EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Gemensam organisation av jordbruksmarknaderna
Europeiska unionen har inrättat gemensamma regler för jordbruksmarknaderna. Dessa regler rör särskilt offentliga interventioner på marknaderna, system för kvoter och stöd, normer för saluföring och produktion samt utbyten med tredjeländer.
RÄTTSAKT
Rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) [Se ändringsrättsakt(er)].
SAMMANFATTNING
Den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna avser det rättsliga ramverket som inrättats på EU-nivå för vissa jordbrukssektorer. De jordbrukssektorer som avses räknas upp i bilaga I och II till denna förordning.
Europeiska unionen fastställer sålunda gemensamma regler som rör förvaltningen av jordbruksmarknaderna, normer för saluföring av jordbruksprodukter liksom för export och import till Europeiska unionen (EU).
INRE MARKNADEN
Intervention på marknaden
För att säkerställa stabiliteten hos marknaderna och en tillfredsställande levnadsstandard bland jordbruksbefolkningarna, har en mekanism för prisstöd inrättats parallellt med införandet av system för direktstöd.
Mekanismen för prisstöd tar hänsyn till behoven i varje jordbrukssektor liksom till att de är beroende av varandra. Åtgärderna tar formen av:
Särskilda interventionsåtgärder
EU kan vidta undantagsåtgärder för att stödja marknader i kris. Dessa åtgärder är till exempel nödvändiga vid spridning av djursjukdomar eller vid naturkatastrofer där effekterna sprider sig till jordbruksmarknaderna.
Kvot- och stödsystem
När det gäller socker och mjölk fastställs nationella produktionskvoter. Medlemsstaterna ska därefter fördela dem mellan produktionsföretagen. I denna förordning fastställs särskilt villkoren för överföring av kvoter mellan flera företag och förvaltning av överskottsproduktion. Här anges bland annat att medlemsstaterna kan ta ut avgifter från producenterna.
Stödsystem
Stöd fastställs också för följande sektorer:
SALUFÖRING OCH PRODUKTION
Kommissionen kan upprätta normer för saluföring av vissa jordbruksprodukter. Dessa normer kan till exempel röra produkternas kvalitet, deras förpackning, samt lagring eller transport.
Denna förordning fastställer ytterligare regler för produktion och saluföring av skyddsmärkta produkter i vinsektorn. Denna märkning innefattar kontrollerad ursprungsbeteckning, geografiska beteckningar och traditionella beteckningar. Förordningen beskriver förfarandet för hur tillverkare som vill använda sig av en sådan beteckning ska gå till väga.
Producentorganisationer och branschorganisationer
Förordningen fastställer regler för erkännande av producentorganisationer och branschorganisationer samt för deras funktion.
Producentorganisationer bör särskilt göra det möjligt att utarbeta gemensamma produktionsplaneringar för att kunna anpassa produktionen till efterfrågan.
Branschorganisationer behöver inte nödvändigtvis bestå av tillverkare. De kan samla representanter för ekonomisk aktivitet som är knuten till produktion, handel eller bearbetning av jordbruksprodukter. Branschorganisationer har även som mål att optimera produktionskostnader och kostnader för bearbetning av produkter.
HANDEL MED TREDJELÄNDER
I handeln med tredjeländer ska det i princip vara förbjudet att ta ut avgifter som har samma verkan som tull och att tillämpa någon form av kvantitativa restriktioner eller åtgärder med motsvarande verkan.
Import
Kommissionen får kräva att importlicens ska uppvisas för produkter inom följande sektorer: spannmål, ris, socker, utsäde, olivolja, bordsoliver, lin, hampa, färska och bearbetade frukter och grönsaker, bananer, vin, levande växter, nötkött, griskött, får- och getkött, fjäderfäkött, mjölk, mjölkprodukter, ägg samt jordbruksalkohol.
