Kommissionens beslut

av den 16 december 2003

om de nationella bestämmelser om användning av klorparaffiner med kort kolkedja som anmälts av Konungariket Nederländerna enligt artikel 95.4 i EG-fördraget

[delgivet med nr K(2003) 4749]

(Endast den nederländska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2004/1/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95.6 i detta, och

av följande skäl:

I. SAKFÖRHÅLLANDEN

(1) Genom en skrivelse av den 17 januari 2003 till kommissionen från Konungariket Nederländernas ständiga representation vid Europeiska unionen anmälde den nederländska regeringen med hänvisning till artikel 95.4 i fördraget sina nationella bestämmelser om användning av klorparaffiner med kort kolkedja (SCCP, Short Chain Chlorinated Paraffins) som den anser det nödvändigt att behålla efter antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/45/EG av den 25 juni 2002 om ändring för tjugonde gången av rådets direktiv 76/769/EEG om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (klorparaffiner med kort kolkedja)(1).

1. ARTIKEL 95.4 OCH 95.6 I FÖRDRAGET

(2) I artikel 95.4 och 95.6 i fördraget fastställs följande:

"4. Om en medlemsstat efter det att rådet eller kommissionen har beslutat om en harmoniseringsåtgärd anser det nödvändigt att behålla nationella bestämmelser som grundar sig på väsentliga behov enligt artikel 30 eller som avser miljö- eller arbetsmiljöskydd, skall den till kommissionen anmäla dessa bestämmelser samt skälen för att behålla dem.

(.....)

6. Kommissionen skall inom sex månader efter en sådan anmälan [...] godkänna eller förkasta de ifrågavarande nationella bestämmelserna sedan den konstaterat huruvida dessa utgör ett medel för godtycklig diskriminering eller innebär förtäckta handelshinder mellan medlemsstaterna samt huruvida de kommer att utgöra ett hinder för den inre marknadens funktion.

Om kommissionen inte fattar beslut inom denna period skall de nationella bestämmelser som avses i punkterna 4 [...] anses godkända.

Om det är berättigat på grund av frågans komplexitet och om det inte finns någon fara för människors hälsa, får kommissionen meddela den berörda medlemsstaten att den period som avses i denna punkt kan förlängas med ytterligare högst sex månader."

2. DIREKTIV 2002/45/EG

(3) Genom rådets direktiv 76/769/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar)(2), i dess ändrade lydelse, fastställs bestämmelser som begränsar användningen och utsläppandet på marknaden av vissa farliga ämnen och beredningar.

(4) Enligt artikel 1.1 skall direktivet tillämpas på de farliga ämnen och beredningar som anges i bilaga I. Enligt artikel 2 skall medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de farliga ämnen och beredningar som anges i bilaga I endast släpps ut på marknaden och används enligt de villkor som anges i bilagan.

(5) Direktiv 76/769/EEG har ändrats vid ett flertal tillfällen, bland annat för att nya farliga ämnen och beredningar skall läggas till i dess bilaga I och för att det därmed skall införas sådana begränsningar för användning eller utsläppande på marknaden av dessa ämnen och beredningar som krävs för att skydda människors hälsa och miljön.

(6) Genom direktiv 2002/45/EG, vars rättsliga grund är artikel 95 i fördraget, har en ny punkt 42 om alkaner, C10-C13, klorerade (SCCP) införts i bilaga I till direktiv 76/769/EEG med bestämmelser om utsläppandet på marknaden och användningen av dessa ämnen.

(7) Enligt punkt 42.1 får SCCP inte släppas ut på marknaden för användning som ämne eller som beståndsdel i andra ämnen eller beredningar i koncentrationer som är högre än 1 %

- för metallbearbetning,

- för infettning av läder.

(8) Enligt punkt 42.2 skall samtliga återstående användningsområden för SCCP före den 1 januari 2003 ses över av Europeiska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna och Ospar-kommissionen i ljuset av relevanta nya vetenskapliga rön om risker för hälsa och miljö med SCCP, och Europaparlamentet skall underrättas om resultatet av denna översyn.

(9) I artikel 2.1 fastställs det att medlemsstaterna senast den 6 juli 2003 skall anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, att de genast skall underrätta kommissionen om detta samt att de skall tillämpa dessa bestämmelser senast från och med den 6 januari 2004.

3. NATIONELLA BESTÄMMELSER

(10) De nationella bestämmelser som anmälts av Nederländerna infördes genom ett beslut av den 3 november 1999 om förbud mot viss användning av klorparaffiner med kort kolkedja (Besluit gechloreerde paraffines WMS, Staatsblad van het Koninkrijk der Nederlanden, Jaargang 1999, 478).

(11) I artikel 1 fastställs det att beslutet skall tillämpas på klorerade alkaner med en kolkedja på mellan 10 och 13 kolatomer och en kloreringsgrad på minst 48 viktprocent.

Enligt artikel 2.1 får de SCCP som nämns i artikel 1 inte användas

a) som mjukgörare i färg, beläggningar eller tätningsmedel,

b) i metallbearbetningsvätskor,

c) som flamskyddsmedel i gummi, plast eller textil.

Enligt artikel 2.2 får SCCP dock fortsätta att användas till och med den 31 december 2004 i tätningsmedel för dammar eller som flamskyddsmedel för transportband som uteslutande används i gruvor.

(12) Dessa bestämmelser anmäldes till kommissionen den 8 mars 1999 då de ännu var på förslagsstadiet, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter(3). Nederländerna poängterade att det var nödvändigt att införa de föreslagna bestämmelserna för att landet skulle kunna fullgöra sina internationella skyldigheter enligt konventionen om förhindrande av havsförorening från landbaserade källor (Pariskonventionen) och Pariskommissionens (Parcom) beslut 95/1 från juni 1995 om att successivt avveckla SCCP, som fattats inom ramen för konventionen och som Nederländerna anslutit sig till(4). Fem medlemsstater(5) och Europeiska kommissionen lämnade synpunkter, och Spanien inkom med ett detaljerat utlåtande. Såväl dessa medlemsstater, utom Danmark och Österrike, som Europeiska kommissionen motsatte sig att de planerade nationella bestämmelserna infördes.

4. FAKTAUNDERLAG OM SCCP

(13) Klorparaffiner är kemiska ämnen som framställs genom klorering av paraffiner eller alkaner med raka kolkedjor. De delas ofta in i olika grupper beroende på utgångsmaterialets kedjelängd och mängden klor i slutprodukten. De tre huvudgrupperna är kortkedjiga, mellankedjiga och långkedjiga klorparaffiner (SCCP, MCCP respektive LCCP). SCCP framställs av paraffiner med raka kolkedjelängder på mellan 10 och 13 kolatomer. SCCP för kommersiellt bruk kan ha ett klorinnehåll på i genomsnitt 49-71 %. De kan saluföras och användas i ren form eller förekomma som föroreningar i andra ämnen och preparat, till exempel i mellankedjiga klorparaffiner (MCCP)(6).

(14) Inom EU används SCCP huvudsakligen som tillsats i metallbearbetningsvätskor. Andra användningsområden är som flamskyddsmedel i gummiberedningar och som tillsats i målarfärg och andra beläggningssystem. I mindre utsträckning används de också som infettnings- och mjukningsmedel inom läderindustrin, som impregneringsmedel inom textilindustrin och som tillsats i tätningsmedel.

