RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 2330/98 av den 22 oktober 1998 om erbjudande om ersättning till vissa producenter av mjölk och mjölkprodukter, vilka tillfälligt hindrats att bedriva verksamhet

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 43 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (3), och

med beaktande av följande:

När tilläggsavgiften inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter infördes 1984 och när reglerna för tilldelning av individuella referenskvantiteter upprättades inom ramen för gemenskapslagstiftningen, togs ingen hänsyn till situationen för de producenter vilka, som ett resultat av åtaganden i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 1078/77 av den 17 maj 1977 om införande av ett bidragssystem för avstående från saluförande av mjölk och mjölkprodukter och för omställning av mjölkkobesättningar (4), inte hade levererat eller sålt mjölk under det referensår som fastställts av medlemsstaten eller vars leverans- eller försäljningsnivå varit begränsad under det året.

Enligt domstolens dom av den 19 maj 1992 i förenade målen C-104/89 och C-37/90 åtog sig gemenskapens institutioner att låta den domen få full effekt när det gäller alla berörda producenter som uppfyllde de i domen angivna villkoren för gemenskapens ansvar att gottgöra den skada de berörda producenterna lidit på grund av att det i den ursprungliga gemenskapslagstiftningen inte föreskrevs någon tilldelning av en individuell referenskvantitet för dem. De berörda producenterna utgjordes i störst utsträckning av dem som var berättigade att ansöka om en särskild referenskvantitet enligt de bestämmelser som lagts till rådets förordning (EEG) nr 857/84 av den 31 mars 1984 om antagande av allmänna bestämmelser för tillämpning av den avgift som anges i artikel 5 c i förordning (EEG) nr 804/68 på mjölk- och mjölkproduktssektorn (5), förordning (EEG) nr 764/89 (6) eller förordning (EEG) nr 1639/91 (7). Genom rådets förordning (EEG) nr 2187/93 av den 22 juli 1993 om ett erbjudande om ersättning till vissa producenter av mjölk och mjölkprodukter som tillfälligt hindrats att bedriva verksamhet (8) infördes ersättningssystem för dessa producenter enligt vilka alla bidragsberättigade producenter som lämnat in ansökningar erbjuds en schablonmässigt beräknad ersättning som kunde godtas som slutgiltig eller avvisas.

På begäran av två producenter ålade förstainstansrätten i sin dom av den 9 december 1997 i förenade målen T-195/94 och T-202/94 gemenskapen att gottgöra den skada som de nämnda producenterna hade lidit på grund av det i den ursprungliga gemenskapslagstiftningen om införande av en tilläggsavgiftssystem inte föreskrevs någon tilldelning av en individuell referenskvantitet när det gällde företag som gjort åtaganden enligt förordning (EEG) nr 1078/77 och, i den mån påföljande ändringar av lagstiftningen uteslöt tilldelning av särskilda referenskvantiteter, för dem till vilka överlåtelse skett enligt förordning (EEG) nr 1078/77 och vilka erhållit en referenskvantitet i enlighet med artikel 2 och/eller artikel 6 i förordning (EEG) nr 857/84.

Det finns ett väsentligt antal andra producenter vars förhållanden motsvarar de villkor som anges i domen med hänsyn till gemenskapens ansvar, och vilka antingen redan har inlett förfaranden mot rådet och kommissionen eller översänt krav om ersättning till gemenskapsinstitutioner. Berörda producenter utgörs till väsentlig del av dem som är berättigade att ansöka om en särskild referenskvantitet i enlighet med förordning (EEG) nr 2055/93 (9). Det är därför lämpligt att anta arrangemang i syfte att nå en uppgörelse i fråga om dessa anspråk.

Med hänsyn till antalet potentiellt stödberättigade producenter är det inte möjligt att utvärdera producenternas anspråk på individuell basis. Det är därför nödvändigt att göra en schablonmässig bedömning. Det är lämpligt att så långt som möjligt följa de arrangemang som föreskrivs i förordning (EEG) nr 2187/93.

Godkännandet av rätten till en särskild referenskvantitet enligt förordning (EEG) nr 2055/93 bör knytas direkt till förekomsten av skada som utgörs av en begränsning av mjölkproduktionen i strid med den berörde producentens önskemål. För att säkerställa att producenten inte skall kunna erhålla en särskild referenskvantitet enbart i syfte att spekulera på det beräknade värdet av den referenskvantitet som tilldelats, bör hänsyn tas till producentens agerande under den begränsade period som avses i förordning (EEG) nr 2055/93.

