|
22.3.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 75/3 |
ÖVERSÄTTNING
KONVENTION
om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur
(Ingicks den 15 november 1965)
DENNA KONVENTIONS SIGNATÄRMAKTER
som önskar åstadkomma ändamålsenliga medel för att säkerställa att sådana handlingar i mål och ärenden som skall delges i utlandet i rätt tid bringas till adressatens kännedom,
som i detta syfte önskar förbättra den ömsesidiga rättshjälpen genom att förenkla och påskynda förfarandet,
har beslutat att avsluta en konvention för detta ändamål och har överenskommit om följande bestämmelser.
Artikel 1
Denna konvention skall tillämpas i alla sådana fall, då en handling i mål eller ärende av civil eller kommersiell natur skall sändas utomlands för delgivning.
Konventionen är icke tillämplig, när adressen till den person som skall delges ej är känd.
KAPITEL I
HANDLINGAR I MÅL ELLER ÄRENDE HOS DOMSTOL
Artikel 2
Varje fördragsslutande stat utser ett centralt organ, som enligt bestämmelserna i artiklarna 3–6 mottar framställning om delgivning från annan fördragsslutande stat och vidtar därav föranledda åtgärder.
Varje stat organiserar det centrala organet i enlighet med sin egen lagstiftning.
Artikel 3
Den myndighet eller tjänsteman, som är behörig enligt lagen i den stat från vilken handlingen härrör, översänder till det centrala organet i den anmodade staten en framställning, som avfattas i överensstämmelse med det vid denna konvention fogade formuläret. Legalisering eller motsvarande formalitet krävs icke.
Vid framställningen fogas delgivningshandlingen eller en kopia av denna. Såväl framställningen som delgivningshandlingen översänds i två exemplar.
Artikel 4
Om det centrala organet finner, att framställningen icke uppfyller föreskrifterna i denna konvention, skall det omedelbart underrätta sökanden och därvid noggrant ange de invändningar som görs mot framställningen.
Artikel 5
Det centrala organet i den anmodade staten delger eller låter delge handlingen
|
a) |
antingen i en form som föreskrivs i den anmodade statens lagstiftning för delgivning av i denna stat upprättade handlingar med personer som är bosatta inom statens område, |
|
b) |
eller i en särskild form som begärts av sökanden, om icke denna är oförenlig med lagen i den anmodade staten. |
Utom i fall som avses under b) i första stycket får delgivning alltid ske genom att handlingen överlämnas till adressaten, om denna frivilligt mottar den.
Om handlingen skall delges på sätt som sägs i första stycket, äger det centrala organet kräva, att den är avfattad på eller översatt till det officiella språket eller ett av de officiella språken i den anmodade staten.
Den del av framställningen, som återger det huvudsakliga innehållet i delgivningshandlingen, överlämnas till adressaten.
Artikel 6
Det centrala organet i den anmodade staten eller annan myndighet, som har utsetts därtill, utfärdar ett bevis i överensstämmelse med det vid denna konvention fogade formuläret.
I beviset anges, att handlingen har delgivits. Beviset skall innehålla uppgift om formen, platsen och dagen för delgivningen samt ange till vem handlingen har överlämnats. Om delgivning ej har ägt rum, skall beviset ange anledningen till att delgivning ej har skett.
Har beviset ej utfärdats av det centrala organet eller av judiciell myndighet, äger sökanden fordra att någon av dessa myndigheter bekräftar bevisets riktighet.
Beviset översänds direkt till sökanden.
Artikel 7
Det vid denna konvention fogade formuläret avfattas på engelska eller franska. Det får dock avfattas också på det officiella språket eller ett av de officiella språken i den stat från vilken handlingen härrör.
Uppgifter som ifylls enligt formuläret avfattas antingen på den anmodade statens språk eller på engelska eller franska.
Artikel 8
Fördragsslutande stat får, utan användande av tvångsmedel, omedelbart genom sina egna diplomatiska eller konsulära tjänstemän delge handlingar med personer i utlandet.
Stat kan avge förklaring, att den motsätter sig sådan delgivning på sitt territorium, om icke handlingen skall delges med en medborgare i den stat från vilken handlingen härrör.
