KOMMISSIONENS BESLUT av den 31 januari 1996 angående rekapitalisering av flygbolaget Iberia (Endast den spanska texten är giltig) (Text av betydelse för EES) (96/278/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 93.2, första stycket i detta,

med beaktande av Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a i detta,

efter att i enlighet med ovannämnda artiklar ha gett berörda parter tillfälle att framlägga synpunkter och med hänsyn tagen till dessa, och

med beaktande av följande:

SAKOMSTÄNDIGHETER

I

Under 1993 transporterade Iberia Lineas Españolas (Iberia LAE, i fortsättningen: Iberia) 13,6 miljoner passagerare, vilket med god mariginal gör flygbolaget till det största i Spanien. Iberia kontrolleras av det statliga holdingbolaget Teneo som äger 99,85 % av bolagets aktier. Vid sidan av själva Iberia återfinns dotterbolagen Aviaco, Viva och Binter som har specialiserat sig på charterflygningar eller särskilda flyglinjer. I slutet av 1993 hade Iberia 24 500 anställda och de fyra bolagen Iberia, Aviaco, Viva och Binter hade sammanlagt en flotta på totalt 177 flygplan (varav 120 för Iberia).

Med en årsomsättning på 3,316 miljarder US-dollar år 1993, hör Iberia till de medelstora nationella flygbolagen i Europa. Bolagets flygnät omfattar Spanien, Europa, Mellanöstern, Fjärran Östern, Nordamerika och framför allt Latinamerika. Dessutom är Iberia sedan slutet av 80-talet en betydande delägare i latinamerikanska bolag: Viasa (45 %), Ladeco (35 %) och i synnerhet Aerolíneas Argentinas (i det följande Arsa) med dotterbolaget Austral. Iberia kontrollerar direkt 30 % av aktierna i Arsa samt hela kapitalet i det argentinska holdingbolaget Interinvest som i sin tur äger 53,35 % av aktierna i Arsa. Arsa å sin sida är majoritetsägare i dotterbolaget Austral genom ett kapitalinnehav på 90 %. Iberia har dessutom, precis som Air France och Lufthansa, en ägarandel på 29,2 % i det databaserade reservationssystemet Amadeus.

År 1992 fick Iberiakoncernen statligt stöd i form av ett kapitaltillskott på 120 miljarder spanska pesetas åtföljt av en genomgripande investerings- och saneringsplan kallad "Utvecklingsprogram för Iberiakoncernen 1992-1996" (i det följande benämnt utvecklingsprogrammet). Utvecklingsprogrammet hade en hög målsättning för Iberias tillväxt och utveckling. Det utgick från en påtaglig allmän återhämtning för flygtrafiken efter den kraftiga tillbakagången i verksamheten 1991 som hade sin förklaring i Gulfkriget. Förutom en växande marknadsandel för Iberia, förutsåg programmet i huvudsak en förnyelse och utökning av både flygplansflottan och övrig materiel, en minskning av personalstyrkan och en produktivitetsförbättring, en utveckling av bolagets verksamhet, särskilt i Latinamerika där Iberia mellan 1989 och 1991 gjorde omfattande investeringar. Kapitaltillskottet hade även som syfte att återställa kvoten mellan eget kapital och skulder, vilken hade försämrats kraftigt. Från och med 1992 förväntades Iberia gå med vinst.

I februari 1992 anmäldes kapitaltillskottet på 120 miljarder pesetas och det åtföljande utvecklingsprogrammet till kommissionen. Genom ett beslut av den 22 juli 1992 som meddelades de spanska myndigheterna den 5 augusti samma år, godtog kommissionen stödet på ett antal villkor som ingick i de förpliktelser den spanska regeringen hade förbundit sig att respektera. Ett av villkoren var att det statliga stödet skulle bli det sista för den tid som omfattades av utvecklingsprogrammet: "la ayuda será la última inyección de capital en forma de ayuda (aumento del capital o cualquier otra forma de ayuda) procedente de fondos públicos para la duración del programa (1989-1996)".

Det visade sig dock att 1992 års utvecklingsprogram påverkades i hög grad av krisen inom flygtransportsektorn som började i samband med Gulfkriget men som fortsatte under 1992 och 1993 på grund av konjunkturnedgången. Medan utvecklingsprogrammet förutsåg en ökning av årsomsättningen med 19 % för 1992 och med 13 % för 1993 i löpande penningvärde blev den faktiska tillväxten 10,6 % respektive 4 %. Denna skillnad mot prognoserna har sin förklaring i en överskattning av återhämtningen, som fick korrigeras genom en minskning av utbudet i antal platskilometer, i den svaga beläggningsandelen (66,5 åren 1992 och 1993 jämfört med 67,3 och 69,1 som förutsetts) och framför allt i en kraftig minskning av intäkt per enhet som under åren 1992 och 1993 minskade med 9,3 % jämfört med 1991.

Inför krisen under åren 1992 och 1993 drog Iberia ned på antalet passagerarplatser och på investeringarna, i förhållande till vad som förutsetts, och minskade kostnaderna i större utsträckning än vad som hade planerats samtidigt som produktiviteten förbättrades i enlighet med utvecklingsprogrammet. Vid sidan av en personalminskning har även ansträngningar gjorts vad gäller markservice, underhåll av flygflottan, företagets internorganisation, förbättrad kundservice, förnyelse av flygplansflottan och en omläggning av luftfrakten till kombinerade frakt/passagerarplan. Vad gäller produktionsmedel har Iberia lyckats uppnå den fastställda produktivitetsmålsättningen med ett nyckeltal på nära 1,5 miljoner erbjudna platskilometer per anställd år 1993 vilket utgör en ökning med 24 % jämfört med 1991. Iberias produktivitet mätt i utbudet av platskilometer per anställd eller i antal transporterade passagerarkilometer per anställd låg dock 1993 fortfarande under de viktigaste europeiska konkurrenternas.

Den 31 december 1993 hade koncernens personalstyrka jämfört med 1991 minskats med 5 000 anställda vilket var en minskning med 2 066 tjänster mer än vad som förutsågs i åtgärdsprogrammet. Iberia har också reducerat utbudet, mätt i antal platskilometer som endast ökade med 3,6 % mellan 1991 och 1993 jämfört med 21,4 % i genomsnitt för de europeiska flygbolagen. I kombination med en lägre fyllnadskvot, visar dessa tal på en omfattande minskning av bolagets marknadsandelar. Iberia har även reviderat sina planer för flygflottan och gjort avkall på att låta den omfatta 120 flygplan i drift fram till 1996 och har alltmer övergått till leasing och slutligen annullerat ett antal flygplansbeställningar under 1994. Investeringsutgifterna uppgick sammanlagt till 40 respektive 22,3 miljarder pesetas under 1993 och 1994 i stället för de 70,5 och 100,5 miljarder som ursprungligen hade beräknats.

Trots dessa åtgärder och med anledning av de minskade intäkterna per enhet samt den därmed sammanhängande otillräckliga kostnadsminskningen, uppvisade alltjämt företagets rörelseresultat (före finansiella kostnader och extraordinära förluster) ett kraftigt underskott för åren 1992 och 1993. Det sammanlagda underskottet för rörelseresultatet uppgick till 28,6 miljarder pesetas under dessa båda år, dvs. 3,3 % av omsättningen. Emellertid har de ansträngningar som gjorts sedan två år, kombinerat med en förbättring av konjunkturen allmänt och inom sektorn, givit ett rörelseresultat med ett överskott på 6 miljarder pesetas för 1994.

Under samma period uppvisade Iberias nettoresultat ett underskott på 35 miljarder, 70 miljarder och 41,5 miljarder pesetas under 1992, 1993 respektive 1994 och var därmed ännu sämre än rörelseresultatet vilket dels berodde på omfattande finansiella kostnader (i storleken 20 miljarder per år) men framför allt på exceptionellt stora förluster som ett resultat av delägandet av latinamerikanska bolag. Bara de sammanlagda förlusterna för 1992-1993 som huvudsakligen uppkommit i samband med privatiseringen av Aerolineas Argentinas, uppgick till 54,2 miljarder pesetas.

De sammanlagda förlusterna har inneburit en påtaglig försämring i företagets balansräkning trots det kapitaltillskott på 120 miljarder som Iberia erhöll 1992. Förhållandet mellan skulder och eget kapital uppgick således till 4,99 i slutet av 1993 och till 14,72 vid slutet av 1994. Utan något nytillskott av likvida medel, skulle det egna kapitalet sannolikt vara negativt vid slutet av 1995. Försämringen av passivsidan i Iberias balansräkning, som utmärks av en allt för hög skuldsättning, visar sig i form av en kraftig ökning av de finansiella kostnaderna. Finansresultatet (summan av ränteavkastning minus ränteutgifter) låg på minus 24 miljarder pesetas under 1994, dvs. 5,51 % av omsättningen.

Sammanfattningsvis var läget för Iberia bekymmersamt i slutet av 1994. Bolaget var i akut behov av nytt kapital för att kunna betala skulderna som förföll till betalning och för att kunna upprätta en godtagbar balansräkning. Men dessa åtgärder skulle vara bortkastade om de inte åtföljdes av en genomgripande sanering av bolagets verksamhet. Förutom förlusterna som uppkommit i samband med de latinamerikanska investeringarna, ingav omfattningen av rörelseresultatets underskott under 1992 och 1993 oro, även om 1994 års positiva resultat visade på en obestridlig återhämtning.

Det var i detta sammanhang som de spanska myndigheterna vände sig till kommissionen med en ny saneringsplan för Iberia kombinerat med ett nytt kapitaltillskott.

II

I enlighet med bestämmelserna i artikel 93.3 i EG-fördraget, underrättade de spanska myndigheterna i en skrivelse daterad den 23 december 1994 kommissionen om åtgärdsprogrammet att anpassa Iberia till de nya konkurrensförhållandena ("Programa de Medidas de Adaptación de Iberia al Nuevo Entorno Competitivo", fortsättningsvis kallat anpassningsprogrammet). I programmet ingår ett kapitaltillskott på 130 miljarder pesetas. I detta fall är det inte den spanska staten direkt som står för tillskottet utan Iberias majoritetsägare, det statliga holdingbolaget Teneo. Anmälan registrerades hos kommissionens generalsekretariat den 23 december 1994 och fick ärendenummer N 774/94.

Den 3 januari 1995 kompletterade de spanska myndigheterna den föregående anmälan till kommissionen med Iberias räkenskaper för åren 1992-1993, med ett brev från det spanska transportministeriet angående avregleringen av flygtrafiken i Spanien samt med ett bevis om att nationalitetsklausulen, som tidigare, återfanns i artikel 5 i Iberias bolagsordning, hade upphävts. Den spanska regeringen lät även meddela att en något modifierad version av det program som presenterades den 23 december 1994 skulle lämnas till kommissionen inom de närmaste veckorna.

Den 20 januari 1995 översände den spanska regeringen den slutgiltiga versionen av anpassningsprogrammet till kommissionen där den registrerades den 26 januari samma år. Denna version skiljer sig endast föga från den tidigare. Även här förutses ett kapitaltillskott på 130 miljarder pesetas.

Det program som Iberia anmält till kommissionen och som utarbetats av internationellt erkända experter omfattar endast Iberia LAE och inte hela företagsgruppen. Det syftar till att anpassa företaget till nya konkurrensförhållanden med lägre intäkter per enhet och till att på kort sikt säkra företagets överlevnad. Programmet sträcker sig fram till 1996 med ekonomiska framtidsutsikter för 1997 och innefattar dels ett avsnitt med åtgärder för förvaltningen, dels ett finansiellt avsnitt.

I fråga om förvaltningen utgår man i saneringsprogrammet från en analys av de marknader på vilka Iberia kommer att fortsätta verka och även stärka sina ställningar, dvs. i huvudsak den spanska inrikesmarknaden, trafiken mellan Spanien och Europa samt mellan Europa och Latinamerika. Det bör påpekas att man i det program som anmäldes i slutet av 1994 och början av 1995, från bolagets sida ser optimistiskt på utsikterna för trafiken mellan Europa och Latinamerika. Därför avser man att hålla fast vid hela den latinamerikanska satsningen som har medfört ytterligare en del investeringar, i synnerhet under 1994, med en utökad ägarandel från 30 % till 83,35 % i Aerolíneas Argentinas efter det att den argentinska staten hade minskat sin andel. Man kommer även fortsättningsvis att flyga på Nordamerika och Fjärran Östern. Endast några olönsamma linjer i Europa kommer att läggas ner.

