Livsmedelsaromer

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EG) nr 1334/2008 om aromer för användning i och på livsmedel

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

• I förordningen fastställs de allmänna kraven för säker användning av aromer* i livsmedel.
• Den innehåller också till exempel vissa förskrifter för märkning som måste följas.
• Förordningen har en bilaga med en förteckning över godkända aromer.

VIKTIGA PUNKTER

• Aromer får inte innebära någon säkerhetsrisk för konsumenterna (på grundval av de vetenskapliga belägg som finns) och får inte vilseleda dem.
• I förordningen definieras till exempel vad som är aromer, aromämnen, aromberedningar, rökaromer, reaktionsaromer, aromprekursorer och livsmedelsingredienser med aromegenskaper.
• Denna lagstiftning gäller inte ämnen med endast en uteslutande söt (t.ex. socker), salt (t.ex. salt) eller sur smak, eller råa livsmedel eller blandningar som färska, torkade eller frusna kryddor och/eller örter, eller teer och infusioner. Ämnen som ger en söt smak är sötningsmedel som utgör en särskild kategori av livsmedelstillsatser.
• I förordningen fastställs också vilka typer av aromer som måste genomgå ett förfarande för utvärdering och godkännande och vilka som inte behöver göra det.
• EU antog en förteckning över godkända aromämnen den 1 oktober 2012. Endast dessa aromämnen får användas i och på livsmedel och säljas inom EU. Förteckningen uppdateras regelbundet.
• Förordningen innehåller också en förteckning över 15 naturligt förekommande ämnen som är toxikologiskt problematiska. Dessa inkluderar estragol, mentofuran, metyleugenol, vätecyanid och kumarin och får inte tillsättas till livsmedel som sådana. Det finns gränsvärden för förekomsten av vissa av dessa naturligt förekommande ämnen i livsmedel. De kan finnas i exempelvis vissa traditionella livsmedel eller i vissa alkoholhaltiga och alkoholfria drycker.

• När det gäller märkning måste aromer som säljs av företag till företag eller till allmänheten följa särskilda regler utöver kraven i förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenter om märkning. De specifika reglerna för märkning av aromer i och på livsmedel avser båda förordningarna när de säljs till allmänheten och av företag till företag.
• Begreppet ”naturlig” får endast användas för att beskriva en arom som erhållits direkt från animaliskt eller vegetabiliskt material.
• Livsmedelsföretagare (aromproducenter eller importörer eller användare av aromer som livsmedelsindustrin) måste på begäran rapportera till Europeiska kommissionen om de mängder de har tillsatt till livsmedel under en period på 12 månader.
• De som producerar eller använder en arom måste meddela kommissionen om all vetenskaplig eller teknisk information de känner till och har tillgång till och som skulle kunna påverka utvärderingen av aromens säkerhet.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Den har gällt sedan den 20 januari 2011.

BAKGRUND

Mer information finns här:

• Livsmedelsaromer: EU-regler (Europeiska kommissionen).

VIKTIGA BEGREPP

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1334/2008 av den 16 december 2008 om aromer och vissa livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper för användning i och på livsmedel och om ändring av rådets förordning (EG) nr 1601/91, förordningarna (EG) nr 2232/96 och (EG) nr 110/2008 samt direktiv 2000/13/EG (EUT L 354, 31.12.2008, s. 34).

Fortlöpande ändringar av bilagorna till förordning (EG) nr 1334/2008 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1321/2013 av den 10 december 2013 om upprättande av unionsförteckningen över godkända rökaromprimärprodukter för användning som sådana i eller på livsmedel och/eller för framställning av rökaromderivat (EUT L 333, 12.12.2013, s. 54).

Se den konsoliderade versionen.

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 872/2012 av den 1 oktober 2012 om antagande av den förteckning över aromämnen som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2232/96, om dess införande i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1334/2008 samt om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 1565/2000 och kommissionens beslut 1999/217/EG (EUT L 267, 2.10.2012, s. 1).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 22.11.2011, s. 18).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2065/2003 av den 10 november 2003 om rökaromer som används eller är avsedda att användas i eller på livsmedel. (EUT L 309, 26.11.2003, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 21.03.2023