Det är nödvändigt att för dem som övertagit en del av ett företag som omfattas av ett åtagande enligt förordning (EEG) nr 1078/77 fastställa den grundval på vilken den årliga kvantiteten bör beräknas. Den årliga kvantiteten kommer generellt att fastställas med hänsyn till den överlåtna markarealens storlek i proportion till det ursprungliga jordbruksföretagets areal. Som ett resultat av domstolens dom av den 16 oktober 1997 i mål C-165/95, där det ursprungliga jordbruksföretaget var ett sammansatt jordbruksföretag, samt när nödvändiga bevis finns tillgängliga bör fastställandet göras i proportion till den del av jordbruksföretaget som direkt eller indirekt hade gått över till mjölkproduktion vid den tidpunkt då åtagandena ingicks i enlighet med förordning (EEG) nr 1078/77. Samma principer bör tillämpas när den som övertagit ett helt eller en del av ett jordbruksföretag som omfattas av ett sådant åtagande, efter övertagandet avsäger sig en del av jordbruksföretaget innan tilldelningen av en särskild referenskvantitet.

Med hänsyn till ovanstående måste den kvantitet som skall ersättas beräknas i överensstämmelse med de principer som anges i skälen i domstolens dom av den 19 maj 1992 samt förstainstansrättens dom av den 9 december 1997.

Den period för vilken ersättning skall erbjudas bör anges. I enlighet med ovan nämnda principer bör den skada som de berörda producenterna lidit anses ha upphört den dag då förordning (EEG) nr 2055/93 antogs, eller den dag då den särskilda referenskvantiteten tilldelades, om detta skedde tidigare. Bestämmelserna i artikel 43 i domstolens stadga om en preskriptionsperiod på fem år i fråga om anspråk måste tillämpas. Som svar på ansökningar från producenter som inkommit efter förstainstansrättens dom av den 9 december 1997 har institutionerna tillfälligt avstått från sin rätt att åberopa preskriptionsbestämmelserna. Därför är det nödvändigt att föreskriva de förhållanden under vilka preskriptionen åter börjar löpa.

Det är av administrativa skäl nödvändigt att fastställa ett sista datum då producenterna skall ha lämnat in sina ansökningar om ersättning till de behöriga myndigheterna för att ansökningarna skall kunna tas upp till prövning, samt att fastställa tidsfristen för när erbjudandena samt godkännandena av dessa skall ha översänts. Kommissionen bör få befogenhet att under rimliga omständigheter utsträcka tidsfristen för översändandet av erbjudandena.

För att genomföra denna förordning skall medlemsstaterna i enlighet med denna förordning utföra nödvändiga administrativa uppgifter, vilka skall ske med stöd av en särskild fullmakt begränsat till utförandet av dessa uppgifter. När ett erbjudande godtas måste detta ske på villkor av ett avstående från alla sådana anspråk gentemot kommissionen som uppstår på grund av att referenskvantiteter inte har tilldelats. Därför bör erbjudandet om ersättning till producenterna beviljas av den behöriga myndigheten i medlemsstaten på rådets och kommissionens vägnar.

I förordning (EEG) nr 2187/93 fastställs ersättningsbeloppen i ecu per 100 kg mjölk för vart och ett av åren 1984/85 till 1990/91 och differentieras med hänsyn till jordbruksföretagets storlek när det gäller mjölkproduktion. Dessa belopp motsvarar den övergripande bedömningen per år och jordbruksföretag av skillnaden mellan den inkomst de berörda producenterna skulle ha fått genom att saluföra mjölk om de inte varit förhindrade från att göra det och den inkomst de erhöll eller kunde ha erhållit genom en rimlig arbetsansträngning under samma period. Mot bakgrund av erfarenheterna när det gäller tillämpningen av förordningen går det att dra slutsatsen att den metod som används för att beräkna beloppen har visat sig vara objektiv samt att dessa utgör en godtagbar bedömning av producenternas förluster.

Det är därför lämpligt att behålla samma belopp när det gäller ersättningssystem till producenter som omfattas av denna förordning. Differentieringen med hänsyn till jordbruksföretagets storlek är emellertid inte relevant för producenter som har övertagit ett bidrag för att inte saluföra eller en del av ett företag som omfattas av ett åtagande att inte saluföra. Det kan antas att sådana producenter i allmänhet var verksamma inom företag med en expanderande mjölkproduktion samt med referenskvantiteter som låg över genomsnittet. Det är därför lämpligt att använda de siffror som avser den största jordbruksföretagsstorleken. Därför är det nödvändigt att även fastställa beloppen för åren 1991/92 och 1993/94. Dessa belopp kan beräknas på grundval av beloppen för föregående år med justeringar för att ta hänsyn till fluktuationer i mjölkpriserna i de medlemsstater på vars territorium majoriteten av de berörda producenterna har sina företag.