Bolagets omsättning har beräknats på årlig basis fram till 1996 med beaktande av varje enskild marknads tillväxtutsikter utifrån uppgifter från IATA:s (International Air Transport Association) och AEA:s (Association of European Airlines) beräkningar, Iberias framtida marknadsandelar (totalt sett sjunkande under perioden), beläggningskvot (svag ökning) och intäkter per enhet (i avtagande). Iberias totala utbud mätt i platskilometer torde efter nedgången 1993 gå från 36,790 miljarder 1993 till 33,709 miljarder 1994 och slutligen till 32,858 miljarder 1996. Liknande beräkningar har gjorts för intäkter från frakt (tilltagande), markservice (sjunkande i fast penningvärde) och underhåll (avtagande).

Programmet är baserat på en mer måttfull och mindre expansionistisk strategi än programmet från 1992. Medan detta förutsåg en tillfredsställande tillväxt av flygtrafiken framför allt till Latinamerika och intäkter som skulle överstiga kostnadsökningarna, inriktar sig programmet som anmäldes i början av 1995 på att säkerställa bolagets fortbestånd med hjälp av minskade produktionskostnader eftersom företaget endast uppvisar en mindre ökning av verksamheten. Med hänsyn till den förväntade måttliga ökningen av intäkterna, föreslås i programmet huvudsakligen tre genomgripande kostnadsminskande åtgärder i syfte att uppnå ett påtagligt förbättrat driftsresultat. Bolaget skall i första hand minska sina personalkostnader. Med hjälp av förtidspensioneringar och frivilliga avgångar skall Iberias personalstyrka reduceras med 3 500 anställda mellan åren 1994 och 1997. Denna personalminskning som motsvarar 14 % av den vid slutet av 1993 verksamma personalen inom bolaget, kommer att ge upphov till extrautgifter på 32,2 miljarder pesetas men kommer också att minska driftskostnaderna med 20,2 miljarder pesetas per år. För lönefrågor i övrigt har följande åtgärder planerats:

- En lönesänkning från den 1 januari 1995 på mellan 3 % och 15 % beroende på personalkategori, som utgör 8,3 % av de samlade löneutgifterna (förväntad besparing 9,7 miljarder pesetas).

- Utbetalning till de anställda i januari 1995 och 1996 av två belopp på 5,3 miljarder pesetas för att kompensera lönestoppet under 1993 och 1994.

- Ett lönestopp för 1995 och 1996.

- Omprövning av ett flertal personalförmåner utanför lönen uppgående till 2,5 miljarder pesetas per år.

Därefter kommer Iberia att minska de "förhandlingsbara" kostnaderna med 15,4 miljarder pesetas. Dessa kostnader uppgår för närvarande till 165,9 miljarder pesetas per år och utgör 38 % av bolagets totala drifskostnader. Ett särskilt program för kostnadssänkning, kallat "Prega" (Programa de Reducción de Gastos) inrättades för att spara 4,9 miljarder pesetas 1994 samt 10,5 miljarder pesetas 1995. De "förhandlingsbara" kostnaderna är de kontrollerbara utgifter som uppkommer genom förhandlingar med tredje part, framför allt vad gäller anskaffande av varor och tjänster. Exempel på detta är köp av bränsle eller tjänster som inkvartering för flygpersonal, städning av flygplan och underhåll. Programmet Prega fick ett stort genomslag under 1994 eftersom 315 miljoner pesetas utöver det fastställda målet kunde sparas in.

Till de ansträngningar som gjorts för att minska kostnaderna, kan även fogas en effektivare skötsel av bolagets flygflotta med å ena sidan ett ökat utnyttjande av leasing vilket gör kostnadsstrukturen mer flexibel, och å andra sidan en minskning av företagets flygflotta genom avbeställningar eller senareläggning av beställningar. Flygplansflottan skall minskas från 120 enheter 1993 till 99 enheter 1995 för att 1997 omfatta 104 enheter. Parallellt med kostnadsminskningen skall programmet försöka höja Iberias intäkter genom följande åtgärder:

- Upprättandet av databaserade system för planeringen av flygnät och tidtabeller för att optimera de förväntade intäkterna för företagsgruppen och dotterbolagen. Systemen håller hela tiden reda på och justerar kontinuerligt priser, disponibla platser i planen, tidtabeller, trafiknätens utformning osv.

- En förbättrad effektivitet på försäljningssidan genom informationskampanjer och åtgärder för att höja motivationen, ansvarstagandet och kompetensen bland personalen på bolagets försäljningskontor.

Mot bakgrund av alla de åtgärder som nu sagts, förutser det program som anmälts till kommissionen en påtaglig förbättring av Iberias driftsresultat som redan 1995 skall ge ett överskott på 16,6 miljarder pesetas och nå 28,8 miljarder pesetas 1997. Bolagets nettoresultat kommer dock först 1996 att ge ett litet överskott (0,19 miljarder pesetas) och 1997 uppgå till 7,92 miljarder pesetas 1997 på grund av fortsatta extraordinära förluster.

Vad gäller det finansiella avsnittet räknar programmet framför allt med ett kapitaltillskott på 130 miljarder pesetas från holdingbolaget Teneo under 1995 när väl åtgärderna för kostnadsminskningen har genomförts. Enligt de spanska myndigheterna är kapitaltillskottet till Iberia nödvändigt ty enbart en förbättring av rörelseresultatet kommer inte att räcka för att ge bolaget en solid finansiell struktur. Eftersom de tillgångar vilka var mest fjärran från flygnäringen redan hade avyttrats av bolaget under det föregående programmet från 1991, är det inte längre möjligt för Iberia att fortsätta med någon utförsäljning utan att skada huvudverksamheten (core business). Därför är, fortfarande enligt de spanska myndigheterna, endast en extern finansiering möjlig. Tillskottet på 130 miljarder pesetas kommer att möjliggöra genomförandet av ovannämnda åtgärder och sanera Iberias ekonomi. Efter det att programmet avslutats, kommer tillskott av privatkapital i Iberia att tillåtas som då kommer att kunna ge utdelning på kapitalet. Redan 1995 kommer de anställda inom Iberia att i viss omfattning äga aktier i bolaget.

Beloppet 130 miljarder pesetas fastställdes i syfte att realisera två målsättningar:

- Dels att täcka kostnaderna i samband med personalminskningsprogrammet för Iberia som uppgick till 32,2 miljarder pesetas (se ovan).

- Dels att sanera Iberias ekonomi för 97,8 miljarder pesetas. Tack vare detta tillskott kommer förhållandet skulder/egna tillgångar att uppgå till 1,48 år 1996 och 1,17 år 1997. Samtidigt kommer minskningen av skuldbördan att bringa de finansiella kostnaderna inom acceptabla gränser eftersom förhållandet finansiella kostnader/omsättning kommer att sjunka från 7,4 % 1994 till 3,6 % 1996.

Det bör noteras att den spanska regeringen i samband med anmälan av det anpassningsprogrammet för Iberia, presenterade en rad argument till dess försvar. Först och främst påpekas det att bolaget har genomfört samtliga åtgärder som fanns i programmet från 1992. Den spanska regeringen understryker även att alla villkor som kommissionen uppställt för att godkänna det stödet också har uppfyllts.

Från spansk sida görs det även gällande att Iberias resultat under 1992 och 1993 påverkades av följande oförutsebara och extraordinära omständigheter över vilka bolaget inte kunde råda:

- Den ekonomiska nedgången som spädde på effekterna av Gulfkriget för flygnäringen och som tog sig uttryck i fallande priser, något som drabbade Spanien i synnerhet.

- Krisen inom det europeiska monetära systemet som sedan sommaren 1992 inneburit en kraftig värdeminskning av den spanska valutan.

- Föregripandet av avregleringen inom det spanska inrikesflyget.

- Svårigheter i samband med privatiseringen av Iberias sydamerikanska dotterbolag (i synnerhet Aerolíneas Argentinas).

Slutligen betonar den spanska regeringen att det program som lagts fram för kommissionen och som godkänts av arbetsmarknadens parter, inte innehåller något stöd som skulle vara oförenligt med artikel 92 första stycket i fördraget i så motto att

- det endast grundar sig på administrativa kriterier vilka kortsiktigt garanterar företagets ekonomiska och finansiella lönsamhet,

- den till programmet hörande kapitalinjektionen inte utgör något tillskott av offentliga medel eftersom den görs av TENEO som är redovisat som ett oberoende organ i statsbudgeten. Argumenten förklarades ännu utförligare av de spanska myndigheterna i ett PM som skickades till kommissionen den 16 februari 1995. Från spansk sida hänvisar man där i synnerhet till den strukturella krisen inom flygnäringen liksom de politiska och juridiska aspekterna i frågan. Vidare hävdas det att åtgärderna under alla förhållanden stämmer överens med den gemensamma marknaden då det handlar om att säkerställa bolagets fortbestånd, uppnå programmets kapacitetsminskning och nödvändigheten av det aktuella kapitaltillskottet.

Mot bakgrund av alla de uppgifter som inkommit i och med anmälan om stöd, beslutade kommissionen den 1 mars 1995 att inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 93.2 i fördraget med anledning av det för Iberia avsedda kapitaltillskottet på 130 miljarder pesetas. Motivet till denna granskning var holdingbolaget Teneos kapitaltillskott som enligt artikel 92.1 i fördraget kan betraktas som statliga medel och de allvarliga farhågor kommissionen hade om

- förhandenvaron av stöd med hänsyn till de små möjligheter som finns för att på ett godtagbart sätt kompensera Teneos finansiella uppoffring,

- möjligheten av att motivera ett sådant eventuellt stöd med något av de undantag som anges i artikel 92.2 och 92.3 i fördraget. På denna punkt har kommissionen haft stora betänkligheter om det eventuellt förelåg extraordinära, oförutsebara och för bolaget externa omständigheter som skulle kunna inverka på det villkor som fastställdes i kommissionens beslut av den 22 juli 1992 enligt vilket allt nytt stöd skulle få anstå till dess att planen för 1996 hade avslutats. Därutöver fastslog kommissionen att den i vilket fall som helst inte förfogade över det underlag som krävs för att fastställa huruvida de villkor kommissionen i allmänhet uppställer för att godkänna ett omstruktureringsstöd i sak var uppfyllda.

I samband med beslutet om att inleda förfarandet, gjorde kommissionen uttryckligen klart att man avsåg att anlita en eller flera konsulter i syfte att få ett tillräckligt underlag för att kunna göra ett slutligt ställningstagande i ett antal frågor kring vilka kommissionen hyst betänkligheter, samt få en övergripande bild av ärendet.

I en skrivelse av den 9 mars 1995 underrättade kommissionen den spanska regeringen om sitt beslut att inleda ett förfarande samt anmodade den att lägga fram sina synpunkter. Skrivelsen offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (1) och de övriga medlemsstaterna liksom berörda parter uppmanades att inkomma med synpunkter i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 93.2 i fördraget.

III

Efter kommissionens skrivelse av den 9 mars 1995 i vilket beslutet om att inleda förfarandet meddelas, lade de spanska myndigheterna i en svarsskrivelse den 10 april 1995 fram sina synpunkter. Dessa synpunkter omfattade en redogörelse för det som hittills skett såsom den framställs i den aktuella skrivelsen, om förekomsten av statligt stöd, om möjligheterna att en andra gång erhålla stöd samt till sist, det planerade kapitaltillskottets förenlighet med den inre marknaden.

Som svar på den redogörelse kommissionen lade fram i sin skrivelse den 9 mars 1995, påpekar de spanska myndigheterna att bolagets intäkter inte nämnvärt skulle understiga genomsnittet hos dess europeiska konkurrenter. Man påminner även om att driftsunderskottet i Iberia blev påtagligt först under de tre senaste åren och att mellan åren 1986 och 1994 uppgick överskottet från det totala rörelseresultatet till 12,4 miljarder pesetas.

