Help Print this page 
Title and reference
Internationell teknisk harmonisering av fordon

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Languages and formats available
BG ES CS DA DE ET EL EN FR GA HR IT LV LT HU MT NL PL PT RO SK SL FI SV
HTML html ES html CS html DA html DE html EL html EN html FR html IT html HU html NL html PL html PT html RO html FI html SV
Multilingual display
Text

Internationell teknisk harmonisering av fordon

Internationell teknisk harmonisering av fordon regleras i två internationella överenskommelser som EU har undertecknat. Genom dessa skapas världstäckande, harmoniserade krav för säkerhet, miljöskydd, energieffektivitet och stöldskydd.

RÄTTSAKTER

Rådets beslut 97/836/EG om Europeiska gemenskapens anslutning av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas överenskommelse om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande utfärdade på grundval av dessa föreskrifter (Reviderad överenskommelse av år 1958).

Rådets beslut 2000/125/EG om att godkänna överenskommelsen om fastställande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon (parallellöverenskommelsen).

SAMMANFATTNING

För att underlätta ömsesidigt erkännande av godkännande av fordon som baseras på harmoniserade tekniska föreskrifter och därigenom minska handelshindren har Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) fastställt en överenskommelse om teknisk harmonisering av fordon (överenskommelsen från 1958). Europeiska unionen anslöt sig till överenskommelsen den 24 mars 1998.

Dessutom har EU deltagit aktivt i förhandlingarna om en andra internationell överenskommelse, den s.k. parallellöverenskommelsen från 1998, som trädde i kraft den 25 augusti 2000. Med den överenskommelsen kan vissa länder som inte kan anta den skyldighet om ömsesidigt erkännande ändå tillämpa överenskommelsen från 1958.

De två överenskommelserna är en del av gemenskapens handelspolitik, eftersom de bidrar till att avskaffa befintliga hinder för handeln med fordon och utrustning och delar till fordon, samtidigt som de motverkar att nya hinder uppkommer. Tack vare EU:s engagemang kan den befintliga standardiseringen bevaras, och det blir lättare att få tillträde till marknader utanför Europa.

1958 års överenskommelse

Enligt 1958 års överenskommelse får en part som tillämpar en eller flera av FN-föreskrifterna som finns som bilaga till denna överenskommelse bevilja typgodkännande av ett fordon eller utrustning och delar till ett fordon, beroende på vad föreskrifterna gäller. Parten är också skyldig att erkänna typgodkännanden från alla andra parter som tillämpar samma föreskrifter. Hittills har över 130 föreskrifter fastställts enligt överenskommelsen.

Överenskommelsen från 1958 har 54 avtalsslutande parter. Enligt överenskommelser träder nya föreskrifter och ändringar av gällande föreskrifter i kraft när de får stöd av en majoritet på två tredjedelar av de närvarande, röstande parterna. De nya föreskrifterna träder i kraft för alla parter som inte anmält invändningar inom sex månader. Om mer än en tredjedel av parterna anmält invändningar träder föreskrifterna inte i kraft.

Ömsesidigt erkännande av typgodkännande mellan parterna i överenskommelsen underlättar handeln med fordon i hela Europa och på den globala marknaden.

Parallellöverenskommelsen från 1998

Till skillnad från överenskommelsen från 1958 har parallellöverenskommelsen inga bestämmelser om ömsesidigt erkännande av typgodkännanden, vilket gör att de länder som inte har möjlighet att ta det ansvar som ömsesidigt erkännande innebär ändå kan medverka i harmoniseringen av internationella tekniska föreskrifter.

Överenskommelsen från 1998 omfattar 33 avtalsslutande parter. Fram till dagens datum har 14 internationella tekniska föreskrifter fastställts genom denna överenskommelse.

Enligt överenskommelsen kan nya internationella tekniska föreskrifter införas på två sätt. Det första sättet är att befintliga föreskrifter eller normer som tillämpas av avtalsslutande parter görs enhetliga. Det andra sättet är att helt nya internationella tekniska föreskrifter införs.

Befintliga föreskrifter från parterna som kan tänkas bli internationella föreskrifter tas först med i en förteckning. Föreskrifter tas med i förteckningen om minst en tredjedel av de närvarande, röstande parterna tillstyrker. Europeiska unionen, Japan och USA måste ingå i den tredjedelen.

Det faktum att internationella tekniska föreskrifter har antagits innebär inte att parterna måste ge dem i deras nationella lagstiftning laga kraft. Däremot måste parterna anmäla sitt beslut att införa eller inte införa de internationella föreskrifterna, och i så fall när de träder i kraft. Dessutom måste alla parter som röstat för en föreskrift lämna in den till sitt respektive lagstiftningsförfarande.

Europeiska kommissionen handlägger på unionens vägnar all administration i samband med överenskommelserna, bl.a. följande:

  • antagande och anmälan av internationella tekniska föreskrifter,
  • tvistlösning,
  • ändringar av överenskommelsen.

Rådets beslut 2013/454/EU och 2013/456/EU ändrar besluten för de två överenskommelser som tar ändringarna i förfaranden som ska följas för att slutföra överenskommelser mellan EU och internationella organisationer, som följd av ikraftträdandet av Lissabonfördraget, i beaktande.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Rådets beslut 97/836/EG

-

-

EUT L 346, 17.12.1997

Rådets beslut 2000/125/EG

-

-

EUT L 35, 10.02.2000

Ändringsrätts-akter

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Rådets beslut 2013/456/EU

17.9.2013

-

EUT L 245, 14.9.2013

Rådets beslut 2013/454/EU

17.9.2013

-

EUT L 245, 14.9.2013

Senast ändrat den 19.05.2014

Top