Undantag från vissa avtal inom försäkringssektorn

1) SYFTE

Att, på vissa villkor, undanta vissa kategorier av avtal, beslut och samordade förfaranden inom försäkringssektorn.

2) RÄTTSAKT

Kommissionens förordning (EG) nr 358/2003 av den 27 februari 2003 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden inom försäkringssektorn [Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 53 av den 28.2.2003].

3) SAMMANFATTNING

Bakgrund

I förordning nr 1534/91/EEG ges kommissionen befogenhet att undanta vissa grupper av avtal inom försäkringssektorn. I förordning nr 358/2003 fastställs villkoren för undantag. Från den 31 mars 2003 ersätts förordning nr 3932/92 med förordning nr 358/2003.

Tillämpningsområde

Förordning nr 358/2003 tillämpas, på vissa villkor, på grupper av avtal som avser:

• Informationsutbyte för riskberäkning. Eftersom den information som försäkringsgivarna förfogar över internt inte alltid är tillräcklig, är det tillåtet att utbyta vissa statistikuppgifter och gemensamt genomföra undersökningar för att beräkna nuvarande och framtida risker.
• Fastställande av gemensamma standardvillkor. Standardvillkoren, som utarbetats av de nationella försäkringsförbunden, kan i praktiken ge försäkringsgivarna effektivitetsvinster och samtidigt gynna konsumenterna och mäklarna, under förutsättning att de enbart används som riktlinjer.
• Inrättandet av samförsäkrande grupper (pooler) för att täcka stora eller exceptionella risker. Gruppering av flera försäkringsföretag i samförsäkrande eller samåterförsäkrande grupper har visat sig vara den bästa lösningen för att täcka stora eller exceptionella risker som försäkringsföretagen själva tvekar att täcka i sin helhet.
• Utarbetande av tekniska specifikationer för installation och underhåll av säkerhetsanordningar. Detta undantag avser tekniska specifikationer, regler eller riktlinjer avsedda för de sektorer som ännu inte omfattas av EG-lagstiftning i form av klassifikationssystem, regler, förfaranden eller normer.

Dessa avtal undantas från tillämpningen av artikel 81.1 i EG-fördraget och skall inte anmälas till kommissionen innan de träder i kraft.

Villkor för att bevilja undantag

För att minska effekten på marknaden av denna typ av avtal och garantera ökad effektivitet och fördelar för konsumenterna fastställs i förordning nr 358/2003 villkoren för undantag och taken för de maximala marknadsandelar som företagen tillåts ha.

Villkoren och taken för marknadsandelar är specifika för var och en av de fyra avtalskategorierna och tar hänsyn till särskilda villkor i varje kategori, särskilt vad gäller:

• Informationsutbyte för riskberäkning. Under förutsättning att medtagandet av informationsutbytet i statistikuppgifterna och undersökningarna av uppgifter från alla försäkringsföretag på en marknad främjar konkurrensen genom att hjälpa mindre försäkringsföretag och underlätta inträde på marknaden, omfattas inte undantaget av taken för marknadsandelar.
• Fastställande av gemensamma standardvillkor. Standardvillkoren eller -klausulerna kan stimulera effektiviteten på marknaden genom att underlätta mindre försäkringsföretags inträde på marknaden, men det finns också risk för en standardisering av produkterna. Följaktligen gäller detta undantag bara om standardvillkoren- inte är bindande för försäkringsföretagen,- inte innebär att vissa risker systematiskt utesluts,- inte tvingar försäkringsföretagen att förlänga avtalen med de försäkrade utöver de lagenliga giltighetstiderna.Eftersom konsumentorganisationerna använder standardklausulerna som referensmaterial för att jämföra försäkringspremier måste genomblickbarheten dessutom garanteras när informationen görs allmänt tillgänglig.
• Inrättandet av samförsäkrande grupper. Eftersom de samförsäkrande eller samåterförsäkrande grupperna kan begränsa konkurrensen och leda till en standardisering av försäkringsvillkoren fastställs det i förordning nr 358/2003 varför det är nödvändigt att fastställa vissa villkor för undantag. Den strategi som antagits är emellertid så bred att marknadsandelar med tak på 20 och 25 % tillåts i samband med samförsäkrande gruppers avtal och att undantag för gruppavtal som avser nya risker kan gälla i tre år, utan att det tillämpas något tak för marknadsandelar. I förordningen definieras "nya risker" som alla risker som kräver att man utvecklar en helt ny försäkringsprodukt. Risker som nyligen ändrats (till exempel den ökade risken för terrorism) omfattas inte av förordning nr 358/2003.
• Inrättande, installation och underhåll av säkerhetsanordningar. För att undvika att en lagstiftning som är striktare än den europeiska och har betydande inverkan på konkurrensen kan få betydande återverkningar på marknaden, anges i föreliggande förordning att bestämmelser som tillämpas på avtal som avser säkerhetsanordningar skall harmoniseras med reglerna för den inre marknaden. Undantaget gäller dock bara på vissa villkor, i synnerhet att varje försäkringsföretag fritt skall kunna välja att försäkra säkerhetsutrustning samt installations- och underhållsföretag, som inte omfattas av ett gemensamt förfarande.

Kommissionen kan dock dra tillbaka alla undantag om den konstaterar att undersökningar om inverkan på den framtida utvecklingen grundas på orimliga antaganden, när standardvillkoren för direktförsäkringar skapar betydande obalans mellan rättigheter och skyldigheter i förhållande till avtalet eller när samförsäkrande grupper ger upphov till en dominerande ställning eller uppdelning av marknaden.

Nuvarande förordning upphör att gälla den 31 mars 2010.

Senast ändrat den 08.03.2007