Den spanska regeringen kritiserar också den bild som ges av programmet eftersom den inte visar att Iberia de facto kommer att minska sitt utbud under kommande år och att den inte tillräckligt ger rättvisa åt ansträngningarna på produktivitetssidan samt minskningen av "kontrollerbara utgifter", och att man inte till fullo nämner minskningen av personalkostnaderna. På den sistnämnda punkten påpekar de spanska myndigheterna att de nominella lönerna 1996 för alla personalkategorier inom Iberia till sist kommer att ligga 8,3 % under lönenivån från 1992. De spanska myndigheterna framhåller slutligen att Iberias produktivitet under 1993 var jämförbar med bolagets viktigaste konkurrenter i Europa.

Vad gäller förekomsten av statligt stöd så anför och vidarutvecklar den spanska regeringen de två argument som tidigare har lagts fram i anmälan för att förneka förekomsten av statligt stöd enligt artikel 92.1 i fördraget:

- Å ena sidan hävdar regeringen att de resurser som tillförs av Teneo inte kan betraktas som statligt stöd eftersom Teneo är ett aktiebolag helt underställt privaträtten som driver de bolag som ingår i denna koncern helt efter ekonomiska riktlinjer. Enligt den spanska regeringen har således Teneo inte mottagit något statligt stöd för att genomföra den aktuella åtgärden och det är bolaget själv som har fattat beslutet om investeringen.

- Å andra sidan påpekar regeringen att denna operation utgör en del av Teneos övergripande strategi där man ser sig som ett konkurrensutsatt holdingbolag som på bästa vis försöker styra koncernen och ta tillvara möjliga synenergieffekter på så sätt att kapitaltillskottet åtföljs av en sammanhållen, realistisk och hållbar saneringsplan.

Vad gäller möjligheterna att i en andra omgång uppbära stöd, hävdar de spanska myndigheterna i första hand att kommissionen inte med fog kan stödja sig på den eventuella avsaknaden av exceptionella, oförutsebara och av bolaget oberoende omständigheter för att förvägra nytt stöd. Kommissionens beslut av den 22 juli 1992 om ökningen av kapitalet med 120 miljarder pesetas grundade sig på innehållet i en promemoria från 1984. Det är endast med hänvisning till denna som den spanska regeringen 1992 lovade att inte ge något nytt stöd till Iberia under tiden för programmet. De spanska myndigheterna påstår vidare att kommissionen inte helt plötsligt kan införa nya villkor, nämligen avsaknaden av exceptionella, oförutsebara och för bolaget externa omständigheter, utan att åsidosätta grundläggande principer som rättssäkerhet, jämlikhet, ingen retroaktivitet och förtroende för lagen. De spanska myndigheterna drar slutsatsen att kommissionen bör fortsätta att stödja sig på innehållet i promemorian från 1984 och att kommissionen inte retroaktivt kan tillämpa de riktlinjer som utarbetades 1994 i det här specifika fallet. De betonar att det ankommer på kommissionen att fullt ut utöva sina befogenheter och att beakta det nya programmet i sin helhet utan att först uppehålla sig vid förekomsten eller avsaknaden av exceptionella, oförutsebara omständigheter utanför bolagets kontroll.

Den spanska regeringen hävdar vidare att de fyra omständigheter som den lagt fram i vilket fall som helst uppfyller de tre villkor som det handlar om. Villkoret med exceptionella, oförutsebara och av bolaget oberoende omständigheter får inte sammanblandas med villkoren för överensstämmelse som föreskrivs i artikel 92.2 b i fördraget ("skador som orsakats av naturkatastrofer eller av andra exceptionella omständigheter") och det förstnämnda villkoret ställer lägre krav. Den spanska regeringen räknar även upp anledningarna till att den ekonomiska krisen under 1992 och 1993, devalveringen av den spanska pesetan vid samma tid, svårigheterna i samband med privatiseringen av Aerolíneas Argentinas och avreglerandet av den spanska marknaden, i dess ögon betraktas som exceptionella, oförutsebara omständigheter och utanför Iberias kontroll. Till sist hävdar den spanska regeringen att även om ingen av de fyra omständigheterna för sig kan beskrivas som exceptionell, extern och oförutsebar, uppfyller de tillsammans dessa kriterier.

I sista hand vad gäller ett möjligt stöds förenlighet med den gemensamma marknaden, anser de spanska myndigheterna att det för kommissionen framlagda programmet innehåller allt det som krävs för att visa kommissionens samtliga villkor för undantag enligt artikel 92.3 c i fördraget, har uppfyllts.

IV

Sedan förfarandet inleddes, har synpunkter kring detta ärende inlämnats av regeringarna i Förenade kungariket, Danmark, Nederländerna, Norge och Sverige, och av flygbolag som konkurrerar med Iberia, särskilt Air UK, American Airlines, British Airways och Euralair, liksom även av andra berörda parter som Teneo, SNECMA, fackavdelningen SEPLA för personalen på Viva Air samt ACE (Association of Airlines of the European Community). Sammanlagt har 17 olika parter, varav 8 flygbolag, lämnat synpunkter. Samtliga parter utom Teneo och SNECMA gav sitt samtycke till kommissionens beslut om att inleda ett förfarande i enlighet med artikel 93.2 i fördraget och framförde även ett antal frågor i anslutning till de misstankar som uttrycks i detta beslut. Endast holdingbolaget Teneo menade att kapitaltillskottet inte utgjorde någon form av statligt stöd genom att framför allt betona koncernstrategin, det finansiella oberoendet och en gentemot den spanska staten oavhängig företagsledning. Från Teneos sida ifrågasatte man även kriteriet om exceptionella, oförutsebara och externa omständigheter som något specifikt för civilflyget och i strid med principerna om icke-retroaktiv lagstiftning och rättssäkerhet. Från flygmotortillverkaren SNECMA, levererantör till de stora flygplanstillverkarna vars kundkrets utgörs av de europeiska bolagen, hävdades det att den ekonomiska utvecklingen mellan 1991 och 1994 var exceptionell och oförutsebar framför allt med anledning av den långsamma återhämtningen.

De stater som gett in synpunkter, hävdar i sina kommentarer att fördragets bestämmelser om statsstöd måste tillämpas strikt för civilflyget efter det att bestämmelserna i det tredje avregleringsprogrammet trätt i kraft den 1 januari 1993 (rådets förordningar (EEG) nr 2407/92, (EEG) nr 2408/92 och (EEG) nr 2409/92) (2). Särskilt Nederländerna understryker att stödåtgärderna diskriminerar de bolag som på egen hand, utan någon statlig hjälp, har kunnat genomföra omstruktureringar. De fem staterna samtycker till att ett förfarande inleds i detta fall och delar kommissionens tvivelsmål genom att åberopa.

- förekomsten av statligt stöd enligt artikel 92.1 i fördraget, dels för att Teneo är ett statligt företag underordnat statsmakten, dels för att villkoret att en rationellt handlande investerare i en marknadsekonomi skulle göra investeringen, inte uppfylls,

- avsaknaden av exceptionella, oförutsebara omständigheter utanför Iberias kontroll som skulle ligga till grund för bolagets svårigheter. På denna punkt anmärks det från brittisk sida att krisen 1992-1993 ingick i en normal konjunkturcykel och att konsekvenserna för Iberias del av pesetans nedskrivning på inget sätt har påvisats, att man genom hedging kan försäkra sig mot dylikt och att avregleringen av luftfarten är en fortlöpande process som sedan 80-talet kunnat förutses och slutligen, att Iberias investeringar i Latinamerika redan från början var en strategi med stora risker,

- det faktum att kommissionen 1992 fattade ett beslut om att för första och sista gången bevilja ett stöd på 120 miljarder pesetas, vilket under dessa omständigheter motsäger beviljandet av allt ytterligare stöd.

Förenade kungariket och Danmark tillfogar att den del av stödet som skall ges av sociala skäl också kan komma att snedvrida konkurrensen. Dessutom anser man från brittisk sida att den ifrågavarande operationen skulle kunna påverka handeln inom gemenskapen på ett sätt som skulle strida mot det gemensamma intresset, särskilt vad gäller den omfattande chartertrafiken till Spanien. Slutligen påpekar Nederländerna att stödet i varje fall bara skulle kunna beviljas om det var kopplat till strikta villkor om avyttrandet av tillgångar, kapacitetsminskning, förbud mot investeringar i andra flygbolag osv.

Dessa skilda synpunkter förekommer även i de yttranden som inkommit från flygbolagen, fackföreningssektionen SEPLA för personalen inom Viva Air, samt från ACE. British Airways presenterade en undersökning som gjorts av konsultfirman Avmark som försökte påvisa att det inte förekom några exceptionella och oförutsebara omständigheter utanför Iberias kontroll vilka skulle ligga till grund för bolagets problem. Vidare väger berörda parter även in andra faktorer för att förmå kommissionen att motsätta sig ett kapitaltillskott till Iberia. Exempelvis hyser bolaget Pan Air, fackavdelningen för de anställda inom Viva Air, SEPLA och ACE, farhågor om att Iberia skall använda emottagna medel för att inleda ett priskrig. British Midland, British Airways, Euralair, American Airlines, SAS och fackföreningsavdelningen SEPLA gör gällande att anpassningsprogrammet är föga trovärdigt och otillräckligt för att långsiktigt säkra Iberias överlevnad. Man hänvisar till höga produktionskostnader, riskerna med den latinamerikanska satsningen, det ekonomiskt oförsvarbara i Iberias ambition att åter flyga på reguljära linjer som redan framgångsrikt trafikeras av Viva Air. Viva Airs avdelning av fackföreningen SEPLA menar också att Iberia inte skulle styras av marknadsekonomiska principer. British Airways och Euralair anser vidare att stödet inte är oundgängligt för att förverkliga programmets målsättningar eftersom Iberia kan avyttra tillgångar eller ytterligare minska sina driftskostnader. ACE och bolagen Air UK och Britannia påpekar att Iberia redan har en privilegierad ställning på Spaniens flygplatser med anledning av dess monopol på markservice (ground handling services) med en prissättning som inte står i proportion till kvaliten på den service som erbjuds. De tillägger också att Viva Air, vars debut inom charterflyget föreskrivs i programmet och som är en följd av kapitaltillskottet, riskerar att ge upphov till en kraftig snedvridning av konkurrensen inom denna mycket konkurrensbetonade marknad, framför allt mellan Förenade kungariket och Spanien. Slutligen uppmanas kommissionen av Euralair att återigen ta upp ärendet med de 120 miljarder pesetas som beviljades 1992 till behandling på grund av bristande följsamhet mot den åtföljande programmet.

Alla de synpunkter som inlämnats av medlemsstaterna och övriga berörda parter, tillställdes den 15 juni 1995 den spanska regeringen av kommissionen. De spanska myndigheterna framlade i en svarsskrivelse den 29 juni 1995 sina kommentarer till de synpunkter som de fått ta del av. Genom att upprepa de argument som redan framlagts i föregående skrivelse av den 10 april 1995, avfärdar de spanska myndigheterna, punkt för punkt alla de argument som framförts av medlemsstater och övriga berörda parter, med undantag för Teneo och SNECMA och i synnerhet det som hävdats av British Airways och av Euralair. En rapport sammanställd av konsultbyrån NatWest Markets presenteras också, enligt vilken det åsyftade programmet med hjälp av minskade skillnader i kostnader och konkurrens påtagligt kommer att förbättra Iberias konkurrenskraft i förhållande till bolagets europeiska huvudkonkurrenter. De spanska myndigheterna fördelade även en rapport från Airbus Industries där dels betydelsen av Iberias beställningar för den europeiska flygindustrin och bolagets närvaro i Latinamerika underströks, dels det extraordinära och oförutsebara i den ekonomiska krisen under 1992-1993. Den spanska regeringen tillägger bland annat att fastställandet av exceptionella, oförutsebara och externa omständigheter inte får förväxlas med force majeure, att den sammanlagda effekten av det exceptionella och oförutsebara i Spaniens ekonomiska kris för Iberias intäkter uppgick till 59 miljarder pesetas, att Iberia snart skulle vara lika konkurrenskraftigt som Viva Air och att detta bolag är verksamt inom charternäringen och slutligen att kommissionen inte har någon laglig rätt till att tvinga Iberia att avyttra tillgångar och att det inte finns något alternativ till det planerade kapitaltillskottet eftersom Iberia inte längre har några non essential assets.

