Help Print this page 
Title and reference
Djuphavsbestånd

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Languages and formats available
BG ES CS DA DE ET EL EN FR GA HR IT LV LT HU MT NL PL PT RO SK SL FI SV
HTML html ES html CS html DA html DE html EL html EN html FR html IT html HU html NL html PL html PT html RO html FI html SV
Multilingual display
Text

Djuphavsbestånd

Överfisket kan leda till att djuphavsbestånden blir utfiskade. För att se till att resurserna utnyttjas på ett hållbart sätt har man vidtagit åtgärder, bl.a. genom att minska de högsta tillåtna fångstmängderna (TAC) och fiskeansträngningarna. I det här meddelandet redovisar kommissionen resultatet för dessa åtgärder och betonar att det finns brist på information om de olika fiskena för att kunna förbättra förvaltningen av djuphavsbestånden.

RÄTTSAKT

Kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 29 januari 2007 – Översyn av förvaltningen av djuphavsbestånden [KOM(2007) 30 slutlig – ej offentliggjort i EUT].

SAMMANFATTNING

Djuphavsbestånden består av arter som lever på mer än 400 meters djup. Dessa resurser är särskilt sårbara för överfiske. De växer långsamt och har låg reproduktionstakt.

Fisken efter djuphavsarter är en ganska ny företeelse. Den här typen av fiske utmärks av sina blandade fångster och ofta även av bristen på tillförlitliga vetenskapliga uppgifter för att skapa ett hållbart utnyttjande av djuphavsresurserna.

Åtgärder har vidtagits i form av begränsning av fiskeansträngningarna och minskning av de totala tillåtna fångstmängderna. Men detta räcker inte, eftersom fisket efter de flesta djuphavsarter fortfarande överskrider de biologiskt hållbara gränserna.

Totala tillåtna fångstmängder (TAC)

Regleringen av djuphavsfisket är ganska ny. Totala tillåtna fångstmängder (TAC) infördes för första gången 2002 och gällde för perioden 2003–2004, och för de flesta arter uppdateras de vartannat år. På grund av bristen på kunskap om de berörda arterna och bristen på information om vad fångsterna utgörs av, fångst som kastas överbord, geografisk fördelning av bestånden osv. sattes TAC från början ganska godtyckligt och för endast nio av de 48 djuphavsarter som finns angivna i bilaga I och II till förordning (EG) nr 2347/2002.

Numera är de baserade på vetenskapliga uppfattningar hos Internationella Havsforskningsrådet (ICES) och Scientific, Technical and Economic Committee for Fisheries (STECF), som visar att majoriteten av djuphavsbestånden är utsatt för ohållbar exploatering. Till följd av detta är tendensen att man minskar fiskemöjligheterna och att det för många arter inte alls är något anvisat fiske tillåtet, däribland alla djuphavshajar.

Fiskeansträngning

En av de kompletterande åtgärderna var att kräva fiskefartyg med djuphavstillstånd skulle minska sina fiskeansträngningar med 10 % under 2005 och med ytterligare 10 % under 2006 jämfört med 2003 års nivåer, men det taket har ändå inte gjort det möjligt att begränsa ökningen av djuphavsfisket, eftersom vissa djuphavsbestånd tas som bifångst. Detta gäller t.ex. långa, lubb och guldlax.

Begränsningen av fiskefartygens kapacitet tillåter inte någon begränsning av antalet fartyg som fiskar djuphavsarter eftersom taket är satt alldeles för högt. Anledningen till detta är den beräkningsmetod som används och som fastställs i artikel 4 i förordning (EG) nr 2347/2002. Enligt den här metoden ska den sammanlagda kapaciteten hos alla fartyg som har landat mer än 10 ton av vilken blandning som helst av djuphavsarter under något av åren 1998, 1999 eller 2000 inkluderas i taket, i stället för ett genomsnitt av perioden.

Detta har undergrävt effektiviteten hos begränsningarna av fiskeansträngningen. Begränsningen av fiskeansträngningen leder i själva verket inte till ett minskat utnyttjande av djuphavsbestånden. De kan tvärtom leda till att fiskeansträngningen begränsas för andra arter, t.ex. blåvitling.

Informationen om de olika fisken som utnyttjar djuphavsarter måste bli bättre så att fiskeansträngningen kan anpassas efter de olika arterna beroende på deras egenskaper och på bifångsterna. Fisketillstånd bör framför allt utfärdas med hänsyn till varje fartygs tidigare fångsthistorik.

Kommissionen har bara en ofullständig bild av de olika fiskeredskapens inverkan, eftersom medlemsstaterna inte har lämnat in sina rapporter om fiskeansträngningen.

Vetenskaplig provtagning

För att åtgärda bristen på vetenskaplig information om djuphavsbestånden har man infört vetenskapliga provtagningsprogram. Den nuvarande lagstiftningen innehåller inte någon tydligt angiven strategi för hur dessa ska genomföras. Medlemsstaternas provtagningsplaner skiljer sig åt i fråga om kvalitet och innehåll vilket gör dem svåra att använda. Det behöver utformas ett enhetligt rapporteringsformat för att underlätta sammanställningen av de inlämnade uppgifterna och förbättra deras kvalitet.

Övervakning och kontroll

Det går att inrätta skyddsområden för vissa arter som t.ex. atlantisk soldatfisk. Fartyg med djuphavsfisketillstånd som befinner sig i sådana områden måste följa vissa regler. När fartygen passerar dessa områden måste de hålla en genomsnittsfart på minst åtta knop och alla fiskeredskap ombord måste vara undanpackade.

Medlemsstaterna ska framför allt utnyttja det satellitbaserade kontrollsystemet för fartyg (VMS). Med hjälp av det här systemet kan de informera inspektörerna om misstänkta aktiviteter som upptäcks i de berörda områdena och stoppa fartygen när de anländer till hamnen. Det bör inrättas centrum för fiskerikontroll i varje medlemsstat för att inspektera fartyg som passerar igenom eller som fiskar i skyddsområdena.

Det finns alltför många fartyg med djuphavsfisketillstånd, med tanke på att de bara har små fångster av djuphavsarter. Detta innebär att begränsningarna av fisket efter djuphavsbestånden blir ineffektiva och kan skapa svårigheter för kontrollen av andra bestånd än djuphavsbestånd. Ett fartyg som har djuphavsfisketillstånd kan helt lagligt fiska i områden där en medlemsstat har djuphavskvoter utan att det för den skull måste inrikta sig på djuphavsbestånd.

Medlemsstaterna måste rapportera till kommissionen om vilka förfaranden de använder vid inspektion och övervakning i de hamnar där djuphavsfångster ska landas.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rådets förordning nr 1225/2010 av den 13 december 2010 om fastställande av fiskemöjligheterna för EU-fartyg för fiskebestånd av vissa djuphavsarter för 2011 och 2012 [EUT L 336, 21.12.2010].

Rådets förordning (EU) nr 1262/2012 av den 20 december 2012 om fastställande av fiskemöjligheterna för EU-fartyg med avseende på vissa djuphavsbestånd [Europeiska unionens officiella tidning L 356, 22.12.2012].

Senast ändrat den 17.01.2014

Top