Energieffektivitet: byggnaders energiprestanda

Medlemsstaterna ska tillämpa minimikrav på energiprestanda i fråga om nya och befintliga byggnader, se till att byggnaders energiprestanda certifieras och att regelbundna kontroller genomförs av värmepannor och centrala luftkonditioneringssystem i byggnader.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om byggnaders energiprestanda.

SAMMANFATTNING

Direktivet bygger på följande fyra huvuddelar:

• En gemensam beräkningsmetod för byggnaders integrerade energiprestanda.
• Minimikrav på energiprestanda i fråga om nya byggnader och för befintliga byggnader när de genomgår en genomgripande renovering.
• Certifieringssystem för nya och befintliga byggnader, samt offentligt anslående av certifikat och annan relevant information i offentliga byggnader. Certifikaten får vara högst fem år gamla.
• Regelbundna kontroller av värmepannor och centrala luftkonditioneringssystem i byggnader, samt en bedömning av värmeanläggningar med värmepannor som är äldre än 15 år.

Den gemensamma beräkningsmetoden ska inbegripa alla faktorer som påverkar energiprestandan och inte bara kvaliteten på byggnaders isolering. Detta integrerade tillvägagångssätt måste beakta faktorer som värme- och kylanläggningar, belysningsinstallationer, byggnadens placering och orientering samt värmeåtervinning.

Minimikraven på byggnaderna fastställs på grundval av ovannämnda metod. Medlemsländerna är skyldiga att fastställa dessa minimikrav.

Tillämpningsområde

Direktivet gäller bostads- och tjänstesektorn (kontor, offentliga byggnader osv.). Vissa byggnader omfattas dock inte av bestämmelserna om energicertifikat, till exempel historiska byggnader och industrianläggningar. Det täcker alla aspekter av byggnaders energieffektivitet i syfte att fastställa ett tillvägagångssätt som verkligen är integrerat.

Direktivet omfattar inte åtgärder som rör lös utrustning, till exempel hushållsapparater. Åtgärder avseende märkning och obligatoriska minimikrav på detta område har redan genomförts eller är planerade inom ramen för handlingsplanen för energieffektivisering.

Certifikat, minimikrav och kontroller

Energicertifikaten ska tillhandahållas när en byggnad byggs, säljs eller hyrs ut.

Å ena sidan, är direktivet särskilt inriktat på uthyrning för att se till att ägarna, som normalt inte betalar kostnaderna för energiförbrukningen, vidtar de åtgärder som är nödvändiga

Å andra sidan, fastslås även att de boende själva bör kunna reglera sin egen förbrukning av värme och varmvatten i den mån detta är kostnadseffektivt.

Medlemsländerna har ansvaret för att utarbeta minimikrav. De är också skyldiga att se till att certifieringen och kontrollen av byggnaderna utförs av kvalificerad och oberoende personal.

Kommissionen ska, biträdd av en kommitté, ansvara för att bilagan anpassas till den tekniska utvecklingen. I bilagan anges de faktorer som ska beaktas vid beräkning av byggnaders energiprestanda och de krav som ska uppfyllas vid kontroll av värmepannor och centrala luftkonditioneringssystem.

Sammanhang 10. Direktivet är ett led i EU:s initiativ rörande klimatförändringen (åtaganden inom ramen för Kyotoprotokollet) och en trygg energiförsörjning (grönboken om trygg energiförsörjning). EU blir allt mer beroende av externa energikällor samtidigt som utsläppen av växthusgaser når allt högre nivåer. Unionen kan inte göra så mycket för att styra energiförsörjningen, men den kan påverka efterfrågan. Att minska energiförbrukningen genom att förbättra energieffektiviteten är alltså en möjlig lösning på dessa två problem.

Energiförbrukningen inom byggnadssektorn står för nästan en tredjedel av energiförbrukningen inom EU. Kommissionen anser att det genom initiativen på detta område är möjligt att göra stora besparingar och därigenom bidra till att målen för klimatförändringen och trygg energiförsörjning uppfylls. Det är nödvändigt att vidta åtgärder på EU-nivå för att bemöta dessa utmaningar som rör hela unionen.

Detta direktiv är en uppföljning av åtgärderna rörande värmepannor (es de en fr) (92/42/EEG), byggprodukter (89/106/EEG) och bestämmelserna i SAVE-programmet (esdeenfr) om byggnader.

Det finns visserligen redan ett direktiv om energideklaration för byggnader (direktiv 93/76/EEG, upphävt av direktiv 2006/32/EG), men det antogs i ett helt annat politiskt sammanhang, innan Kyotoavtalet ingåtts och tvivel uppstått om energiförsörjningstryggheten i EU.

Det har inte samma mål som direktiv 2002/91/EG. Sistnämnda är ett kompletterande verktyg och däri föreslås mer konkreta åtgärder för att fylla de befintliga luckorna.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/EG av den 5 april 2006 om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster och om upphävande av rådets direktiv 93/76/EEG [Europeiska unionens officiella tidning L 114, 27.4.2006]. I detta direktiv anges att certifiering i fråga om byggnaders energiprestanda anses motsvara en energirevision avsedd för mikroföretag och små och medelstora företag.

Denna certifiering motsvarar för övrigt en energirevision med efterföljande rekommendationer i fråga om lönsamhet.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG av den 6 juli 2005 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter och om ändring av rådets direktiv 92/42/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG och 2000/55/EG [Europeiska unionens officiella tidning L 191, 22.7.2005].

Senast ändrat den 14.02.2007