V

Som kommissionen meddelade i sin skrivelse den 9 mars 1995 till de spanska myndigheterna om den inledda granskningen, hade man i april 1995 vänt sig till en oberoende, internationellt erkänd konsultbyrå (Deloitte & Touche) för att få information om ett antal frågor om vilka kommissionens hyst tvivel. Konsulten fick först till uppgift att granska den aktuella transaktionen utifrån principen om agerandet hos en rationell investerare i en marknadsekonomi. Om konsulten på denna första punkt skulle komma fram till att ett kapitaltillskott på 130 miljarder pesetas inte skulle göras av en rationell investerare, ombads han även att

- fastställa orsakerna till misslyckandet med 1992 års program,

- presentera en bedömning huruvida de fyra faktorerna (recession, devalvering, anteciperad avreglering av inrikesmarknaden och delägandet i latinamerikanska bolag) som av spanska myndigheter anförts som orsaker till Iberias svårigheter, kan utgöra exceptionella, oförutsebara och externa omständigheter,

- utvärdera genomförbarheten i anspassningsprogrammet och om 130 miljarder pesetas är tillräckligt för att uppfylla dess målsättningar,

- om så fordras, presentera alternativa lösningar för att lösa Iberias svårigheter.

Den av kommissionen utsedde konsulten kunde genomföra sitt uppdrag i samarbete med representanter från den spanska staten, Teneo och Iberia och av dessa erhålla all nödvändig information. Under de möten som hölls i Madrid den 26 och 27 juli 1995 med konsulten, kommissionens representanter och den högsta ledningen för Iberiakoncernen, diskuterades i synnerhet situationen för Iberias olika dotterbolag liksom även de viktigaste delarna i den av Iberiakoncernen tillämpade strategin.

Den 10 augusti 1995 presenterade konsulten ett utkast till slutrapport som de spanska myndigheterna fick ta del av för att kunna ge sina synpunkter. Dessa har beaktats när så varit möjligt av konsulten som den 20 september 1995 gav in sin slutrapport till kommissionen. Det framgår av denna att en rationell investerare som agerar efter marknadsekonomiska principer inte på en gång skulle investera 130 miljarder pesetas i Iberia och detta av minst två skäl: dels skulle en rationell investerare i en liknande situation försöka att inledningsvis göra ett så litet kapitaltillskott som möjligt för att därefter gradvis skjuta till mer medel, allteftersom saneringsplanens målsättningar förverkligades, dels skulle en dylik operation vara ekonomiskt alltför riskabel på grund av den osäkerhet som fortfarande råder kring koncernens framtid, i synnerhet vad gäller Latinamerika.

Orsakerna till misslyckandet med 1992 års strategiska plan finner konsulten i de alltför höga kostnaderna i samband med de latinamerikanska investeringarna samt de i planen alltför optimistiska förväntningarna på tillväxt och nya marknadsandelar, samtidigt som Iberias kostnadsstruktur och den svaga produktiviteten gjorde att bolaget inte kunde stå emot den oförutsedda minskningen av intäkter per passagerarkilometer. Konsulten anser likaledes att av de fyra argument som framförts i rättfärdigande syfte av den spanska regeringen, kan endast omfattningen av den ekonomiska krisen 1992-1993, men inte krisen i sig, betraktas som en exceptionell, oförutsebar händelse utanför bolagets kontroll. Den del av krisen som svarar mot denna definition har dock endast vållat bolaget förluster på ca 14 miljarder pesetas. Däremot anser konsulten att

- devalveringen av pesetan i själva verket gynnande Iberia,

- den förtida avregleringen av den spanska inrikesmarknaden inverkade endast obetydligt före 1994 och var hur som helst förutsägbar,

- de svårigheter som uppkom i samband med det latinamerikanska delägandet var varken oförutsebara, exceptionella eller utanför Iberias inflytande eftersom delägandet redan från början inbegrep stora ekonomiska risker och de uppkomma förlusterna huvudsakligen kan härledas till avtal som hade ingåtts av Iberia redan före 1992 års program.

Vad gäller åtgärderna i det anmälda anpassningsprogrammet för perioden 1994-1996 (förbättring av produktivitet, kostnadsminskning osv.), anser konsulten att dessa åtgärder är ett steg i rätt riktning och genomförandet av dessa är oumbärliga för att säkra Iberias överlevnad och livskraft. Åtgärderna är dock ej tillräckliga för att på längre sikt garantera bolagets lönsamhet. Det är knappast möjligt att vid denna tidpunkt uttala sig om Iberias överlevnadsmöjligheter på längre sikt eftersom det mödosamma arbetet även måste fortsätta efter 1996, i synnerhet vad gäller kostnadsminskningar i ett hårdnande konkurrensklimat. Konsulten tillägger att även om ett snabbt kapitaltillsskott är nödvändigt, är bolagets nuvarande behov betydligt lägre än 130 miljarder pesetas.

Till sist föreslår konsulten i sin slutrapport en lösning som innebär att Iberias latinamerikanska tillgångar avyttras, att den spanska staten tar ansvaret för kostnaderna för personalreduktionen samt att framtida kapitaltillskott skall vara beroende av uppnådda resultat. På lång sikt är det även tänkbart att underhåll och markservice avskiljs från bolaget.

VI

Inom ramen för den påbörjade granskningen och parallellt med den av kommissionen utsedde konsultens uppdrag, hölls under tiden juni till september 1995 ett antal möten med kommissionen där den spanska regeringen, Teneo och Iberia utgjorde motparterna. Som en följd av dessa konsultationer och med hänsyn till de utlåtanden som inkommit från medlemsstater och övriga berörda parter samt slutsatserna i ovannämnda konsultrapport, meddelade den spanska regeringen under sommaren 1995 kommissionen att den var beredd att anpassa det ekonomiska avsnittet i programmet som meddelades den 23 december 1994 och 20 januari 1995. Kapitaltillskottet på 130 miljarder pesetas hade strukits och ersatts av två separata åtgärder, dels överförandet av vissa av Iberias latinamerikanska tillgångar till ett nytt bolag, tills vidare kallat "Newco", med en option till återköp, dels ett kapitaltillskott från Teneo till Iberia. Teneo skulle inneha en viss andel av det nya bolagets kapital som dock till största delen skulle vara privatägt. Arsa skulle ingå i de tillgångar som skulle överlåtas på Newco.

Redan i september 1995 ombads den tidigare anlitade konsulten av kommissionen att förse den med underlag som skulle göra det möjligt för den att, utifrån ett marknadsekonomiskt investeringsperspektiv, uttala sig om ett antal punkter i det modifierade förslaget till rekapitalisering av Iberia. Konsulten ombads att i huvudsak undersöka följande fyra frågeställningar:

- Kommer de olika transaktionerna beträffande Newco att kunna minska riskerna med Iberias förpliktelser gentemot Arsa?

- Kommer de olika transaktionerna beträffande Newco att genomföras på affärsmässig grund?

- Vilka villkor kommer Iberias rätt till återköp av de andelar som överlåtits på Newco att vara underkastade?

- Kommer den enligt marknadsekonomiska hänsyn agerande investeraren att vara nöjd med det kapitaltillskottet som blir följden av de olika transaktionerna beträffande Newco, och under vilka förutsättningar i så fall?

Efter att ha fått alla nödvändiga upplysningar från Teneo och de spanska myndigheterna, kunde konsulten besvara dessa frågor i sitt utkast till slutrapport som sammanställdes under andra hälften av november 1995. Enligt konsulten kommer avtalet med Newco att praktiskt taget helt undanröja de risker som Iberia tidigare hade stått inför på grund av bolagets förpliktelser gentemot Arsa. Dessutom framstår det som om dessa transaktioner genomförs enligt normala affärsmässiga metoder. Konsulten föreslår vidare att Iberias rätt till återköp också skall villkoras så att bolagets ekonomiska situation inte skall äventyras i händelse av ett sådant.

När det gäller frågan om kapitaltillskottet menar konsulten att Iberiakoncernen har förutsättningar för att leva vidare och rekapitaliseras. Han anser dock samtidigt att riskerna för koncernen är betydande trots att en del av det latinamerikanska engagemanget avvecklats. I det sammanhanget menar han att ett kapitaltillskott på 48 miljarder pesetas är tillräckligt för att säkra bolagets överlevnad på kort och medellång sikt (minimum cash requirement). I syfte att förbättra balansräkningens passivsida, kan ytterligare kapitaltillskott övervägas i framtiden i fall resultatredovisningen kan visa på en fortsatt tillfredsställande återhämtning. Vidare anser konsulten att ett omedelbart genomfört kapitaltillskott borde ge en avkastning på mellan 30 % och 40 % år 1999. Han betraktar detta som den lägsta årliga avkastning (hurdle rate) en marknadsekonomisk investerare i detta sammanhang kan tänka sig. Utifrån detta fastställde konsulten en variationsbredd för kapitaltillskottet som tillfredsställer kraven från en marknadsekonomisk investerare, och som kan ändras allt efter olika omständigheter. De övriga parametrarna för att fastställa variationsbredden är den genomsnittliga ökningen i Iberias kassaflöde efter 1999 och det belopp Iberia slutligen erhåller vid försäljningen av Austral.

Konsultens slutrapport bekräftar samtliga slutsatser.

Parallellt med konsultens arbete, har ett stort antal kontakter ägt rum under september, oktober och november 1995, särskilt i Madrid den 6 och 7 november 1995, mellan å ena sidan Iberia, Teneo och den spanska regeringen, och å andra sidan kommissionen och konsulten. Kommissionen fick därigenom möjlighet att i detalj förhöra sig om planerna för tillbakadragandet av investeringen och den föreslagna rekapitaliseringen. Kontakterna fortsatte i synnerhet i samband med ett möte i Madrid den 23 och 24 november 1995 efter det att konsulten hade inkommit med sina ovan sammanfattade slutsatser. Därigenom har det varit möjligt för kommissionen att få närmare kännedom om omfattningen och återverkan av de olika parametrar som använts vid bedömandet av de planerade transaktionernas affärsmässighet.

Den spanska regeringen tillställde kommissionen den 18 december 1995 ett dokument i vilket det i detalj redogörs för de olika förändringarna som gjorts vad gäller finansieringen i anpassningsprogrammet ("Actualización del plan financiero del programa de adaptación de Iberia al nuevo entorno competitivo"). Dokumentet vars innehåll delvis hade klargjorts av de spanska myndigheterna i fyra skrivelser av den 21 december 1995, den 15, 19 och 26 januari 1996 till kommissionen, redogör för tre förändringar av det tidigare meddelade programmet.

För det första har kostnaderna för Iberias personalminskning justerats upp på grund av en underskattning i de tidigaste beräkningarna av tjänsteåldern för personer som skall förtidspensioneras eller frivilligt säga upp sig. Kostnaderna uppskattas nu till 36,685 miljarder pestas jämfört med 32,2 miljarder tidigare. Motsvarande belopp kommer att utbetalas av Teneo till Iberia i form av ett kapitaltillskott (se nedan) så snart kommissionen har givit sitt medgivande till detta. Därefter kommer Iberia att betala 29 miljarder pesetas som motsvarar kostnaderna för förtidspensioneringarna, till ett försäkringsbolag med vilket en överenskommelse har ingåtts för att administrera hela programmet med förtida avgångar. Av de 8 miljarder som är avsedda för finansierandet av åtgärderna med frivilliga uppsägningar, kommer hälften att betalas ut omedelbart och de återstående 4 miljarderna gradvis betalas under 1996.

