Poznan i december 2008. Parlamentet upprepar vikten av att sådana mekanismer inte bara ersätter de utsläpp av växthusgaser som undvikits, utan också skogarnas bidrag till biologisk mångfald och utveckling.

48.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen fortfarande inte har lagt fram några tydliga förslag om ett strikt förbud av timmerimport och import av timmerprodukter från olagligt avverkade skogar till EU-marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast lägga fram sådana förslag.

49.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.