Stöd till skydd för miljön

Kommissionen avgör i vilken utsträckning och på vilka villkor statligt stöd kan vara nödvändigt för att säkerställa miljöskyddet och en hållbar utveckling utan att konkurrensen och den ekonomiska tillväxten påverkas på ett oproportionerligt sätt

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen - Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön [Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr C 37 av den 3.2.2001].

SAMMANFATTNING

Bakgrund

Enligt artikel 6 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall miljömålen, särskilt i fråga om främjandet av en hållbar utveckling, integreras i kommissionens kontroll av stöd inom miljösektorn. Det finns därför inget motsatsförhållande mellan konkurrens- och miljöpolitiken: miljöskyddskraven skall integreras i utformningen och genomförandet av konkurrenspolitiken, särskilt för att främja en hållbar utveckling. Att de långsiktiga miljökraven måste tillgodoses innebär emellertid inte att alla former av stöd bör godkännas.

Man måste ta hänsyn till i vilken utsträckning stödets verkningar främjar en hållbar utveckling och att principen om förorenarens ansvar har iakttagits (se artikel 174 i EG-fördraget). Vissa former av stöd uppfyller obestridligen dessa krav i det att de medför ett gott miljöskydd utan att bryta mot principen att kostnaderna skall göras företagsinterna. Vissa andra stöd kan däremot inte bara inverka negativt på handeln mellan medlemsstater och på konkurrensen, utan också strida mot principen om förorenarens ansvar och hindra arbetet för en hållbar utveckling. Så kan till exempel vara fallet med vissa stödformer som enbart avser en anpassning till nya obligatoriska gemenskapsnormer.

Miljöstödet skall dock jämföras med statligt stöd i allmänhet för att få fram dess relativa betydelse. De uppgifter som insamlats inom ramen för åttonde översikten över statligt stöd i Europeiska unionen, visar att miljöstöden mellan 1996 och 1998 i genomsnitt inte utgör mer än 1,85 % av det totala stödet till tillverknings- och tjänstesektorerna.

Tillämpningsområde

Dessa riktlinjer skall tillämpas på stöd som syftar till att säkerställa miljöskydd inom alla sektorer som berörs av EG-fördraget, inbegripet sektorer som omfattas av specifika gemenskapsbestämmelser om statligt stöd (stålindustri, skeppsvarv, bilindustri, syntetfiber, transport och fiske), utom statligt stöd för forskning och utveckling, stöd till utbildningsverksamhet och det område som omfattas av riktlinjerna för statligt stöd till jordbrukssektorn. Däremot är bestämmelserna i detta regelverk tillämpningsbara på fiskeri- och vattenbrukssektorerna. Stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse kan, då det gäller huvudsakligen miljöinriktade projekt som ofta ger positiva miljöeffekter också utanför den eller de berörda medlemsstaternas gränser, godkännas med stöd av undantaget i artikel 87.3 b i EG-fördraget.

Allmänna villkor vid beviljande av stöd till miljöskydd

I dessa riktlinjer identifieras tre huvudtyper av stöd till skydd för miljön:

• Driftsstöd till avfallshantering och främjande av energibesparing. Kommissionen anser att företagen normalt skall stå för kostnaderna för industriavfallshanteringen i enlighet med principen om förorenarens ansvar. Driftsstöd kan dock tolereras om nationella normer antas som är striktare än tillämpliga gemenskapsnormer eller om nationella normer antas utan att det finns några gemenskapsnormer som leder till att företagen tillfälligt tappar konkurrenskraft på internationell nivå. Allt driftsstöd utbetalas i högst fem år då det är fråga om degressivt stöd. Stödnivån får uppgå till 100 % av merkostnaderna det första året, men skall sedan sänkas linjärt för att upphöra i slutet av det femte året. Eftersom det inte finns någon harmonisering på gemenskapsnivå måste driftsstöd i form av skattelättnader eller befrielse från skatt följa vissa särskilda bestämmelser. Kommissionen anser att driftsstöd kan vara motiverat för kraftvärmeproduktion när produktionskostnaderna för kraftvärme överstiger marknadspriset.
• Stöd till konsultverksamhet på miljöområdet som riktar sig till små och medelstora företag. Denna typ av stöd kan beviljas i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 70/2001.
• Investeringsstöd. De investeringar som berörs är de som avser tomtmark, om detta är oundgängligen nödvändigt för att uppfylla miljökrav, samt byggnader, anläggningar och utrustning, då syftet är att minska eller avskaffa föroreningar och olägenheter eller att anpassa produktionsmetoderna så att miljön skyddas. Beaktas kan också kostnader som är förbundna med tekniköverföring i form av förvärv av patent, tillverkningslicenser eller patenterad teknisk know-how. De stödberättigande kostnaderna måste strikt begränsas till de ytterligare investeringskostnader som krävs för att nå miljöskyddsmålen.

