EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32006L0021

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG - Förklaring av Europaparlamentet, rådet och kommissionen

OJ L 102, 11.4.2006, p. 15–34 (ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)
Special edition in Bulgarian: Chapter 15 Volume 016 P. 3 - 22
Special edition in Romanian: Chapter 15 Volume 016 P. 3 - 22
Special edition in Croatian: Chapter 15 Volume 034 P. 68 - 87

Legal status of the document In force: This act has been changed. Current consolidated version: 07/08/2009

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2006/21/oj

11.4.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 102/15


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2006/21/EG

av den 15 mars 2006

om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), på grundval av det gemensamma utkast som förlikningskommittén godkände den 8 december 2005, och

av följande skäl:

(1)

I kommissionens meddelande ”Säker gruvdrift: en uppföljning av den senaste tidens gruvolyckor”, presenteras ett initiativ till reglering av hanteringen av avfall från utvinningsindustrin som en prioriterad åtgärd. Denna åtgärd skall komplettera andra initiativ i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/105/EG av den 16 december 2003 om ändring av rådets direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (4), och utarbetandet av ett dokument om bästa tillgängliga teknik för hantering av sten- och bearbetningsavfall från gruvdrift inom ramen för rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (5).

(2)

I sin resolution (6) av den 5 juli 2001 om meddelandet uttryckte Europaparlamentet sitt starka stöd för ett direktiv om avfall från utvinningsindustrin.

(3)

I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (7) fastställs det som mål för avfall som fortfarande genereras att dess farlighetsgrad bör minskas och det bör utgöra så liten risk som möjligt att företräde bör ges åt återvinning, särskilt materialåtervinning, att mängden avfall som skall bortskaffas bör minimeras och bortskaffas på ett säkert sätt och att avfall som är avsett att bortskaffas bör behandlas så nära uppkomstplatsen som möjligt, i den mån det inte leder till en minskning av effektiviteten i avfallshanteringen. I beslut nr 1600/2002/EG föreskrivs också att åtgärder skall utvecklas för att förebygga risker för stora olyckshändelser som en prioriterad åtgärd inom området olyckor och katastrofer, särskilt risker som uppstår på grund av gruvdrift; dessutom föreskrivs utvecklingen av åtgärder avseende gruvavfall. I beslut nr 1600/2002/EG föreskrivs även som en prioriterad åtgärd att man skall främja hållbar förvaltning inom utvinningsindustrin i syfte att minska deras miljöpåverkan.

(4)

I enlighet med målen för gemenskapens miljöpolitik behövs det minimikrav för att förebygga eller i möjligaste mån begränsa sådana skadliga effekter på miljön eller människors hälsa som kan uppkomma till följd av hanteringen av avfall från utvinningsindustrin, exempelvis bearbetningsavfall (dvs. det fasta avfall eller den suspension som återstår efter olika typer av bearbetning av mineral), gråberg och andra jordlager (dvs. material som flyttas vid utvinning för att komma åt en malm- eller mineraltillgång, däribland även under utvecklingsfasen innan produktion inleds), och matjorden (dvs. markens översta skikt) förutsatt att det handlar om avfall enligt definitionen i rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (8).

(5)

I enlighet med punkt 24 i genomförandeplanen från Johannesburg om hållbar utveckling som antogs inom ramen för Förenta nationernas världstoppmöte 2002 om hållbar utveckling måste resursbasen för ekonomisk och social utveckling skyddas och den nuvarande tendensen med naturresursförstöring vändas genom hållbar och integrerad förvaltning av naturresursbasen.

(6)

Följaktligen bör detta direktiv omfatta hanteringen av avfall från landbaserad utvinningsindustri, dvs. avfall från prospektering, utvinning, (däribland även utvecklingsfasen innan produktion inleds), bearbetning och lagring av mineraltillgångar och från drift av stenbrott. Sådan hantering bör emellertid grundas på de principer och prioriteringar som fastställs i direktiv 75/442/EEG, vilket, i enlighet med artikel 2.1 b ii i det direktivet, fortsätter att gälla för alla former av hantering av avfall från utvinningsindustrin som inte omfattas av det här direktivet.

(7)

I syfte att undvika dubbelarbete och orimliga administrativa krav bör direktivets räckvidd begränsas till sådan verksamhet som anses vara viktigast för att uppnå direktivets mål.

(8)

Bestämmelserna i detta direktiv bör därför inte gälla för sådana avfallsflöden som uppstår i samband med verksamhet för utvinning eller bearbetning av mineral som inte direkt har med utvinnings- eller bearbetningsprocessen att göra, såsom hushållsavfall, spillolja, uttjänta fordon, använda batterier och ackumulatorer. Hanteringen av sådant avfall bör omfattas av bestämmelserna i rådets direktiv 75/442/EEG eller rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (9) eller annan relevant gemenskapslagstiftning i likhet med vad som gäller för avfall som uppstår vid en prospekterings-, utvinnings- eller bearbetningsanläggning och som transporteras till en plats som inte är en avfallsanläggning i enlighet med detta direktiv.

(9)

Detta direktiv bör inte heller gälla för avfall som uppkommer vid offshore‐prospektering, offshore-utvinning och offshore-bearbetning av mineraltillgångar, eller för injektering av vatten och återföring av grundvatten som pumpats upp, medan inert avfall, icke‐farligt prospekteringsavfall, icke‐förorenad jord och avfall från utvinning, bearbetning och lagring av torv endast bör omfattas av ett begränsat antal bestämmelser, med tanke på den låga risk de medför för miljön. För icke‐farligt icke‐inert avfall får medlemsstaterna sänka eller frångå vissa krav. Sådana undantag bör dock inte tillämpas på avfallsanläggningar av kategori A.

(10)

Detta direktiv omfattar visserligen hanteringen av sådant avfall från utvinningsindustrin som kan vara radioaktivt, men bör inte täcka sådana aspekter som är specifika för radioaktivitet, som omfattas av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom).

(11)

I syfte att respektera de principer och prioriteringar som fastställs i direktiv 75/442/EEG, i synnerhet i artiklarna 3 och 4 i detta, bör medlemsstaterna se till att verksamhetsutövare inom utvinningsindustrin vidtar alla nödvändiga åtgärder för att förebygga eller i möjligaste mån begränsa alla faktiska eller potentiella negativa effekter på miljön och folkhälsan till följd av hanteringen av avfall från utvinningsindustrin.

(12)

Sådana åtgärder bör bland annat grundas på bästa tillgängliga teknik enligt definitionen i direktiv 96/61/EG, och medlemsstaterna bör själva, när de tillämpar sådan teknik, avgöra hur avfallets tekniska egenskaper, dess geografiska belägenhet och de lokala miljöförhållandena lämpligast kan beaktas.

(13)

Medlemsstaterna bör se till att verksamhetsutövare inom utvinningsindustrin utarbetar lämpliga avfallshanteringsplaner för förebyggande eller reducering, behandling, återvinning och bortskaffande av utvinningsavfall. Sådana planer bör struktureras så att de garanterar att avfallshanteringsalternativ planeras på lämpligt sätt för att minska uppkomst av avfall och göra avfallet mindre skadligt, samt för att främja avfallsåtervinning. Dessutom bör avfall från utvinningsindustrin karakteriseras på grundval av sin sammansättning så att man i största möjliga mån kan garantera att sådant avfall endast reagerar på förutsebart sätt.

(14)

För att minska olycksrisken och garantera hög skyddsnivå för miljö och folkhälsa bör medlemsstaterna se till att alla verksamhetsutövare vid avfallsanläggningar av kategori A tillämpar en strategi för att undvika allvarliga olyckshändelser vid avfallshantering. I fråga om förebyggande åtgärder bör detta även omfatta utarbetandet av ett säkerhetssystem, beredskapsplaner som kan användas vid olyckor och spridning av säkerhetsinformation till alla personer som kan tänkas beröras av en allvarlig olyckshändelse. Om en olycka inträffar bör verksamhetsutövarna vara skyldiga att förse de behöriga myndigheterna med all relevant information som kan behövas för att lindra de faktiska eller potentiella miljöskadorna. Dessa särskilda bestämmelser bör inte gälla för sådana anläggningar inom utvinningsindustrin som omfattas av direktiv 96/82/EG.

(15)

En avfallsanläggning bör inte klassificeras i kategori A enbart på grundval av risker för säkerhets- och hälsoskyddet för arbetstagare i utvinningsindustrier som omfattas av annan gemenskapslagstiftning, särskilt direktiv 92/91/EEG (10) och 92/104/EEG (11).

(16)

På grund av de särskilda omständigheter som präglar hantering av avfall från utvinningsindustrin är det nödvändigt att införa särskilda ansöknings- och tillståndsförfaranden för avfallsanläggningar som tar emot sådant avfall. Medlemsstaterna bör dessutom vidta de åtgärder som krävs för att se till att de behöriga myndigheterna regelbundet omprövar och, om så behövs, uppdaterar villkoren för tillståndet.

(17)

Medlemsstaterna bör åläggas att se till att allmänheten informeras om ansökningar om avfallshanteringstillstånd och att den berörda allmänheten rådfrågas innan ett avfallshanteringstillstånd utfärdas, i enlighet med Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas konvention av den 25 juni 1998 om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen).

(18)

Det är nödvändigt att tydligt ange de krav som anläggningar för avfall från utvinningsindustrin bör uppfylla vad beträffar lokalisering, förvaltning, kontroll, stängning samt åtgärder för förebyggande av och skydd mot alla slags miljöhot på både kort och lång sikt, och särskilt mot förorening av grundvattnet genom lakvatteninfiltration i marken.