För det andra kommer Iberia att till bolaget Andes Holding BV (tidigare Newco) avyttra sina andelar i följande sydamerikanska flygbolag: 13 % av kapitalet i det chilenska flygbolaget Ladeco och 100 % av kapitalet i det argentinska bolaget Interinvest SA, samt 10 % av Arsas ordinarie kapital. Andes Holding BV är ett nederländskt aktiebolag som bildats i ett enda syfte, nämligen att köpa dessa andelar av Iberia för att senare återsälja dem. Bolagets kapital som uppgår till 10 miljoner US-dollar ägs till 42 % av Teneo och till 58 % av [ . . . ] (3*) stora amerikanska affärsbanker, [ . . . ]. Andes Holding BV fattar beslut med enkel majoritet utom för frågor i anslutning till bolagsstadgar, verksamhetsinriktning, upplösning och kapitalstruktur; dessutom kräver beslut om avyttrande av tillgångar endast samtycke från [ . . . ] bankerna. Vid sidan av kapitalet utgörs Andes Holding BV:s tillgångar huvudsakligen av ett betalningsuppskov vid köpet av Austral (jfr nedan) samt två lån riktade till aktieägarna. Det första av dessa lån på ett belopp betydligt över Andes Holding BV:s kapital, tecknas till 70 % av Andes Holding BV:s privata aktieägare och till 30 % av Teneo. Under loppet av [ . . . ] år avkastar lånet en ränta som ligger [ . . . ] % över LIBOR:s (London Interbank Offered Rate) tremånadersränta för US-dollar, beräknat per kvartal på ett 360 dagars år. De skulder som motsvarar det första lånet (senior debts) kommer att få dubbel "prioritet" i så måtto att lånet säkras i Andes Holding BV:s förvärvade tillgångar och att dess återlösen går före det andra lånet (junior debts). Det andra lånet, som följaktligen är underordnat det första, belöper sig på likalydande belopp och är tecknat upp till 30 % av Andes Holding BV:s enskilda aktieägare och till 70 % av Teneo. Också detta lån löper på [ . . . ] år. Räntesatsen är fastställd till [ . . . ] % över LIBOR:s tremånadersränta för dollar, beräknat per kvartal på ett 360 dagars år. Ränteskillnaden mellan förstnämnda lån och det andra förklaras av lägre prioritet och därmed också en större risk.

Innan Iberia överlåter sitt delägande i Interinvest till Andes Holding BV, kommer Iberia att med hjälp av tre transaktioner öka Interinvests kapital, genom att till bolaget överföra fordringar i form av lån som Iberia innehar gentemot Arsa, ett tillskott på nytt kapital samt överförandet till Interinvest av en del av Arsas aktiekapital som kontrolleras direkt av Iberia, motsvarande 10 % Arsas kapital. Det nya kapitaltillskottet kommer att ske med tillgångar som Iberia lånat av Andes Holding BV eller på den finansiella marknaden. Genom detta tillskott av nya medel, kommer Interinvest att lösa Arsas skulder till tredje man inklusive de till Iberia. Därefter kommer Interinvest att genomföra "ett definitivt kapitaltillskott" till förmån för Arsa och därmed till viss del betala bolagets skulder. Andes Holding BV:s aktieägare hade uppställt transaktionerna som ett villkor för att de vid ett senare skede skulle vara säkra på att av Iberia köpa ett bolag med sunda finanser.

Försäljningspriset på de andelar som överlåtits på Andes Holding BV har fastställs på grundval av en rapport som utarbetats av den amerikanska banken [ . . . ]. Skillnaden mellan det bokförda värdet av avyttrade tillgångar och det reella priset för de samma, resulterar för Iberias del i en extraordinär förlust på cirka hundra miljoner US-dollar. Intäkterna från försäljningen uppdelas på följande vis; en första summa är avsett som återbetalning på ett av Iberia tidigare upptaget lika stort lån, ett andra belopp motsvarande en andra betalning, kommer att betalas till Iberia vid slutet av en "försöksperiod" (period of due diligence), med en annulleringsklausul för maximalt fyra månader, och ett tredje och sista belopp motsvarande Australs värde skall utbetalas till Iberia efter det att Andes Holding BV avyttrat Austral. Försöksperiodens syfte är att bereda Andes Holding BV tid att kontrollera korrektheten i de uppgifter som mottagits och att rekapitaliseringen har genomförts före försäljning. Uppskovet med betalningen motsvarande Australs värde motiveras av de spanska myndigheterna med svårigheter för Andes Holding BV att finna finansieringsmöjligheter. Andes Holding BV bör dock äga Austral för att underlätta försäljningen av Arsa till en möjlig köpare.

Efter det att 10 % av Arsas kapital överförts till Andes Holding BV, efter Interinvests kapitalökning och den slutgiltiga transaktionen från Interinvest till Arsa och Interinvests avyttring till Andes Holding BV, kommer Arsas kapital att fördela sig på följande sätt: 80,33 % till Interinvest, 5,73 % till Andes Holding BV, 5,73 % till Iberia och 8,21 % till övriga parter. Vad gäller Iberias återstående andelar i Arsa (5,73 %), kommer Iberia att till Andes Holding BV lämna en försäljningsfullmakt som möjliggör avyttrandet av dessa andelar till tredje man samtidigt som bolaget avyttrar sina egna andelar.

Avyttringen av Iberias tidigare nämnda latinamerikanska tillgångar till Andes Holding BV och därefter Andes Holding BV:s återförsäljning av desamma, omfattar två på varandra följande faser. Den första omfattar bildandet av Andes Holding BV, de bägge lånen och köpet av Iberias tillgångar. Den första fasen sträcker sig som längst över två år under vilka Iberia har en återköpsoption för de tillgångar som överlåtits på Andes Holding BV. Återköpsoptionen kan användas både för samtliga tillgångar och för endast en del av dem. Återköpspriset som fastställdes i samband med avyttringen av tillgångarna, är beräknat så att det skall täcka avbetalningen på Andes Holding BV:s båda lån plus ränta, och till Andes Holding BV:s aktieägare återbetala kapitalinsatsen plus en kompensation som ligger [ . . . ] % över LIBOR-räntan för dollar.

Den andra fasen som maximalt sträcker sig över ett år skall endast genomföras ifall Iberia väljer att inte göra bruk av sin förköpsrätt under den första fasen. Under den andra fasen har Iberia ej längre någon rätt till förköp och Andes Holding BV:s latinamerikanska tillgångar säljs på marknaden för bästa pris utan något fastställt minimibelopp. Andes Holding BV befullmäktigar [ . . . ] att på bästa sätt sköta denna transaktion. För att möjliggöra en snabb avyttring av Andes Holding BV:s tillgångar under den andra fasen, får Andes Holding BV under den första fasen ta alla nödvändiga kontakter, oberoende av Iberias återköpsoption.

Under bägge dessa faser kommer Iberia fortsätta att sköta Arsas verksamhet.

Andes Holding BV kommer att avvecklas så snart bolaget antingen till Iberia eller till utomstående part avyttrat de latinamerikanska tillgångar som tidigare förvärvats från Iberia, dock rimligtvis senast tre år efter det att bolaget bildats. Efter det att lånen i fastslagen ordning betalats av, kommer Andes Holding BV:s aktiekapital att fördelas mellan aktieägarna i proportion till deras insatser.

De spanska myndigheterna gör gällande att samtliga operationer med anknytning till Andes Holding BV är helt i överensstämmelse med de önskemål som kommit till uttryck i medlemsstaternas och övriga berörda parters skrivelser där Iberia rekommenderas att avyttra tillgångar och minska riskerna i det latinamerikanska delägandet. Likaledes undanröjs ett av de viktigaste hindren som anförts av den av kommissionen anlitade konsulten för möjligheten att genomföra ett kapitaltillskott samtidigt som marknadsmässiga principer skall beaktas.

De spanska myndigheterna klargör slutligen att kommissionen har erhållit samtliga kontrakt och överenskommelser som reglerar transaktionerna för överlåtelsen av en del av Iberias latinamerikanska tillgångar.

Därutöver har det kapital som Teneo planerat att skjuta till Iberia minskats till 87 miljarder mot tidigare meddelande 130 miljarder pesetas och de 138 miljarder som ursprungligen avsågs. De spanska myndigheterna har definierat detta belopp med hänsyn till

- Iberias gynnsamma resultatutveckling till och med oktober 1995. Under de tio första månaderna 1995, uppnådde Iberia ett positivt rörelseresultat på 31,7 miljarder pesetas vilket med 16,8 miljarder översteg det som förutsetts i anpassningsprogrammet. Denna förbättring som vittnar om det välgrundade i de prognoser från vilka programmet utgår, har huvudsakligen sin förklaring i en allt mer påtaglig utgiftsminskning och en bättre anpassning av utbudet trots att den planerade personalminskningen ännu ej har fullföljts.

- Målsättningarna i anpassningsprogrammet som offentliggjordes i december 1994, nämligen att på kort tid återställa bolagets finansiella och ekonomiska lönsamhet, anpassa den finansiella strukturen till bolagets verksamhet, uppnå en för aktieägarna gynnsam avkastning på insatt kapital samt locka till sig privatkapital med framtida utsikter mot en partiell privatisering. De spanska myndigheterna betonar att innehållet i det anmälda anpassningsprogrammet (åtgärder i syfte att minska driftskostnaderna, finansiella kostnader osv.) förblir oförändrat. De finansiella prognoserna har dock fått revideras med anledning av de tre här anförda orsakerna och de har även utsträckts med ytterligare två år fram till 1999.

- Nödvändigheten att finansiera personalminskningen som uppgår till 37 miljarder pesetas (se ovan).

- Nödvändigheten av att genomföra ett minimalt kapitaltillskott till företaget och minska skuldbördan med ungefär 50 miljarder pesetas (likviderande av 26 miljarder i kortfristiga skulder och av 24 miljarder i hypoteksskulder). Det planerade kapitaltillskottet utgör den minsta möjliga summan för att garantera anpassningsprogrammets framgång och för att undvika att den sammanlagda tyngden av de finansiella kostnaderna skall äventyra bolagets framtid. Det kommer dock inte att vara tillräckligt för att uppnå en balansräkning (förhållandet mellan skulder och egna medel) jämförbar med övriga bolag inom samma område, eftersom Iberias egna tillgångar, före kapitalökningen, var negativa i slutet av 1995.

- Konsekvenserna av överlåtelsen av Iberias andelar i Arsa, Austral och Ladeco.

De spanska myndigheterna tillägger att försäljningen av de latinamerikanska tillgångarna till ett bolag med till största delen privata aktieägare, och det numera betydligt lägre kapitaltillskottet, ligger helt i linje med en marknadsmässig investering. Genom att dels lyfta fram Iberias goda resultat från 1995 och särskilt eliminerandet av riskerna i samband med det latinamerikanska engagemanget, samt även ekonomiska analyser enligt vilka avkastningen från denna investering är betydligt högre än det minimum som fordras av en investerare, vill de visa att kapitaltillskottet är väl motiverat. Myndigheterna påminner även om att Teneo är ett i förhållande till staten självständigt bolag. På spansk sida understryks även Iberias positiva utveckling efter det att programmet inleddes för två år sedan tack vare ansträngningar med kostnadsreduktion och en koncentration av företagets verksamhet mot dess tre huvudmarknader (inrikes, Europa och Latinamerika). Med stöd av i synnerhet de undersökningar som gjorts av företagets konsultbyrå, NatWest Markets, bestrider de spanska myndigheterna de slutsatser som dragits av den av kommissionen utsedde konsulten enligt vilka Iberias kortsiktiga behov av nytt kapital ej skulle överstiga 48 miljarder pesetas.

De spanska myndigheterna påpekar att det aktuella kapitaltillskottet på 87 miljarder pesetas blott utgör ett första led i en strategi för rekapitalisering av Iberia på totalt 155 miljarder pesetas. Därför skall Teneo genomföra ytterligare ett kapitaltillskott på 20 miljarder pesetas under första kvartalet 1997 i syfte att ytterligare förbättra Iberias skuldstruktur. Därefter kan i framtiden ett tillskott på 25 miljarder pesetas göras av privata delägare för att göra det möjligt att till en del täcka ytterligare behov.