Artikel 9
Fördragsslutande stat får dessutom översända handlingar för delgivning på konsulär väg till de myndigheter i en annan fördragsslutande stat, som den senare staten anvisat för detta ändamål.
Fördragsslutande stat får använda sig av den diplomatiska vägen i samma syfte, om omständigheterna undantagsvis kräver det.
Artikel 10
Under förutsättning att den stat som berörs av åtgärden ej gör invändning, innebär denna konvention icke någon inskränkning i
|
a) |
rätten att sända handlingar i mål och ärenden med posten direkt till personer i utlandet, |
|
b) |
rätten för tjänstemän och andra behöriga personer i den stat från vilken handling i mål eller ärende härrör att låta delge denna omedelbart genom tjänstemän eller andra behöriga personer i den stat där delgivning skall ske, |
|
c) |
rätten för varje person, som har ett intresse i ett rättsligt förfarande, att låta delge handlingar i mål eller ärenden omedelbart genom tjänstemän eller andra behöriga personer i den stat där delgivning skall ske. |
Artikel 11
Utan hinder av denna konvention får två eller flera fördragsslutande stater överenskomma att för delgivning av handlingar tillåta annat sätt för översändande än dem som avses i föregående artiklar, och i synnerhet direkt skriftväxling mellan myndigheterna i respektive stater.
Artikel 12
För delgivning av handling i mål eller ärende på begäran av en fördragsslutande stat får den anmodade staten icke utkräva avgift eller kostnadsersättning.
Sökanden skall betala eller ersätta kostnader, som föranletts av
|
a) |
medverkan av stämningsman eller annan behörig person i den anmodade staten, |
|
b) |
användandet av en särskild form. |
Artikel 13
När en framställning om delgivning uppfyller bestämmelserna i denna konvention, får den anmodade staten vägra att verkställa delgivningen endast om den anser verkställandet vara av beskaffenhet att kränka dess suveränitet eller medföra fara för dess säkerhet.
Den anmodade staten får icke vägra att låta verkställa delgivning enbart av det skälet, att den enligt sin lagstiftning äger uteslutande behörighet att pröva den sak rättegången avser eller att enligt samma lagstiftning talan icke får väckas beträffande saken.
I händelse av vägran skall det centrala organet omgående underrätta sökanden och ange skälen för vägran.
Artikel 14
Meningsskiljaktighet, som uppstår när handling översänds för delgivning, utjämnas på diplomatisk väg.
Artikel 15
När stämning eller motsvarande handling måste översändas till utlandet för delgivning enligt bestämmelserna i denna konvention och svaranden icke inställer sig, får saken ej avgöras, förrän det har konstaterats att
|
a) |
handlingen delgivits i en form, som föreskrivs i den anmodade statens lagstiftning för delgivning av i denna stat upprättade handlingar med personer som är bosatta på statens område, eller |
|
b) |
handlingen lämnats till svaranden eller i hans bostad på annat sätt som är tillåtet enligt denna konvention, |
och att delgivning enligt a) eller b) ägt rum i så god tid, att svaranden haft möjlighet att avge svaromål.
Fördragsslutande stat kan avge förklaring, att domstol utan hinder av bestämmelserna i första stycket får meddela avgörande även om bevis om delgivning icke mottagits, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:
|
a) |
handlingen har översänts på ett sätt som föreskrivs i denna konvention, |
|
b) |
en tidsperiod, som domstolen i varje särskilt fall anser skälig, dock minst sex månader, har förflutit sedan handlingen avsändes, |
|
c) |
inget bevis av något slag har mottagits, trots att skäliga ansträngningar gjorts att få ett sådant från behöriga myndigheter i den anmodade staten. |
Utan hinder av bestämmelserna i denna artikel får domstolen i brådskande fall besluta om interimistiska åtgärder.