(19)

Det är nödvändigt att tydligt definiera de anläggningar av kategori A som används för hantering av avfall från utvinningsindustrin, med utgångspunkt från tänkbara effekter av eventuell förorening från driften av sådana anläggningar eller från olyckor som leder till utsläpp av avfall från en sådan anläggning.

(20)

Avfall som läggs tillbaka i håligheter efter brytning, i rehabiliterings- eller konstruktionssyfte som har samband med mineralutvinningsprocessen, till exempel uppbyggnad eller underhåll av tillträdesvägar för maskiner, av transportramper, skiljeväggar, säkerhetsbarrikader eller tryckbankar i håligheter, måste också omfattas av vissa bestämmelser så att skydd av grundvatten och/eller ytvatten, avfallets stabilitet och lämplig övervakning kan garanteras efter det att denna verksamhet slutförts. Sådant avfall bör därför inte omfattas av kraven i detta direktiv som uteslutande avser avfallsanläggningar, med undantag för de krav som finns i den särskilda bestämmelsen om håligheter efter brytning.

(21)

I syfte att se till att anläggningar för avfall från utvinningsindustrin byggs och underhålls korrekt bör medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att se till att sådana anläggningars konstruktion, lokalisering och skötsel handhas av personer med teknisk kompetens. Det är nödvändigt att se till att verksamhetsutövare och personal har sådan utbildning och kunskap som ger dem de kvalifikationer och färdigheter som behövs. Dessutom bör de behöriga myndigheterna kontrollera att verksamhetsutövarna vidtar lämpliga åtgärder avseende konstruktion och underhåll av nya avfallsanläggningar eller utbyggnad eller ombyggnad av befintliga avfallsanläggningar, inbegripet under fasen efter stängning.

(22)

Det är nödvändigt att fastställa övervakningsförfaranden för drift och efterbehandling av avfallsanläggningar. En efterbehandlingsperiod för övervakning och kontroll av avfallsanläggningar i kategori A bör fastställas som står i proportion till den risk som den enskilda avfallsanläggningen utgör, enligt samma krav som i direktiv 1999/31/EG.

(23)

Det är nödvändigt att avgöra när och hur en avfallsanläggning som betjänar utvinningsindustrin bör stängas samt att fastställa verksamhetsutövarens skyldigheter och ansvar under perioden efter stängning.

(24)

Medlemsstaterna bör kräva att verksamhetsutövare inom utvinningsindustrin genomför övervakning och förvaltningskontroller i syfte att undvika förorening av vatten och mark och identifiera alla skadliga effekter på miljön och människors hälsa som avfallsanläggningarna kan ge upphov till. I syfte att minska vattenföroreningar bör utsläpp av avfall i en vattenrecipient överensstämma med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (12). Dessutom bör koncentrationerna i bearbetningsavfall/dammar av cyanid och cyanidföreningar från vissa sektorer av utvinningsindustrin, med tanke på deras skadliga och toxiska egenskaper, minskas till lägsta möjliga nivå med hjälp av bästa tillgängliga teknik. Tröskelvärden för högsta tillåtna koncentration bör fastställas i enlighet därmed och, under alla omständigheter, i överensstämmelse med de särskilda kraven i detta direktiv i syfte att förebygga skadliga effekter.

(25)

Verksamhetsutövare vid avfallsanläggningar som betjänar utvinningsindustrin bör vara skyldiga att deponera en finansiell säkerhet eller motsvarande i enlighet med förfaranden som skall fastställas av medlemsstaterna för att garantera att alla skyldigheter som föreskrivs i tillståndet uppfylls, inbegripet alla bestämmelser om stängning och åtgärder därefter av avfallsanläggningen. Den finansiella säkerheten bör vara tillräckligt stor för att täcka kostnaderna för rehabilitering av det område som påverkats av avfallsanläggningen – vilket inbegriper själva avfallsanläggningen såsom den beskrivs i den avfallshanteringsplan som utarbetats i enlighet med artikel 5 och som krävs för det tillstånd som föreskrivs i artikel 7 – utförd av en oberoende tredje part med lämpliga kvalifikationer. Garantin måste också tillhandahållas innan deponeringsverksamheten inleds i avfallsanläggningen och bör anpassas regelbundet. Dessutom är det viktigt att klargöra att verksamhetsutövare vid avfallsanläggningar som betjänar utvinningsindustrin omfattas av lämpligt skadeståndsansvar för miljöskador eller överhängande skadehot som uppkommer genom deras verksamhet i enlighet med principen om att förorenaren betalar och i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om ansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (13).

(26)

För att driva sådana avfallsanläggningar som betjänar utvinningsindustrin och som sannolikt kan få betydande gränsöverskridande skadlig inverkan på miljön, och därav följande hot mot människors hälsa, i en annan medlemsstat behövs det ett gemensamt förfarande som underlättar samråd mellan grannländer. Ett sådant förfarande bör också garantera att tillräckligt informationsutbyte förekommer mellan myndigheterna och att allmänheten erhåller korrekt och tillräcklig information om alla sådana avfallsanläggningar som kan få skadlig inverkan på miljön i den andra medlemsstaten.

(27)

Medlemsstaterna måste se till att behöriga myndigheter upprättar ett effektivt system för inspektioner av eller likvärdiga kontrollåtgärder beträffande avfallsanläggningar som betjänar utvinningsindustrin. Utan att det påverkar en verksamhetsutövares skyldigheter enligt tillståndet bör en inspektion genomföras innan deponeringsverksamheten inleds för att kontrollera att tillståndsvillkoren uppfylls. Dessutom bör medlemsstaterna se till att verksamhetsutövare och deras efterföljare har aktuell dokumentation om sådana avfallsanläggningar och att verksamhetsutövare lämnar över uppgifter om avfallsanläggningens tillstånd och drift till sina efterföljare.

(28)

Medlemsstaterna bör regelbundet rapportera till kommissionen om genomförandet av detta direktiv, inbegripet uppgifter om olyckor och incidenter. Kommissionen bör rapportera till Europaparlamentet och rådet på grundval av dessa rapporter.

(29)

Medlemsstaterna bör fastställa bestämmelser om sanktioner vid överträdelser av detta direktiv och se till att de genomförs. Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(30)

Medlemsstaterna måste se till att det på deras respektive territorium görs inventeringar av stängda, inbegripet nedlagda, avfallsanläggningar, i syfte att fastställa vilka som förorsakar allvarliga negativa miljöeffekter eller kan bli allvarliga hot mot människors hälsa eller miljön på medellång eller kort sikt. Dessa inventeringar bör ligga till grund för ett lämpligt åtgärdsprogram.

(31)

Kommissionen bör garantera ett lämpligt utbyte på medlemsstatsnivå av vetenskaplig och teknisk information om hur inventering av stängda avfallsanläggningar skall gå till, och om utvecklingen av metoder för att hjälpa medlemsstaterna att efterleva detta direktiv vid rehabiliteringen av stängda avfallsanläggningar. Dessutom bör informationsutbyte om bästa tillgängliga teknik garanteras inom och mellan medlemsstaterna.

(32)

För att artikel 6 i fördraget skall tillämpas konsekvent måste miljöskyddskraven integreras i genomförandet av gemenskapens politik och verksamhet i syfte att främja en hållbar utveckling.

(33)

Detta direktiv skulle kunna vara ett nyttigt instrument att beakta i samband med kontrollen av att gemenskapsfinansierade utvecklingsbiståndsprojekt innefattar sådana åtgärder som behövs för att så långt som möjligt förebygga eller minska eventuella negativa miljöeffekter. Detta står i överensstämmelse med artikel 6 i fördraget, särskilt i fråga om att miljöskyddskraven skall integreras i gemenskapens politik inom området utvecklingssamarbete.

(34)

Målet för detta direktiv, nämligen förbättrad hantering av avfall från utvinningsindustrin, kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna var och en för sig, eftersom inkorrekt hantering av sådant avfall kan leda till gränsöverskridande föroreningar. I enlighet med principen om att förorenaren betalar är det bland annat nödvändigt att beakta eventuella skador på miljön förorsakade av utvinningsindustrins avfall, och nationella skillnader i tillämpningen av den principen kan leda till mycket olika ekonomisk belastning för de berörda verksamhetsutövarna. Dessutom gör olikheter i de nationella strategierna för hantering av avfall från utvinningsindustrin det svårt att uppnå målet att garantera en miniminivå av säker och ansvarsfull hantering av sådant avfall och att maximera återvinningen av sådant avfall i hela gemenskapen. Eftersom målet, på grund av direktivets omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(35)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (14).

(36)

Driften av avfallsanläggningar som redan är befintliga när detta direktiv införlivas bör regleras så att nödvändiga åtgärder inom en särskilt angiven tidsperiod kan vidtas för att anpassa sådana anläggningar till detta direktiv.

(37)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (15) uppmanas medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan direktivet och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs åtgärder, förfaranden och riktlinjer för att förebygga eller i möjligaste mån begränsa sådan skadlig inverkan på miljön, särskilt vatten, luft, jord, fauna, flora och landskap, och därav följande hot mot människors hälsa som kan uppkomma till följd av hanteringen av avfall från utvinningsindustrin.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Om inte annat följer av punkterna 2 och 3 omfattar detta direktiv hanteringen av avfall från prospektering, utvinning, bearbetning och lagring av mineraltillgångar och från drift av stenbrott (nedan kallat ”utvinningsavfall”).