(15) Eftersom de är toxiska, långlivade och har benägenhet för bioackumulering hör SCCP till de ämnen som är föremål för åtgärder mot föroreningar i Pariskonventionen (numera Ospar-konventionen)(7). Under början av 1990-talet uttryckte Pariskommissionen farhågor om utsläppen av SCCP i den marina miljön, och började utarbeta lagstiftning om användningen av dessa ämnen. Vid samma tid lade de europeiska tillverkarna fram ett förslag till en frivillig överenskommelse i syfte att successivt avveckla leveransen av SCCP till användning i skärvätska vid metallbearbetning samt uppmuntra senare produktionsled inom industrin att använda produkter som var mindre skadliga för vattenmiljön. Förhandlingarna gav inget resultat och Pariskommissionen (Parcom) antog slutligen beslut 95/1. Förenade kungariket motsatte sig detta beslut med motiveringen att det inte fanns någon korrekt riskbedömning som underlag.

(16) Genom kommissionens förordning (EG) nr 1179/94(8) fördes SCCP upp på den första listan över prioriterade ämnen som skall genomgå riskbedömning enligt rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen(9), och Förenade kungariket utsågs till rapportör.

(17) Förenade kungarikets riskbedömningsrapport om SCCP slutfördes i september 1997, efter att ha granskats av medlemsstaternas tekniska experter(10). Rapporten innehöll samtliga vetenskapliga rön fram till 1996, inklusive underlaget för Parcom-beslut 95/1. I rapporten belystes vissa miljörisker för vattenlevande organismer med att använda SCCP för metallbearbetning och läderberedning, och det föreslogs därför att man skulle vidta åtgärder för att begränsa riskerna. För de användningsområden som nu återstår ansågs det inte finnas någon anledning till oro för både miljön och människors hälsa, även om det ansågs nödvändigt med ytterligare information och tester för att kunna kartlägga vissa potentiella miljörisker med användning av SCCP i gummi.

(18) Förenade kungarikets riskbedömningsrapport lades fram för Vetenskapliga kommittén för toxicitet, ekotoxicitet och miljö (SCTEE) för utvärdering. I sitt yttrande av den 27 november 1998(11) bekräftade CSTEE att resultaten från riskbedömningen var vetenskapligt väl underbyggda.

(19) Genom kommissionens direktiv 98/98/EG(12) har SCCP blivit klassade som farliga ämnen enligt rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen(13). De är i synnerhet klassificerade som cancerframkallande i kategori 3 och har tilldelats riskfras R 40 (möjlig risk för bestående hälsoskador) och symbolen Xn (hälsoskadlig). De är dessutom klassificerade som miljöfarliga och har tilldelats riskfras R 50/53 ("mycket giftigt för vattenlevande organismer" och "kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön") samt symbolen N ("miljöfarlig").

(20) Riskbedömningsrapporten om SCCP slutfördes i oktober 1999(14). Resultaten av riskbedömningen av SCCP och den motsvarande strategin för riskbegränsning antogs slutligen på gemenskapsnivå genom kommissionens rekommendation 1999/721/EG av den 12 oktober 1999(15) mot bakgrund av förordning (EEG) nr 793/93. Huvuddragen i rekommendationen anges nedan.

"I. RISKBEDÖMNING

A. Människors hälsa

Följande slutsats kan dras av utvärderingen av riskerna för ARBETSTAGARE, KONSUMENTER och MÄNNISKOR SOM EXPONERAS VIA MILJÖN: Det finns för närvarande inget behov av ytterligare uppgifter eller undersökningar, eller av några andra riskbegränsande åtgärder än de som redan vidtagits. Denna slutsats grundas på följande:

- Riskbedömningen visar att inga risker kan förväntas för ovannämnda befolkningsgrupper. I samband med framställning och användning av ämnena riskerar arbetstagare främst att exponeras via huden. Inandning av ämnena är också möjlig vid användning av metallbearbetningsvätskor och smältlim som innehåller dessa ämnen. De riskbegränsande åtgärder som redan vidtagits inom ramen för arbetarskydd eller annan relevant gällande gemenskapslagstiftning anses tillräckliga.

- Att konsumenter kan exponeras vid kontakt med lädervaror som behandlats med ämnena och vid icke-professionell användning av metallbearbetningsvätskor ansågs inte utgöra någon större risk.

B. Miljö

Följande slutsats kan dras av bedömningen av riskerna för AKVATISKA (sediment) och TERRESTRISKA EKOSYSTEM. Denna slutsats grundas på följande:

- Det finns behov av ytterligare uppgifter för att bättre kunna karakterisera riskerna för sediment i samband med framställning av ämnena, för jord och sediment i samband med beredning och användning av metallbearbetningsvätskor och produkter för finbearbetning av läder, samt för jord och sediment på regional nivå.

Följande uppgifter erfordras:

- Experimentell bestämning av Koc(16).

- Mätdata från jord och sediment i närheten av utsläppskällor.

- Toxicitetstester på organismer som lever i jord och sediment, om det inte av de ovannämnda uppgifterna framgår att det inte föreligger några risker för dessa miljöer.

Följande slutsats kan dras av bedömningen av riskerna för MIKROORGANISMER I AVLOPPSRENINGSVERK och för ATMOSFÄREN: Det finns för närvarande inget behov av ytterligare uppgifter eller undersökningar, eller av några andra riskbegränsande åtgärder än de som redan vidtagits. Denna slutsats grundas på följande:

- Riskbedömningen visar att inga risker kan förväntas för ovan nämnda miljöer. De riskbegränsande åtgärder som redan vidtagits anses tillräckliga.

Följande slutsats kan dras av bedömningen av riskerna för AKVATISKA (utom sediment) EKOSYSTEM och ICKE OMRÅDESSPECIFIKA EFFEKTER AV BETYDELSE FÖR NÄRINGSKEDJAN: Det finns behov av särskilda åtgärder för att begränsa riskerna. Denna slutsats grundas på följande:

- Effekter på ovannämnda lokala akvatiska miljöer kan uppkomma som en följd av exponering i samband med beredning och användning av metallbearbetningsvätskor som innehåller dessa ämnen och vid användning av läderberedningsprodukter i vilka de ingår.

- Icke områdesspecifika effekter av betydelse för näringskedjan kan uppkomma i samband med beredning och användning av läderberedningsprodukter som innehåller dessa ämnen och vid användning av metallbearbetningsvätskor i vilka de ingår.

II. STRATEGI FÖR ATT BEGRÄNSA RISKERNA FÖR MILJÖN

Man bör överväga att på gemenskapsnivå begränsa användning och saluföring av dessa ämnen för att skydda miljön från användning och beredning av produkter, särskilt sådana som används vid bearbetning av metaller och läder. Det krävs ytterligare arbete för att fastställa för vilka användningsområden det kan vara berättigat att bevilja undantag. De åtgärder som vidtagits för att skydda miljön kommer också att minska exponeringen av människor."

(21) Den 20 juni 2000 antog kommissionen ett förslag till ändring av direktiv 76/769/EG i syfte att införa de begränsningar av användningen och utsläppandet på marknaden som föreslagits i gemenskapens riskbedömning. Detta resulterade slutligen i att Europaparlamentet och rådet antog direktiv 2002/45/EG.

(22) I enlighet med den punkt 42.2 i bilaga I till direktiv 76/769/EEG som infördes genom direktiv 2002/45/EG inledde kommissionen översynen av de återstående användningsområdena för SCCP. I samband med detta bad kommissionen Förenade kungariket i dess egenskap av rapportör för SCCP inom ramen för förordning (EG) nr 793/93 att samla in och se över alla nya relevanta uppgifter och vid behov uppdatera gemenskapens riskbedömningsrapport. Kommissionen kontaktade även Ospar-sekretariatet för att få reda på om det finns några vetenskapliga rön om risker med SCCP som skulle kunna ändra slutsatserna från den tidigare riskbedömningen. Avslutningsvis frågade kommissionen SCTEE om den kände till några nya vetenskapliga rön som skulle kunna påverka resultatet av riskbedömningen och som skulle kunna motivera att slutsatserna ändrades.

