19.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 225/76

(1)

I förordning (EG) nr 999/2001 fastställs bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av transmissibel spongiform encefalopati (TSE) hos nötkreatur, får och getter. Förordningen är tillämplig på framställning och avyttring, samt i vissa särskilda fall export, av levande djur och animaliska produkter.

(2)

I bilaga II till förordning (EG) nr 999/2001 fastställs de kriterier utifrån vilka BSE-statusen i länder eller regioner ska fastställas i enlighet med artikel 5.2 i den förordningen. Dessa kriterier är baserade på de villkor som anges i kapitlet om bovin spongiform encefalopati (BSE) i Världsorganisationen för djurhälsas (OIE) Terrestrial Animal Health Code.

(3)

I maj 2015 ändrade OIE:s World Assembly of Delegates kapitlet om BSE i OIE:s Terrestrial Animal Health Code genom att lägga till följande mening i artikel 11.4.1: ”For the purpose of official BSE risk status recognition, BSE excludes ‘atypical BSE’ as a condition believed to occur spontaneously in all cattle populations at a very low rate.” (2) (Med avseende på officiellt erkännande av BSE-riskstatus omfattar BSE inte atypisk BSE, ett tillstånd som troligen uppstår spontant i alla nötkreatursbestånd i mycket liten omfattning). Atypisk BSE bör därför undantas från definitionen av BSE med avseende på bilaga II till förordning (EG) nr 999/2001.

(4)

Bilagorna III, V och VII till förordning (EG) nr 999/2001 innehåller ett antal hänvisningar till rådets direktiv 64/433/EEG (3), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 (4) och kommissionens förordning (EG) nr 1974/2006 (5). Eftersom dessa tre rättsakter har upphävts bör hänvisningarna i bilagorna till förordning (EG) nr 999/2001 uppdateras.

(5)

De särskilda krav som fastställs i bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001 i fråga om avlägsnandet av specificerat riskmaterial från nötkreatur med ursprung i medlemsstater med försumbar BSE-risk ändrades genom kommissionens förordning (EU) 2015/1162 (6). Som en följd av denna ändring bör också vissa bestämmelser om avlägsnande av specificerat riskmaterial i bilagorna V och IX till förordning (EG) nr 999/2001 ändras.

(6)

I enlighet med den ändring som gjordes genom förordning (EU) 2015/1162 av de särskilda krav för medlemsstater med försumbar BSE-risk som fastställs i bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001 betecknas inte tonsiller längre som specificerat riskmaterial om de härrör från nötkreatur med ursprung i medlemsstater med försumbar BSE-risk. Det krav på att tungor från nötkreatur ska tas ut med ett tvärsnitt rostralt om processus lingualis i basihyoideum som anges i punkt 7 i bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001 bör därför endast gälla för nötkreatur med ursprung i medlemsstater med kontrollerad eller ej fastställd BSE-risk. Punkt 7 i bilaga V till den förordningen bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

I enlighet med den ändring som gjordes genom förordning (EU) 2015/1162 av bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001 betecknas kotpelaren som specificerat riskmaterial endast för en liten andel av nötkreaturen i unionen. Med beaktande av den epidemiologiska situationen i unionen och behovet av att minska operatörernas administrativa börda bör kravet i punkt 11.3 a i bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001 på att det på slaktkroppens märkning ska finnas information om avlägsnandet av kotpelaren ändras enligt följande: hittills ska en blå rand påföras märkningen av slaktkroppar eller grossistdelar av slaktkroppar av nötkreatur som innehåller ryggraden när ryggraden inte behöver avlägsnas, men efter en övergångsperiod bör en röd rand påföras märkningen av slaktkroppar eller grossistdelar av slaktkroppar av nötkreatur som innehåller ryggraden när ryggraden behöver avlägsnas.

(8)

Samma ändring (från ett krav på en blå rand när ryggraden inte behöver avlägsnas till ett krav på en röd rand när ryggraden behöver avlägsnas) bör gälla för produkter från nötkreatur som importeras till unionen. Kapitel C avsnitt C punkt 3 och kapitel C avsnitt D punkt 3 i bilaga IX till förordning (EG) nr 999/2001 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

För att ge de ekonomiska aktörerna och de behöriga myndigheterna inom och utanför unionen tid att anpassa sig till det nya systemet med krav på en röd rand när ryggraden behöver avlägsnas bör denna bestämmelse träda i kraft efter en övergångsperiod som varar till och med den 30 juni 2017.

