Help Print this page 
Title and reference
Gränsöverskridande vård: patientens rätt

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Languages and formats available
BG ES CS DA DE ET EL EN FR GA HR IT LV LT HU MT NL PL PT RO SK SL FI SV
HTML html ES html CS html DA html DE html EL html EN html FR html IT html HU html NL html PL html PT html RO html FI html SV
Multilingual display
Text

Gränsöverskridande vård: patientens rätt

Friheten att ta emot hälsovårdstjänster i hela den Europeiska unionen (EU) måste vara avhängig av vederbörliga garantier för kvalitet och säkerhet. För att göra ett informerat val måste patienterna ha tillgång till all den information de vill ha angående på vilka villkor som de kommer att få sjukvård i ett annat EU-land och villkoren för återbetalning när de återvänder hem.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

SAMMANFATTNING

Direktivet föreskriver inrättandet av en allmän ram för att:

  • klargöra patienternas rättigheter i fråga om tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård ;
  • säkerställa kvaliteten och säkerheten för hälso- och sjukvården som de får i ett annat EU-land;
  • främja samarbetet inom hälso- och sjukvård mellan medlemsstaterna.

Direktivet omfattar inte:

  • tjänster vid långvarigt vårdbehov;
  • allmänna vaccinationsprogram.

Medlemsstaternas ansvar

Varje medlemsstat ska utse en eller flera nationella kontaktpunkter för gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Dessa nationella kontaktpunkter ska stå i kontakt med patientorganisationer, tillhandahållare av vård- och sjukvård, sjukförsäkringsgivare. De har ansvar för att informera patienterna om deras rättigheter när de beslutar sig för att utnyttja gränsöverskridande hälso- och sjukvård och även om kontaktuppgifter till andra kontaktpunkter i de andra medlemsstaterna.

Den behandlande medlemsstaten organiserar och tillhandahåller hälsovården. Det är den stat som ansvarar för att hälsovården lever upp till kvalitets- och säkerhetsnormerna, i synnerhet genom de kontrollmekanismer som har inrättats. Den ska också se till att personuppgifterna skyddas och säkerställa likabehandling av patienter som är medborgare i andra medlemsstater. Den behandlande medlemsstatens nationella kontaktpunkt tillhandahåller nödvändig information till patienterna.

Denmedlemsstat som vårdtagaren är försäkrad i sörjer för att patienten får ekonomisk ersättning för vården, förutsatt att behandlingen som har skett är en sådan som ersätts enligt det landets lagstiftning.

Kostnadsersättning för gränsöverskridande hälso- och sjukvård

Medlemsstaten som vårdtagaren är försäkrad i ska säkerställa att kostnaderna för en försäkrad person som mottar gränsöverskridande hälso- och sjukvård ersätts. Beloppet på ersättningen motsvarar beloppet som skulle ha utbetalats genom det obligatoriska sjukförsäkringssystemet om vården hade getts i hemlandet. Det får inte överstiga den verkliga vårdkostnaden.

Medlemsstaten som vårdtagaren är försäkrad i har möjlighet att ersätta andra relaterade kostnader, såsom boende- och resekostnader.

Den försäkrade personen kan även få kostnadsersättning för vårdtjänster som har mottagits i form av telemedicin.

Medlemsstaten där patienten är försäkrad kan föreskriva ett system med förhandstillstånd för viss hälso- och sjukhusvård som tillhandahålls på ett gränsöverskridande sätt*, detta för att förebygga en risk för destabilisering av planering och/eller finansiering av sitt hälso- och sjukvårdssystem, Detta kan särskilt gälla i fall av vård som omfattar minst en natt på sjukhus eller användning av kostsamma och mycket specialiserade medicinska faciliteter eller typer av utrustning. Medlemsstaten där patienten är försäkrad kan vägra en patient tillstånd för denna vård i vissa särskilt angivna fall *, men tillstånd ges automatiskt om vården inte kan ges inom patientens territorium inom en medicinskt godtagbar tidsrymd med hänsyn till patientens hälsotillstånd.

Om en patient begär ett förhandstillstånd och om villkoren är uppfyllda, skall det ges enligt förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen om inte patienten begär att det behandlas i enlighet med detta direktiv.

De administrativa förfarandena för tillhandahållandet och ersättningen av gränsöverskridande hälso- och sjukvård måste grundas på objektiva och icke-diskriminerande kriterier, som är nödvändiga och proportionella med tanke på det önskade målet. De bör upprättas på ett transparent sätt och inom en rimlig tidsfrist som fastställs av varje medlemsstat.

Vid den administrativa behandlingen av en begäran om gränsöverskridande hälso- och sjukvård ska medlemsstaten ta särskild hänsyn tas till patientens hälsotillstånd, hur brådskande det är och särskilda omständigheter.

Samarbete inom hälsoområdet

Medlemsstaterna samarbetar för att förenkla genomförandet av direktivet. De stödjer framför allt upprättandet av europeiska referensnätverk för vårdgivare. Deras syfte är att bidra till att förenkla tillgången till rörligheten för sakkunskap i Europa, högt specialiserad vård tack vare koncentrationen och fördelningen av resurserna och tillgänglig sakkunskap.

Medlemsstaterna godkänner recept som har skrivits ut i andra medlemsstater om de gäller läkemedel som är godkända på deras territorium. Genomförandedirektiv 2012/52/EU av den 20 december 2012 fastställde därför åtgärder för att underlätta erkännandet av recept. Direktivet innehåller en icke-uttömmande förteckning över uppgifter som ska inkluderas i recept som utfärdas i en annan medlemsstat än den där receptet expedieras. De nationella kontaktpunkterna måste också informera patienterna om dessa uppgifter.

Medlemsstaterna uppmuntras även att samarbeta för att förbättra diagnostik och behandling av sällsynta sjukdomar, främst genom användning av databasenOrphanet, europeiska referensnätverk och de möjligheter som ges genom förordning (EG) nr 883/2004 när det gäller förflyttning av patienter med sällsynta sjukdomar till andra medlemsstater när diagnostik och/eller behandling av sjukdomen inte tillhandahålls i den medlemsstat där patienten är försäkrad.

E-hälsotjänster möjliggör också gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Detta direktiv föreskriver också upprättandet av ett nätverk av nationella myndigheter som ansvarar för e-hälsa i syfte att öka kontinuiteten i vården och säkerställa tillgången till god hälso- och sjukvård.

Slutligen kommer skapandet av ett nätverk av myndigheter eller organ som ansvarar för utvärderingen av medicinsk teknik att underlätta samarbetet mellan behöriga nationella myndigheter inom detta område.

Bakgrund

Direktivet överensstämmer med EG-domstolens praxis enligt domen Kohll och Decker, 28 april 1998, som har fastställt patienters rätt att få kostnadsersättning för medicinsk vård i en annan medlemsstat. Det ifrågasätter inte principerna i förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen, i synnerhet inte den om likabehandling av personer med hemvist i landet och personer som saknar hemvist i landet, eller den om sjukförsäkringskortet.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Direktiv 2011/24/EU

24.4.2011

25.10.2013

EUT L 88, 4.4.2011

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Kommissionens genomförandedirektiv 2012/52/EU av den 20 december 2012 om åtgärder för att underlätta erkännandet av recept som utfärdats i en annan medlemsstat (EUT L 356, 22.12.2012).

Senast ändrat den 10.04.2014

Top