Från spansk sida har det även intygats att det för första kvartalet 1997 planerade tillskottet på 20 miljarder pesetas också kommer att uppfylla villkoren för en marknadsmässig investering. Denna operation kommer endast att genomföras om Iberia kan uppfylla följande kriterier och målsättningar vilka i sig enligt spanska myndigheter utgör ett bevis på bolagets finansiella och ekonomiska lönsamhet:

- ett rörelseresultat som överstiger eller är lika med 16,626 och 27,322 miljarder pesetas under 1995 respektive 1996,

- ett av rörelseresultatet alstrat kassaflöde som överstiger eller är lika med 43,471 och 60,872 miljarder pesetas under 1995 respektive 1996,

- ett nettoresultat efter skatt som överstiger eller är lika med -47 och +1,5 miljarder pesetas under 1995 respektive 1996,

- en kvot "rörelseresultat per anställd" som överstiger eller är lika med +0,72 och +1,22 miljoner pesetas per anställd under 1995 respektive 1996,

- en kvot "rörelseresultat per utbud av tonkilometer" som överstiger eller är lika med +4,41 och +6,80 pesetas per tonkilometer under 1995 respektive 1996,

- en minskning av driftskostnaderna med 15,443 miljarder pesetas för 1994 och 1995 enligt PREGA-programmet,

- en minskning av personalstyrkan med 2 699 anställda före den 31 december 1996,

- en kvot "utbud av tonkilometer per anställd" (Iberiapersonal tillhörande markservicen, ground handling services, sysselsatt av tredje part ingår ej i beräkningen) som överstiger eller är lika med +0,24 och +0,26 miljoner tonkilometer per anställd under 1995 respektive 1996.

För att kommissionen skall kunna kontrollera efterlevnaden av ovannämnda kriterier, tillfogar den spanska regeringen att den avser att tillhandahålla kommissionen Iberias räkenskaper för åren 1995 och 1996 granskade av revisor i enlighet med spansk lag.

I ett meddelande av den 18 december 1995 betonar den spanska regeringen med eftertryck att ifrågavarande transaktioner (överlåtelse av vissa latinamerikanska tillgångar till Andes Holding BV och kapitaltillskott på 87 miljarder pesetas) skall ske på följande villkor:

- För den händelse Iberia skulle utnyttja rättigheten till återköp av de latinamerikanska andelar som överlåtits på Andes Holding BV under de två första åren efter avyttringen, inbegripet "försöksperioden", förbinder sig bolaget att endast göra detta om a) salupriset för hela koncernens egna kapital motsvarar minst 30 % av koncernens företagsvärde ("koncernföretagsvärde" med vilket avses värdet på förmågan för koncernens samlade tillgångar att avkasta vinst) och om b) en privat investerare i betydande grad, direkt eller indirekt, är delaktig i finansieringen. Samma dubbla villkor skall gälla för det tredje året efter avyttringen om Iberia ger den bästa offerten. Detta gäller ej om Iberia utnyttjar rättigheten i syfte att omedelbart sälja vidare tillgångarna till annan part.

- Teneo kommer att vara delägare i Andes Holding BV med samma rättigheter och skyldigheter som Andes Holding BV:s övriga aktieägare och finansiärer samt verka efter affärsmässiga principer. Utifrån tillämpbar nederländsk och engelsk lagstiftning, kommer beslut om Andes Holding BV att fattas av majoriteten av företagets aktieägare i enlighet med den överenskommelse som slutits mellan berörda parter. Om det i framtiden för Andes Holding BV:s del av ekonomiska orsaker skulle bli nödvändigt att Teneo skaffar kontroll över delar av Andes Holding BV:s tillgångar, förbinder sig den spanska regeringen att Teneo i ett senare skede skall avyttra dessa till tredje man. Bortsett från de rättigheter och skyldigheter som anges i överenskommelsen om Andes Holding BV, kommer Teneo inte att förvärva några tillgångar hos Andes Holding BV.

- Inget offentligt spanskt företag eller liknande vid sidan av Iberia och Teneo kommer att vara delägare i Andes Holding BV eller förvärva tillgångar i samma bolag.

- Kapitaltillskottet, i den form som har godkänts, kommer endast att användas för att a) täcka kostnaderna för personalneddragningen eller b) för att minska skuldbördan. En rapport om genomförandet av skuldreduktionsprogrammet skall skickas till kommissionen. I denna rapport skall det i detalj redogöras för lån som skall återbetalas och för användandet av tillgångar som frigjorts efter minskningen av de finansiella kostnaderna. Medel härrörande från kapitaltillskottet får under inga omständigheter nyttjas för att förhindra Iberias kostnadsminskningsprogram eller för att i betydande omfattning avvika från den övergripande strategin för prissättning och storleken på flygflottan.

- Omedelbart efter det att detta beslut fattats, kommer Iberia att erhålla erforderliga medel för att bestrida kostnaderna (36,685 miljarder pesetas) i samband med personalreduktionen. Däremot kommer det resterande kapitaltillskottet att utbetalas till Iberia först efter den andra betalningen av intäkterna från försäljningen av Interinvest och Ladeco till Andes Holding BV (jfr ovan).

- Teneo och Iberia är överens om att kostnadsminskningen utgör en avgörande målsättning i anpassningsprogrammet och de anser att fortsatta ansträngningar efter 1996 är oumbärliga.

- Om målen i anpassningsprogrammet ej uppnås och Iberia skulle behöva ytterligare kapital, kommer Iberia och Teneo att skaffa fram detta kapital genom ytterligare kostnadsminskningar, annullerade investeringar eller kapitaltillskott från privata investerare i mer betydande omfattning.

Med hänsyn tagen till det underlag som ovan redovisas, är det möjligt för kommissionen att göra en slutlig bedömning i detta ärende.

JURIDISK BEDÖMNING

VII

I enlighet med artikel 92.1 i fördraget och artikel 61.1 i Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat avtalet) är stöd som ges av medlemsstater eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, och som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden och med avtalet, i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna och mellan de avtalsslutande parterna.

I fördraget och avtalet fastställs principen om neutralitet i fråga om medlemsstaternas egendomsordning och principen om lika behandling av offentliga och privata företag (artikel 222 i fördraget och artikel 125 i avtalet). Enligt dessa principer får kommissionens åtgärder varken vara till skada för eller gynna de offentliga företagen, i synnerhet då kommissionen undersöker en transaktion med avseende på bestämmelserna i artikel 92 i fördraget och artikel 61 i avtalet. Det är därför lämpligt att från fall till fall avgöra huruvida en transaktion mellan en medlemsstat och ett offentligt företag utgör en normal affärstransaktion eller om den helt eller delvis innehåller inslag av stöd. I syfte att fastställa huruvida det rör sig om ett statligt stöd bör kommissionen grunda sin bedömning på principen om en investerare i en marknadsekonomi. Med stöd av denna princip är det inte fråga om statligt stöd då nytt kapital skjuts till på villkor som skulle accepteras av en privat investerare som verkar under normala marknadsekonomiska förhållanden (4). Domstolen har, i sitt avgörande den 21 mars 1991 i målet C-305/89, Italien mot kommissionen, fastslagit att "om den privata investerarens tillvägagångssätt, som interventionen från den offentliga investeraren med ekonomisk-politiska mål bör jämföras med, inte nödvändigtvis är detsamma som för en vanlig investerare som placerar kapital för att få avkastning på mer eller mindre kort sikt, bör det åtminstone motsvara tillvägagångssättet hos ett privat holdingbolag eller en privat företagskoncern som fullföljer en strukturell, global eller sektoriell politik och som styrs av avkastningsmöjligheterna på längre sikt" (5).

I detta fall är det lämpligt att utifrån denna princip granska Iberias två rekapitaliseringstransaktioner - å ena sidan alla transaktioner avseende företaget Andes Holding BV, å andra sidan Teneos kapitaltillskott på 87 miljarder pesetas. Denna slutliga granskning passar väl in i det förfarande som kommissionen inledde den 1 mars 1995 eftersom de anpassningar som de spanska myndigheterna har gjort av det anmälda programmets finansiella del tar hänsyn till de synpunkter som medlemsstaterna och berörda tredje parter lämnat med anledning av förfarandets inledande. Anpassningarna rör förvisso avyttring av tillgångar, en minskning av riskerna förknippade med Iberias åtaganden i Latinamerika och en minskning av det föreslagna kapitaltillskottet, punkter som alla tagits upp av medlemsstaterna och berörda tredje parter i deras synpunkter, som sammanfattas i del IV ovan.

Allra först, när det gäller bildandet av företaget Andes Holding BV och alla transaktioner rörande det företaget, framgår det av de uppgifter som kommissionen har tillgång till, särskilt rapporten från den konsult som kommissionen utsett, att Teneo och den spanska regeringen i detta fall har intagit en hållning som kan jämföras med den som intas av en privat investerare som enbart handlar utifrån affärsmässiga grunder.

Sålunda framstår det, för det första, som om Andes Holding BV:s struktur, som i fråga om finansiering bygger på ett litet eget kapital i förhållande till lånat kapital, liknar den som brukar förekomma i denna typ av transaktioner. Andes Holding BV, som faktiskt grundats enbart för förvärv och sedan avyttring av noggrant fastställda finansiella andelar, är ett företag vars livslängd är begränsad till högst tre år och vilket ett större tillskott av eget kapital inte är motiverat. För det andra kontrollerar privata investerare effektivt företaget och de har ett betydande inflytande på de tre delarna av Andes Holding BV:s finansiella struktur: 60 %, 30 % respektive 70 % i eget kapital, junior debts och senior debts. I detta avseende är det lämpligt att erinra om att kommissionen anser att en transaktion som inbegriper offentliga medel inte anses innehålla inslag av stöd om också privata partners på ett betydande sätt och på jämförbara villkor deltar i transaktionen (6). För det tredje överstiger inte de räntor som betalas till Andes Holding BV:s olika finansieringskällor, nämligen Libor plus [ . . . ] respektive för eget kapital, junior debts och senior debts, från de nivåer som konstaterats för liknande transaktioner. För övrigt borgar amerikanska affärsbankers deltagande i transaktionerna för att räntesatserna verkligen återspeglar marknadspriserna.

För de fjärde gäller detta också de priser som betalats av Andes Holding BV för förvärv av finansiella andelar i Arsa, Interinvest, Austral och Ladeco. Beloppet för de finansiella andelarna i Arsa och Interinvest har särskilt fastställts med utgångspunkt från bolaget Arsas värde som det beräknats av affärsbanken [ . . . ]. Vid beräkningen har banken använt sig av en i huvudsak jämförande metod. Australs värde har dessutom varit föremål för en särskilt beräkning utförd av en internationellt erkänd revisionsbyrå. När det gäller priset för avyttringen av Iberias 13-procentiga andel i Ladeco, motsvarar det priset vid de senaste transaktionerna avseende detta företag.

Att Iberia har återköpsrätt visar för övrigt på ett rationellt beteende från Teneos sida i den mån det kan underlätta bildandet av en allians. Kommissionen har emellertid noterat den vilja som den spanska regeringen har visat att förelägga Iberia att endast använda sig av sin återköpsrätt för de olika andelar som avyttras till Andes Holding BV, inbegripet under "försöksperioden", på villkor dels att salupriset för hela koncernens egna kapital efter detta eventuella återköp uppgår till minst 30 % av koncernens företagsvärde, dels att också en privat investerare direkt eller indirekt på ett betydande sätt deltar i transaktionen i fråga; detta gäller dock inte om Iberia använder sin återköpsrätt i syfte att omedelbart sälja tillgångarna i fråga vidare till tredje part. Samma båda villkor gäller under det tredje året efter överlåtelsen, om Iberia då skulle lämna det bästa anbudet. Detta inslag indikerar att alla transaktioner avseende företaget Andes Holding BV verkligen syftar till att lägga de latinamerikanska andelarna i fråga åt sidan, och inte utgör ett förtäckt sätt att tillföra kapital utan att syfta till verkliga förändringar av koncernens sammansättning. Detsamma gäller de åtaganden som de spanska myndigheterna gjort och som innebär följande:

- Teneo kommer att deltaga i Andes Holding BV med samma rättigheter och skyldigheter som Andes Holding BV:s övriga aktieägare och finansiärer enligt affärsmässiga principer. Beslut rörande Andes Holding BV kommer att fattas av en majoritet av aktieägarna, i överensstämmelse med de avtal som slutits mellan parterna enligt gällande nederländsk och brittisk lagstiftning. Om Teneo i framtiden skulle se sig nödsakat att behålla hela eller en del av tillgångarna i Andes Holding BV av affärsmässiga skäl som rör Andes Holding BV, åtar sig den spanska regeringen att se till att Teneo senare avyttrar dessa tillgångar till en tredje part. Förutom i de fall då det rör sig om rättigheter och skyldigheter fastställda i avtalen rörande Andes Holding BV, kommer Teneo inte att förvärva några tillgångar i Andes Holding BV.