(23) I sitt yttrande av den 22 december 2002 drog SCTEE slutsatsen att översynen av nya rön om SCCP inte föranleder någon ändring av slutsatserna i gemenskapens riskbedömning(17).

(24) I februari 2003 lade Förenade kungariket fram ett utkast till uppdaterad riskbedömningsrapport om SCCP som en uppföljning till direktiv 2002/45/EG. Utkastet lades därefter fram för medlemsstaternas tekniska experter(18) för kommentar. Den slutliga versionen lades fram i slutet av juli 2003. I rapporten görs en översyn av de uppgifter som har framkommit sedan den ursprungliga riskbedömningen gjordes, när det gäller hur miljön utsätts för SCCP, vart ämnena tar vägen och hur de inverkar på miljön. Vidare görs en ny bedömning av riskerna från andra användningsområden än de som omfattas av de begränsningar av användningen och utsläppandet på marknaden som fastställs i direktiv 2002/45/EG. De bägge ovannämnda CSTEE-yttrandena (skälen 18 och 23) har också tagits i beaktande. Till skillnad från den ursprungliga riskbedömningen omfattar den uppdaterade riskbedömningen riskerna för den marina miljön, både lokalt och i ett större perspektiv. Den senare aspekten har utvärderats i samband med de nyligen fastställda kriterierna för vilka ämnen som är långlivade eller mycket långlivade, bioackumulerande eller mycket bioackumulerande och toxiska (PBT, vPBT, PvBT eller vPvBT)(19). Riskbedömningen behandlar också i detalj utsläppen av SCCP under hela livstiden för de produkter som innehåller ämnena i fråga.

(25) Rapporten fokuserar på miljöriskerna och består av två delar. I den första delen belyses den bedömning som gjorts på grundval av förhållandet mellan PEC-värdet och PNEC-värdet(20) (nedan kallad "klassisk riskbedömning"). Den andra delen behandlar utvärderingen av SCCP i förhållande till PBT-kriterierna, och där bedöms riskerna för den marina miljön i vidare bemärkelse (nedan kallad "PBT-bedömning").

(26) Nedan följer resultaten från den uppdaterade riskbedömningen:

"x) i) Det finns behov av ytterligare uppgifter eller undersökningar.

Det sämsta tänkbara förhållandet mellan PEC och PNEC innebär en potentiell risk för ytvatten och sediment (från beredning och användning [applicering] av textilbeläggningar), jord (från beredning och användning i gummi och textil och från regionalt avfall som stannar kvar i miljön), sekundär förgiftning (från beredning och användning i gummi och textil och från användning i målarfärg och beläggningar) och marina ekosystem (från all användning av klorparaffiner med kort kolkedja, utom vid användning i tätningsmedel, beredning av målarfärg och produktionsanläggningar). Det behövs fler specifika uppgifter om exponeringen för att det skall vara möjligt att förbättra uppgifterna om utsläpp. Det skulle bland annat behövas uppgifter om

- de faktiska utsläppen från kompoundering och omvandling av gummi,

- mängden klorparaffiner med kort kolkedja som används vid typiska anläggningar för beredning (kompoundering) av textil och textilbeläggningar,

- utsläpp från kompoundering av beläggningar och anläggningar för textilbeläggningar,

- utsläpp från anläggningar för applicering av färg, samt

- utsläpp vid användning och bortskaffande av produkter.

Ämnet uppfyller granskningskriterierna för att betraktas som ett s.k. PBT-ämne (långlivat, bioackumulerande och toxiskt), och därför kan ett simuleringstest för bestämning av biologisk nedbrytbarhet också göras för att fastställa halveringstiden i den marina miljön. Ytterligare toxicitetsdata skulle göra det möjligt att se över PNEC-värdena för såväl havsvatten som sediment, men det är viktigare att fastställa beständigheten än att samla in sådana uppgifter. Dessutom skulle det kunna göras ytterligare tester för bestämning av den biologiska nedbrytbarheten hos kortkedjiga klorparaffiner i jorden.

Anm.:

Det finns mätningar som visar att ämnet är utbrett i miljön. Utvecklingstendensen är inte känd, och de uppmätta förekomsterna skulle kunna bero på tidigare användningsområden som nu är kontrollerade. Någon klar risk har heller inte konstaterats vid mätningarna. Icke desto mindre tyder emellertid förekomsten av kortkedjiga klorparaffiner i arktiska och marina rovdjur på att det fortfarande finns anledning till oro. Det finns inte tillräckligt med vetenskapliga belägg för att säga om det finns några miljörisker nu eller i framtiden. Mot bakgrund av

- uppgifter om förekomst i flora och fauna,

- ämnets påvisade beständighet (genom laboratorieundersökningar),

- den tid det skulle ta att samla in uppgifterna, samt

- det faktum att det kan bli svårt att minska exponeringen om de ytterligare uppgifterna bekräftar att det finns en risk,

kan det från politiskt håll dock övervägas om det finns behov av att redan nu, i brist på uppgifter om halveringstiden i miljön, undersöka möjligheterna med förebyggande riskhantering för att minska tillförseln till vatten (och jord genom användningen av avloppsslam), även från sådant avfall som stannar kvar i miljön. Detta bör på nytt övervägas om det genom ett miljösimuleringstest framgår att beständighetskriteriet inte är uppfyllt. I detta sammanhang bör det påpekas att ämnet tycks uppfylla granskningskriterierna för att kunna klassificeras som en långlivad organisk förening (POP) enligt internationella konventioner.

x) ii) Det finns för närvarande inget behov av ytterligare uppgifter eller undersökningar, eller av några andra riskbegränsande åtgärder än de som redan vidtagits.

Denna slutsats gäller bedömningen

- av det lokala ytvattnet för produktionsanläggningar, kompoundering och omvandling av gummi, beredning och användning av tätningsmedel, beredning och användning av målarfärg och beläggningar, samt på regional nivå (det bör påpekas att det råder viss osäkerhet om PNEC-värdena för denna slutpunkt, och vid en försiktigare tolkning av uppgifterna kan man konstatera möjliga risker för produktionsanläggningar, kompoundering och omvandling av gummi samt målarfärg och beläggningar),

- av det lokala sedimentet för produktionsanläggningar, beredning och användning av tätningsmedel, beredning och användning av målarfärg och beläggningar, samt på regional nivå,

- av reningsverk för avloppsvatten från alla användningsområden,

- av atmosfären och rening av avloppsvatten för produktion och alla användningsområden,

- av den lokala jordmånen vid produktionsanläggningar, beredning och användning av tätningsmedel, beredning och användning av målarfärg, samt jordbruksmarken på regional nivå, (det bör påpekas att det råder viss osäkerhet om PNEC-värdena för denna slutpunkt, och vid en försiktigare tolkning av uppgifterna kan man konstatera möjliga risker för industriell användning av målarfärg), samt

- av sekundär förgiftning från produktionsanläggningar, användning av tätningsmedel och beredning av målarfärg."