Om producenten inte kan godta den ersättning som medlemsstatens myndighet erbjuder i enlighet med bestämmelserna i denna förordning, innebär detta ett avslag på ett gemenskapserbjudande. Alla rättsliga förfaranden som därefter inleds eller fortsätts av producenten kommer att omfattas av gemenskapens jurisdiktion.

Erfarenheterna när det gäller genomförandet av förordning (EEG) nr 2187/93 har visat att det är lämpligt att föreskriva befogenheter att tillåta översändande av erbjudanden av ersättning till producenter som inte uppfyller vissa av kraven i de arrangemang som fastställs i förordningen, men vars omständigheter ändå motsvarar de krav som fastställs i domstolens och förstainstansrättens domar när det gäller gemenskapens ansvar.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ersättning enligt villkoren i denna förordning skall beviljas producenter vilka tagit över ett helt eller en del av ett sådant företag som omfattas av ett åtagande som lämnats i enlighet med förordning (EEG) nr 1078/77 ("SLOM-företag") och vilka har lidit skada till följd av en begränsning av leverans- och försäljningsnivåerna för mjölk och mjölkprodukter på grund av nämnda åtagande under det referensår som valts av den berörda medlemsstaten inom ramen för tilläggsavgiften inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter.

Artikel 2

En ersättningsansökan skall betraktas som giltig om den lämnas in av en producent som har tilldelats en särskild referenskvantitet i enlighet med artikel 1.1 i förordning (EEG) nr 2055/93, eller som i enlighet med artikel 1.2 i den förordningen har tilldelats en del i en särskild referenskvantitet som tidigare tilldelats i enlighet med artikel 3 a i förordning (EEG) nr 857/84, eller en likvärdig kvantitet ur den nationella reserv som avses i artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 3950/92 av den 28 december 1992 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (10), när en medlemsstat har beslutat att på detta sätt och i enlighet med artikel 1.2.3 i förordning (EEG) nr 2055/93 uppfylla den övertagande producentens rättigheter.

Artikel 3

Ansökan skall lämnas in av den person som i enlighet med artikel 2 har tilldelats den särskilda referenskvantiteten, eller till dennes arvinge eller arvingar, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i medlemsstatens nationella lag.

Artikel 4

Genom undantag från artikel 2 skall en ansökan inte godtas om producenten, som i enlighet med förordning (EEG) nr 2055/93 mottog den särskilda referenskvantiteten, före den 1 oktober 1996 deltog i någon åtgärd för ett definitivt friställande av referenskvantiteter eller sålde eller arrenderade ut hela sitt företag före det datumet.

Artikel 5

1. Den behöriga myndighet som avses i artikel 9 skall fastställa den årliga kvantitet med hänsyn till vilken ersättning skall ges på grundval av den kvantitet som används för att beräkna det bidrag som beviljas i enlighet med förordning nr 1078/77, ökat med 1 % och minskat med en procentsats som skall utgöras av de minskningar som i medlemsstaterna tillämpas på producenternas referenskvantiteter och som fastställts i enlighet med artiklarna 2 och 6 i förordning (EEG) nr 857/84.

2. För producenter som övertagit ett helt SLOM-företag skall den årliga kvantiteten vara den som beräknas i enlighet med punkt 1, om så krävs minskad i enlighet med punkt 4.

3. För producenter som övertagit en del av ett SLOM-företag skall den årliga kvantiteten vara den som beräknas i enlighet med punkt 1, minskad i proportion till den del av det ursprungliga SLOM-företagets areal som inte överförts. Om det ursprungliga SLOM-företaget var ett sammansatt företag skall minskningen beräknas på grundval av de av det ursprungliga SLOM-företagets arealer som direkt eller indirekt utnyttjades för mjölkproduktion, under förutsättning att en sådan användning kan fastställas till den behöriga myndighetens tillfredsställelse. Den kvantitet som erhålls skall om så krävs minskas ytterligare, i enlighet med punkt 4.

4. Om producenten har avstått en del av SLOM-företaget, eller en del av det till honom överförda SLOM-företaget, innan tilldelningen av en särskild referenskvantitet i enlighet med förordning (EEG) nr 2055/93, inbegripet perioden under vilken åtagandet att inte saluföra gällde, skall den årliga kvantitet med hänsyn till vilken ersättning skall ges enligt punkterna 2 respektive 3, minskas i proportion till den areal som avståtts. Om det ursprungliga SLOM-företaget var ett sammansatt företag skall minskningen beräknas med hänsyn till enbart de arealer som direkt eller indirekt utnyttjades för mjölkproduktion, under förutsättning att en sådan användning kan fastställas till den behöriga myndighetens tillfredsställelse.