- Inte någon offentlig spansk enhet eller något offentligt spanskt företag förutom Iberia och Teneo kommer att deltaga i transaktioner rörande Andes Holding BV eller förvärva tillgångar av Andes Holding BV.

Slutligen tycks det som om de olika transaktionerna rörande Andes Holding BV - även om de endast leder till ett omedelbart nettotillskott på 16 miljarder pesetas i nytt kapital, gör det möjligt att betydligt minska de risker som engagement i Arsa hittills inneburit för Iberia. På samma sätt undanröjer de också en av de största riskfaktorerna som en marknadsekonomiskt inriktad investerare kan se i Iberias situation. Riskerna berodde inte bara på Iberias stora andel (83,35 %) i Arsa, utan också på de lån och de lånegarantier som Iberia beviljat Arsa. Efter dessa transaktioner kommer Iberia att direkt äga bara en minoritetsandel på 5,73 % av Arsas kapital. Dessutom har de garantier som Iberia lämnat för lån som tagits av Arsa försvunnit, med undantag av garantier för ett lånebelopp på 75 miljoner US-dollar som dock lämnats för två Boeing 747, vars saluvärde faktiskt motsvarar denna summa. Det är emellertid viktigt att notera att den uppskjutna betalningen avseende Australs avyttring innebär en risk för Iberia eftersom det faktiska belopp som skall erläggas som betalning kommer att vara högst lika stort som beloppet vid en eventuell vidareförsäljning till en tredje part. Detsamma gäller "försöksperioden" på högst fyra månader då en avyttring av de latinamerikanska tillgångarna kan omprövas. I detta avseende är det emellertid lämpligt att beakta det faktum att av det anmälda kapitaltillskottet på 87 miljarder pesetas, kommer endast 36,685 miljader pesetas att betalas av Teneo till Iberia omedelbart efter detta beslut, enligt uppgift från de spanska myndigheterna. Återstoden av det planerade kapitaltillskottet, dvs. 50,315 miljader pesetas, kommer inte att överföras förrän efter andra betalningen av behållningen från försäljningen av Interinvest och Ladeco till Andes Holding BV, efter utgången av "försöksperioden".

I fråga om kapitaltillskottet på 87 miljoner pesetas, brukar man vanligtvis mäta en investerings lämplighet genom att jämföra investeringsbeloppet med de intäkter investeringen kommer att generera. Det är värt att notera att det faktum att kapitaltillskottet i fråga delvis tjänar till att finansiera det sociala målet att minska antalet anställda, viket beräknas kosta 36,685 miljarder pesetas, inte bör påverka kommissionens bedömning.

En jämförelse mellan den ursprungliga investeringen på 87 miljarder pesetas och investeringens förväntade avkastning, enligt principen om en rationell investerare i en marknadsekonomi, förutsätter i detta fall att man å ena sidan fastställer Iberia-koncernens värde på medellång sikt, och att man å andra sidan undersöker vilken lägsta avkastning som en investerare normalt skulle kräva för denna investering. Den avkastning som kapitaltillskottet ger upphov till härrör faktiskt huvudsakligen från det mervärde som företaget får under de kommande åren eftersom företaget inte behöver lämna någon utdelning förrän 1999. Mervärdet är lika med skillnaden mellan koncernens värde på medellång sikt och dess nuvärde. Emellertid är nuvärdet lika med noll, enligt konsulterade finansanalytiker. En bedömning av investeringens lämplighet innebär i detta fall följaktligen att jämföra investeringsbeloppet med företagets beräknade värde på medellång sikt, uppräknat med den lägsta avkastning som en investerare skulle kräva.

För att fastställa ett företags värde vid denna typ av förfarande använder man sig vanligen av ett beräkningssätt som består i att multiplicera "ett genomsnittligt års kassaflöde" med en uppräkningskoefficient som tar hänsyn till det sammanlagda framtida kassaflödet. Det sålunda fastställda värdet av tillgångarna skall sedan minskas med summan av skulder för att få fram det egna kapitalets värde. Den multiplikationskoefficient som tillämpas på avkastningen ett genomsnittligt år är en funktion både av kassaflödets genomsnittliga ökning för alla kommande år och det fastställda uppräkningstalet. Detta tal är detsamma som det vägda medelvärdet av kapitalkostnaden (Weighted Average Cost of Capital) för det ifrågavarande företaget och tar hänsyn både till kostnaden för skulder och till kostnaden för eget kapital. Även om kostnaden för skulderna visar sig vara relativt lätt att uppskatta eftersom det räcker att referera till räntorna på de lån som företaget beviljats, är det inte så med kostnaden för eget kapital (Cost of equity). Denna uppskattas med hjälp av Capital Asset Pricing Model (CAPM). Enligt denna modell är kostnaden för eget kapital lika med den riskfria räntan på den bedömda marknaden, plus risktillägget för denna marknad multiplicerat med en "betakoefficient". Betakoefficienten (equity beta) motsvarar den avkastning som marknaden kräver inom en särskild sektor, och mäts direkt genom att resultaten för företagen i sektorn hänförs till deras börsvärden och justeras av den finansiella strukturen (gearing) hos företaget i fråga. Det bör tilläggas att det vägda medelvärdet för kapitalkostnaden som man därmed får fram inte på annat sätt tar hänsyn till ett visst företags särskilda risk.

Det ovan beskrivna tillvägagångssättet har följts av kommissionen när det gäller detta ärende. I detta fall bör Iberia-koncernens beräknade värde på medellång sikt fastställas med sikte på 1999 eftersom företaget har finansiella planer fram till dess och dessa å ena sidan är tillräckligt långsiktiga för att ge kapitaltillskottet i fråga en chans att åstadkomma sina effekter inom ramen för saneringsprocessen och å andra sidan ligger tillräckligt nära i tiden för att kunna dämpa osäkerheten i fråga om planernas trovärdighet. Planerna utgår ifrån försiktiga antaganden om tillväxt eftersom Iberias rörelseintäkter enligt dessa planer inte borde behöva öka med mer än 4,6 % per år i löpande priser från 1994 till 1999 för att uppnå 539,1 miljarder pesetas 1999. Dessa antagande innebär att Iberia förlorar marknadsandelar under perioden. Upplysningsvis kan det sägas att den årliga ökningen av värdens luftfart uttryckt i passagerarkilometer har uppgått till 4,0 % respektive 5,4 % under de senaste fem respektive tio åren, och analytikerna förutspår en genomsnittlig årlig ökning på 6,0 % under de kommande fyra åren. Iberias rörelseresultat skulle 1999 uppgå till +55,5 miljarder pesetas och företagets nettoresultat före skatt till +46,9 miljarder pesetas. Dessa resultat förutsätter att saneringsprocessen fullföljs på ett tillfredsställande sätt med minskade driftskostnader.

Utifrån 1999 års planerade resultaträkning, som anpassats och justerats på vissa punkter, har det varit möjligt att visa på en vinst för det året samt ett genomsnittligt års kassaflöde. Eftersom Iberias aktier inte är börsnoterade är det emellertid inte möjligt att direkt fastställa värdet på företagets betakoefficient. Den fastställda betakoefficienten på 1,39 utgår ifrån en analys av ett tjugotal flygbolag i Europa och världen, och tar också hänsyn till Iberias finansiella struktur 1999 samt till de konsekvenser som avyttringar av tillgångar till Andes Holding BV får för denna struktur. I detta avseende bedömer kommissionen att Iberia kommer att få hela intäkten från försäljningen av Austral efter det att Austral sålts av Andes Holding BV. Däremot har det kapitaltillskott på 20 miljarder pesetas som Teneo avser att genomföra 1997 inte tagits med i beräkningen. Den riskfria räntan på den spanska marknaden och marknadens risktillägg har fastställts till 10,7 % respektive 7 %. Utifrån detta blir 1999 års kostnad för eget kapital 20,4 % och det vägda medelvärdet för Iberias kapitalkostnad 14,42 %. Dessutom ligger den genomsnittliga ökning som kommissionen antagit för Iberias kassaflöde för tiden efter 1999 på mellan 4 % och 4,5 % i löpande priser. Detta är ett troligt antagande då det med en uppskattad genomsnittlig inflationstakt på 3 % motsvarar en real årlig tillväxt på lite drygt 1 %. Utifrån dessa förutsättningar har det varit möjligt att beräkna försäljningsvärdet på Iberia-koncernens egna kapitel (equity value) under 1999, vilket blir 246 eller 267 miljarder pesetas beroende på den antagna ökningen på 4 % eller 4,5 %.

För övrigt anser kommissionen att den lägsta årliga avkastningen (hurdle rate) som en investerare som handlar med utgångspunkt från marknadsreglerna skulle kräva för att företa kapitaltillskottet i fråga, är minst 30 % med tanke på den anslagna summans storlek och framför allt riskerna med projektet. Avkastningen på minst 30 % är uppenbarligen mycket hög och överstiger klart marknadsmässiga nivåer på avkastning och innebär att det finns en icke försumbar risk att programmet inte kan fullföljas som planerat och att den faktiska avkastningen i slutändan blir lägre. För övrigt måste avkastningen bli högre än kostnaden för det egna kapitalet eftersom den senare inte tar hänsyn till alla risker förknippade med företaget. Trots att riskerna förknippade med engagemanget i Arsa nästan försvunnit och att rörelseresultatet förbättrats betydligt under 1994 och under första halvåret 1995, är Iberia dock fortfarande ett företag där särskilda risker förblir mycket höga. Följande osäkerhetsfaktorer är särskilt förknippade med saneringen av företaget och är belastande för företagets lönsamhet på lång sikt och för dess finansiella prognoser fram till 1999, på vilka beräkningarna av företagets nuvärde grundar sig:

- Anpassningsprogrammet är inte fullbordat: i synnerhet har de planerade personalnedskärningarna ännu inte påbörjats.

- Företaget har nyligen drabbats av social oro, vilket har visat sig bland annat genom ofta förekommande strejker bland piloterna. Förutom att detta medför direkta kostnader för Iberias räkning, försämrar det kundernas uppfattning av företaget och det kan hindra förverkligandet av de produktivitetsvinster som emotses i programmet.

- Programmet i sin nuvarande form tar slut i och med utgången av 1996. Vid den tidpunkten kommer Iberia ännu inte att ha uppnått de produktivitets- och effektivitetsnivåer som huvudkonkurrenterna inom gemenskapen har. En ny kostnadsminskningsplan bör då utarbetas och förhandlas med arbetsmarknadens parter. Resultatet av dessa förhandlingar kan inte förutses vid denna tidpunkt.

- Ovisshet om det finns några framtida externa partners, och vilka som i så fall skall väljas, samt om formerna för deras intervention.

- Effekterna av liberaliseringen av luftfarten och markservicen (handling) i Europa, på Iberias lönsamhet på lång sikt kan ännu inte uppskattas i sin helhet.

