Help Print this page 
Title and reference
Unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig i medlemsstaterna

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Multilingual display
Text

Unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig i medlemsstaterna

Europeiska unionens (EU:s) direktiv om EU-medborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig i hela EU samlar de gällande bestämmelserna, som tidigare varit utspridda i en rad rättsakter. Åtgärderna syftar bland annat till att underlätta för medborgarna att utöva sin rätt att röra sig fritt och vistas var som helst i EU, att minska de administrativa formaliteterna samt att inskränka möjligheten att vägra inresa för eller avvisa människor.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG.

SAMMANFATTNING

I direktivet samlas alla gällande bestämmelser om EU-medborgarnas rätt till inresa och vistelse i övriga medlemsstater. Bestämmelserna reglerades tidigare i två förordningar och nio direktiv. Direktivet ska göra det lättare för medborgarna att tillämpa sina rättigheter. Dessutom förenklar direktivet de formaliteter som krävs för att EU-medborgare och deras familjemedlemmar ska kunna få uppehållstillstånd.

Allmänna bestämmelser

Direktivet reglerar följande:

  • Villkor för hur EU-medborgare och deras familjemedlemmar, oberoende nationalitet, kan utöva rätten att röra sig fritt och uppehålla sig i EU-länderna.
  • Rätt till permanent uppehållstillstånd.
  • Begränsningar i ovan nämnda rättigheter av hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa.

Rätt till inresa och vistelse i upp till 3 månader

Alla EU:s medborgare har rätt att resa till ett annat EU-land om de har ett giltigt identitetskort eller pass. De får inte åläggas någon skyldighet att ha ut- eller inresevisum. Om en EU-medborgare inte har de resehandlingar som krävs ska det mottagande landet ge honom eller henne all rimlig möjlighet att få tillgång till de nödvändiga handlingarna.

Samma rättigheter gäller för EU-medborgarnas medföljande familjemedlemmar som inte själva är medborgare i ett EU-land. Familjemedlemmar kan åläggas skyldighet att inneha visering i enlighet med rådets förordning (EG) nr 539/2001. Giltigt uppehållstillstånd som utfärdats genom detta direktiv gäller som visering.

För kortare vistelser än 3 månader är innehav av giltig legitimation eller giltigt pass den enda formalitet som får åläggas EU-medborgare och deras medföljande familjemedlemmar. Det mottagande landet får endast kräva att personen i fråga tillkännager sin närvaro i landet inom en rimlig, icke-diskriminerande tidsfrist.

Rätt att vistas under längre tid än 3 månader

För att en EU-medborgare ska ha rätt att vistas i en annan medlemsstat under en längre period än 3 månader måste vissa villkor vara uppfyllda. Personen i fråga ska antingen

  • vara anställd eller egenföretagare i det mottagande landet,
  • ha tillräckliga tillgångar för dem själva och sina familjemedlemmar för att kunna klara sig utan socialt bistånd under sin vistelse i det mottagande landet och ha en sjukförsäkring. EU-länder får inte fastställa ett belopp som ska anses utgöra tillräckliga tillgångar, utan ska beakta den berörda personens individuella situation,
  • studera på en utbildning, inklusive yrkesutbildning, i det mottagande landet och ha tillräckliga tillgångar och en sjukförsäkring för att kunna klara sig utan socialt bistånd under sin vistelse i den mottagande medlemsstaten,
  • vara familjemedlem som medföljer en EU-medborgare som faller inom någon av ovan nämnda kategorier.

EU-medborgare behöver inte längre ha uppehållstillstånd. EU-länderna kan dock kräva att personen registrerar sig hos de behöriga myndigheterna inom en viss tidsfrist som inte får understiga 3 månader från ankomstdatum. Ett registreringsbevis ska omedelbart utfärdas, förutsatt att medborgaren kan visa upp

  • ett giltigt identitetskort eller pass,
  • bevis på att villkoren ovan har uppfyllts (i artikel 8 i direktivet anges vilken typ av bevis som krävs).

EU-medborgares familjemedlemmar som saknar medborgarskap i ett EU-land måste ansöka om ett uppehållstillstånd för EU-medborgares familjemedlemmar (villkor för utfärdande av uppehållstillstånd finns i artikel 10). Detta tillstånd gäller i 5 år från det att det utfärdas.

Bibehållen uppehållsrätt för familjemedlemmar

EU-medborgare bibehåller sin uppehållsrätt i allmänhet under de tre första månaderna så länge de inte blir en orimlig belastning för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem. Efter tre månader måste de fortsätta att uppfylla villkoren för deras vistelse (artikel 7). Medlemsstaterna får dock inte genomföra systematiska kontroller för att se om kraven fortfarande uppfylls. Att anlita det sociala biståndssystemet kan leda till utvisning, men det ska inte vara den automatiska följden.

Under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda påverkas inte uppehållstillståndet för familjemedlemmar utan medborgarskap i ett EU-land vid EU-medborgarens dödsfall, avflyttning från den mottagande medlemsstatens territorium, eller vid skilsmässa, ogiltigförklaring av äktenskap eller upplösning av partnerskap. Anställda eller egenföretagare behåller sin status om de, t.ex. har drabbats av tillfällig arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall eller har drabbats av vederbörligen konstaterad ofrivillig arbetslöshet efter mer än ett års anställning och har anmält sig som arbetssökande vid en behörig arbetsförmedling. Fler exempel finns i artikel 7.3.