(27) SCTEE antog ett yttrande den 3 oktober 2003 efter att ha uppmanats av kommissionen att se över den uppdaterade riskbedömningsrapporten och klargöra vissa specifika frågor som är relevanta för bedömningen av de anmälda nationella bestämmelserna(21). I sitt yttrande beaktade SCTEE också undersökningen "Ecotoxicological advice on chlorinated paraffins" som gjorts på uppdrag av den nederländska regeringen och "OSPAR Priority Substance Series on SCCP" (Ospar-kommissionen, 2001) och "UNECE ad hoc Expert Group Substance Dossier on SCCPs" (slutligt utkast II, 2003). Även om det fortfarande råder viss osäkerhet i fråga om klassificeringen av SCCP som PBT-ämnen, anser SCTEE att klassificeringen är riktig mot bakgrund av de fakta som finns och framför allt förekomsten av SCCP i olika miljöer och toppredatorer på avlägsna platser, och att den knappast kommer att ändras om man gör fler undersökningar. SCTEE påpekar dock ännu en gång att riskhanteringen inte kan baseras enbart på PBT-klassificeringen, och anser att man bör göra en mer ingående analys av riskerna och åtminstone känna till källorna och vägarna ut i den marina miljön. Beträffande den klassiska riskbedömningen påpekar SCTEE att den visserligen bygger på ett antal worst case-scenarier med avseende på utsläpp och exponering, men att den numera även omfattar riskerna för vattenmiljön, sediment och jord från textilbeläggningar och gummi. Till skillnad från vad som sägs i rapporten framhåller SCTEE också att en tilläggsfaktor på 10 bör användas för förhållandet mellan PEC och PNEC, vilket innebär att alla riskkvoter för jord och sediment kommer att vara högre än 1. SCTEE anser dock att de PNEC-värden som används för att bedöma riskerna för dessa miljöer inte är tillförlitliga. SCTEE hävdar att det är säkrare att basera beslut om riskhantering på empiriskt underbyggda PNEC och att dessa uppgifter skulle kunna samlas in förhållandevis snabbt. SCTEE pekar på flera brister i hypoteserna om sekundär förgiftning. Även om SCTEE inser att användningen av SCCP, som för närvarande inte kontrolleras i förhållande till de befintliga riskbegränsande gemenskapsåtgärderna, kan ge anledning till oro när det gäller miljöeffekterna, anser den att de tillgängliga uppgifterna är otillräckliga för att motivera riskbegränsande åtgärder och att det behövs ytterligare uppgifter och undersökningar för en korrekt riskbedömning.

(28) För att kunna följa upp utvecklingen är kommissionen, i enlighet med artikel 10 i förordning (EEG) nr 793/93(22), i färd med att utarbeta en förordning för att tvinga industrin att lämna de saknade uppgifterna och upplysningarna, så att man kan göra en ny tillförlitligare riskbedömning. Efter att ha granskats av medlemsstaternas tekniska experter kommer den nya uppdaterade riskbedömningsrapporten, vid behov, att överlämnas till SCTEE för utvärdering.

(29) Vid sidan av ovannämnda gemenskapsåtgärder behandlas SCCP i annan gemenskapslagstiftning. På grund av ämnenas humantoxicitet och akvatiska toxicitet, deras spridda förekomst i vattenmiljön och det faktum att de redan behandlas i Parcom-beslut 95/1, inkluderades SCCP genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 2455/2001/EG av den 20 november 2001 om upprättande av en lista över prioriterade ämnen på vattenpolitikens område och om ändring av direktiv 2000/60/EG(23) bland de prioriterade farliga ämnen som avses i artikel 16.3 i sistnämnda direktiv. Enligt det direktivet skall särskilda åtgärder antas på gemenskapsnivå så att utsläpp och spill upphör eller stegvis elimineras inom 20 år efter åtgärdernas antagande. Hittills har inga sådana åtgärder vidtagits i fråga om SCCP.

II. FÖRFARANDE

(30) När direktiv 2002/45/EG antogs röstade den nederländska delegationen emot direktivet. I en röstförklaring av den 24 april 2002 motiverades detta med att genomförandet av direktivet om SCCP skulle göra det omöjligt för Nederländerna att fullgöra sina internationella skyldigheter enligt Pariskonventionen och Parcom-beslut 95/1.

(31) Genom en skrivelse av den 17 januari 2003 till kommissionen från Konungariket Nederländernas ständiga representation vid Europeiska unionen anmälde den nederländska regeringen med hänvisning till artikel 95.4 i fördraget sina nationella bestämmelser om användningen av SCCP som den avser att behålla även efter det att direktiv 2002/45/EG har antagits.

(32) Genom en skrivelse av den 25 mars 2003 underrättade kommissionen den nederländska regeringen om att den mottagit anmälan enligt fördragets artikel 95.4 och att sexmånadersperioden för handläggningen av ärendet enligt artikel 95.6 inleddes den 22 januari 2003, dagen efter det att anmälan inkommit till kommissionen.

(33) Genom en skrivelse av den 15 april 2003 underrättade kommissionen övriga medlemsstater om Nederländernas anmälan. Kommissionen tillkännagav dessutom anmälan i Europeiska unionens officiella tidning(24) för att upplysa andra berörda parter om de nationella bestämmelser som Nederländerna har för avsikt att behålla samt om anförda skäl.

(34) I februari 2003 lade Förenade kungariket fram det första utkastet till uppdaterad riskbedömningsrapport om SCCP som avses i avsnitt I.4 i detta beslut.

(35) I enlighet med artikel 95.6 underrättade kommissionen den 17 juli 2003 Konungariket Nederländerna om sitt beslut 2003/549/EG av den 17 juli 2003, genom vilket den period för att godkänna eller förkasta de nationella bestämmelserna som avses i artikel 95.6 första stycket förlängs till den 20 december 2003. Så länge som det inte föreligger någon verklig risk för människors hälsa ansåg kommissionen att en förlängning var motiverad på grund av behovet av att samråda med SCTEE för att i möjligaste mån kunna besvara de frågor som utkastet till uppdaterad riskbedömningsrapport ger upphov till.

(36) I slutet av juli 2003 lade Förenade kungariket fram slutversionen av den uppdaterade riskbedömningsrapporten om SCCP, som därefter överlämnades till SCTEE för granskning, tillsammans med det faktaunderlag som Konungariket Nederländerna lämnat som stöd för sin anmälan.

(37) Den 3 oktober 2003 antog CSTEE det yttrande som avses i avsnitt I.4 i detta beslut.

III. BEDÖMNING

1. HURUVIDA ÄRENDET KAN TAS UPP TILL SAKPRÖVNING

(38) I ovannämnda beslut 2003/549/EG anser kommissionen att Konungariket Nederländernas anmälan kan tas upp till prövning. Föreliggande beslut hänvisar till detta beslut. Det förtjänar ändå att nämnas i vilka avseenden de anmälda nationella bestämmelserna inte är förenliga med kraven i direktiv 2002/45/EG.

(39) I korthet skiljer sig de anmälda nationella bestämmelserna från kraven i direktiv 2002/45/EG på följande punkter:

- Användning och utsläppande på marknaden av SCCP med en kloreringsgrad på minst 48 % som mjukgörare i färg, beläggningar eller tätningsmedel och som flamskyddsmedel i gummi, plast eller textil begränsas inte i direktivet, men det är förbjudet i Nederländerna.

- Användning i metallbearbetningsvätskor av ämnen och beredningar där SCCP med en kloreringsgrad på minst 48 % utgör en beståndsdel begränsas inte i direktivet om förekomsten av SCCP underskrider 1 %. Sådan användning är dock förbjuden i Nederländerna.

2. PRÖVNING I SAK

(40) I enlighet med fördragets artikel 95.4 och 95.6 första stycket måste kommissionen se till att alla villkor i artikeln är uppfyllda för att en medlemsstat skall få behålla sådana nationella bestämmelser som avviker från en harmoniseringsåtgärd på gemenskapsnivå.