2.   Följande skall undantas från detta direktivs tillämpningsområde:

(a)

Avfall som uppkommer vid prospektering, utvinning och bearbetning av mineraltillgångar och drift av stenbrott, men som inte härrör direkt från dessa verksamheter.

(b)

Avfall från prospektering, utvinning och bearbetning av mineraltillgångar offshore.

(c)

Injektering av vatten och återföring av grundvatten som pumpats upp, i enlighet med vad som anges i artikel 11.3 j första och andra strecksatserna i direktiv 2000/60/EG i den utsträckning som detta är tillåtet enligt den artikeln.

3.   Inert avfall och icke‐förorenad jord som uppkommer vid prospektering, utvinning, bearbetning och lagring av mineraltillgångar och vid drift av stenbrott och avfall som uppkommer vid utvinning, bearbetning och lagring av torv, skall inte omfattas av artiklarna 7 och 8, artikel 11.1 och 11.3, artikel 12, artikel 13.6 samt artiklarna 14 och 16, såvida det inte deponeras i en avfallsanläggning av kategori A.

Den behöriga myndigheten får sänka eller frångå dessa krav för deponering av icke‐farligt avfall som genereras vid prospektering efter mineraltillgångar, förutom olja och evaporiter andra än gips och anhydrit, samt för deponering av icke‐förorenad jord och avfall som uppkommer vid utvinning, bearbetning och lagring av torv om den anser att kraven i artikel 4 är uppfyllda.

Medlemsstaterna får sänka eller frångå kraven i artiklarna 11.3, 12.5, 12.6 och 13.6 samt artiklarna 14 och 16 för icke‐farligt icke‐inert avfall, såvida det inte deponeras i en avfallsanläggning av kategori A.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av annan gemenskapslagstiftning skall inget avfall som omfattas av detta direktiv samtidigt omfattas av bestämmelserna i direktiv 1999/31/EG.

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1)

avfall: avfall så som det definieras i artikel 1 a i direktiv 75/442/EEG.

2)

farligt avfall: avfall som omfattas av artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall (16).

3)

inert avfall: avfall som inte genomgår några väsentliga fysikaliska, kemiska eller biologiska förändringar. Inert avfall löses inte upp, brinner inte och reagerar inte fysikaliskt eller kemiskt på något annat sätt, inte heller bryts det ned biologiskt eller inverkar på andra material som det kommer i kontakt med på ett sätt som kan förorena miljön eller skada människors hälsa. Avfallets totala lakbarhet och föroreningsinnehåll samt lakvattnets ekotoxicitet skall vara obetydliga och får framför allt inte äventyra yt‐ och/eller grundvattnets kvalitet.

4)

icke‐förorenad jord: jord som avlägsnas från markens översta skikt under utvinningsverksamheten och som inte klassificeras som förorenad enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där platsen för verksamheten är belägen eller enligt gemenskapslagstiftningen.

5)

mineraltillgångar eller mineral: naturligt förekommande fyndigheter i jordskorpan av ett organiskt eller oorganiskt ämne som energibränsle, malm, industrimineral och konstruktionsmineral, men med undantag för vatten.

6)

utvinningsindustri: alla anläggningar och företag som bedriver utvinning av mineraltillgångar i kommersiellt syfte ovan eller under jord, inbegripet utvinning genom borrning av borrhål, eller bearbetning av det utvunna materialet.

7)

offshore: det område av havet och havsbottnen som sträcker sig från lågvattenlinjen för normalt eller medelstarkt tidvatten och utåt.

8.

bearbetning: mekaniska, fysikaliska, biologiska, termiska eller kemiska processer eller kombinationer av processer, som tillämpas på mineraltillgångar, inbegripet från driften av stenbrott, i syfte att utvinna mineral, inklusive partikelstorleksändring, klassering, separering, lakning, och omanrikning av tidigare kasserat avfall, men med undantag för smältning, (andra uppvärmningsprocesser än kalkbränning) och metallurgisk verksamhet.

9.

bearbetningsavfall: fast avfall eller suspension som återstår efter bearbetning av mineral genom separeringsprocesser (till exempel krossning, malning, storlekssortering, flotation och andra fysikalisk‐kemiska metoder) för att skilja värdefulla mineral från mindre värdefullt berg.

10.

upplag: konstruerad anläggning för deponering av fast avfall på markytan.

11.

fördämning: konstruerad struktur för att hålla tillbaka eller stänga in vatten och/eller avfall i en damm.

12.

damm: naturlig eller konstruerad anläggning för deponering, tillsammans med olika mängder fritt vatten, av finkornigt avfall, normalt sett bearbetningsavfall, som uppkommit vid bearbetning av mineraltillgångar och vid rening och återvinning av processvatten.

13.

svagt syralöslig cyanid: cyanid och cyanidföreningar som dissocieras med svag syra vid ett visst, angivet pH‐värde.

14)

lakvatten: vätska som perkolerar genom det deponerade avfallet och släpps ut från eller samlas upp i en avfallsanläggning, inbegripet förorenat lakvatten, som kan ha skadliga effekter på miljön om det inte behandlas på lämpligt sätt.

15)

avfallsanläggning: område avsett för uppsamling eller deponering av utvinningsavfall i fast eller flytande form eller i lösning eller suspension under följande tidsperioder:

Ingen tid för avfallsanläggningar av kategori A och anläggningar för farligt avfall som karakteriseras som farligt i avfallshanteringsplanen.

Mer än sex månader för anläggningar för farligt avfall som genererats oväntat.

Mer än ett år för anläggningar för icke-farligt icke-inert avfall.

Mer än tre år för anläggningar för icke-förorenad jord, icke‐farligt prospekteringsavfall, avfall som uppkommer vid utvinning, bearbetning och lagring av torv och inert avfall.

Sådana anläggningar kan inbegripa fördämningar eller andra konstruktioner avsedda att stänga inne, hålla tillbaka, avgränsa eller på annat sätt stödja en sådan anläggning, samt exempelvis upplag och dammar, med undantag för håligheter efter brytning där avfall läggs tillbaka, efter utvinning av mineral, i rehabiliterings- och konstruktionssyfte.

16)

allvarlig olyckshändelse: händelse på en plats vid verksamhet som rör hantering av utvinningsavfall i en anläggning som omfattas av detta direktiv och som medför allvarlig fara för människors hälsa och/eller miljön, omedelbart eller på sikt, på eller utanför platsen för verksamheten.

17)

farliga ämnen: ämnen, blandningar eller preparat som är farliga i den mening som avses i direktiv 67/548/EEG (17) eller direktiv 1999/45/EG (18).

18)

bästa tillgängliga teknik: enligt definitionen i artikel 2.11 i direktiv 96/61/EG.

19)

vattenrecipient: ytvatten, grundvatten, vatten i övergångszoner samt kustvatten enligt definitionerna i artikel 2.1, 2.2, 2.6 och 2.7 i direktiv 2000/60/EG.

20)

rehabilitering: behandling av område som påverkats av en avfallsanläggning, så att området återställs i tillfredsställande skick, särskilt med avseende på markvalitet, djur‐ och växtliv, naturliga livsmiljöer, sötvattensystem, landskap och eventuella nyttoanvändningar.

21)

prospektering: sökandet efter ekonomiskt intressanta mineralfyndigheter, med bland annat provtagning, provtagning i större skala, borrning och djupgrävning, men däremot inte det arbete som krävs för att förbereda fyndigheterna för utvinning och inte heller sådan verksamhet som står i direkt samband med befintlig utvinning.

22)

allmänheten: en eller flera fysiska eller juridiska personer och, i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis, sammanslutningar, organisationer eller grupper av dessa.

23)

den berörda allmänheten: den del av allmänheten som berörs eller som kan bli berörd, eller som har ett intresse av den beslutsprocess i miljöärenden som avses i artiklarna 6 och 7 i detta direktiv; icke‐statliga organisationer som främjar miljöskydd och som uppfyller eventuella krav i nationell lagstiftning skall enligt denna definition anses ha ett sådant intresse.

24)

verksamhetsutövare: den fysiska eller juridiska person som har ansvar för hanteringen av utvinningsavfall i enlighet med den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där avfallshanteringen äger rum, bland annat i fråga om tillfällig lagring av utvinningsavfall samt driftsfaser och faser efter stängning.

25)

avfallsinnehavare: den som producerar utvinningsavfallet eller den fysiska eller juridiska person som äger eller är i besittning av det.

26)

behörig person: en fysisk person som, enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där personen är verksam, har den tekniska kunskap och erfarenhet som behövs för att utföra de uppgifter som följer av detta direktiv.

27)

behörig myndighet: den eller de myndigheter som en medlemsstat utser som ansvarig för att utföra de åligganden som följer av detta direktiv.

28)

plats för verksamheten: allt område på en specifik geografisk plats som förvaltas av en verksamhetsutövare.

29)

väsentlig förändring: en ändring i fråga om struktur eller drift av en avfallsanläggning, som, enligt den behöriga myndighetens uppfattning, kan få betydande negativa följder för människors hälsa eller miljön.

Artikel 4

Allmänna bestämmelser

1.   Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att utvinningsavfall hanteras utan risk för människors hälsa och utan att förfaranden eller metoder tillämpas som kan skada miljön, och i synnerhet utan risk för vatten, luft, jord, fauna och flora, utan att skapa olägenhet genom buller eller lukt och utan skadlig inverkan på landskapet eller platser av särskilt intresse. Medlemsstaterna skall också vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra att utvinningsavfall överges, dumpas eller deponeras okontrollerat.