Importtullsatserna i den gemensamma tulltaxan ska tillämpas på dessa produkter, trots att det finns särskilda bestämmelser för vissa av dem. Importtullarna kan dessutom i vissa fall upphävas eller tilläggstull kan tillämpas.
Särskilda bestämmelser gäller även för import av spannmålsblandningar, risblandningar eller blandningar av spannmål och ris och importtullarna fastställs enligt blandningens sammansättning. Dessutom införs förmånsbehandling för socker och vissa importbestämmelser fastställs för humle och hampa.
Kommissionen kan dessutom fastställa importtullkvoterna, det vill säga begränsningar av de varuvolymer som kan importeras med reducerade importtullar. Importtullkvoterna ska förvaltas av kommissionen på ett sätt som inte leder till diskriminering.
Export
Kommissionen kan kräva att exportlicens uppvisas för produkter inom sektorerna för spannmål, ris, socker, olivolja, bordsoliver, färska och behandlade frukter och grönsaker, vin, nötkött, griskött, får- och getkött, fjäderfäkött, mjölk, mjölkprodukter, ägg, och jordbruksalkohol.
Export av vissa produkter kan stödjas av exportbidrag som täcker skillnaden mellan priserna på världsmarknaden och priserna i EU. De kan åtskiljas efter bestämmelseort och fastställs regelbundet av kommissionen med hänsyn till utvecklingen på unionsmarknaden och på världsmarknaderna. Särskilda bestämmelser finns när det gäller exportbidrag för malt i lager, spannmål och nötkött.
Förvaltningen av exportkvoter inom sektorerna för mjölk och mjölkprodukter samt särskild behandling vid import till tredjeländer regleras också.
Konkurrens
EU-rättens regler för konkurrens gäller. Det finns dock vissa undantag som fastställts av artikel 176 i förordningen för vilka kommissionen godtar avtal eller samordnade förfaranden. Förordningen fastställer också denna typ av undantag inom sektorerna för frukt och grönsaker samt tobak.
Det europeiska regelverket för statligt stöd gäller för övrigt också för jordbrukssektorerna. Förordningen fastställer dock särskilda bestämmelser för statligt stöd inom mjölk- och vinsektorerna.
Kommittéförfarande
Kommissionen ska biträdas av förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna (EN).
Bakgrund
Innan denna förordning antogs, hade varje jordbrukssektor en gemensam organisation av den marknad den hörde till. Det fanns därför på EU-nivå en mängd organisationer av jordbruksmarknaderna. Denna rättsliga ram förenklar och förenar de olika regelverk som tidigare fanns.
Referenser
Rättsakt |
Dag för ikraftträdande |
Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna |
Europeiska unionens officiella tidning |
Förordning (EG) nr 1234/2007 |
23.11.2007 |
- |
EUT L 299, 16.11.2007 |
Ändringsrättsakt(er) |
Dag för ikraftträdande |
Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna |
Europeiska unionens officiella tidning |
Förordning (EG) nr 247/2008 |
26.3.2008 |
- |
EUT L 76, 19.3.2008 |
Förordning (EG) nr 248/2008 |
20.3.2008 |
- |
EUT L 76, 19.3.2008 |
Förordning (EG) nr 361/2008 |
14.5.2008 |
- |
EUT L 121, 7.5.2008 |
Förordning (EG) nr 470/2008 |
6.6.2008 |
- |
EUT L 140, 30.5.2008 |
Förordning (EG) nr 13/2009 |
16.1.2009 |
- |
EUT L 5, 9.1.2009 |
Förordning (EG) nr 72/2009 |
7.2.2009 |
- |
EUT L 30, 31.1.2009 |
Förordning (EG) nr 491/2009 |
24.6.2009 |
- |
EUT L 154, 17.6.2009 |
Förordning (EG) nr 1140/2009 |
30.11.2009 |
- |
EUT L 312, 27.11.2009 |
Förordning (EU) nr 1234/2010 |
1.1.2011 |
- |
EUT L 346, 30.12.2010 |
Senast ändrat den 04.03.2011