Större idrottsevenemang – förstärkt integritet för idrotten

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Slutsatser om förstärkt integritet, transparens och god styrning i samband med större idrottsevenemang

VILKET SYFTE HAR DESSA SLUTSATSER?

• Syftet är att säkerställa lika villkor både mellan idrottare och i de organ och myndigheter som organiserar större idrottsevenemang på nationell och EU-nivå.
• I slutsatserna föreslås sätt att genomföra principerna om integritet, transparens och god styrning under alla faser av sådana evenemang (genomförbarhet, anbudsgivning, förberedelser, organisation, utvärdering och bestående effekter) också efter det att de avslutats.

VIKTIGA PUNKTER

• Större idrottsevenemang utgör ett attraktivt tillfälle att uppmärksamma idrottens prestationer, värden och fördelar. De påverkar också i stor utsträckning ekonomin, samhället och miljön i de områden där de arrangeras.
• På grund av de stora summor pengar som är inblandade, kan vissa problem uppstå i samband med större idrottsevenemang som är sårbara för processer som kan skada idrottens integritet och styrning. De har att göra med aspekter som
  • demokratiskt och transparent beslutsfattande, både hos organ som deltar i en upphandling och hos dem som tilldelar kontrakten,
  • ansvarsskyldighet,
  • hållbar utveckling och positiva bestående effekter,
  • mänskliga rättigheter, inklusive barns rättigheter och arbetstagarrättigheter, samt jämställdhet,
  • förebyggande av alla former av diskriminering,
  • förebyggande av hot mot idrottens integritet, som dopning, uppgjorda matcher och våld.

I slutsatserna betonas vikten av

• regelbunden dialog mellan EU-länderna, Europeiska kommissionen och idrottsrörelsen,
• den roll som spelas av nationella, regionala och lokala myndigheter när det gäller
  • finansiering,
  • infrastruktur,
  • miljöskydd,
  • säkerhet,
  • planeringen och säkrandet av större idrottsevenemangs hållbarhet,
• att idrottsorganisationer styr idrotten i enlighet med de grundläggande och erkända principerna om god styrning, (t.ex. transparens, demokratiska processer, kontroller och motvikter samt solidaritet), med hänsyn till idrottens väsentligen självreglerande organisation.

Slutsatserna innefattar ett antal rekommendationer som att

• EU-länderna bör ta initiativ för att säkerställa att alla partner som deltar i evenemang
  • tillämpar transparenta och demokratiska förfaranden under alla faser av större idrottsevenemang, med särskild tonvikt på att informera och engagera allmänheten,
  • tillämpar transparenta och relevanta kriterier för offentligt stöd till deltagande organisationer, genom att t.ex. kräva tillämpning av de grundläggande principerna om god styrning, samt transparenta och demokratiska förfaranden,
  • uppfyller erkända internationella normer och medverkar i initiativ såsom FN:s Global Compact-initiativ, FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, ISO 26000 och 20121,
  • tillämpar transparenta och relevanta principer som grund för offentligt stöd till större idrottsevenemang vad gäller specifika integritetsfrågor såsom mänskliga rättigheter liksom förebyggande av alla former av diskriminering samt hot mot idrottens integritet.
• EU-länderna och kommissionen bör inom sina respektive behörighetsområden
  • utbyta och diskutera information om relevanta ämnen som rör större idrottsevenemang,
  • stödja genomförandet av kriterier och förfaranden rörande integritet, transparens och god styrning i samband med större idrottsevenemang, vilka kunde användas som referenspunkter av EU-länderna och lokala myndigheter för offentligt stöd till större idrottsevenemang,
  • identifiera och utarbeta modeller för offentligt-privat samarbete och utbyte av god praxis med avseende på detta samarbete.
• Kommissionen bör
  • genomföra en studie om värdskap för större idrottsevenemang i flera länder och regioner inom EU, med beaktande av eventuella administrativa och lagstiftningsmässiga hinder på nationell och europeisk nivå och de förväntade konsekvenserna av sådana evenemang,
  • stödja gränsöverskridande projekt och, när så är lämpligt, oberoende forskning om integritet, transparens och god styrning, inklusive hållbarhet och bestående effekter, i samband med större idrottsevenemang, inom ramen för EU- program som Erasmus+ och Horisont 2020,
  • främja utbyte och offentliggörande av god praxis och förvärvade erfarenheter samt underlätta kunskapsöverföring mellan EU-länderna och idrottsrörelsen,
  • utveckla ett lätt övervakningssystem, såsom en åtagandeförteckning eller FN:s Global Compact-initiativ, för att mäta framstegen i riktning mot integritet, transparens och god styrning för organisationer som står som värd för större idrottsevenemang.
• EU-länderna, kommissionen och den internationella idrottsrörelsen bör
  • intensifiera dialogen dem emellan och enas om en gemensam agenda, i första hand med den olympiska rörelsen och de ansvariga internationella fotbollsorganisationerna, och med målsättningen att utöka den till att omfatta andra internationella idrottsförbund, med sikte på att förbättra integritet och transparens,
  • genomföra gemensamma åtgärder såsom att utveckla vägledande modeller för offentligt-privat samarbete, utveckla en uppförandekod för alla offentliga och privata parter som är involverade i större idrottsevenemang,
  • som en del av EU:s strukturerade dialog om idrott, anordna regelbundna dialoger på hög nivå.

BAKGRUND

I EU-arbetsplan för idrott för tiden 2014–2017 behandlas frågor som skydd för idrottens integritet, utveckling av dess ekonomiska dimension och främjande av dess roll i samhället.

Mer information finns här:

• Idrottens organisation på Europeiska kommissionens webbplats.

HUVUDDOKUMENT

Slutsatser av rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om förstärkt integritet, transparens och god styrning i samband med större idrottsevenemang (EUT C 212, 14.6.2016, s. 14–17).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Resolution från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, av den 21 maj 2014, om en EU-arbetsplan för idrott för (2014–2017) (EUT C 183, 14.6.2014, s. 12–17).

Senast ändrat 18.12.2016