Help Print this page 
Title and reference
Insolvensförfaranden

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Multilingual display
Text

Insolvensförfaranden

I denna lagstiftning fastställs gemensamma regler för gränsöverskridande insolvensförfaranden i Europeiska unionens (EU:s) medlemsländer, förutom i Danmark. Lagstiftningen syftar till att förmå gäldenärer att avstå från att överföra tillgångar från ett land till ett annat eller att välja jurisdiktion för att få en förmånligare rättslig ställning.

RÄTTSAKT

Rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden.

SAMMANFATTNING

Genom lagstiftningen införs ett enhetligt system av rättsliga bestämmelser för att reglera gränsöverskridande insolvensförfaranden som inbegriper företag, affärsmän eller privatpersoner. Lagstiftningen tillåter för samordning av de åtgärder som ska vidtas beträffande en insolvent gäldenärs tillgångar i olika EU-länder. Bestämmelserna gäller

  • den domstol som har behörighet att inleda insolvensförfarande,
  • tillämplig lag.
  • erkännande av rättsliga avgöranden i insolvensmål,
  • förhållandet mellan olika insolvensförfaranden som inletts för samma gäldenär,
  • anmälan av fordringar från borgenärer utomlands.

Tillämpningsområde

Lagstiftningen ska tillämpas på kollektiva insolvensförfaranden som innebär att gäldenären helt eller delvis berövas rådigheten över sina tillgångar och att en förvaltare utses. De nationella förfaranden som omfattas anges i bilagan till lagstiftningen.

Lagstiftningen ska inte tillämpas på förfaranden som rör försäkringsföretag, kreditinstitut, investmentföretag som tillhandahåller tjänster som innebär hantering av medel eller värdepapper för tredje mans räkning eller kollektiva investmentföretag.

Huvudförfarande och sekundärförfarande

De domstolar som har behörighet att inleda huvudinsolvensförfarande är de domstolar som finns i det EU-land där en gäldenär har sina huvudsakliga intressen (dvs. där ett företag har sitt säte, om inte annat kan uppvisas). Detta förfarande har internationell räckvidd och ska omfatta en gäldenärs globala tillgångar samt tillmötesgå borgenärernas intressen, oavsett var dessa finns.

Vid sidan av huvudförfarandet får domstolar i ett annat EU-land inleda ett sekundärförfarande om gäldenären har ekonomisk verksamhet inom dess territorium. Detta ska dock vara begränsat till de av gäldenärens tillgångar som finns inom territoriet.

För att garantera att gäldenärens tillgångar förvaltas effektivt kräver lagstiftningen att huvud- och sekundärförfarandena samordnas. De förvaltare som utses i vardera förfarande är skyldiga att ha ett nära samarbete och framför allt ett utbyte av information. Förvaltaren för huvudförfarandet kan även påverka sekundärförfarandet, exempelvis för att föreslå en rekonstruktionsplan eller begära att tillgångarna inte får säljas.

Tillämplig lag

Som en allmän regel ska lagen i det EU-land där insolvensförfarandet inleds tillämpas. Denna regel gäller både för huvud- och sekundärförfaranden.

Lagen i det EU-land där förfarandet inleds fastställer i synnerhet

  • förutsättningar för att inleda, genomföra och slutföra ett förfarande,
  • en definition av gäldenärer och tillgångar, gäldenärens och förvaltarens respektive behörigheter, förfarandets konsekvenser för avtal, enskilda borgenärer, fordringar etc.

Undantag

Det finns bestämmelser som ska garantera tredje parts skyddsrätt beträffande gäldenärens materiella eller immateriella tillgångar och en säljares återtaganderätt. Dessa rättigheter påverkas inte av att ett förfarande inleds om tillgångarna finns utanför det land där insolvensförfarandet har inletts.

Rätten till fast egendom regleras uteslutande av lagen i det EU-land där egendomen finns. Även förvaltarens rätt att avsluta anställningsavtal, borgenärens rätt att begära kvittning samt parternas rättigheter och skyldigheter i ett betalningssystem eller på en finansiell marknad regleras uteslutande av tillämplig lag i EU-landet.

Erkännande av insolvensförfaranden

Om en domstol i ett EU-land beslutar att inleda ett insolvensförfarande kräver lagstiftningen att detta beslut ska erkännas i alla andra EU-länder.

Lagen garanterar även att alla beslut som har nära samband med insolvensförfarandet - exempelvis åtgärder för att åsidosätta handlingar som kan återvinnas (dvs. handlingar som är till skada för borgenären) - ska erkännas i det andra landet.

Verkan av dessa beslut anges i lagen i det land där förfarandet har inletts. Erkännandet kan endast tillbakavisas om dess verkan skulle strida mot landets rättsordning.

Anmälan av fordringar

Lagstiftningen ger alla borgenärer med hemvist i ett EU-land rätt att anmäla sina fordringar i ett insolvensförfarande som inletts i ett annat EU-land.

Denna rättighet omfattar även skattemyndigheter och socialförsäkringsorgan. Om flera förfaranden har inletts gällande gäldenärens tillgångar kräver lagstiftningen att utdelningarna samordnas mellan de olika förfarandena, för att garantera att alla borgenärer behandlas lika.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Förordning (EG) nr 1346/2000

31.5.2002

-

EGT L 160, 30.6.2000, s. 1-18

Ändringar och fortlöpande korrigeringar till förordning nr 1346/2000 har integrerats i grundtexten. Denna konsoliderade version har enbart informationsvärde.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Kommissionens rekommendation 2014/135/EU av den 12 mars 2014 om en ny strategi för att hantera konkurs och insolvens (EUT L 74, 14.3.2014, s. 65-70).

Denna rekommendation innehåller ett antal principer för nationella insolvensförfaranden för företag i ekonomiska svårigheter. Tonvikten ligger på att uppmuntra livskraftiga företag att i ett tidigt skede företa en omstrukturering för att förhindra insolvens. Kommissionen anser att en reformering av de nationella insolvensreglerna skulle hjälpa livskraftiga företag att fortsätta sin verksamhet, trygga arbetstillfällen och samtidigt förbättra förutsättningarna för borgenärer, som därmed skulle kunna få högre utdelning på sina investeringar än om gäldenären hade gått i konkurs.

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén: En ny europeisk strategi för att hantera misslyckade företagssatsningar och insolvens (COM(2012) 742 final, 12.12.2012).

Senast ändrat den 02.09.2014

Top