Permanent uppehållstillstånd

Alla EU-medborgare och deras familjemedlemmar har rätt till permanent uppehållstillstånd i ett mottagande land där de varit lagligt bosatta i minst 5 år i följd, förutsatt att de inte blivit utvisade. Denna rätt är inte längre underkastad några särskilda villkor. Det permanenta uppehållstillståndet slutar endast att gälla om den berörda personen varit borta från den mottagande medlemsstaten i mer än 2 år i följd.

I vissa särskilda fall kan personer åtnjuta rättigheten till ett permanent uppehållstillstånd i ett EU-land innan de har bott fem år i landet.

Gemensamma bestämmelser om uppehållstillstånd och permanent uppehållstillstånd

Inom de områden som omfattas av fördraget ska alla EU-medborgare som har uppehållstillstånd eller permanent uppehållstillstånd i ett annat land, liksom deras familjemedlemmar, behandlas på samma sätt som landets egna medborgare. Det mottagande landet är dock inte skyldig att bevilja socialt bistånd under de första 3 månaderna till andra personer än anställda eller egenföretagare och deras familjemedlemmar. Länderna är inte heller tvungna att ge stöd till dessa personer i form av stipendier eller lån till studier, inte heller till yrkesutbildningar, innan de har fått ett permanent uppehållstillstånd. Familjemedlemmar har, oavsett nationalitet, rätt att bedriva ekonomisk verksamhet som anställda eller egenföretagare.

Begränsningar i rätten till inresa och vistelse av hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa

En EU-medborgare eller dennes familjemedlem kan utvisas från ett annat land av skäl som rör allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsa. Under inga omständigheter får ett sådant beslut fattas på ekonomiska grunder. Beslut om åtgärder som rör den fria rörligheten måste ta hänsyn till proportionalitetsprincipen och får endast grunda sig på den berörda personens eget uppförande. Tidigare domar för brott får inte i sig utgöra anledning att vidta sådana åtgärder. Personens uppförande ska utgöra ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse.

Förekomsten av fällande domar kommer inte automatiskt att kunna ligga till grund för utvisning. Att den identitetshandling som har möjliggjort inresan i den mottagande medlemsstaten har löpt ut får inte ligga till grund för ett sådant beslut.

Innan ett beslut om utvisning fattas ska det mottagande landet beakta vissa faktorer, bland annat hur länge personen vistats i landet, personens ålder, hälsotillstånd, sociala integrering, familjesituation, ekonomi och banden till ursprungslandet. Skyddet mot utvisning för en EU-medborgare ökar ju längre tid medborgaren har vistats i landet. Om EU-medborgaren har vistats i det mottagande landet de tio föregående åren (eller är minderårig)kan ett beslut om utvisning endast fattas av tvingande hänsyn till den allmänna säkerheten.

Folkhälsan kan endast användas för att motivera åtgärder som begränsar den fria rörligheten om de berörda sjukdomarna kan vara epidemiska (enligt Världshälsoorganisationen) samt andra smittsamma infektions- eller parasitsjukdomar.

Beslut om vägrad inresa i eller om utvisning från ett EU-land ska skriftligen meddelas den berörda personen på sådant sätt att han eller hon kan förstå beslutets innehåll och följder. I meddelandet ska skälen bakom beslutet anges, liksom uppgifter om hur och när beslutet kan överklagas. Förutom i mycket brådskande situationer ska tidsfristen för att lämna landet uppgå till minst 1 månad från det att beslutet meddelats.

Det är förbjudet att meddela beslut om förbud att återvända utan tidsbegränsning. Den utvisade kan ansöka om att få sin situation omprövad efter högst 3 år. I direktivet föreskrivs dessutom en rad rättssäkerhetsgarantier. De berörda personerna har t.ex. tillgång till de processrättsliga och administrativa överklagandemöjligheter som finns i den mottagande medlemsstaten.

Slutbestämmelser

EU-länderna får vidta de åtgärder som krävs för att vägra, ogiltigförklara eller dra in de rättigheter som direktivet innebär ifall rättigheterna missbrukas eller om det förekommer bedrägeri, t.ex. skenäktenskap.

Direktivet påverkar inte nationella lagar och andra författningar som är mer förmånliga än direktivet.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Direktiv 2004/38/EG

30.4.2004

30.4.2006

EUT L 158, 30.4.2004

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 2 juli 2009 om riktlinjer för att förbättra genomförandet och tillämpningen av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier [ KOM(2009) 313slutlig- ej offentliggjort i EUT].

Meddelandet ger medlemsstaterna vägledning för en bättre tillämpning av direktiv 2004/38/EG.

Riktlinjerna tydliggör unionsmedborgarnas och deras familjemedlemmars rättigheter och klarlägger för medlemsstaterna vilka åtgärder som kan vidtas, i synnerhet för att bekämpa missbruk av rättigheter och skenäktenskap.

För att säkerställa att direktiv 2004/38/EG tillämpas korrekt åtar sig kommissionen att genomföra följande initiativ:

  • uppdatera riktlinjer för unionsmedborgarna för att de bättre ska känna till sina rättigheter
  • organisera bilaterala möten med medlemsstater.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/54/EU av den 16 april 2014 om åtgärder som underlättar utövandet av arbetstagares rättigheter i samband med fri rörlighet för arbetstagare [EUT L 128, 30.4.2014, s. 8-14].

04.08.2014

Top