Artikel 6

Om en del av producentens företag såldes eller arrenderades ut och efter tilldelning av den särskilda referenskvantiteten före den 1 oktober 1996, skall den i enlighet med artikel 5 fastställda årliga kvantitet med hänsyn till vilken ersättning ges minskas med beloppet för den särskilda referenskvantitet som återförs till den nationella reserven.

Artikel 7

1. Ersättning skall endast erbjudas för den period under vilken rätten till ersättning inte är tidsbegränsad.

2. För fastställande av den period för vilken ersättning skall erbjudas gäller följande:

a) Den dag då den femåriga preskriptionsperioden som fastställs i artikel 43 i domstolens stadga avbryts, skall vara den tidigast inträffade av följande händelser:

- Om det rör sig om en talan som väckts i domstolen eller förstainstansrätten, det datum då ansökan registrerades.

- Om det rör sig om en ansökan riktad till en gemenskapsinstitution, det datum då rådet eller kommissionen (den som först mottog ansökan) mottar en sådan ansökan, under förutsättning att den sökande därefter väckte talan i förstainstansrätten inom den tvåmånadersgräns som föreskrivs i artikel 43 i domstolens stadga eller att en gemenskapsinstitution skriftligen godtagit att en sådan ansökning avbryter preskriptionen.

b) Den dag då ersättningsperioden inleds skall inträffa fem år före den dag då preskriptionen avbryts, men inte före den 2 april 1984 och inte före den dag då åtagandet att inte saluföra eller omställningsåtagandet löpte ut.

c) Den dag då ersättningsperioden löper ut skall vara den 1 augusti 1993 eller det datum då producenten tilldelades den särskilda referenskvantiteten, om detta inträffade tidigare.

Artikel 8

Om producenten under ersättningsperioden och före tilldelningen av den särskilda referenskvantiteten ökade sin produktion så att den överskred den för honom tillgängliga referenskvantiteten, skall den kvantitet med hänsyn till vilken ersättningen ges, för den berörda perioden minskas med de levererade eller direkt sålda kvantiteter som överskrider referenskvantiteten. De kvantiteter som levererats eller sålts direkt samt den tillgängliga referenskvantiteten för en del av en tolvmånadersperiod, skall fastställas som en del av de totala leveranserna eller direktförsäljningen samt den tillgängliga referenskvantiteten för hela tolvmånadersperioden. De referenskvantiteter som avses i artikel 2.2 i förordning (EEG) nr 2055/93 skall inte beaktas vid fastställandet av den tillgängliga referenskvantiteten.

Artikel 9

Alla ansökningar om ersättning skall riktas till den behöriga myndighet som i den berörda medlemsstaten utsetts för detta och en blankett som utformats enligt förfarandet i artikel 30 i förordning (EEG) nr 804/68 (11) skall användas. Den måste mottagas av den behöriga myndigheten senast den 31 januari 1999 för att kunna godkännas.

Artikel 10

Den behöriga myndighet som avses i artikel 9 skall kontrollera att de upplysningar som lämnas av producenten är riktiga samt med hjälp av de belopp som anges i bilagan beräkna ersättningsbeloppet på grundval av den kvantitet och den period med hänsyn till vilka ersättning skall ges.

Artikel 11

Till ersättningsbeloppet skall läggas en ränta på 6 % per år från den 9 december 1997 till den dag då ersättningen betalas. Om betalningen av ersättningen skulle bli försenad på grund av att producenten inte har lämnat in sådana upplysningar eller sådana dokument med avseende på ansökan av ersättning som den behöriga myndigheten begärt, eller de bevis om avskrivning av förfaranden som anges i andra stycket i artikel 13.3, skall ingen ränta betalas under förseningsperioden.

Artikel 12

Det totala ersättningsbeloppet skall räknas om till nationell valuta med hjälp av den jordbruksomräkningskurs som gäller den dag då denna förordning träder i kraft.

Artikel 13

1. Den behöriga myndighet som avses i artikel 9 skall inom fyra månader från det att den mottagit en ansökan om ersättning till den sökande översända ett erbjudande om ersättning beräknat i enlighet med denna förordning, åtföljt av en kvittering om fullständig och slutgiltig uppgörelse. Denna period får förlängas av kommissionen enligt det förfarande som anges i artikel 16 och på en vederbörligen bestyrkt begäran från en medlemsstat. Erbjudandet skall göras på rådets och kommissionens vägnar.