(41) Kommissionen skall i synnerhet bedöma om de nationella bestämmelserna är motiverade av väsentliga behov enligt artikel 30 eller motiveras med miljö- eller arbetsmiljöskydd och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det avsedda syftet. När kommissionen bedömer att sådana nationella bestämmelser är berättigade måste den dessutom i enlighet med artikel 95.6 i fördraget undersöka huruvida de utgör ett medel för godtycklig diskriminering eller innebär förtäckta handelshinder mellan medlemsstaterna samt huruvida de kommer att utgöra ett hinder för den inre marknadens funktion.

(42) När kommissionen undersöker om de nationella åtgärder som anmälts enligt artikel 95.4 är motiverade mot bakgrund av den tidsram som fastställs i artikel 95.6 i EG-fördraget, skall den utgå från de skäl som den anmälande medlemsstaten anför. Detta innebär att den medlemsstat som vill behålla sina nationella bestämmelser har ansvaret enligt EG-fördraget för att bevisa att de är motiverade. Med tanke på det förfarande som fastställs i artikel 95 i EG-fördraget, bl.a. ett strikt sista datum för att fatta ett beslut, måste kommissionen vanligtvis nöja sig med att undersöka om de uppgifter som medlemsstaten lämnat är relevanta, utan att själv försöka finna eventuella skäl.

(43) Men om kommissionen förfogar över sådana uppgifter som medför att den harmoniseringsåtgärd som de anmälda nationella bestämmelserna avviker från måste ses över, kan den ta hänsyn till dessa uppgifter vid bedömningen av de anmälda nationella bestämmelserna.

2.1 TILLÄMPNING SOM GRUNDAR SIG PÅ VÄSENTLIGA BEHOV ENLIGT ARTIKEL 30 ELLER SOM AVSER MILJÖ- ELLER ARBETSMILJÖSKYDD

(44) Nederländerna anser att det måste behålla sina nationella bestämmelser för att skydda vattenmiljön och människors hälsa från riskerna med de nuvarande användningsområdena för SCCP. Försiktighetsprincipen åberopas. Enligt Nederländerna måste principen tolkas så att man inte kan förmodas vänta tills ett allvarligt problem uppstår, särskilt när det gäller något så viktigt som grundvattnets och ytvattens kvalitet för folkhälsan. Nederländerna erinrar om att SCCP är extremt farliga ämnen och är klassificerade som farliga för såväl människors hälsa som för miljön enligt direktiv 67/548/EEG. De anses dessutom vara långlivade och särskilt skadliga för vattenmiljön enligt Ospar-konventionen. Eftersom de förekommer i miljön beslutades det att användningsområdena för dessa ämnen successivt skulle försvinna genom Pariskommissionens (numera Ospar-kommissionens) beslut 95/1. Nederländerna påpekar att SCCP utgör ett allvarligt hot mot den nederländska vattenmiljön. Detta klargjordes i en studie gjord av en nederländsk toxikolog som bifogades anmälan. Att både ytvattnet och grundvattnet i stor utsträckning används som dricksvattentäkt i Nederländerna anses även utgöra en risk för folkhälsan.

(45) Vid bedömningen av om de nationella bestämmelserna är motiverade, vilket Nederländerna anfört, för att skydda folkhälsan och miljön ansåg kommissionen i sitt beslut 2003/549/EG att hänsyn måste tas inte bara till det faktaunderlag som Nederländerna lämnat, utan även till alla relevanta uppgifter som kommissionen förfogar över, i synnerhet resultaten från de riskbedömningar som gjorts inom ramen för förordning (EEG) nr 793/93 samt alla andra tillgängliga fakta.

(46) Kommissionen upprepar denna åsikt och påminner om att slutversionen av den uppdaterade riskbedömningsrapporten om SCCP och SCTEE:s yttrande av den 3 oktober 2003, som avses i avsnitt I.4, har offentliggjorts sedan detta beslut antogs. Denna upplysning skall också beaktas, eftersom den har betydelse för bedömningen av de nationella bestämmelserna.

(47) Kommissionen har med hänsyn till det faktaunderlag som Nederländerna lämnat tidigare granskat den nederländska studie som bifogades anmälan och i sitt beslut 2003/549/EG kommit fram till att den, i motsats till vad Nederländerna hävdar, inte påvisar någon risk för den nederländska vattenmiljön och den nederländska befolkningen, och att den med andra ord inte tycks stödja de skäl som Nederländerna anför för att få behålla sina nationella bestämmelser. Studien kommer därför inte att granskas närmare.

(48) Det faktaunderlag som kommissionen har granskat för att bedöma de nationella bestämmelserna omfattar följande: Förenade kungarikets ursprungliga riskbedömning av SCCP från 1997 och SCTEE:s yttrande av den 27 november 1998, slutsatserna från riskbedömningen av SCCP som antogs i rekommendation 1999/721/EG, Förenade kungarikets uppdaterade riskbedömning av SCCP från slutet av juli 2003, resultatet av diskussionerna om denna i medlemsstaternas tekniska kommitté samt SCTEE:s yttrande av den 3 oktober 2003. Påpekas bör att SCTEE i sitt yttrande på kommissionens begäran också granskade den studie som Nederländerna överlämnat.

2.1.1 Människors hälsa

(49) Det finns inget i den ursprungliga riskbedömningsrapporten om SCCP som slutfördes 1997 och i SCTEE:s yttrande av den 27 november 1998 som talar för att det skulle finnas anledning till oro för människors hälsa vid all användning av SCCP som är förbjuden i de nationella bestämmelserna. Det uttrycktes ingen oro för människors hälsa vid sådan användning vare sig i de slutsatser från riskbedömningen som antogs på gemenskapsnivå 1999(25) eller i SCTEE:s yttrande av den 22 december 2002. Det bör påpekas att SCTEE i sitt yttrande tog hänsyn till både de nya rönen om SCCP och de positiva effekter som de begränsningar som fastställs i det nyligen antagna direktivet 2002/45/EG antas leda till. I Förenade kungarikets slutliga riskbedömningsrapport från slutet av juli 2003 och SCTEE:s yttrande av den 3 oktober 2003, där hänsyn också togs till den studie som Nederländerna överlämnat, bekräftas det att all övrig användning av SCCP inte utgör någon fara för människors hälsa.

(50) Mot bakgrund av detta och eftersom det saknas belägg om motsatsen kan det konstateras att de nationella bestämmelserna inte är motiverade för att skydda människors hälsa.

2.1.2 Miljön

(51) De nationella bestämmelserna måste bedömas för varje aspekt där de är mer restriktiva än kraven i direktiv 2002/45/EG, med början i förbudet mot användning av SCCP som beståndsdel i andra ämnen eller beredningar vid metallbearbetning.

2.1.2.1 Förbud mot användning av SCCP som beståndsdel i andra ämnen eller beredningar vid metallbearbetning

(52) I direktiv 2002/45/EG tillåts användning av SCCP som beståndsdel i andra ämnen eller beredningar vid metallbearbetning i koncentrationer på högst 1 %. Detta gränsvärde, som inte finns i kommissionens ursprungliga förslag, infördes för att mellankedjiga klorparaffiner (MCCP) inte skall omfattas av direktivet. MCCP innehåller SCCP som beståndsdelar eller föroreningar i koncentrationer från 0,3 % till 1 % och de "kan ha samma tillämpning som SCCP och används som ersättning för SCCP som tillsatser vid högt tryck i vätskor för metallbearbetning, som mjukgörare i målarfärg och som tillsatser i tätningsmedel"(26). Gemenskapslagstiftaren ansåg att denna högsta koncentration garanterar en adekvat miljöskyddsnivå utan att föregripa eventuella framtida åtgärder med avseende på MCCP, i avvaktan på resultaten av gemenskapens pågående riskbedömning av MCCP(27).