2.   Medlemsstaterna skall se till att verksamhetsutövare vidtar alla nödvändiga åtgärder för att förebygga eller i möjligaste mån begränsa sådana skadliga effekter på miljön och människors hälsa som kan uppkomma till följd av hanteringen av utvinningsavfall. Detta innefattar skötseln av alla avfallsanläggningar även efter det att anläggningen stängts, och att förebygga allvarliga olyckshändelser vid anläggningen samt att begränsa följderna av sådana olyckor för miljön och människors hälsa.

3.   De åtgärder som avses i punkt 2 skall bland annat grundas på bästa tillgängliga teknik, utan att någon särskild teknik eller metod föreskrivs, men med hänsyn till avfallsanläggningens tekniska egenskaper, dess geografiska läge och de lokala miljöförhållandena.

Artikel 5

Avfallshanteringsplan

1.   Medlemsstaterna skall se till att verksamhetsutövaren utarbetar en avfallshanteringsplan för minimering, behandling, återvinning och bortskaffande av utvinningsavfall och därvid tar hänsyn till principen om hållbar utveckling.

2.   Avfallshanteringsplanen skall ha följande syften:

a)

Att förebygga eller minska avfallsproduktionen och avfallets skadlighet, särskilt genom att beakta

i)

avfallshanteringen i konstruktionsskedet och i samband med val av metod för utvinning och bearbetning av mineral,

ii)

de förändringar som utvinningsavfallet kan genomgå genom att dess yta förstoras och att det exponeras för de förhållanden som råder ovan jord,

iii)

återplacering av utvinningsavfall i håligheten efter utvinning av mineral i den mån det är tekniskt och ekonomiskt genomförbart och lämpligt ur miljösynpunkt och i enlighet med gällande miljönormer på gemenskapsnivå och, i förekommande fall, med kraven i detta direktiv,

iv)

återplacering av matjorden efter det att avfallsanläggningen stängts eller, om detta inte är praktiskt genomförbart, återanvänds på annat håll,

v)

användningen av mindre farliga ämnen för bearbetning av mineraltillgångar.

b)

Att främja återvinning av utvinningsavfall genom materialutnyttjande, återanvändning eller återinsamling av sådant avfall där detta är lämpligt ur miljösynpunkt med beaktande av gemenskapens miljönormer och, i förekommande fall, av andra krav i detta direktiv.

c)

Att se till att bortskaffandet av utvinningsavfallet sker på ett sätt som är säkert på kort och lång sikt, framför allt genom att under konstruktionsskedet beakta hanteringen under avfallsanläggningens drift och efter det att den stängts, samt genom att välja en konstruktion som

i)

kräver liten och, om så är möjligt, i slutledet ingen övervakning, kontroll eller skötsel av den stängda avfallsanläggningen.

ii)

förebygger eller åtminstone minimerar eventuella skadeverkningar på lång sikt, till exempel sådana som är en följd av att förorenande ämnen kommer ut i luft eller vatten från anläggningen, samt

iii)

tryggar den geotekniska stabiliteten på lång sikt hos alla fördämningar eller högar som når högre upp än den ursprungliga markytan.

3.   Avfallshanteringsplanen skall minst omfatta följande:

a)

När så är tillämpligt, den föreslagna klassificeringen för avfallsanläggningen enligt de kriterier som fastställts i bilaga III enligt följande:

Om det krävs en avfallsanläggning enligt kategori A, skall det finnas ett dokument som visar att en strategi för förebyggande av allvarliga olyckshändelser, ett säkerhetssystem för genomförande av strategin och en intern beredskapsplan kommer att införas i enlighet med artikel 6.3.

Om verksamhetsutövaren anser att det inte krävs en avfallsanläggning enligt kategori A, skall tillräckligt med information lämnas som motiverar detta, inklusive en identifiering av eventuella risker för olyckshändelser.

b)

Karakterisering av avfall i enlighet med bilaga II och den beräknade sammanlagda mängden utvinningsavfall som kommer att produceras under driftsfasen.

c)

En redogörelse för den drift som kommer att generera avfall, och för all eventuell följande behandling av sådant avfall.

d)

En redogörelse för hur deponeringen av sådant avfall kan inverka skadligt på miljön och människors hälsa, samt för de förebyggande åtgärder som skall vidtas i syfte att minska inverkan på miljön under drift och efter stängning av anläggningen, inbegripet de aspekter som avses i artikel 11.2 a, b, d och e.

e)

De föreslagna kontroll‐ och övervakningsförfarandena enligt artikel 10 (i tillämpliga fall) och artikel 11.2 c.

f)

Den föreslagna planen för stängning, inbegripet rehabilitering, åtgärder efter stängning och övervakning i enlighet med artikel 12.

g)

Åtgärder för förebyggande eller minimering av försämring av vattnets status i enlighet med direktiv 2000/60/EG och av förorening av luft och mark enligt artikel 13.

h)

En undersökning av förhållandena i det område som kommer att påverkas av avfallsanläggningen.

Avfallshanteringsplanen skall ge tillräckliga upplysningar för att den behöriga myndigheten skall kunna bedöma huruvida verksamhetsutövaren kan uppfylla syftena med avfallshanteringsplanen enligt punkt 2 och fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet. I planen skall det framför allt påvisas hur de alternativ och den metod som valts i enlighet med punkt 2 a i kommer att leda till att målen med avfallshanteringsplanen enligt punkt 2 a uppnås.

4.   Avfallshanteringsplanen skall ses över vart femte år och/eller i förekommande fall ändras för att ta hänsyn till väsentliga förändringar i driften av avfallsanläggningen eller beträffande det avfall som skall deponeras. Alla ändringar skall anmälas till den behöriga myndigheten.

5.   Planer som utarbetas i enlighet med annan nationell lagstiftning eller gemenskapslagstiftning och som innehåller de uppgifter som anges i punkt 3 kan användas, om detta kan förebygga onödig överlappning av information och onödigt dubbelarbete för verksamhetsutövaren, under förutsättning att alla krav i punkterna 1–4 uppfylls.

6.   Den behöriga myndigheten skall i enlighet med förfaranden som medlemsstaterna skall besluta om godkänna avfallshanteringsplanen och övervaka att den efterlevs.

Artikel 6

Förebyggande av allvarliga olyckshändelser och information

1.   Denna artikel skall gälla för avfallsanläggningar enligt kategori A, med undantag för sådana avfallsanläggningar som omfattas av direktiv 96/82/EG.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av annan gemenskapslagstiftning, särskilt direktiv 92/91/EEG och 92/104/EEG, skall medlemsstaterna se till att risker för allvarliga olyckshändelser identifieras och att alla nödvändiga åtgärder vidtas vid utveckling, konstruktion, drift och underhåll samt stängning av avfallsanläggningen och åtgärder därefter för att förebygga sådana olyckor och begränsa deras skadliga inverkan på människors hälsa och/eller miljön, inbegripet eventuella gränsöverskridande effekter.

3.   För de syften som avses i punkt 2 skall varje verksamhetsutövare innan driften inleds utarbeta en strategi för förebyggande av allvarliga olyckshändelser i samband med hantering av utvinningsavfall och införa ett säkerhetssystem för att genomföra denna strategi i enlighet med vad som anges i avsnitt 1 i bilaga I, samt införa en intern beredskapsplan som omfattar de åtgärder som vid olyckshändelser skall vidtas på platsen för verksamheten.

Som en del i denna strategi skall verksamhetsutövaren utse en säkerhetschef som ansvarar för genomförande och regelbunden övervakning av strategin för förebyggande av allvarliga olyckshändelser.

Den behöriga myndigheten skall utarbeta en extern beredskapsplan som omfattar de åtgärder som skall vidtas utanför platsen för verksamheten vid olyckshändelser. Som ett led i ansökan om tillstånd skall verksamhetsutövaren förse den behöriga myndigheten med all information som behövs för att myndigheten skall kunna utarbeta en sådan plan.

4.   De beredskapsplaner som avses i punkt 3 skall ha följande syften:

a)

Att behärska och begränsa allvarliga olyckshändelser och andra incidenter för att minimera deras effekter och i synnerhet begränsa skadorna på människors hälsa och miljön.

b)

Att genomföra de åtgärder som behövs för att skydda människors hälsa och miljön för effekterna av allvarliga olyckshändelser och andra incidenter.

c)

Att förmedla nödvändig information till allmänheten och till berörd samhällsservice eller berörda myndigheter i området.

d)

Att möjliggöra rehabilitering, återställande och rengöring av miljön efter allvarliga olyckshändelser.

Medlemsstaterna skall se till att verksamhetsutövaren vid en allvarlig olyckshändelse omgående ger den behöriga myndigheten all information den behöver för att minska följderna för människors hälsa och bedöma och minimera alla faktiska och potentiella miljöskador.

5.   Medlemsstaterna skall se till att den berörda allmänheten på ett tidigt stadium får konkreta möjligheter att delta i utarbetandet eller översynen av den externa beredskapsplan som skall utarbetas i enlighet med punkt 3. Den berörda allmänheten skall därför informeras om alla sådana förslag och all relevant information göras tillgänglig, däribland information om rätten att delta i beslutsprocessen och om den behöriga myndighet dit kommentarer och frågor kan lämnas.

Medlemsstaterna skall se till att den berörda allmänheten får möjlighet att yttra sig inom rimlig tid och att allmänhetens inlägg ges vederbörlig hänsyn vid besluten om den externa beredskapsplanen.