Eftersom det finns olika typer av investeringsstöd (övergångsstöd för investeringar till små och medelstora företag, investeringar i energibesparande, osv.), anger riktlinjerna i detalj villkoren och taken för varje typ av stöd enligt följande:

• Övergångsstöd för investeringar till små och medelstora företag som anpassar sig till nya gemenskapsnormer. Under en treårsperiod från och med det att nya obligatoriska gemenskapsnormer antagits kan investeringsstöd till små och medelstora företag godkännas, upp till en högsta nivå på 15 % brutto av de stödberättigande kostnaderna, om ändamålet med stödet är att uppfylla de normerna.
• Investeringar för enegibesparing kan beviljas investeringsstöd till basnivån 40 % av de stödberättigande kostnaderna.
• Stöd till företag i stödområden. I regioner som är berättigade till regionalstöd från nationella stödordningar kan företagen utnyttja stöd som skall främja regional utveckling. Basnivån för stöd till miljöinvesteringar, dvs. 30 % brutto (allmänna regler) eller 40 % brutto (för investeringar till förmån för energisparande, investeringar till förmån för förnybara energikällor och investeringar till förmån för kraftvärmeproduktion) eller 50 % brutto (för investeringar till förmån för förnybara energikällor som möjliggör energileveranser till ett helt samhälle).
• Stöd till förmån för små och medelstora företag. Den högsta nivån för miljöstöd får aldrig överstiga 100 % brutto av de stödberättigande kostnaderna.
• Stöd för återställande av förorenad industrimark. Det är här frågan om förorening av marker, ytvatten och grundvatten. Om det däremot inte kan fastställas vem som är ansvarig för föroreningen eller om ingen kan ställas till ansvar, kan den som utför arbetet få stöd för dessa arbeten. Stöd för återställande av förorenad industrimark kan uppgå till 100 % av de stödberättigande kostnaderna, höjt med 15 % för kostnaderna för arbetet. De stödberättigande kostnaderna är lika med kostnaderna för arbetet efter det att det höjda markvärdet dragits av.
• Stöd till omlokalisering av företag. Kommissionen anser att omlokaliseringar av företag i princip inte ökar skyddet för miljön och att de därför inte berättigar till stöd enligt föreliggande riktlinjer. Stöd kan dock vara motiverat då starkt förorenande företag i tätorter omlokaliseras till lämpligare platser.

För att göra det möjligt för kommissionen att bedöma beviljandet av betydande stöd inom ramen för godkända ordningar och dessa stöds förenlighet med den gemensamma marknaden skall alla enskilda förslag om investeringsstöd anmälas på förhand till kommissionen när de stödberättigande kostnaderna överstiger 25 miljoner euro och stödet överstiger bruttobidragsekvivalenten på fem miljoner euro.

Nuvarande riktlinjer upphör att gälla när de nya riktlinjerna avseende statligt stöd till förmån för miljön offentliggörs eller senast den 30 april 2008.

See also

• För ytterligare upplysningar om Europeiska unionens miljöpolitik, se följande webbplats

Senast ändrat den 25.03.2008