(10)

Enligt artikel 8.3 i förordning (EG) nr 999/2001 är det förbjudet att i medlemsstater, eller regioner inom dessa, med en kontrollerad eller ej fastställd BSE-risk utföra laceration, efter bedövning, av vävnad från centrala nervsystemet med hjälp av ett avlångt, stavformigt instrument som införs i hjärnskålen, eller med hjälp av injicering av gas i hjärnskålen, på nötkreatur, får eller getter vars kött är avsett som livsmedel eller foder. Genom punkt 6 i bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001 utvidgas det förbudet till medlemsstater med försumbar BSE-risk, till dess att alla medlemsstater har klassificerats som länder med försumbar BSE-risk. Eftersom atypisk BSE anses vara en sjukdom som uppstår spontant med låg prevalens även i länder med försumbar BSE-risk bör förbudet fortsätta att gälla även efter det att alla medlemsstater har klassificerats som länder med försumbar BSE-risk. Punkt 6 i bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001 bör därför ändras för att ta bort den tidsbergränsningen.

(11)

I kapitel A avsnitt A punkt 2 i bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001 fastställs regler avseende godkännande av en status som innebär försumbar risk för klassisk skrapie i medlemsstater eller områden i en medlemsstat. Den 25 juni 2014 och den 24 augusti 2014 lämnade Finland respektive Sverige in en ansökan till kommissionen om att erkännas som medlemsstater med försumbar risk för klassisk skrapie.

(12)

Den 13 januari 2015 begärde kommissionen vetenskapligt och tekniskt stöd av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) för att utvärdera om Finland och Sverige, i sin respektive ansökan, visat på överensstämmelse med bestämmelserna i kapitel A avsnitt A punkt 2.1 c och 2.2 i bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001.

(13)

Den 19 november 2015 offentliggjorde Efsa två vetenskapliga rapporter som svar på kommissionens begäran (7) (nedan kallade Efsas rapporter). I Efsas rapporter dras slutsatsen att, baserat på testets känslighet enligt tidigare utvärderingar av screeningtester som utförts av Efsa och det gemensamma forskningscentrumets institut för referensmaterial och referensmätningar (IRMM), Sverige har visat på överensstämmelse med kriteriet i kapitel A avsnitt A punkt 2.1 c i bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001 för vart och ett av de föregående sju åren och att Finland har visat sådan överensstämmelse för vart och ett av de föregående sju åren, utom för 2010 då konfidensgraden för påvisande av klassisk skrapie med en prevalens som överstiger 0,1 % var 94,73 %. Eftersom skillnaden mellan en konfidensgrad på 94,73 % och 95 % är försumbar när det gäller risken att missa ett fall av klassisk skrapie och eftersom kriteriet i kapitel A avsnitt A punkt 2.1 c i bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001 var uppfyllt för de resterande sex åren, kan detta kriterium anses vara uppfyllt för de senaste sju åren.

(14)

I Efsas rapporter konstateras också att, baserat på testets känslighet enligt tidigare utvärderingar av screeningtester som utförts av Efsa och IRMM, den övervakning av klassisk skrapie som Sverige och Finland avser att genomföra i framtiden överensstämmer med bestämmelserna i kapitel A avsnitt A punkt 2.2 i bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001.

(15)

Mot bakgrund av Efsas rapporter och det positiva resultatet av kommissionens bedömning av ansökningarna när det gäller de övriga kriterierna i kapitel A avsnitt A punkt 2.1 i bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001, bör Finland och Sverige förtecknas som medlemsstater med försumbar risk för klassisk skrapie.

(16)

I kapitel A avsnitt A punkt 3.2 i bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001 förtecknas de medlemsstater som har ett godkänt nationellt program för kontroll av klassisk skrapie. Med tanke på att Finland och Sverige nu bör förtecknas som medlemsstater med försumbar risk för klassisk skrapie i punkt 2.3 i det avsnittet, bör de strykas från förteckningen över medlemsstater som har ett godkänt nationellt program för kontroll av klassisk skrapie i punkt 3.2 i samma avsnitt, eftersom den statusen ger garantier utöver dem som erbjuds genom ett godkänt nationellt kontrollprogram.

(17)

I kapitel A avsnitt A punkt 1.2 och 1.3 i bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001 fastställs de villkor som ska vara uppfyllda för att en anläggning ska erkännas som en anläggning med försumbar eller kontrollerad risk för klassisk skrapie. I punkt 4 i det avsnittet anges de villkor vad gäller skrapie som ska uppfyllas vid handel inom unionen med får och getter samt sperma och embryon från dem.

(18)

I artikel 3.1 i i förordning (EG) nr 999/2001 definieras dessutom anläggning som varje anläggning eller plats där djur som omfattas av den förordningen hålls, föds upp och hanteras eller visas upp för allmänheten. Seminstationer och djurparker måste därför anses vara anläggningar och omfattas av de villkor som anges i kapitel A avsnitt A i bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001.

(19)

Eftersom risken är begränsad för att skrapie sprids via handjur av får och getter som hålls vid seminstationer som godkänts och övervakas i enlighet med villkoren i bilaga D till rådets direktiv 92/65/EEG (8), bör särskilda villkor för seminstationer fastställas i kapitel A avsnitt A i bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001.

