Help Print this page 

Summaries of EU Legislation

Title and reference
System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Languages and formats available
Multilingual display
Text

System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser

SAMMANFATTNING AV:

Direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser

SAMMANFATTNING

INLEDNING

I och med Kyotoprotokollet åtog sig EU att minska sina utsläpp av växthusgaser mellan åren 2008 och 2012 med 8 % jämfört med 1990 års nivå.

Under en andra åtagandeperiod mellan 2013 och 2020 har EU åtagit sig att minska utsläppen av växthusgaser med 20 % till år 2020, jämfört med 1990 års nivåer.

För att uppfylla sina åtaganden har EU upprättat ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom EU. Varje utsläppsrätt utgör ett tillstånd att släppa ut 1 ton koldioxid eller koldioxidekvivalenter under en angiven period.

EU:s utsläppshandelssystem* är en hörnsten i EU:s politik för att bekämpa klimatförändringarna och dess viktigaste verktyg för att minska utsläppen av industriella växthusgaser på ett kostnadseffektivt sätt.

VIKTIGA PUNKTER

EU:s utsläppshandelssystem infördes ursprungligen 2005. Systemet har utvecklats med tiden med ett antal ändringar av den ursprungliga lagstiftningen, direktiv 2003/87/EG.

  • Utsläppshandelssystemets tredje och nuvarande fas inleddes 2013 och kommer att pågå till och med 2020.
  • EU:s utsläppshandelssystem omfattar kraftverk och tillverkningsanläggningar, men även utsläpp från flygbolag som flyger mellan Europas flygplatser.
  • Sedan den 1 januari 2005 måste verksamhetsutövarna som utför de verksamheter som omfattas av direktivet ha ett lämpligt tillstånd för utsläpp av växthusgaser.
  • EU:s utsläppshandelssystem omfattar utsläpp av koldioxid (CO2) från kraftverk, ett brett utbud av energiintensiva branscher och kommersiella flygbolag. Lustgasutsläppen från produktionen av vissa syror och utsläpp av perfluorkolväten från aluminiumproduktion ingår också.
  • Nationella behöriga myndigheter utfärdar tillstånd att släppa ut växthusgaser om de är övertygade om att verksamhetsutövaren kan övervaka och rapportera sina utsläpp.
  • Inom det gemensamma EU-omfattande taket* för utsläppsrätter (som sänks med 1,74 % varje år) tilldelas eller köper verksamhetsutövare utsläppsrätter som de kan handla med sinsemellan efter behov. De kan även utbyta begränsade mängder internationella reduktionsenheter från utsläppsbesparande projekt världen över mot utsläppsrätter.
  • Verksamhetsutövarna måste övervaka och rapportera sina utsläpp till myndigheterna. Rapporterna kontrolleras av oberoende kontrollörer.
  • Efter varje år måste verksamhetsutövarna lämna in tillräckligt med utsläppsrätter för att det ska täcka alla deras utsläpp; i annat fall åläggs de böter.
  • Sedan 2013 sker tilldelningen av utsläppsrätter som standard via auktionering.
  • Den andel utsläppsrätter som mottas gratis av tillverkningsanläggningarna kommer att sänkas till 30 % år 2020. I princip finns det ingen gratis tilldelning för elektricitetsproduktion.
  • EU-länderna måste använda minst 50 % av sina intäkter från auktionering av utsläppsrätter för klimatrelaterade ändamål (t ex minska koldioxidintensitet för industrin).
  • Varje år rapporterar EU-länderna till kommissionen hur direktivet tillämpas.
  • Ett förslag till översyn av EU:s utsläppshandelssystem för fas 4 (2021-2030) i linje med 2030 klimat- och energipolitik antogs i juli 2015. Förslaget syftar till att uppnå en minskning av EU:s utsläpp av 43 % ETS jämfört med 2005.

VILKEN PERIOD GÄLLER RÄTTSAKTEN FÖR?

Direktiv 2003/87/EG trädde i kraft den 25 oktober 2003 och skulle införlivas i EU-ländernas nationella lagstiftning senast den 31 december 2003.

BAKGRUND

EU:s utsläppshandelssystem

VIKTIGA BEGREPP

* EU:s utsläppshandelssystem: det första – och fortfarande det överlägset största – internationella systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser, som omfattar över 11 000 kraftverk och produktionsanläggningar i de 28 EU-länderna, Island, Norge och Liechtenstein, samt luftfartsaktiviteter.

* Principen om utsläppstak och handel med utsläppsrätter: EU:s utsläppshandelssystem fungerar enligt denna princip. Ett tak sätts för den totala mängden av vissa växthusgaser som fabriker, kraftverk och andra anläggningar i systemet får släppa ut. Taket sänks över tiden så att de totala utsläppen minskar. Systemet möjliggör handel med utsläppsrätter så att de totala utsläppen från anläggningar och luftfartygsoperatörer håller sig under taket och de minst kostnadskrävande åtgärderna kan vidtas för att minska utsläppen.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32-46)

Fortlöpande ändringar av direktiv 2003/87/EG har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 av den 12 november 2010 om tidsschema, administration och andra aspekter av auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (EUT L 302, 18.11.2010, s. 1–41). Se den konsoliderade versionen.

Kommissionens beslut 2011/278/EU av den 27 april 2011 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentet och rådets direktiv 2003/87/EG (delgivet med nr C (2011) 2772) (EUT L 130 (OJ L 130, 17.5.2011, pp. 1–45). Se den konsoliderade versionen.

Kommissionens förordning (EU) nr 600/2012 av den 21 juni 2012 om verifiering av rapporter om utsläpp av växthusgaser och tonkilometer och ackreditering av kontrollörer i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 181, 12.7.2012, s. 1–29)

Kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 av den 21 juni 2012 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 181, 12.7.2012, s. 30–104). Se den konsoliderade versionen.

Kommissionens förordning (EU) nr 389/2013 av den 2 maj 2013 om upprättande av ett unionsregister i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG och nr 406/2009/EG samt om upphävande av kommissionens förordningar (EU) nr 920/2010 och (EU) nr 1193/2011 (EUT L 122, 3.5.2013, s. 1–59). Se den konsoliderade versionen.

Kommissionens förordning (EU) nr 1123/2013 av den 8 november 2013 om fastställande av rätten till internationella reduktionsenheter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 299, 9.11.2013, s. 32–33)

Kommissionens beslut 2013/448/EU av den 5 september 2013 om nationella genomförandeåtgärder för övergångsutdelningen av gratis utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med artikel 11.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 240, 7.9.2013, s. 27–35)

Kommissionens beslut 2014/746/EU av den 27 oktober 2014 om fastställande, enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, av en förteckning över sektorer och delsektorer som anses löpa avsevärd risk för koldioxidläckage, för perioden 2015–2019 (EUT L 308, 29.10.2014, s. 114–124)

Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/1814 av den 6 oktober 2015 om upprättande och användning av en reserv för marknadsstabilitet för unionens utsläppshandelssystem och om ändring av direktiv 2003/87/EG (EUT L 264, 9.10.2015, s. 1–5)

Senast ändrat 07.07.2016

Top