6.   Medlemsstaterna skall se till att information om säkerhetsåtgärder och om de åtgärder som skall vidtas vid olyckshändelser, omfattande minst de uppgifter som anges i avsnitt 2 i bilaga I, tillhandahålls den berörda allmänheten gratis och rutinmässigt.

Denna information skall ses över vart tredje år och vid behov uppdateras.

Artikel 7

Ansökan och tillstånd

1.   Ingen avfallsanläggning skall tillåtas bedriva verksamhet utan tillstånd från den behöriga myndigheten. Tillståndet skall omfatta de uppgifter som anges i punkt 2 i den här artikeln och skall tydligt ange vilken kategori avfallsanläggningen tillhör i enlighet med de kriterier som avses i artikel 9.

Under förutsättning att alla krav i denna artikel uppfylls kan alla tillstånd som utfärdats i enlighet med annan nationell lagstiftning eller gemenskapslagstiftning kombineras till ett enda tillstånd om man därigenom kan undvika onödig överlappning av information och onödigt dubbelarbete för verksamhetsutövaren eller den behöriga myndigheten. De uppgifter som skall anges enligt punkt 2 kan omfattas av ett enda tillstånd eller flera tillstånd, förutsatt att alla krav i denna artikel uppfylls.

2.   Ansökan om tillstånd skall minst omfatta följande uppgifter:

a)

Verksamhetsutövarens personuppgifter.

b)

Den föreslagna platsen för avfallsanläggningen, inbegripet alla alternativ.

c)

Avfallshanteringsplanen enligt artikel 5.

d)

Lämpliga arrangemang för den finansiella säkerheten eller motsvarande som krävs enligt artikel 14.

e)

Uppgifter som verksamhetsutövaren tillhandahållit i enlighet med artikel 5 i direktiv 85/337/EEG (19), om en miljökonsekvensbedömning krävs enligt det direktivet.

3.   Den behöriga myndigheten skall ge tillstånd endast om det på fullgott sätt visas att

a)

verksamhetsutövaren uppfyller alla tillämpliga krav i detta direktiv,

b)

avfallshanteringen inte direkt strider mot eller på annat sätt stör tillämpningen av den eller de relevanta avfallshanteringsplaner som avses i artikel 7 i direktiv 75/442/EEG.

4.   Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att de behöriga myndigheterna regelbundet omprövar och, om så behövs, uppdaterar villkoren för tillståndet

vid väsentliga förändringar i avfallsanläggningens drift eller i det deponerade avfallet,

på grundval av de övervakningsresultat som i enlighet med artikel 11.3 rapporteras av verksamhetsutövaren eller de inspektioner som utförs i enlighet med artikel 17,

med ledning av informationsutbytet om väsentliga förändringar i bästa tillgängliga teknik enligt artikel 21.3.

5.   Informationen i ett tillstånd som utfärdats i enlighet med denna artikel skall på begäran för statistiska ändamål göras tillgänglig för gemenskapens och medlemsstaternas behöriga statistikmyndigheter. Känslig information av rent affärsmässig art, exempelvis information om affärsrelationer och kostnadskomponenter samt mängden ekonomiska mineralreserver, skall inte offentliggöras.

Artikel 8

Allmänhetens deltagande

1.   Allmänheten skall på ett tidigt stadium under tillståndsförfarandet, eller senast så snart som information rimligtvis kan ges, genom offentliggörande eller på annat lämpligt sätt, exempelvis elektroniska medier där sådana finns att tillgå, informeras om följande:

(a)

Ansökan om tillstånd.

(b)

I förekommande fall att ett beslut angående en ansökan om tillstånd kräver samråd mellan medlemsstaterna i enlighet med artikel 16.

(c)

Uppgifter om de myndigheter som är behöriga att fatta beslut, från vilka information kan erhållas eller till vilka kommentarer eller frågor kan lämnas, samt uppgifter om tidplanen för att inkomma med kommentarer eller frågor.

(d)

Typ av eventuella beslut.

(e)

I förekommande fall uppgifter om förslag till uppdatering av tillstånd eller tillståndsvillkor.

(f)

Angivande av när, var eller hur relevant information kommer att göras tillgänglig.

(g)

Detaljerade bestämmelser om allmänhetens deltagande i enlighet med punkt 7.

2.   Medlemsstaterna skall se till att följande ställs till den berörda allmänhetens förfogande inom rimliga tidsramar:

(a)

I enlighet med nationell lagstiftning, de viktigaste rapporter och rekommendationer som den behöriga myndigheten har fått in vid den tidpunkt då allmänheten informeras i enlighet med punkt 1.

(b)

I enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation (20), all information utöver den som avses i punkt 1 i denna artikel och som är av vikt för beslutsfattande i enlighet med artikel 7 i det här direktivet men som först blir tillgänglig efter det att den berörda allmänheten har informerats i enlighet med punkt 1 i denna artikel.

3.   Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att se till att allmänheten i enlighet med punkt 1 i den här artikeln informeras om en uppdatering av villkoren för tillståndet i enlighet med artikel 7.4.

4.   Den berörda allmänheten skall ha rätt att yttra sig till den behöriga myndigheten innan beslut fattas.

5.   Resultaten av de samråd som hållits i enlighet med denna artikel skall ges vederbörlig hänsyn vid beslutsfattandet.

6.   Efter det att ett beslut har fattats skall den behöriga myndigheten informera den berörda allmänheten i enlighet med lämpliga förfaranden och hålla följande information tillgänglig för den berörda allmänheten:

a)

Beslutets innehåll med en kopia av tillståndet.

b)

De skäl och överväganden som beslutet grundar sig på.

7.   De detaljerade bestämmelserna om allmänhetens deltagande enligt denna artikel skall beslutas av medlemsstaterna för att ge den berörda allmänheten möjlighet att förbereda sig och delta på ett effektivt sätt.

Artikel 9

Klassificeringssystem för avfallsanläggningar

Vid tillämpningen av detta direktiv skall de behöriga myndigheterna klassificera en avfallsanläggning som kategori A enligt kriterierna i bilaga III.

Artikel 10

Håligheter efter brytning

1.   Medlemsstaterna skall se till att verksamhetsutövaren, när denne i rehabiliterings‐ och konstruktionssyfte återfyller utvinningsavfall i håligheter efter brytning, oavsett om dessa har tillkommit genom utvinning ovan eller under jord, vidtar lämpliga åtgärder för att

1)

garantera utvinningsavfallets stabilitet i enlighet med artikel 11.2 på motsvarande sätt,

2)

förebygga förorening av mark samt yt‐ och grundvatten i enlighet med artikel 13.1, 13.3 och 13.5 på motsvarande sätt,

3)

se till att utvinningsavfallet, liksom också håligheterna efter brytning, övervakas i enlighet med artikel 12.4 och 12.5 på motsvarande sätt.

2.   Direktiv 1999/31/EG skall fortsätta att gälla för annat avfall än utvinningsavfall som används för att fylla igen håligheter efter brytning.

Artikel 11

Konstruktion och skötsel av avfallsanläggningar

1.   Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att se till att skötseln av avfallsanläggningar anförtros kompetenta personer och att teknisk utveckling och personalutbildning tillhandahålls.

2.   När en ny avfallsanläggning byggs eller en befintlig anläggning ändras skall den behöriga myndigheten förvissa sig om att verksamhetsutövaren uppfyller följande krav:

(a)

Avfallsanläggningen skall vara placerad på en lämplig plats, särskilt mot bakgrund av gemenskapens eller den nationella lagstiftningens skyldigheter i fråga om skyddade områden samt geologiska, hydrologiska, hydrogeologiska, seismiska och geotekniska faktorer, och skall vara så konstruerad att den på kort och lång sikt uppfyller alla villkor avseende förebyggande av förorening av mark, luft, grundvatten och ytvatten med beaktande av särskilt direktiven 76/464/EEG (21), 80/68/EEG (22) och 2000/60/EG, effektiv uppsamling av förorenat vatten och lakvatten enligt kraven i tillståndet och begränsning av vatten‐ och vinderosion så långt det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt.

(b)

Avfallsanläggningen skall konstrueras, skötas och underhållas på ett sätt som på kort och lång sikt garanterar dess fysiska stabilitet och förebygger förorening och kontaminering av mark, luft, ytvatten och grundvatten, samt i möjligaste mån minimerar skador på landskapet.

(c)

Lämpliga planer och arrangemang skall vidtas så att anläggningen fortlöpande övervakas och inspekteras av behöriga personer och så att åtgärder kan vidtas om resultaten av denna övervakning visar på instabilitet eller vatten‐ eller markförorening.

(d)

Lämpliga arrangemang skall vidtas för rehabilitering av området och för stängning av avfallsanläggningen.

(e)

Lämpliga arrangemang skall vidtas för fasen efter stängning av avfallsanläggningen.

Dokumentation över den övervakning och de inspektioner som avses i led c skall bevaras tillsammans med tillståndshandlingarna så att information kan lämnas vidare på lämpligt sätt, särskilt vid byte av verksamhetsutövare.

3.   Verksamhetsutövaren skall utan onödigt dröjsmål, och senast efter 48 timmar, till den behöriga myndigheten anmäla alla händelser som kan påverka avfallsanläggningens stabilitet och alla betydande negativa miljöeffekter som uppdagas vid avfallsanläggningen i samband med kontroll‐ och övervakningsförfarandena. Verksamhetsutövaren skall i förekommande fall genomföra den interna beredskapsplanen och följa eventuella andra anvisningar från den behöriga myndigheten om korrigeringsåtgärder som skall vidtas.

Verksamhetsutövaren skall stå för kostnaderna för åtgärderna.