(53) Varken i den ursprungliga riskbedömningsrapporten om SCCP, SCTEE:s yttrande av den 27 november 1998 eller de slutsatser från riskbedömningen som antogs genom rekommendation 1999/721/EG(28) klargörs det om denna högsta koncentration utgör ett tillräckligt skydd. I sitt yttrande av den 22 december 2002 ifrågasätter SCTEE inte denna koncentrationsgräns, efter att ingående ha granskat de nya uppgifterna om SCCP och efter att också ha behandlat de begränsningar som fastställs i direktiv 2002/45/EG.

(54) Då SCTEE av kommissionen ombads klargöra denna fråga konstaterade kommittén i sitt yttrande av den 3 oktober 2003 att denna användning av SCCP fortfarande kan medföra oacceptabla risker.

(55) Det kan därför konstateras att de nationella bestämmelserna kan vara motiverade för att skydda miljön, i den mån de förbjuder användning av SCCP som beståndsdel i andra ämnen och beredningar i metallbearbetningar.

(56) Så länge det inte finns uppgifter om att det avsedda syftet kan uppnås med mindre restriktiva åtgärder, t.ex. en lägre koncentrationsgräns för SCCP som beståndsdelar i andra ämnen och beredningar, kan det konstateras att de nationella bestämmelserna inte tycks gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta syfte.

2.1.2.2 Förbud mot användning av SCCP som ämne och som beståndsdel i andra ämnen eller beredningar vid övrig användning

(57) Förbudet mot all annan användning av SCCP som ämne kommer att bedömas först.

(58) Det finns inget i den ursprungliga riskbedömningsrapporten om SCCP och SCTEE:s yttrande av den 27 november 1998 som talar för att det skulle finnas risker för miljön vid annan användning av SCCP än vid metallbearbetning och läderberedning. Denna slutsats dras av kommissionen i rekommendation 1999/721/EG(29). SCTEE angav i sitt yttrande av den 22 december 2002 att det inte var nödvändigt att ändra denna slutsats, efter att ha gjort en noggrann utvärdering av de nya rönen om SCCP och beaktat de positiva effekter som en tillämpning av begränsningarna i det nyligen antagna direktivet 2002/45/EG förväntas leda till.

(59) Slutsatserna från Förenade kungarikets slutliga uppdaterade riskbedömningsrapport från slutet av juli 2003 skiljer sig från slutsatserna i de tidigare bedömningarna. Denna rapport innehåller en mer omfattande bedömning av de miljörisker som dessa användningar leder till enligt nya uppgifter och upplysningar. Förutom en ny bedömning av miljöriskerna baserad på den traditionella PEC/PNEC-metoden (nedan kallad "klassisk riskbedömning") görs en utvärdering av riskerna för den marina miljön i vidare bemärkelse i förhållande till kriterierna för identifiering av PBT-ämnen (nedan kallad "PBT-bedömning"). Den uppdaterade rapporten ersätter därför de tidigare rapporterna samt yttrandena om dessa när det gäller de allmänna avsnitten, som det därmed skall bortses från vid utvärderingen av de nationella bestämmelserna.

(60) Kommissionen har tidigare granskat den första versionen av rapporten i form av ett utkast, som Förenade kungariket överlämnade i februari 2003, och den konstaterade i beslut 2003/549/EG att rapporten innehöll oklara uppgifter om huruvida den tillgängliga informationen innehåller tillräckliga vetenskapliga bevis för att motivera att det vidtas åtgärder för att begränsa riskerna. Dessutom påpekade kommissionen att det i utkastet till rapport inte helt kartläggs vilka användningsområden för SCCP som ger anledning till oro eller i vilken utsträckning riskhanteringsåtgärder skulle kunna vara ett lämpligt sätt att tackla problemet.

(61) Slutversionen av rapporten innehåller fortfarande oklarheter, trots att den klargör vissa aspekter av riskbedömningen. Å ena sidan anses inte resultaten från den klassiska riskbedömningen vara tillräckligt tillförlitliga, och PBT-bedömningen anses inte vara avgörande. Å andra sidan anses den omfattande spridningen av SCCP i miljön, tillsammans med dessa ämnens förmodade PBT-egenskaper, ge anledning till oro och vara ett skäl att vidta riskhanteringsåtgärder i förebyggande syfte för att minska tillförseln till vatten och jord.

(62) Medlemsstaternas tekniska experter ansåg, efter att ha granskat den uppdaterade rapporten och påpekat de återstående oklarheterna, att man snarast möjligt skulle överväga att införa riskbegränsande åtgärder.

(63) SCTEE kommer fram till en annan slutsats i sitt yttrande av den 3 oktober 2003. Till skillnad från rapportören och medlemsstaternas tekniska experter anser SCTEE att de uppgifter och upplysningar som är relevanta för PBT-bedömningen inte utgör tillräcklig vetenskaplig grund för att införa riskbegränsande åtgärder. Beträffande den klassiska riskbedömningen instämmer SCTEE, trots de oklarheter som kvarstår, i bedömningen att det finns potentiella miljörisker med att använda SCCP i textil och gummi. Dessutom påpekar SCTEE att alla andra användningar av SCCP kan ge anledning till oro med hänsyn till den förmodade påverkan på jord och sediment. Men SCTEE anser inte att de tillgängliga uppgifterna och upplysningarna utgör tillräcklig vetenskaplig grund för att införa riskbegränsande åtgärder. Med tanke på att de nödvändiga uppgifterna för att minska den kvarvarande osäkerheten kan samlas in ganska snabbt anser SCTEE att man bör invänta resultatet från en ny riskbedömning baserad på lämpliga PEC- och PNEC-värden innan man inför riskbegränsade åtgärder.

(64) Det framgår av detta att det fortfarande råder osäkerhet vid utvärderingen av riskerna med den övriga användningen av SCCP. Åsikterna går visserligen i sär om hur de tillgängliga uppgifterna skall tolkas med avseende på skälen till riskbegränsande åtgärder, men det råder enighet om att all övrig användning av SCCP ger anledning till oro, om än av olika skäl och i varierande omfattning.

(65) Enligt kommissionen kan vetenskaplig osäkerhet om riskerna motivera att sådana försiktighetsåtgärder som är nödvändiga för att garantera den önskade skyddsnivån behålls under en begränsad tid, om denna period är nödvändig för att undanröja den vetenskapliga osäkerheten(30). Det är uppenbart att en sådan situation föreligger när det gäller de potentiella riskerna vid övrig användning av SCCP. Den oro för potentiella risker som framkommit innebär dessutom att kommissionen inte kan utesluta att direktiv 2002/45/EG, där denna användning tillåts, kanske är otillräckligt för att garantera den skyddsnivå som Nederländerna vill uppnå.

(66) Under dessa omständigheter och med hänsyn till försiktighetsprincipen kan det konstateras att de nationella bestämmelserna, i den mån de förbjuder all annan användning av SCCP, får fortsätta att gälla under en begränsad tid för att inte avskaffa befintliga åtgärder som kan vara motiverade mot bakgrund av en kommande riskbedömning. Detta är desto mer motiverat eftersom SCCP betraktas som prioriterade farliga ämnen i direktiv 2000/60/EG, för vilka åtgärder för att utsläpp och spill skall upphöra eller stegvis elimineras är nödvändiga för att säkerställa ökat skydd och förbättring av vattenmiljön.

