EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Informationsstrategi för euron

1) SYFTE

Att påminna om att kommunikations- och informationsinsatser har hög prioritet för att förbereda medborgarna inför övergången till den gemensamma valutan och uppmuntra och hjälpa ekonomiska och finansiella aktörer i den offentliga och privata sektorn att förbereda och genomföra de mekanismer som krävs för övergången till euron.

2) RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen av den 6 februari 1998 om informationsstrategin för euron [KOM(1998) 39 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning].

3) SAMMANFATTNING

För att övergången till den gemensamma valutan ska bli framgångsrik krävs att

  • nödvändiga tekniska förberedelser genomförs inom samtliga ekonomiska sektorer,
  • alla medborgare får information som hjälper dem att förstå, acceptera och använda euron.
  • Dessa båda aspekter ska lyftas fram genom informationsstrategin för euron.

Ett omfattande informationsarbete har redan inletts av nationella myndigheter och EU-organ samt av olika samhällsekonomiska aktörer.

Följande åtgärder på EU-nivå kan nämnas som exempel:

  • "Euron, en valuta för Europa", som är en del av Prince (informationsprogram för europeiska medborgare).
  • Webbplatsen om euron på Internetservern Europa.

Flera medlemsländer har också genomfört omfattande informationskampanjer med TV-information och massdistribution av informationsmaterial.

De stora branschorganisationerna och många banker har likaså gått ut till sina medlemmar och kunder med mycket utförliga informationsbroschyrer om övergången till euron.

Genom denna första kommunikationsfas har följande tre målsättningar uppnåtts:

  • Övergången till den gemensamma valutan är numera väl förankrad i människors medvetande som något säkert och oåterkalleligt.
  • Samtliga ekonomiska aktörer har påbörjat de nödvändiga förberedelserna inför övergången till euron.
  • Euron är identifierbar (valutasymbol, sedlar och mynt).

En viktig lärdom som kan dras av denna första fas är att informationsförmedlarna måste utnyttjas om en informationsinsats ska bli fullt effektiv. Tyngdpunkten ska ligga på konkret information som berör medborgarna i deras vardag.

Informationsstrategin för euron bör nu byggas upp kring tre avgörande datum:

  • Den 2 maj 1998 kommer beslutet om vilka länder som är kvalificerade för införandet av den gemensamma valutan att utgöra en historisk och mediabevakad händelse som kommer att leda till starkt ökad efterfrågan av information.
  • Den 1 januari 1999 måste användas för att genomföra ett stort antal informationsinsatser vid ett tillfälle då allmänheten och samtliga ekonomiska aktörer kommer att ha stort behov av information och vara mycket mottagliga för den.
  • Under 2001 måste en omfattande informationskampanj genomföras före det faktiska införandet av eurosedlar och -mynt och innan de nationella valutorna dras tillbaka.

Informationen om euron ska styras av subsidiaritetsprincipen (så att alla medborgare hittar information som berör just dem, i det egna medlemslandet) och förvaltas inom ramen för ett partnerskap:

  • Partnerskap med medlemsstaterna, där budskap och kommunikationsmetoder definieras och anpassas till medlemsländernas kulturer och strukturer.
  • Partnerskap med informationsförmedlare som riktar sig till vissa målgrupper och som har till uppgift att sprida praktisk och specialiserad information.

Kommissionens åtgärder ska inriktas på följande områden:

  • Tillhandahållande av information, grundläggande informationsmaterial och teknisk assistans till media och avgränsade målgrupper i befolkningen.
  • Medverkan i planering och genomförande av nationella informationskampanjer om euron, genom medfinansieringsavtal som ingås med medlemsländerna.
  • Samordning av informationsinsatser för euron på EU-nivå.
  • Uppmuntran till och medverkan i mellanstatliga initiativ, samt i informations- och kommunikationsinsatser för euron som riktar sig till tredjeland.

Hittills har informationsinsatserna främst riktat sig till finansiella aktörer, stora företag och myndigheter. Alla dessa aktörer förbereder sig aktivt. Informationsarbetet måste nu riktas mot nya prioriterade målgrupper: den breda allmänheten, små och medelstora företag, regionala och lokala myndigheter och folkvalda, offentliganställda och tredjeländer.

Alla tillgängliga media måste användas aktivt:

  • Radio och TV, som är mycket effektiva för att bedriva en massiv informationskampanj riktad till allmänheten.
  • Broschyrer och foldrar, som medborgarna visar ett konstant intresse för.
  • Internet och de nya informationsverktygen, som gör det möjligt att sprida information mer effektivt och billigt.
  • Tjänster som direkt och snabbt kan ge medborgarna svar på sina frågor (telefon, fax, e-post).
  • Informationsverktyg som finns nära medborgarna, exempelvis "Infobus" och vandringsutställningar.

Erfarenheten visar att det är svårt att definiera instrument och budskap om euron som kan tänkas ha samma påverkan i alla medlemsländer och för alla befolkningsgrupper. Några få övergripande principer bör vara vägledande för informationen om euron. Det gäller behovet av att lämna praktisk och konkret information, bidra till att skapa gynnsamma förutsättningar för att den breda allmänheten ska förstå och uppskatta euron, samt behovet av att utvärdera åtgärdernas opinionseffekter.

4) tillämpning

5) ytterligare åtgärder

Senast ändrat den 04.12.2002

Top