Verksamhetsutövaren skall i den omfattning som den behöriga myndigheten bestämmer, och åtminstone en gång om året, på grundval av samlade uppgifter rapportera alla övervakningsresultat till de behöriga myndigheterna, i syfte att visa att tillståndsvillkoren följs och öka kunskaperna om vad som händer med avfallet och avfallsanläggningen. Den behöriga myndigheten kan utifrån denna rapport besluta att uppgifterna behöver bekräftas av en oberoende expert.

Artikel 12

Förfaranden vid och efter stängning av avfallsanläggningar

1.   Medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att se till att bestämmelserna i punkterna 2–5 efterlevs.

2.   För att stängning av en avfallsanläggning skall få inledas måste något av följande villkor vara uppfyllt:

(a)

De relevanta villkoren i tillståndet är uppfyllda.

(b)

Den behöriga myndigheten har, på verksamhetsutövarens begäran, givit sitt godkännande.

(c)

Den behöriga myndigheten utfärdar ett motiverat beslut om detta.

3.   En avfallsanläggning kan anses som definitivt stängd först när den behöriga myndigheten utan onödigt dröjsmål har utfört en slutbesiktning på platsen, utvärderat alla rapporter som lagts fram av verksamhetsutövaren, intygat att det område som påverkats av avfallsanläggningen har rehabiliterats och meddelat verksamhetsutövaren att den godkänner stängningen.

Detta godkännande skall inte på något sätt minska verksamhetsutövarens ansvar enligt villkoren i tillståndet eller övrig lagstiftning.

4.   Verksamhetsutövaren skall vara ansvarig för underhåll, övervakning, kontroll och korrigeringsåtgärder under fasen efter stängning under så lång tid som kan krävas av den behöriga myndigheten, med hänsyn till vilka risker som föreligger och hur länge de kan väntas bestå, utom i fall där den behöriga myndigheten beslutar att ta över sådana uppgifter från verksamhetsutövaren när en avfallsanläggning har stängts för gott, utan att det påverkar tillämpningen av nationell lagstiftning eller gemenskapslagstiftning om avfallsinnehavarens ansvarsskyldighet.

5.   Om den behöriga myndigheten anser det nödvändigt för att uppfylla relevanta miljökrav i gemenskapslagstiftningen, framför allt de som ingår i direktiven 76/464/EEG, 80/68/EEG och 2000/60/EG, skall verksamhetsutövaren efter det att en avfallsanläggning har stängts i synnerhet kontrollera bland annat avfallsanläggningens fysiska och kemiska stabilitet och minimera eventuella negativa miljöeffekter, särskilt på yt‐ och grundvatten, genom att se till att

(a)

alla strukturer som hör till anläggningen övervakas och bevaras, varvid kontroll‐ och mätutrustningen ständigt skall vara färdig att användas,

(b)

i förekommande fall överloppsrännor och bräddavlopp hålls rena och fria.

6.   Efter stängning av en avfallsanläggning skall verksamhetsutövaren till den behöriga myndigheten utan dröjsmål anmäla alla händelser eller förändringar som kan påverka avfallsanläggningens stabilitet och alla betydande negativa miljöeffekter som uppdagas i samband med kontroll‐ och övervakningsförfarandena. Verksamhetsutövaren skall i förekommande fall genomföra den interna beredskapsplanen och följa eventuella andra anvisningar från den behöriga myndigheten om korrigeringsåtgärder som skall vidtas.

Verksamhetsutövaren skall stå för kostnaderna för åtgärderna.

Verksamhetsutövaren skall i de fall och den omfattning som den behöriga myndigheten bestämmer på grundval av samlade uppgifter rapportera alla övervakningsresultat till de behöriga myndigheterna, i syfte att visa att tillståndsvillkoren följs och öka kunskaperna om avfall och avfallsanläggningars beteende.

Artikel 13

Förebyggande av försämring av vattenstatus‐, luft‐ och markförorening

1.   Den behöriga myndigheten skall förvissa sig om att verksamhetsutövaren har vidtagit alla åtgärder som behövs för att uppfylla gemenskapens miljönormer och framför allt, i enlighet med direktiv 2000/60/EG, för att förhindra att vattenstatusen försämras, bland annat för att

(a)

utvärdera det deponerade avfallets potential att generera lakvatten, samt lakvattnets innehåll av förorenande ämnen, både under driftsfasen och fasen efter stängning, och fastställa avfallsanläggningens vattenbalans,

(b)

förhindra eller minimera uppkomsten av lakvatten och att ytvatten eller grundvatten samt marken förorenas av avfallet,

(c)

uppsamla och behandla förorenat vatten och lakvatten från avfallsanläggningen så att det når upp till den kvalitet som krävs för att det skall få släppas ut.

2.   Den behöriga myndigheten skall se till att verksamhetsutövaren har vidtagit nödvändiga åtgärder för att förhindra eller minska utsläpp av stoft och gas.

3.   Om den behöriga myndigheten på grundval av en bedömning av miljörisker och med särskilt beaktande av direktiv 76/464/EEG, 80/68/EEG eller 2000/60/EG, där så är tillämpligt, beslutar att uppsamling och behandling av lakvatten inte behövs, eller om det har konstaterats att avfallsanläggningen inte utgör någon potentiell risk för mark, grundvatten eller ytvatten, får kraven i punkt 1 b och 1 c sänkas eller frångås i enlighet därmed.

4.   Medlemsstaterna skall föreskriva att verksamhetsutövaren skall efterleva de relevanta kraven i direktiv 76/464/EEG, 80/68/EEG och 2000/60/EG för att få rätt att bortskaffa utvinningsavfall i fast form, som suspension eller i vätskeform, i en vattenrecipient som inte är utformad för bortskaffande av utvinningsavfall.

5.   När verksamhetsutövaren återfyller utvinningsavfall i håligheter efter brytning, oavsett om dessa har tillkommit genom utvinning ovan eller under jord, vilka får sättas under vatten när driften har lagts ned, skall verksamhetsutövaren vidta de åtgärder som är nödvändiga för att förebygga eller minimera försämringen av vattnets status och föroreningen av marken i enlighet med punkterna 1 och 3 på motsvarande sätt. Verksamhetsutövaren skall lämna åt den behöriga myndigheten de upplysningar som är nödvändiga för att uppfylla skyldigheterna enligt gemenskapsrätten, särskilt de skyldigheter som anges i direktiv 2000/60/EG.

6.   För dammar som innehåller cyanid skall verksamhetsutövaren se till att koncentrationen av svagt syralöslig cyanid i dammen minskas till lägsta möjliga nivå med hjälp av bästa tillgängliga teknik vid avfallsanläggningar som tidigare har beviljats tillstånd eller redan har varit i drift den 1 maj 2008 och att koncentrationen av den svagt syralösliga cyaniden vid utsläppspunkten för bearbetningsavfallet från anrikningsanläggningen till dammen under inga omständigheter överskrider 50 ppm från och med den 1 maj 2008, 25 ppm från och med den 1 maj 2013 och 10 ppm från och med den 1 maj 2018 och 10 ppm vid anläggningar som beviljas tillstånd efter den 1 maj 2008.

På begäran av den behöriga myndigheten skall verksamhetsutövaren med hjälp av en riskbedömning utifrån de särskilda förhållanden som råder på platsen för verksamheten visa att dessa haltgränser inte behöver minskas ytterligare.

Artikel 14

Finansiell säkerhet

1.   Innan verksamhet som omfattar uppsamling eller deponering av utvinningsavfall i en avfallsanläggning inleds, skall den behöriga myndigheten kräva en finansiell säkerhet (till exempel i form av en garantisumma, inbegripet industristödda gemensamma garantifonder) eller motsvarande, i enlighet med förfaranden som skall fastställas av medlemsstaterna så att

(a)

alla skyldigheter enligt det tillstånd som utfärdats i enlighet med detta direktiv har uppfyllts, inbegripet bestämmelser om åtgärder efter stängning,

(b)

det alltid finns tillräckliga medel tillgängliga för att rehabilitera det område som påverkats av avfallsanläggningen, i enlighet med vad som beskrivs i den avfallshanteringsplan som utarbetats i enlighet med artikel 5 och som krävs för det tillstånd som föreskrivs i artikel 7.

2.   Den säkerhet som avses i punkt 1 skall beräknas på grundval av följande:

(a)

Avfallsanläggningens sannolika miljöpåverkan, med särskilt beaktande av bland annat avfallsanläggningens kategori, avfallets egenskaper och den framtida användningen av det rehabiliterade området.

(b)

Antagandet att oberoende kvalificerade tredje parter kommer att bedöma situationen och utföra de rehabiliteringsarbeten som behövs.

3.   Säkerhetens storlek skall regelbundet anpassas till den rehabiliteringsverksamhet som behöver genomföras på det område som påverkats av avfallsanläggningen, såsom beskrivs i den avfallshanteringsplan som utarbetats i enlighet med artikel 5 och som krävs för det tillstånd som föreskrivs i artikel 7.

4.   Om den behöriga myndigheten godkänner stängningen enligt artikel 12.3 skall den skriftligen befria verksamhetsutövaren från den skyldighet att ställa säkerhet som avses i punkt 1 i den här artikeln med undantag för skyldigheterna i samband med åtgärder efter stängning enligt artikel 12.4.

Artikel 15

Miljöansvar

Följande punkt skall läggas till i bilaga III till direktiv 2004/35/EG:

‘13.

Hantering av utvinningsavfall enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin (23).