(20)

I dessa särskilda villkor bör det fastställas att en anläggning med försumbar respektive kontrollerad risk för klassisk skrapie får föra in får och getter från en seminstation under förutsättning att i) seminstationen har godkänts och övervakas i enlighet med bilaga D till direktiv 92/65/EEG, ii) seminstationen inte har haft några fall av klassisk skrapie under de senaste sju respektive tre åren, iii) endast följande får och getter har förts in på seminstationen under de senaste sju respektive tre åren: får och getter från anläggningar där får och getter är permanent märkta och register förs, där det förs register över förflyttningar av får och getter till och från anläggningen, där inget fall av klassisk skrapie har påvisats under de senaste sju respektive tre åren och där regelbundna kontroller har genomförts av en officiell veterinär eller en veterinär som godkänts av den behöriga myndigheten, och iv) seminstationen har infört biosäkerhetsåtgärder för att säkerställa att får och getter som kommer från anläggningar med olika skrapiestatus inte kommer i kontakt i seminstation. Kapitel A avsnitt A punkt 1.2 c och 1.3 c i bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001 bör ändras i enlighet med detta.

(21)

Dessutom bör de villkor vad gäller skrapie för handel inom unionen med sperma och embryon som fastställs i kapitel A avsnitt A punkt 4.2 i bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001 ändras för att ta hänsyn till de särskilda villkor för seminstationer som anges i ovanstående skäl. Dessutom bör en hänvisning till dessa särskilda villkor också införas i villkoren för import av sperma och embryon från får och getter i kapitel H i bilaga IX till förordning (EG) nr 999/2001.

(22)

De villkor för handel inom unionen med får och getter som anges i kapitel A avsnitt A punkt 4.1 i bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001 syftar till att förhindra spridning av klassisk skrapie bland produktionsdjur som hålls på anläggningar. Eftersom förflyttningen av får och getter uteslutande mellan djurparker inte har någon inverkan på skrapiestatusen hos de får och getter i unionen som hålls som produktionsdjur bör dessa särskilda villkor inte gälla för de får och getter som hålls i och förflyttas uteslutande mellan sådana djurparker som omfattas av definitionen av godkänt organ, institut eller centrum i artikel 2.1 c i rådets direktiv 92/65/EEG. Dessa djur bör därför undantas från de villkor som fastställs i kapitel A avsnitt A punkt 4.1 i bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001.

(23)

De villkor vad gäller skrapie för handel inom unionen med levande får och getter som anges i kapitel A avsnitt A punkt 4.1 i bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001 är svåra att följa vid handel inom unionen med vissa sällsynta raser. För att undvika inavel och bevara den genetiska mångfalden hos populationer av sällsynta raser är det nödvändigt att ha ett regelbundet utbyte av sådana djur mellan medlemsstater. Särskilda villkor för handel inom unionen med får och getter av sällsynta raser bör därför fastställas. Dessa särskilda villkor bör möjliggöra handel inom unionen med sådana får och getter av sällsynta raser som inte överensstämmer med villkoren i kapitel A avsnitt A punkt 4.1 i bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001.

(24)

Begreppet sällsynt ras har inte uttryckligen definierats i unionslagstiftningen. I artikel 7.2 och 7.3 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 807/2014 (9) fastställs emellertid villkoren för åtaganden om miljö- och klimatvänligt jordbruk som avser uppfödning av lokala raser som riskerar att försvinna från djurhållningen. Dessa villkor kräver i synnerhet att ett vederbörligen erkänt och relevant tekniskt organ ska föra in uppgifterna i stamboken för rasen och hålla denna aktuell. I enlighet med rådets direktiv 89/361/EEG (10) ska ett sådant tekniskt organ vara en avelsorganisation eller avelsförening som är officiellt godkänd av den medlemsstat där avelsorganisationen eller avelsföreningen är etablerad eller ett offentligt organ i medlemsstaten i fråga.

(25)

I förordning (EG) nr 999/2001 bör därför lokala raser som riskerar att försvinna från djurhållningen definieras som får- och getraser som uppfyller villkoren i artikel 7.2 och 7.3 i delegerad förordning (EU) nr 807/2014 och som omfattas av ett bevarandeprogram som genomförs av en avelsorganisation eller avelsförening som godkänts i enlighet med direktiv 89/361/EEG eller av ett offentligt organ i medlemsstaten i fråga.

(26)

Kapitel C avsnitt B i bilaga IX till förordning (EG) nr 999/2001 bör ändras för att tillåta import till unionen av produkter som härrör från nötkreatur, får eller getter från tredjeländer med försumbar BSE-risk, även när dessa produkter härrör från råvaror som helt eller delvis kommer från länder med kontrollerad eller ej fastställd BSE-risk, under förutsättning att specificerat riskmaterial har avlägsnats från dessa råvaror som kommer från länder med kontrollerad eller ej fastställd BSE-risk.

(27)

Bilagorna II, III, V, VII, VIII och IX till förordning (EG) nr 999/2001 bör därför ändras i enlighet med detta.

(28)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.