Artikel 16
När stämning eller motsvarande handling måste översändas till utlandet för delgivning enligt bestämmelserna i denna konvention och avgörande har meddelats mot svaranden i hans utevaro, kan domstol på ansökan av svaranden medge att saken får omprövas utan hinder av att fullföljdstiden utgått, om följande villkor är uppfyllda:
|
a) |
svaranden har utan egen förskyllan ej fått kännedom om handlingen i sådan tid, att han haft möjlighet att avge svaromål, och ej heller ägt kännedom om avgörandet i sådan tid att han kunnat fullfölja talan mot detta, |
|
b) |
svaranden har visat sannolika skäl för sin talan. |
Ansökan som avses i första stycket skall avvisas, om den icke inges inom skälig tid efter det att svaranden har fått kännedom om avgörandet.
Fördragsslutande stat kan avge förklaring, att ansökan kommer att avvisas, om den inges efter utgången av en i förklaringen angiven tidsfrist, vilken dock i intet fall får vara kortare än ett år efter dagen för avgörandet.
Denna artikel är icke tillämplig på avgöranden angående personers status.
KAPITEL II
ANDRA HANDLINGAR
Artikel 17
Andra handlingar i mål eller ärende hos myndighet eller tjänsteman i fördragsslutande stat får översändas för delgivning i annan fördragsslutande stat på de sätt som föreskrivs och i enlighet med de bestämmelser som är upptagna i denna konvention.
KAPITEL III
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 18
Fördragsslutande stat får vid sidan av det centrala organet utse andra myndigheter och skall besluta om dessas behörighet.
Sökanden äger dock alltid rätt att hänvända sig direkt till det centrala organet.
Federala stater får utse mer än ett centralt organ.
Artikel 19
Om lagen i fördragsslutande stat medger att handling från utlandet får översändas för delgivning inom dess område på annat sätt än som anges i föregående artiklar, innebär denna konvention icke någon inskränkning i sådana bestämmelser.
Artikel 20
Utan hinder av denna konvention får två eller flera fördragsslutande stater överenskomma om avvikelser från
|
a) |
artikel 3, andra stycket, såvitt angår kravet på två exemplar av översända handlingar, |
|
b) |
artikel 5, tredje stycket, och artikel 7, såvitt angår de språk som skall användas, |
|
c) |
artikel 5, fjärde stycket, |
|
d) |
artikel 12, andra stycket. |
Artikel 21
Fördragsslutande stat skall, vid deponeringen av sitt instrument rörande ratifikation eller anslutning, eller senare, underrätta det nederländska utrikesministeriet om följande:
|
a) |
utseende av myndigheter enligt artiklarna 2 och 18, |
|
b) |
utseende av myndighet som är behörig att utfärda i artikel 6 avsett bevis, |
|
c) |
utseende av myndighet som är behörig att mottaga handlingar, vilka enligt artikel 9 översänts på konsulär väg. |
Varje fördragsslutande stat skall likaledes, i förekommande fall, underrätta ministeriet om
|
a) |
invändning mot att handlingar översänds på sätt som avses i artiklarna 8 och 10, |
|
b) |
förklaringar enligt artikel 15, andra stycket, och artikel 16, tredje stycket, |
|
c) |
alla ändringar i fråga om utseende av myndigheter samt i fråga om invändningar och förklaringar som avses i det föregående. |
Artikel 22
Denna konvention ersätter, i förhållandet mellan stater som ratificerat den, artiklarna 1–7 i de i Haag den 17 juli 1905 och den 1 mars 1954 undertecknade konventionerna angående vissa till civilprocessen hörande ämnen, i den mån dessa stater även är anslutna till någon av dessa konventioner.
Artikel 23
Denna konvention skall icke påverka tillämpningen av artikel 23 i den i Haag den 17 juli 1905 undertecknade konventionen angående vissa till civilprocessen hörande ämnen eller av artikel 24 i den i Haag den 1 mars 1954 undertecknade konventionen angående vissa till civilprocessen hörande ämnen.
Dessa artiklar skall dock endast tillämpas, om handlingarna översänts på sätt som avses i nämnda konventioner.
Artikel 24
Har tilläggsöverenskommelser till 1905 och 1954 års konventioner ingåtts mellan fördragsslutande stater, skall överenskommelserna äga motsvarande tillämpning beträffande denna konvention, om icke staterna överenskommer annat.