(67) Denna slutsats gäller förbudet mot all annan användning av SCCP som ämne. Beträffande förbudet mot användning av SCCP som beståndsdel i andra ämnen och beredningar bör det påpekas att den uppdaterade riskbedömningsrapporten inte omfattar denna användning. SCTEE, som uppmanats av kommissionen att klargöra om användningen utgör en risk, framhåller i sitt yttrande av den 3 oktober 2003 att den inte gör det, med undantag för användning i plast där det kan uppstå problem.

(68) Det kan därför konstateras att de nationella bestämmelserna inte är motiverade för att skydda miljön, om de förbjuder användning av SCCP som beståndsdel i andra ämnen och beredningar i övrig användning, utom i plast.

(69) Det behöver göras en bedömning av om de nationella bestämmelserna, i den utsträckning som kommissionen anser att de temporärt kan behållas, går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det avsedda syftet. Kommissionen påpekar därvidlag att det pågår diskussioner inom ramen för direktiv 2000/60/EG för att fastställa vad som är kostnadseffektivt och vilka åtgärder som skall vidtas för att kontrollera utsläppen, och att det hittills inte har gått att identifiera åtgärder som är mindre restriktiva än de nationella bestämmelserna samtidigt som de garanterar att miljöns exponering för SCCP vid all annan användning hålls på så låg nivå som möjligt. På grundval av den tillgängliga informationen förefaller de nationella bestämmelserna vara de enda som gör det möjligt att upprätthålla den höga miljöskyddsnivå som Nederländerna eftersträvar.

(70) Mot bakgrund av de tillgängliga uppgifterna och så länge som de ovannämnda riskbegränsande åtgärderna inte identifierats, kan det konstateras att de nationella bestämmelserna inte är en oproportionerlig åtgärd i förhållande till det eftersträvade målet.

(71) Kommission kommer att undersöka om direktiv 2002/45/EG skall antas eller om den skall föreslå lämpliga åtgärder i enlighet med direktiv 2000/60/EG, med beaktande av sådan eventuell tilläggsinformation som nämns ovan.

2.2 FRÅNVARO AV GODTYCKLIG DISKRIMINERING ELLER FÖRTÄCKTA HANDELSHINDER MELLAN MEDLEMSSTATERNA LIKSOM AV HINDER FÖR DEN INRE MARKNADENS FUNKTION

2.2.1 Frånvaro av godtycklig diskriminering

(72) Enligt artikel 95.6 i fördraget skall kommissionen kontrollera att de nationella bestämmelserna inte utgör ett medel för godtycklig diskriminering. För att det inte skall vara fråga om diskriminering enligt EG-domstolens rättspraxis får likartade situationer inte behandlas olika och olikartade situationer inte behandlas lika.

(73) De nationella bestämmelserna är allmänna och gäller användning av SCCP oberoende av om ämnena är framställda i Nederländerna eller har importerats från andra medlemsstater. Så länge motsatsen inte kan bevisas anses de nationella bestämmelserna inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering.

2.2.2 Frånvaro av förtäckta handelshinder

(74) Nationella åtgärder som begränsar användning av produkter i större utsträckning än ett gemenskapsdirektiv utgör normalt ett handelshinder, om de innebär att produkter som det är tillåtet att släppa ut på marknaden och använda i resten av gemenskapen på grund av förbudet mot användning inte får släppas ut på marknaden i den berörda medlemsstaten. Syftet med de villkor som fastställs i artikel 95.6 är att förhindra att begränsningar som grundas på kriterierna i punkterna 4 och 5 i samma artikel tillämpas på felaktiga grunder och i själva verket utgör ekonomiska åtgärder som införs för att förhindra import av produkter från andra medlemsstater, dvs. indirekt för att skydda inhemsk produktion.

(75) Som tidigare framhållits är det verkliga syftet med de nationella bestämmelserna att skydda miljön från riskerna vid användning av SCCP. Eftersom det inte finns några belägg för att de nationella bestämmelserna verkligen är en åtgärd för att skydda inhemsk produktion, kan det konstateras att de inte innebär förtäckta handelshinder mellan medlemsstaterna.

2.2.3 Frånvaro av hinder för den inre marknadens funktion

(76) Detta villkor kan inte tolkas så att det skulle hindra godkännande av nationella bestämmelser som kan komma att påverka upprättandet av den inre marknaden. Det är i själva verket troligt att alla nationella bestämmelser som avviker från en harmoniseringsåtgärd vars syfte är att upprätta den inre marknaden och få den att fungera, påverkar den inre marknaden. För att undantagsförfarandet i artikel 95 i EG-fördraget följaktligen skall förbli användbart bör begreppet hinder för den inre marknadens funktion, i samband med artikel 95.6, tolkas som en verkan som inte står i proportion till det eftersträvade målet.

(77) Det har framhållits att de nationella bestämmelserna kan behållas under en begränsad tid för att skydda miljön och att de på grundval av den tillgängliga informationen förefaller vara det enda sättet att garantera den höga skyddsnivå som Nederländerna eftersträvar. Kommissionen anser därför, i avvaktan på att lämpliga riskbegränsande åtgärder identifieras, att villkoret om att det inte får finnas några hinder för den inre marknadens funktion kan konstateras vara uppfyllt.

IV. SLUTSATS

(78) Mot bakgrund av ovanstående kan det konstateras att de nationella bestämmelserna

- kan behållas under en begränsad tid för att skydda miljön och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det avsedda syftet i den mån de förbjuder användning av SCCP som beståndsdel i andra ämnen och beredningar i skärvätska vid metallbearbetning eller som flamskyddsmedel i plast, som mjukgörare i färg, beläggningar eller tätningsmedel och som flamskyddsmedel i textil,

- inte är motiverade för att skydda miljön i den mån de förbjuder användning av SCCP som beståndsdel i andra ämnen och beredningar i koncentrationer som är lägre än 1 %, som mjukgörare i färg, beläggningar eller tätningsmedel och som flamskyddsmedel i gummi eller textil.

(79) Om de nationella bestämmelserna kan behållas under en begränsad tid utgör de inte ett medel för godtycklig diskriminering eller innebär förtäckta handelshinder mellan medlemsstaterna och utgör inte ett hinder för den inre marknadens funktion.

(80) Kommissionen anser därför att de nationella bestämmelserna kan godkännas i den omfattning som preciseras ovan. Men med tanke på de särskilda omständigheter under vilka de nationella bestämmelserna har bedömts anser kommissionen att godkännandet skall vara tidsbegränsat. Som meddelats i avsnitt I.4 pågår det initiativ för att samla in de uppgifter som behövs för att undanröja eller minska osäkerheten angående riskbedömningen av SCCP. Det är därför möjligt att de nationella bestämmelserna inte kommer att vara motiverade mot bakgrund av de nya uppgifterna. Godkännandet bör gälla under den tid som behövs för att samla in och noggrant utvärdera de nödvändiga uppgifterna. Kommissionen anser att det behövs en tidsfrist fram till och med den 31 december 2006. Godkännandet skall upphöra att gälla detta datum.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De nationella bestämmelser om SCCP som Nederländerna anmälde den 21 januari 2003 enligt artikel 95.4 godkänns under förutsättning att de inte tillämpas på SCCP som beståndsdelar i andra ämnen och beredningar i koncentrationer lägre än 1 % som är avsedda att användas som

- mjukgörare i färg, beläggningar eller tätningsmedel,

- flamskyddsmedel i gummi eller textil.

Artikel 2

Detta beslut skall gälla till och med den 31 december 2006.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Konungariket Nederländerna.

Utfärdat i Bryssel den 16 december 2003.