2. Om den sökande har tagit över en del av ett SLOM-företag och de nationella myndigheterna gör en omprövning av den särskilda referenskvantitet som tilldelats i enlighet med artikel 1.1 eller 1.2 i förordning (EEG) nr 2055/93, skall den tidsperiod som avses i punkt 1 vara fyra månader från och med det datum då de nationella myndigheterna fattade ett slutligt beslut om att ompröva den särskilda referenskvantiteten, om det beslutet är senare än mottagandet av ansökan om ersättning.

3. Erbjudandet skall godtas genom att det vederbörligen undertecknade kvittot återsänds till den behöriga myndigheten. För att vara bindande måste det mottas av den behöriga myndigheten senast tre månader från den dag då erbjudandet översändes.

Ersättningen skall betalas ut när erbjudandet godtagits. Om det rör sig om producenter som inlett förfarande mot gemenskapsinstitutioner måste dock bevis om avskrivning av förfaranden också läggas fram för den behöriga myndigheten innan ersättningen betalas ut.

Om erbjudandet inte godtas inom den föreskrivna tidsfristen skall detta innebära att det upphör att vara bindande för rådet och kommissionen.

Ett godtagande av erbjudandet skall innebära ett avstående från alla slag av anspråk gentemot gemenskapen, när det gäller alla slag av förluster i artikel 1:s mening, inklusive ränta och kostnader.

Artikel 14

Den preskriptionstid som föreskrivs i artikel 43 i domstolens stadga skall åter löpa från och med den 1 februari 1999 för alla sådana producenter som anges i artikel 1 som inte har lämnat in en ansökan om ersättning i enlighet med artikel 9, om den inte avbrutits genom att oavslutade förfaranden åter inleds.

För producenter som har mottagit ett erbjudande om ersättning i enlighet med artikel 13.1 eller 13.2 skall preskriptionen åter börja löpa dagen efter det att den frist som föreskrivs i artikel 13.3 och inom vilken erbjudandet måste godtas har löpt ut, om den inte avbrutits genom att oavslutade förfaranden åter inleds.

Artikel 15

Kommissionen får, i enlighet med förfarandet i artikel 16, fatta beslut om att tillåta att erbjudanden om ersättning översänds till producenter vars förhållanden är sådana att de uppfyller kraven för att omfattas av gemenskapens ansvar, men som inte har fått ersättning i enlighet med förordning (EEG) nr 2187/93 eller enligt ovanstående bestämmelser i denna förordning. Det ersättningsbelopp som erbjuds skall beräknas antingen i enlighet med bestämmelserna i förordning (EEG) nr 2187/93 eller enligt bestämmelserna i denna förordning eller i enlighet med de kriterier som kan anges i domstolens dom om skada i förenade målen C-104/89 och C-37/90, vilket som är tillämpligt. Räntesatsen skall läggas till och den period för vilken den skall beräknas får anpassas med hänsyn till särskilda omständigheter. De nödvändiga tidsgränserna med avseende på erbjudandena om ersättning samt godtagandet av dem skall också fastställas.

Artikel 16

Tillämpningsföreskrifter för denna förordning, och särskilt bestämmelser rörande betalning av kostnader för producentombud skall antas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 30 i rådets förordning (EEG) nr 804/68.

Artikel 17

Finansieringen av de betalningar som görs enligt denna förordning skall betraktas som intervention i enlighet med artikel 3 i förordning (EEG) nr 729/70 (12).

Artikel 18

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 22 oktober 1998.

På rådets vägnar

W. MOLTERER

Ordförande

(1) EGT C 273, 2.9.1998, s. 3.

(2) EGT C 328, 26.10.1998.

(3) Yttrandet avgivet den 15 oktober 1998 (ännu ej offentliggjort i EGT).

(4) EGT L 131, 26.5.1997, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1300/84 (EGT L 125, 12.5.1984, s. 23).

(5) EGT L 90, 1.4.1984, s. 13. Förordningen upphör att gälla genom förordning (EEG) nr 3950/92 (EGT L 405, 31.12.1992, s. 1).

(6) EGT L 84, 29.3.1989, s. 2.

(7) EGT L 150, 15.6.1991, s. 35.

(8) EGT L 196, 5.8.1993, s. 6.

(9) EGT L 187, 29.7.1993, s. 8.

(10) EGT L 405, 31.12.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 903/98 (EGT L 127, 29.4.1998, s. 8).

(11) Rådets förordning (EEG) nr 804/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 148, 28.6.1968, s. 13). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1587/96 (EGT L 206, 16.8.1996, s. 21).

(12) Rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 94, 28.4.1970, s. 13). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1287/95 (EGT L 125, 8.6.1995, s. 1).