Artikel 25
Med undantag för vad som föreskrivs i artiklarna 22 och 24 görs genom denna konvention ej någon inskränkning i sådana överenskommelser angående frågor som regleras i denna konvention, till vilka fördragsslutande stat är ansluten eller kan komma att ansluta sig.
Artikel 26
Denna konvention är öppen för undertecknande av de stater som var representerade vid Haagkonferensens för internationell privaträtt tionde session.
Den skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten deponeras hos det nederländska utrikesministeriet.
Artikel 27
Denna konvention träder i kraft den sextionde dagen efter den dag då det tredje av de i artikel 26, andra stycket, nämnda ratifikationsinstrumenten deponerats.
För varje signatärmakt, som ratificerar konventionen senare, träder den i kraft den sextionde dagen efter den dag då dess ratifikationsinstrument deponerats.
Artikel 28
Stat som icke var företrädd vid Haag konferensens för internationell privaträtt tionde session kan ansluta sig till denna konvention sedan den trätt i kraft enligt artikel 27, första stycket. Anslutningsinstrumentet skall deponeras hos det nederländska utrikesministeriet.
För sådan stat träder konventionen i kraft om icke en annan stat, som ratificerat konventionen före deponeringen enligt första stycket, inom en frist av sex månader efter den dag då det nederländska utrikesministeriet utsände meddelande om anslutningen, underrättar ministeriet, att den motsätter sig denna.
Om någon sådan invändning ej gjorts, träder konventionen i kraft för den stat som ansluter sig första dagen i den månad, som följer efter utgången av den i föregående stycke angivna fristen.
Artikel 29
Stat kan, vid undertecknande, ratifikation eller anslutning, förklara att konventionens tillämpning utsträcks till samtliga de områden, för vilkas internationella förbindelser staten svarar, eller till ett eller flera av dessa. Sådan förklaring får verkan från det att konventionen träder i kraft för sagda stat.
Det nederländska utrikesministeriet skall underrättas om sådana utvidgningar som sker senare.
Denna konvention träder i kraft för områden, som omfattas av en sådan utvidgning, sextionde dagen efter den dag då det nederländska utrikesministeriet underättats enligt andra stycket.
Artikel 30
Denna konvention gäller i fem år, räknat från den dag då den enligt artikel 27, första stycket, trätt i kraft. Detsamma gäller även för stater, som senare ratificerat eller anslutit sig till konventionen.
Konventionen skall, om uppsägning icke sker, anses förlängd för fem år i sänder.
Uppsägning skall tillkännages hos det nederländska utrikesministeriet minst sex månader före den löpande femårsperiodens utgång.
Uppsägning kan begränsas till att avse vissa av de områden beträffande vilka konventionen är tillämplig.
Uppsägningen får verkan endast för den stat, som gjort uppsägningen. För övriga fördragsslutande stater förblir konventionen i kraft.
Artikel 31
Det nederländska utrikesministeriet skall underrätta de stater som avses i artikel 26, liksom de stater som anslutit sig enligt bestämmelserna i artikel 28, om:
|
a) |
underskrifter och ratifikationer som avses i artikel 26, |
|
b) |
dagen för konventionens ikraftträdande enligt bestämmelserna i artikel 27, första stycket, |
|
c) |
anslutningar som avses i artikel 28 och dagen för dessas ikraftträdande, |
|
d) |
utvidgningar som avses i artikel 29 och dagen för dessas ikraftträdande, |
|
e) |
utseende av myndigheter samt invändningar och förklaringar som avses i artikel 21, |
|
f) |
uppsägningar som avses i artikel 30, tredje stycket. |
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill behörigen bemyndigade, underskrivit denna konvention.
Som skedde i Haag den 15 november 1965 på engelska och franska språken, vilka båda texter äger lika vitsord, i ett enda exemplar, som skall förvaras i Nederländernas regerings arkiv och varav bestyrkt avskrift på diplomatisk väg skall tillställas varje stat som var företrädd vid Haagkonferensens för internationell privaträtt tionde session.