5.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 112/17

(1)

Enligt artikel 30 i förordning (EG) nr 1290/2005 ska kommissionen besluta om avslutande av räkenskaperna för de utbetalningsställen som avses i artikel 6 i den förordningen på grundval av de årsräkenskaper som medlemsstaterna sänt in tillsammans med den information som behövs för att avsluta räkenskaperna och en försäkran om att de inlämnade räkenskaperna är fullständiga, exakta och sanningsenliga samt rapporter från de attesterande organen.

(2)

I enlighet med artikel 5.1 andra stycket i kommissionens förordning (EG) nr 883/2006 av den 21 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller utbetalningsställenas räkenskaper, utgiftsdeklarationer och inkomstdeklarationer samt villkoren för ersättning för utgifter inom ramen för EGFJ och EJFLU (2) tas för räkenskapsåret 2009 hänsyn till de utgifter som medlemsstaterna haft mellan den 16 oktober 2008 och den 15 oktober 2009.

(3)

Kommissionen har granskat de insända uppgifterna och har före den 31 mars 2010 delgivit medlemsstaterna resultatet av granskningen, tillsammans med nödvändiga ändringar.

(4)

Med stöd av den granskning som gjorts av årsredovisningar och kompletterande dokument kan kommissionen fastställa att de insända årliga räkenskaperna för vissa av utbetalningsställena är fullständiga, exakta och sanningsenliga. Bilaga I visar de räkenskaper som har avslutats för respektive medlemsstat och de belopp som ska återkrävas från eller betalas till medlemsstaterna.

(5)

Uppgifterna från vissa andra utbetalningsställen kräver ytterligare granskning, och deras räkenskaper kan därför inte avslutas i detta beslut. Bilaga II visar utbetalningsställena i fråga.

(6)

Enligt artikel 9.4 i förordning (EG) nr 883/2006 ska man i beslutet om avslutande av räkenskaper ta hänsyn till alla överskridanden av tidsfrister under augusti, september och oktober. En del utbetalningar som vissa medlemsstater redovisat under dessa månader 2009 gjordes efter tidsfristernas utgång. De aktuella minskningarna bör därför fastställas i detta beslut.

(7)

Kommissionen har redan, i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 1290/2005 och artikel 9 i förordning (EG) nr 883/2006, minskat eller dragit in ett antal månatliga betalningar för bokförda utgifter för räkenskapsåret 2009. För att undvika alla förtida eller tillfälliga återbetalningar av de aktuella beloppen, bör dessa inte godkännas i detta beslut, utan de bör omfattas av ytterligare kontroll i enlighet med artikel 31 i förordning (EG) nr 1290/2005.

(8)

Enligt artikel 32.5 i förordning (EG) nr 1290/2005 ska de ekonomiska följderna av den uteblivna indrivningen efter oegentligheter bäras till 50 % av den berörda medlemsstaten, om ingen indrivning har ägt rum inom fyra år efter det datum då det första administrativa eller rättsliga konstaterandet av oegentligheterna gjordes, eller inom åtta år i de fall då indrivningen ingår i ett rättsligt förfarande i det nationella rättsväsendet. I artikel 32.3 i samma förordning åläggs medlemsstaterna att tillsammans med årsräkenskaperna lämna in en sammanfattande redovisning till kommissionen av de förfaranden för återkrav som har inletts med anledning av oegentligheter. Tillämpningsföreskrifter när det gäller medlemsstaternas rapporteringsskyldigheter beträffande de belopp som ska återkrävas fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 885/2006 (3). I bilaga III till den förordningen finns den tabellen som medlemsstaterna ska lämna in under 2010. På grundval av de tabeller som medlemsstaterna fyller i bör kommissionen besluta vilka de ekonomiska följderna blir om ingen indrivning har ägt rum inom fyra respektive åtta år. Detta beslut föregriper inte senare beslut om överensstämmelse enligt artikel 32.8 i förordning (EG) nr 1290/2005.

(9)

Enligt artikel 32.6 i förordning (EG) nr 1290/2005 får medlemsstaterna besluta att inte fullfölja en indrivning. Ett sådant beslut får fattas endast om de redan åsamkade och förväntade kostnaderna för indrivningen tillsammans överstiger den summa som ska drivas in, eller om det visar sig omöjligt att genomföra indrivning därför att gäldenären eller de personer som är juridiskt ansvariga för oegentligheten är oförmögna att betala, vilket har fastställts enligt den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning. Om ett sådant beslut har fattats inom fyra år efter det datum då det första administrativa eller rättsliga konstaterandet gjordes, eller inom åtta år i de fall då indrivningen ingår i ett rättsligt förfarande i det nationella rättsväsendet, bör de ekonomiska följderna av den uteblivna indrivningen till 100 % bäras av gemenskapsbudgeten. I den sammanfattande redovisning som avses i artikel 32.3 i förordning (EG) nr 1290/2005 anges de belopp för vilka medlemsstaterna beslutade att inte fullfölja indrivningsförfarandena och anledningarna till detta. Medlemsstaterna belastas inte med dessa belopp, utan de bärs i stället av gemenskapsbudgeten. Detta beslut föregriper inte senare beslut om överensstämmelse i enlighet med artikel 32.8 i förordning (EG) nr 1290/2005.

(10)

I enlighet med artikel 30.2 i förordning (EG) nr 1290/2005 påverkar detta beslut inte beslut som antas senare av kommissionen om att undanta sådana utgifter som inte verkställts i överensstämmelse med Europeiska unionens bestämmelser från EU-finansiering.