På kommissionens vägnar

Erkki Liikanen

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 177, 6.7.2002, s. 21.

(2) EGT L 262, 27.9.1976, s. 201.

(3) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37.

(4) Parterna till Pariskonventionen åtog sig att vidta alla åtgärder för att förebygga och förhindra havsförorening från landbaserade källor. Alla EU:s medlemsstater utom Österrike, Grekland, Luxemburg och Italien har undertecknat konventionen. Europeiska gemenskapen är också fördragsslutande part. Pariskommissionen (Parcom), som består av företrädare för var och en av de fördragsslutande parterna, ansvarar för förvaltningen av konventionen. Enligt artikel 18.3 kan Pariskommissionen anta program och vidta åtgärder för att förhindra eller minska förorening från landbaserade källor genom vissa kemiska ämnen, vilka räknas upp i delarna I, II och III i bilaga A till konventionen. Enligt Parcom-beslut 95/1, vars rättsliga grund är artikel 18.3, skall vissa användningsområden för SCCP avvecklas successivt enligt följande tidsplan: som mjukgörare i färg, beläggningar, i metallbearbetningsvätskor, som flamskyddsmedel i gummi, plast och textil senast den 31 december 1999; som mjukgörare i tätningsmedel och som flamskyddsmedel för transportband som uteslutande används i gruvor senast den 31 december 2004. Av de elva EU-medlemsstater som undertecknat Pariskonventionen har alla utom Förenade kungariket förbundit sig att följa Parcom-beslut 95/1. Europeiska gemenskapen är inte part i Parcom-beslutet. Pariskonventionen ersattes av den nya konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten (Ospar-konventionen från 1992). Genom den nya konventionen ersattes Pariskommissionen av en ny kommission, Ospar-kommissionen.

(5) Danmark, Tyskland, Italien, Österrike och Förenade kungariket.

(6) I direktiv 2002/45/EG fastställs det att koncentrationen inte får vara högre än 1 % när de ingår i andra ämnen eller beredningar.

(7) Se fotnot 4.

(8) EGT L 131, 26.5.1994, s. 3 (ej översatt till svenska).

(9) EGT L 84, 5.4.1993, s. 1. Genom denna förordning fastställs bland annat ett gemenskapsförfarande för bedömning av riskerna med existerande ämnen, dvs. de ämnen som finns upptagna i Einecs-förteckningen (European Inventory of Existing Commercial Substances) (EGT C 146, 15.6.1990, s. 1). Enligt denna förordning skall listor över prioriterade ämnen som skall genomgå gemenskapens riskbedömning antas genom en kommissionsförordning där det för varje ämne anges vilken medlemsstat som skall ansvara för bedömningen (rapporterande medlemsstat). Vid bedömningen av de berörda ämnenas verkliga eller potentiella risker för människor och miljö skall särskilda förfaranden och metoder följas. Dessa framgår av kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 av den 28 juni 1994 om principer för bedömningen av risker för människor och miljö av existerande ämnen i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 793/93 (EGT L 161, 26.6.1994, s. 3) och beskrivs mer ingående i Technical Guidance Document on Risk Assessment for New and Existing Substances (TGD - http://ecb.jrc.it/existing- chemicals/). Resultaten från riskbedömningen och, vid behov, den rekommenderade strategin antas slutligen på gemenskapsnivå, vanligtvis i form av en rekommendation från kommissionen. Mot bakgrund av riskbedömningen och den på så sätt antagna rekommenderade strategin skall kommissionen sedan föreslå gemenskapsåtgärder inom ramen för direktiv 76/769/EEG eller andra relevanta befintliga gemenskapsinstrument.

(10) Medlemsstaternas experter träffas regelbundet för att se över riskbedömningsrapporter och utarbeta åtgärder som skall antas enligt det kommittéförfarande som fastställs i förordning (EEG) nr 793/93.

(11) CSTEE:s yttrande om resultaten från riskbedömningen av SCCP inom ramen för rådets förordning (EEG) nr 793/93 om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen - yttrande från det sjätte plenarsammanträdet i Bryssel den 27 november 1998. http://europa.eu.int/comm/ food/fs/sc/sct/out23_en.html (endast på engelska).

(12) (EGT L 355, 30.12.1998, s. 1. Genom detta direktiv införs bl.a. CCCP i bilaga I till direktiv 67/548/EEG. Bilaga I är en förteckning över farliga ämnen för vilka en harmoniserad klassificering och märkning har överenskommits på gemenskapsnivå i enlighet med förfarandet i artikel 4.3 i det direktivet.

(13) EGT 196, 16.8.1967, s. 1.

(14) "European Union Risk Assessment Report, CAS No.: 85535-84-8, EINECS No.: 287-476-5, alkanes, C10-13, chloro", 1st priority list, Volume: 4 - European Commission Joint Research Centre, Institute for health and Consumer Protection, European Chemicals Bureau, Existing substances Institute for Health and Consumer Protection, Joint Research Centre, European Commission - http://ecb.jrc.it/existing- chemicals/.

(15) EGT L 292, 13.11.1999, s. 42.

(16) Fördelningskoefficient för organiskt kol, en parameter som anger ett ämnes fördelning mellan organiskt kol i jord (t.ex. humussyra) och i vatten.

(17) CSTEE:s yttrande om SCCP - uppföljning av direktiv 2002/45/EG, yttrande från CSTEE:s 35:e plenarsammanträde i Bryssel den 17 december 2002. http://europa.eu.int/comm/ food/fs/sc/sct/out23_en.html (endast på engelska).

(18) Se fotnot 10.

(19) Enligt Technical Guidance Document on Risk Assessment for New and Existing Substances (se fotnot 9) anses PBT-ämnen kunna förorena den marina miljön i vidare bemärkelse, vilket innebär att det krävs åtgärder för att kontrollera utsläppen.

(20) Metoden för riskbedömning anges i kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 och beskrivs mer ingående i Technical Guidance Document (se fotnot 9). Den innebär att förhållandet mellan PEC (Predicted Environmental Concentration) och PNEC (Predicted No Effect Concentration) i ett visst ämne beräknas för varje specifikt område. Tal över 1 visar att det finns en verklig eller potentiell risk, beroende på osäkerheten angående PEC- och PNEC-värdena.

(21) CSTEE:s yttrande "The scientific basis of the national provisions on Short Chain Chlorinated Paraffins (SCCPs) being more restrictive than those laid down in Directive 2002/45/EC that The Netherlands intends to maintain in accordance with Article 95(4) of the EC Treaty" - antaget av CSTEE genom skriftligt förfarande den 3 oktober 2003. http://europa.eu.int/comm/ food/fs/sc/sct/out200_en.pdf.

(22) Enligt förordningen skall tillverkare och importörer lämna vissa uppgifter till rapportören eller genomföra undersökningar. I artikel 10 föreskrivs det att rapportören skall meddela kommissionen om den anser att tillverkarna eller importörerna skall lämna kompletterande uppgifter eller genomföra kompletterande undersökningar, och att beslut om detta skall fattas enligt förfarandet i artikel 15.

(23) EGT L 331, 15.12.2001, s. 1.

(24) EUT C 100, 26.4.2003, s. 20.

(25) Se skäl 20 i detta beslut.

(26) Se Ospar-kommissionens dokument om SCCP, 2001, punkt 33.

(27) Inom ramen för förordning (EEG) nr 793/93 skall en riskbedömning av MCCP genomföras med Förenade kungariket som rapporterande medlemsstat.

(28) Se skäl 20 i detta beslut.

(29) Se skäl 20 i detta beslut.

(30) Meddelande från kommissionen om försiktighetsprincipen [KOM(2000) 1].