Den av kommissionen utsedda konsulten uppskattar också att en investerare i detta fallet skulle kräva en årlig avkastning, beräknad enligt beskrivning ovan, på minst 30 % eftersom han föreslår en nivå på 30 % till 40 %. Kommissionen anser att en procentsats på mer än 30 % skulle kunna accepteras av en investerare som handlar på kort eller medellång sikt på uteslutande finansiella grunder. Kommissionen bör emellertid i enlighet med domstolens ovannämnda rättspraxis ta hänsyn till att holdingbolaget Teneo inte avser att förränta sitt kapital på kort eller medellång sikt, utan i det här fallet fullföljer en långsiktig strategi och långsiktiga ekonomisk-politiska mål gentemot ett företag vars starka sidor och möjligheter Teneo vill ta vara på inom en sektor i konstant expansion, särskilt med hjälp av en allians med en extern partner. De starka sidorna består huvudsakligen av följande: ett tekniskt och affärsmässigt kunnande, ett varumärke känt över hela världen, ett nät inriktat på Europa och Latinamerika, samt en stark närvaro i Spanien, det land som genererar mest fritidstrafik i Europa. Dessutom vittnar Iberias stabila förbättring av rörelseresultatet de senaste två åren om att anpassningsprogrammet, som huvudsakligen grundar sig på en minskning av driftskostnaderna, har varit effektivt och allvarligt menat. Särskilt signifikant är den spanska regeringens försäkran att kostnadsminskningen utgör ett grundläggande mål för anpassningsprogrammet i Iberias och Teneos ögon, vilka dessutom ser det som nödvändigt att fortsätta ansträngningarna för att minska kostnaderna även efter 1996. För övrigt borde, enligt de uppgifter som kommissionen har, de ansträngningar som Iberia gör för produktiviteten och för att minska kostnaderna göra det möjligt för Iberia att fram till 1998 betydligt knappa in på det avstånd som i dag finns till genomsnittet för bolagen British Airways, KLM, Lufthansa och Air France. Dessutom verkar de spanska myndigheternas åtagande vara ytterligare en faktor som minskar riskerna; åtagandet innebär att Teneo och Iberia, om målen i anpassningsprogrammet inte uppnås, kommer att tillfredsställa det eventuella behovet av ytterligare kapital genom ytterligare kostnadsminskningar, genom desinvesteringar eller genom att vända sig till privata investerare.

Investeringsbeloppet på 87 miljarder pesetas ligger inom den nedre delen av variationsbredden för värdet av Iberia-koncernens egna kapital 1999, beräknad enligt den metod som beskrivs utförligt ovan, och uppräknat under en fyraårsperiod med den årliga erfordrade avkastningen på 30 %. Därav följer att principen om investerare i en marknadsekonomi får anses vara uppfylld genom det kapitaltillskott som avses.

Som komplement till sin analys har kommissionen i det här fallet likaså granskat Iberias behov av eget kapital. I detta avseende framgår det av kommissionens uppgifter att Iberia under de närmaste månaderna bör bestrida kostnaden när det gäller den sociala planen för personalnedskärningarna, samt ta hand om förfallna avbetalningar på lån. Oaktat den varaktiga förbättring av kassaflödet som rörelsen genererat, tillåter inte företagets likvida situation att det fullgör alla sina skyldigheter, och Iberias kortsiktiga behov av nytt kapital uppgår därför till minst 48 miljarder pesetas. För övrigt är företagets andel "främmande kapital i förhållande till eget kapital" mycket högre än andra europeiska företags, såsom redovisas i slutet av punkt I ovan. Här kan noteras att de avyttringar av tillgångar som Iberia gjorde genom avyttring av vissa finansiella andelar till Andes Holding BV - även om detta gett upphov till ett nettotillskott av nytt kapital - inte har lett till någon betydande förändring av passivsidan i företagets balansräkning, eftersom avyttringarna tvärtom medför en nettoförlust i bokföringen. Men Iberias alltför höga skuldsättning och låga egna kapital är faktorer som av minst tre skäl genererar krav på återgång till en sundare finansiell struktur genom ökning av det egna kapitalet. För det första gäller det att skapa förtroende hos företagets nuvarande och framtida långivare, särskilt bankerna, vars finansiering är oundgänglig för företagets fortlevnad, och vilka skulle kunna frestas att plötsligt dra sig ur eller begära prohibitivt höga räntor i situationer då det egna kapitalet är mycket litet. Kommissionen erinrar om att varje betalningssäkerhet som Teneo eller någon annan offentlig enhet explicit eller implicit lämnar Iberias fordringsägare, skall anses vara ett olagligt statligt stöd då det ej anmäls (7). För det andra bör passivsidan i Iberias balansräkning saneras för att på kort eller medellång sikt dra till sig privata partners på villkor som är tillfredsställande för företaget och dess aktieägare Teneo. Slutligen skulle ett kapitaltillskott som är högre än det kortfristiga likvida behovet tydligt visa Teneos tro på Iberias framtid, särskilt inför företagets anställda som är oroade efter flera års svårigheter. Under dessa omständigheter och med hänsyn till den spanska regeringens klara besked att utbetalade medel endast skall användas för att täcka utgifterna för personalnedskärningar eller för att minska skuldsättningen på affärsmässiga grunder, förefaller 87 miljarder pesetas, som i vilket fall som helst täcker Iberias kortsiktiga behov, också vara i överensstämmelse med den långsiktiga strategi som Teneo följer för sitt dotterbolag.

Det är likaså lämpligt att notera att trots ökningen av kapitalet med 87 miljarder pesetas kommer kvoten "finansieringsräntor/omsättning" för Iberia att fram till 1998 att fortsätta att vara betydligt högre än den motsvarande genomsnittliga kvoten för British Airways, KLM och Lufthansa. Likaså kommer Iberias gearing, dvs. förhållandet mellan bank- och leasingskulderna å ena sidan och de sammanlagda egna medlen å andra sidan, att fortsättningsvis under den perioden vara avsevärt högre än genomsnittet för de tre konkurrentföretagen.

På grundval av det som framkommit ovan utgör de olika transaktionerna rörande företaget Andes Holding BV samt det kapitaltillskott på 87 miljarder pesetas som holdingbolaget Teneo betalar till bolaget Iberia inte statligt stöd enligt artikel 92.1 i fördraget, och artikel 61.1 i avtalet. Till följd av detta saknas grund för invändningar med avseende på dessa transaktioner och förfarandet kan avslutas. Detta beslut är fattat med hänsyn särskilt till följande åtaganden av den spanska regeringen:

- Om Iberia skulle vara i stånd att utöva sin återköpsrätt till de latinamerikanska andelar som sålts till Andes Holding BV under de två år som följer på avyttringen, inbegripet försöksperioden, åtager sig företaget att endast göra detta om a) försäljningsvärdet på hela koncernens egna kapital överstiger eller är lika med 30 % av koncernens företagsvärde (Group's enterprise value, i betydelsen förmågan hos koncernens samlade tillgångar att generera vinst) och om b) en privat investerare på ett betydande sätt deltar, direkt eller indirekt, i transaktionen. Samma villkor gäller under det tredje året efter avyttrandet om Iberia skulle inkomma med det bästa anbudet. De gäller däremot inte om Iberia använder sin återköpsrätt i syfte att omedelbart sälja tillgångarna i fråga vidare till en tredje part.

- Teneo kommer att delta i Andes Holding BV med samma rättigheter och skyldigheter som Andes Holding BV:s övriga aktieägare och finansiärer enligt affärsmässiga principer. Beslut rörande Andes Holding BV kommer att fattas av en majoritet av aktieägarna, i överensstämmelse med de avtal som slutits mellan parterna enligt gällande nederländsk och brittisk lagstiftning. Om Teneo i framtiden skulle se sig nödsakat att behålla vissa av Andes Holding BV:s tillgångar av affärsmässiga skäl som avser Andes Holding BV, åtar sig den spanska regeringen att se till att Teneo senare avyttrar dessa tillgångar till en tredje part. Förutom i de fall då det rör sig om rättigheter och skyldigheter fastställda i avtalen rörande Andes Holding BV, får Teneo inte förvärva några tillgångar av Andes Holding BV.

- Inte någon offentlig spansk enhet eller något offentligt spanskt företag förutom Iberia och Teneo skall delta i transaktioner rörande Andes Holding BV eller förvärva tillgångar av Andes Holding BV.

- Kapitaltillskottet såsom det godkänts skall endast användas för att a) täcka kostnader för personalnedskärningarna eller b) minska skulden. En rapport skall lämnas till kommissionen om genomförandet av skuldminskningsplanen. Denna rapport kommer att i detalj redogöra för de lån som skall betalas tillbaka och för användningen av de medel som frigörs genom minskade finansiella kostnader. De medel som härrör från kapitaltillskottet får inte användas på ett sådant sätt att det hämmar Iberias kostnadsminskningsprogram eller att det möjliggör en markant förändring av företagets allmänna prissättningsstrategi och flygplansflottans kapacitet.

- De medel som är nödvändiga för att betala kostnaderna för personalnedskärningarna (36,685 miljarder pesetas) skall överföras till Iberia omedelbart efter det att detta beslut har fattats. Det återstående kapitaltillskottet skall däremot inte betalas ut till Iberia förrän den andra betalningen av behållningen från försäljningen av Interinvest och Ladeco till Andes Holdings BV har erhållits (jfr ovan).

- Iberia och Teneo godkänner att kostnadsminskningen är ett grundläggande mål för anpassningsprogrammet och betraktar det som väsentligt att fortsätta ansträngningarna för att minska kostnaderna även efter 1996.

- Om målen i anpassningsprogrammet inte uppnås och om Iberia därför skulle behöva ytterligare kapital, skall Teneo och Iberia tillfredsställa det behovet genom ytterligare kostnadsminskningar, desinvesteringar eller med kapitaltillskott som i betydande grad kommer från privata investerare.

Slutligen har kommissionen även noterat de spanska myndigheternas vilja att å ena sidan lämna ett ytterligare kapitaltillskott på 20 miljarder pesetas under första kvartalet 1997 men att å andra sidan inte lämna detta nya kapitaltillskott om inte de åtta villkor och mål som räknas upp i punkt IV ovan uppfylls. Att dessa mål och villkor uppfylls kommer att kontrolleras utifrån Iberias räkenskaper för åren 1995 och 1996, efter revision enligt de regler som föreskrivs i spanska rätt. Det ytterligare kapitaltillskottet skall anmälas till kommissionen. Kommissionen kommer att undersöka detta med avseende på principen om investerare i en marknadsekonomi och skall framför allt kontrollera att de mål och villkor som anges ovan är uppfyllda. Kommissionen kommer emellertid också att ta hänsyn till andra eventuella bedömningsgrunder, särskilt när det gäller de finansiella prognoser som upprättats för perioden 1997-2001, Iberias och koncernens situation i förhållande till huvudkonkurrenterna samt andra väsentliga riskfaktorer.

ALLMÄNNA ÖVERVÄGANDEN

Kommissionen påminner om att den generellt i enlighet med artikel 93.3 i fördraget skall informeras i förväg om varje transaktion som kan innehålla inslag av statligt stöd. För övrigt understryker kommissionen att i det fall den framgent får en anmälan som avser ett stödprojekt, skall kommissionen beakta alla relevanta uppgifter, särskilt att företaget redan har erhållit statligt stöd. I sådant fall kommer kommissionen inte att ge tillstånd till ytterligare stöd med mindre än att omständigheterna är exceptionella, oförutsägbara och oberoende av företagets vilja (8).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De olika transaktionerna rörande företaget Andes Holding BV och kapitaltillskottet på 87 miljarder pesetas från företaget Teneo till bolaget Iberia utgör inte statligt stöd enligt artikel 92.1 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och artikel 61.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, med särskilt beaktande av den spanska regeringens åtaganden, som räknas upp i slutet av det tredje sista stycket i punkt VII ovan.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Konungariket Spanien.

Utfärdat i Bryssel den 31 januari 1996.

På kommissionens vägnar

Neil KINNOCK

Ledamot av kommissionen

(1) EGT nr C 114, 6.5.1995, s. 7.

(2) EGT nr L 240, 24.8.1992, s. 1, 8 och 15.

(3*) I den för offentliggörande avsedda versionen av detta beslut har uppgifter som omfattas av sekretess på grund av affärshemlighet utelämnats.

(4) Kommissionens meddelande om tillämpning av artiklarna 92 och 93 i fördraget på offentligt förvärv av andel i annat bolags kapital, EU-bull. nr 9-1984, och Domstolen, de förenade målen 296/82 och 318/82, Nederländerna och Leeurwarder Papierwarenfabriek BV mot kommissionen, Rec. 1985, s. 809, punkt 17 i domskälen.

(5) Domstolen, dom C-305/89, Italien mot kommissionen, Rec. 1991, s. I-1603, punkt 20 i domskälen.

(6) Kommissionens meddelande om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i fördraget på offentligt förvärv av andel i annat bolags kapital, EU-bull. nr 9-1984.

(7) Jrf kommissionens brev till medlemsstaterna av den 5 april 1989. Hänvisning SG(89)D/4328.

(8) Tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och artikel 61 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet avseende statligt stöd inom luftfarten - kapitel I.3 och V.2 (EGT nr C350, 10.12,1994, s. 5).