Artikel 16

Gränsöverskridande effekter

1.   Om en medlemsstat där en avfallsanläggning är belägen konstaterar att driften av en avfallsanläggning i kategori A kan få en betydande skadlig inverkan på miljön och därav följande risker för människors hälsa i en annan medlemsstat, eller om en medlemsstat som kan komma att påverkas på sådant sätt begär detta, skall den medlemsstat där ansökan om tillstånd enligt artikel 7 lämnades in, till den andra medlemsstaten överlämna de uppgifter som tillhandahållits i enlighet med den artikeln, samtidigt som den ställer dessa till förfogande för sina egna medborgare.

Sådan information skall på ett ömsesidigt och jämlikt sätt ligga till grund för eventuella samråd som kan komma att behövas inom ramen för bilaterala förbindelser mellan de båda medlemsstaterna.

2.   Inom ramen för sina bilaterala förbindelser skall medlemsstaterna se till att ansökningarna i de fall som avses i punkt 1 under en lämplig tidsperiod också ställs till den berörda allmänhetens förfogande i den medlemsstat som sannolikt kommer att påverkas, så att denna allmänhet också får möjlighet att ta ställning till ansökningarna innan den behöriga myndigheten fattar sitt beslut.

3.   Medlemsstaterna skall se till att den information som verksamhetsutövaren i enlighet med artikel 6.4 tillhandahåller den behöriga myndigheten vid en olyckshändelse vid en sådan avfallsanläggning som avses i punkt 1 i den här artikeln omgående vidarebefordras till den andra medlemsstaten i syfte att bidra till att minska följderna för människors hälsa och kunna bedöma och minimera de faktiska eller potentiella miljöskadorna.

Artikel 17

Inspektioner utförda av den behöriga myndigheten

1.   Innan deponeringen påbörjas, och därefter med regelbundna mellanrum som även omfattar åtgärder efter stängning och som fastställs av den berörda medlemsstaten, skall den behöriga myndigheten inspektera de avfallsanläggningar som omfattas av artikel 7 för att försäkra sig om att villkoren i tillståndet är uppfyllda. En bekräftelse på att villkoren är uppfyllda skall inte på något sätt minska verksamhetsutövarens ansvar enligt villkoren i tillståndet.

2.   Medlemsstaterna skall kräva att verksamhetsutövaren bevarar uppdaterad dokumentation över all avfallshanteringsverksamhet och håller den tillgänglig för den behöriga myndighetens inspektion och ser till att det vid eventuellt byte av verksamhetsutövare under driften av en avfallsanläggning sker en lämplig överföring av relevant uppdaterad information och dokumentation om avfallsanläggningen.

Artikel 18

Rapporteringsskyldighet

1.   Vart tredje år skall medlemsstaterna till kommissionen överlämna en rapport om genomförandet av detta direktiv. Rapporten skall upprättas på grundval av ett frågeformulär eller en förlaga som skall antas av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 23.2. Rapporten skall överlämnas till kommissionen inom nio månader från utgången av den treårsperiod som den omfattar.

Kommissionen skall inom nio månader från mottagandet av rapporterna från medlemsstaterna offentliggöra en rapport om genomförandet av detta direktiv.

2.   Varje år skall medlemsstaterna till kommissionen överlämna information om händelser som anmälts av verksamhetsutövarna i enlighet med artikel 11.3 och artikel 12.6. Kommissionen skall på begäran göra denna information tillgänglig för medlemsstaterna. Utan att det påverkar tillämpningen av gemenskapslagstiftningen om allmänhetens tillgång till miljöinformation skall medlemsstaterna i sin tur på begäran göra denna information tillgänglig för den berörda allmänheten.

Artikel 19

Sanktioner

Medlemsstaterna skall fastställa regler om sanktioner vid överträdelse av de nationella bestämmelser som har antagits i enlighet med detta direktiv och skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de tillämpas. De sanktioner som fastställs skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 20

Inventeringar av stängda avfallsanläggningar

Medlemsstaterna skall se till att det görs inventeringar, som regelbundet uppdateras, av stängda avfallsanläggningar (inklusive övergivna anläggningar) på deras respektive territorium som förorsakar allvarliga negativa miljöeffekter eller kan bli allvarliga hot mot människors hälsa eller miljön på medellång eller kort sikt. Dessa inventeringar, som skall göras tillgängliga för allmänheten, skall ske senast den 1 maj 2012, med beaktande av de eventuellt tillgängliga metoder som anges i artikel 21.

Artikel 21

Informationsutbyte

1.   Kommissionen skall, med biträde av den kommitté som avses i artikel 23, se till att adekvat utbyte av teknisk och vetenskaplig information äger rum mellan medlemsstaterna med syfte att bidra till utvecklingen av metoder för att

(a)

genomföra artikel 20,

(b)

rehabilitera sådana stängda avfallsanläggningar som identifierats enligt artikel 20 för att uppfylla kraven i artikel 4. Sådana metoder skall möjliggöra införandet av lämpligaste riskbedömningsförfaranden och åtgärder för återställande som är anpassade till de olika geologiska, hydrogeologiska och klimatologiska förhållandena i hela Europa.

2.   Medlemsstaterna skall se till att den behöriga myndigheten följer eller informeras om utvecklingen i fråga om bästa tillgängliga teknik.

3.   Kommissionen skall anordna ett informationsutbyte om bästa tillgängliga teknik mellan medlemsstaterna och de berörda organisationerna, samt om övervakning och utveckling av sådan teknik. Kommissionen skall offentliggöra resultaten av detta informationsutbyte.

Artikel 22

Genomförande och ändring

1.   Senast den 1 maj 2008 skall kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 23.2 och med prioritering av leden e, f och g anta de bestämmelser som krävs för att

(a)

harmonisera och regelbundet överföra den information som avses i artiklarna 7.5 och 12.6,

(b)

genomföra artikel 13.6, bland annat tekniska krav avseende definitionen av svagt syralöslig cyanid och metoder för att mäta denna,

(c)

upprätta tekniska riktlinjer för fastställande av den finansiella säkerheten enligt artikel 14.2,

(d)

upprätta tekniska riktlinjer för inspektioner i enlighet med artikel 17,

(e)

komplettera de tekniska kraven för karakterisering av avfall i bilaga II,

(f)

tolka definitionen i artikel 3.3,

(g)

fastställa kriterier för klassificering av avfallsanläggningar i enlighet med bilaga III,

(h)

fastställa eventuella harmoniserade provtagningsnormer och analysmetoder som behövs för det tekniska genomförandet av detta direktiv.

2.   Eventuella kommande ändringar som kan bli nödvändiga för att anpassa bilagorna till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen skall antas av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 23.2.

Sådana ändringar skall företas i syfte att uppnå hög miljöskyddsnivå.

Artikel 23

Kommitté

1.   Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 18 i direktiv 75/442/EEG, nedan kallad ”kommittén”.

2.   När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.   Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 24

Övergångsbestämmelse

1.   Medlemsstaterna skall se till att avfallsanläggningar som beviljats tillstånd eller som redan är i drift den 1 maj 2008 överensstämmer med bestämmelserna i detta direktiv senast den 1 maj 2012, med undantag för bestämmelserna i artikel 14.1, för vilka överensstämmelse måste uppnås senast den 1 maj 2014 samt för bestämmelserna i artikel 13.6 för vilka överensstämmelse måste uppnås i enlighet med tidtabellen i denna.

2.   Punkt 1 skall inte tillämpas på avfallsanläggningar som är stängda den 1 maj 2008.

3.   Medlemsstaterna skall se till att utvinningsavfall, från och med den 1 maj 2006 och utan hinder av eventuell stängning av en avfallsanläggning efter detta datum och före den 1 maj 2008 hanteras på ett sätt som inte äventyrar att artikel 4.1 i detta direktiv eller några andra tillämpliga miljökrav i gemenskapslagstiftningen, inbegripet direktiv 2000/60/EG, uppfylls.

4.   Artikel 5, artikel 6.3–6.5, artiklarna 7 och 8 samt artiklarna 12.1 och 12.2 och 14.1-14.3 skall inte tillämpas på de avfallsanläggningar som

inte längre tog emot avfall före den 1 maj 2006,

håller på att stänga i enlighet med gällande gemenskapslagstiftning eller nationell lagstiftning eller program som har godkänts av den behöriga myndigheten, och

i realiteten kommer att vara stängda senast den 31 december 2010.

Medlemsstaterna skall senast den 1 augusti 2008 meddela sådana fall till kommissionen och säkerställa att dessa anläggningar sköts på ett sätt som inte hindrar uppfyllandet av syftet med detta direktiv, särskilt de syften som anges i artikel 4.1, eller syftet med någon annan gemenskapslagstiftning, inklusive direktiv 2000/60/EG.

Artikel 25

Införlivande

1.   Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den 1 maj 2008. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta.

Artikel 26

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 27

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 15 mars 2006.

På Europaparlamentets vägnar

J. BORRELL FONTELLES

Ordförande

På rådets vägnar

H. WINKLER

Ordförande


(1)  EUT C 80, 30.3.2004, s. 35.

(2)  EUT C 109, 30.4.2004, s. 33.

(3)  Europaparlamentets yttrande av den 31 mars 2004 (EUT C 103 E, 29.4.2004, s. 451), rådets gemensamma ståndpunkt av den 12 april 2005 (EUT C 172 E, 12.7.2005, s. 1) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 6 september 2005 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 januari 2006 och rådets beslut av den 30 januari 2006.

(4)  EUT L 345, 31.12.2003, s. 97.

(5)  EGT L 257, 10.10.1996, s. 26. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 (EUT L 33, 4.2.2006, s. 1).

(6)  EGT C 65 E, 14.3.2002, s. 382.

(7)  EGT L 242, 10.9.2002, s. 1.

(8)  EGT L 194, 25.7.1975, s. 39. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

(9)  EGT L 182, 16.7.1999, s. 1. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.

(10)  Rådets direktiv 92/91/EEG av den 3 november 1992 om minimikrav för förbättring av arbetstagarnas säkerhet och hälsa inom den del av utvinningsindustrin som utnyttjar borrning (elfte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 348, 28.11.1992, s. 9).

(11)  Rådets direktiv 92/104/EEG av den 3 december 1992 om minimikrav för förbättring av arbetstagarnas säkerhet och hälsa inom utvinningsindustrin ovan och under jord (tolfte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 404, 31.12.1992, s. 10).

(12)  EGT L 327, 22.12.2000, s. 1. Direktivet ändrat genom beslut nr 2455/2001/EG (EGT L 331, 15.12.2001, s. 1).

(13)  EUT L 143, 30.4.2004, s. 56.

(14)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(15)  EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(16)  EGT L 377, 31.12.1991, s. 20. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 166/2006.

(17)  Rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT  196,16.8.1967, s. 1). Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2004/73/EG (EUT L 152, 30.4.2004, s. 1).

(18)  Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG av den 31 maj 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (EGT L 200, 30.7.1999, s. 1). Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2006/8/EG (EUT L 19, 24.1.2006, s. 12).

(19)  Rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, 5.7.1985, s. 40). Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG (EUT L 156, 25.6.2003, s. 17).

(20)  EUT L 41, 14.2.2003, s. 26.

(21)  Rådets direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976 om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö (EGT L 129, 18.5.1976, s. 23). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2000/60/EG.

(22)  Rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen (EGT L 20, 26.1.1980, s. 43). Direktivet ändrat genom direktiv 91/692/EEG (EUT L 377, 31.12.1991, s. 48).

(23)  EUT L 102, 11.4.2006, s. 15.”


BILAGA I

Strategi för förebyggande av allvarliga olyckshändelser och information till den berörda allmänheten

1.   Strategi för förebyggande av allvarliga olyckshändelser

Verksamhetsutövarens strategi för förebyggande av allvarliga olyckshändelser samt hans säkerhetssystem skall stå i proportion till de risker för allvarliga olyckshändelser som avfallsanläggningen medför. Vid genomförandet av strategin och säkerhetssystemet skall följande faktorer beaktas:

1)

Strategin för förebyggande av allvarliga olyckshändelser bör omfatta verksamhetsutövarens övergripande mål och handlingsprinciper i fråga om kontroll av riskerna för allvarliga olyckshändelser.

2)

Säkerhetssystemet bör omfatta den del av det allmänna förvaltningssystemet som omfattar organisationsstrukturen, ansvarsfördelningen samt metoder, förfaranden, processer och resurser för utarbetande och genomförande av strategin för förebyggande av allvarliga olyckshändelser.

3)

Följande aspekter skall tas upp i säkerhetssystemet:

a)

Organisation och personal: uppgifter och ansvarsområden för den personal som deltar vid hanteringen av allvarliga risker på alla nivåer inom organisationen. Identifiering av denna personals utbildningsbehov och tillhandahållande av den utbildning som befinns vara nödvändig. De anställdas, och i förekommande fall entreprenörernas, delaktighet.

b)

Identifiering och bedömning av allvarliga risker: anta och genomföra förfaranden för systematisk identifiering av allvarliga risker som uppkommer vid normala och onormala driftförhållanden samt bedömning av deras sannolikhet och allvar.

c)

Driftskontroll: anta och inrätta förfaranden och instruktioner för säker drift, bland annat underhåll av anläggningen, processer, utrustning och tillfälliga avbrott.

d)

Hantering av förändringar: anta och genomföra förfaranden för planering av ändringar av avfallsanläggningar eller konstruktion av nya sådana anläggningar.

e)

Planering för nödsituationer: anta och genomföra förfaranden för att identifiera förutsebara nödsituationer genom systematisk analys samt för att förbereda, prova och se över beredskapsplaner som kan tillämpas vid sådana nödsituationer.

f)

Övervakning av driften: anta och genomföra förfaranden för löpande bedömning av överensstämmelsen med de mål som fastställs i verksamhetsutövarens strategi för förebyggande av allvarliga olyckshändelser och dennes säkerhetssystem, samt av metoderna för undersökning och korrigering vid bristande överensstämmelse. Förfarandena bör omfatta verksamhetsutövarens system för rapportering av allvarliga olyckshändelser eller incidenter, i synnerhet sådana som har att göra med skyddsåtgärder som inte har fungerat, samt undersökning och uppföljning av dessa på grundval av de erfarenheter som gjorts.

g)

Revision och översyn: anta och genomföra förfaranden för regelbunden systematisk bedömning av strategin för förebyggande av allvarliga olyckshändelser och säkerhetssystemens effektivitet och lämplighet. Dokumenterad översyn av strategins och säkerhetssystemets funktion och uppdatering av dessa, utförd av högsta ledningen.

2.   Information till den berörda allmänheten

1)

Verksamhetsutövarens namn och avfallsanläggningens adress.

2)

Informationslämnarens befattning.

3)

Bekräftelse av att avfallsanläggningen omfattas av de lagar och/eller andra författningar som genomför detta direktiv och, i förekommande fall, av att informationen om de faktorer som avses i artikel 6.2 har överlämnats till den behöriga myndigheten.

4)

En klart och enkelt formulerad redogörelse för den eller de verksamheter som pågår på platsen för verksamheten.

5)

Vanliga eller generiska namn eller allmän riskklassificering för de ämnen och preparat som förekommer vid den berörda avfallsanläggningen, samt för avfall som kan förorsaka allvarliga olyckshändelser med en redogörelse för deras viktigaste farliga egenskaper.

6)

Allmänna uppgifter om riskerna för allvarliga olyckshändelser, bland annat deras potentiella effekt på den omgivande befolkningen och miljön.

7)

Adekvat information om hur den berörda omgivande befolkningen kommer att varnas och hållas informerad om en allvarlig olyckshändelse inträffar.

8)

Adekvat information om vad den berörda befolkningen skall göra och hur de skall förhålla sig vid en allvarlig olyckshändelse.

9)

Bekräftelse av att verksamhetsutövaren är skyldig att i särskilt samarbete med räddningstjänsten vidta lämpliga åtgärder på platsen för verksamheten för att hantera allvarliga olyckshändelser och minimera deras effekter.

10)

En hänvisning till den externa beredskapsplan som upprättats för att hantera följder av en olyckshändelse utanför platsen för verksamheten. I planen bör ingå en uppmaning att följa alla eventuella instruktioner och uppmaningar från räddningstjänstens sida i samband med en olyckshändelse.

11)

Uppgifter om var ytterligare information kan erhållas, med beaktande av de bestämmelser om sekretess som fastställs i nationell lagstiftning.


BILAGA II

Karakterisering av avfall

Det avfall som skall deponeras i en anläggning skall karakteriseras så att anläggningens långsiktiga fysiska och kemiska stabilitet säkerställs och allvarliga olyckshändelser förebyggs. Avfallskarakteriseringen skall i förekommande fall och i överensstämmelse med avfallsanläggningens kategori omfatta följande aspekter:

1)

En redogörelse för förväntade fysikaliska och kemiska egenskaper hos det avfall som skall deponeras på kort och lång sikt , med särskilt omnämnande av hur stabilt det är under de atmosfäriska och meteorologiska förhållanden som råder vid markytan, varvid hänsyn skall tas till vilket eller vilka mineral som skall utvinnas samt till eventuella andra jordlager och/eller typer av gråberg som kommer att förflyttas i samband med utvinningsverksamheten.

2)

En klassificering av avfallet i enlighet med de relevanta punkterna i beslut 2000/532/EG (1), med särskilt beaktande av avfallets farliga egenskaper.

3)

En beskrivning av de kemiska ämnen som kommer att användas vid bearbetningen av mineraltillgångarna, och dessa ämnens stabilitet.

4)

En redogörelse för deponeringsmetoden.

5)

En redogörelse för vilket avfallstransportsystem som kommer att tillämpas.


(1)  Kommissionens beslut 2000/532/EG av den 3 maj 2000 om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall (EUT L 226, 6.9.2000, s. 3). Beslutet senast ändrat genom rådets beslut 2001/573/EG (EGT L 203, 28.7.2001, s. 18).


BILAGA III

Kriterier för klassificering av avfallsanläggningar

En avfallsanläggning skall klassificeras i kategori A om

brister eller felaktig drift, till exempel att ett upplag kollapsar eller en fördämning rämnar, skulle kunna leda till en allvarlig olyckshändelse på grundval av en riskbedömning där faktorer som avfallsanläggningens nuvarande eller framtida storlek, lokalisering och miljöpåverkan har beaktats, eller

den innehåller avfall som över en viss tröskel klassificeras som farligt enligt direktiv 91/689/EEG, eller

den innehåller ämnen eller preparat som över en viss tröskel klassificeras som farliga enligt direktiv 67/548/EEG eller 1999/45/EG.


FÖRKLARING AV EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH KOMMISSIONEN

Europaparlamentet, rådet och kommissionen välkomnar Bulgariens och Rumäniens gemensamma förklaring om genomförandet av det kommande direktivet om hantering av avfall från utvinningsindustrin.


Top