Help Print this page 
Title and reference
Hållbara transporter för ett rörligt Europa, halvtidsgranskning av vitboken från 2001

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Languages and formats available
BG ES CS DA DE ET EL EN FR GA HR IT LV LT HU MT NL PL PT RO SK SL FI SV
HTML html ES html DA html DE html EL html EN html FR html IT html NL html PT html FI html SV
Multilingual display
Text

Hållbara transporter för ett rörligt Europa, halvtidsgranskning av vitboken från 2001

I detta meddelande redogörs det för en halvtidsgranskning av EU:s transportstrategi, så som den definierats i en vitbok 2001. Kommissionen bekräftar de allmänna principer som ligger till grund för verksamheten. Samtidigt vill man visa på att villkoren förändrats sedan 2001 och att vi måste finna nya lösningar på de problem som uppkommit i detta sammanhang. Utvidgningen, den allt snabbare globaliseringen, internationella åtaganden i samband med klimatförändringen, det geopolitiska sammanhanget med stigande oljepriser och säkerhetshot har påverkat sektorn och kräver nya lösningar.

RÄTTSAKT

Meddelande från Kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 22 juni 2006: Hållbara transporter för ett rörligt Europa - Halvtidsöversyn av EU-kommissionens vitbok från 2001 om den gemensamma transportpolitiken [KOM/2006/0314 slutlig - ej offentliggjord i EUT]

SAMMANFATTNING

2001 års vitbok innehåller nästan sextio åtgärder för att skapa ett transportsystem som kan bringa de olika transportsätten i balans, återuppliva järnvägarna, främja sjötransporter (till havs och på inre vattenvägar) och begränsa flygtrafikens tillväxt. Därmed är vitboken en reaktion på den strategi för en hållbar utveckling som antogs av Europeiska rådet vid dess toppmöte i Göteborg i juni 2001.

Detta meddelande bekräftar de principer som år 2001 låg till grund för EU:s transportpolitik: den ska svara mot samhällets ekonomiska, sociala och miljörelaterade behov. Transportsektorn motsvarar i dag 7 % av EU:s BNP och står för 5 % av sysselsättningen. Fri rörlighet för varor och personer är inte bara en rättighet, utan också en förutsättning för sammanhållning och en viktig faktor för industrins och tjänstesektorns konkurrenskraft.

Transportpolitikens mål

I detta meddelande ska de olika sektorerna granskas var för sig, för att hitta nya lösningar i en föränderlig värld.

Transportpolitiken är en kärnfaktor i Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning. Den omfattar därför långsiktiga mål som bland annat går ut på att skapa balans mellan ekonomisk tillväxt, social välfärd och miljöskydd i alla strategiska vägval. Konkret handlar det om att

  • frikoppla rörligheten från dess biverkningar (trängsel, olyckor och förorening),
  • optimera varje transportmedels potential (vissa, som transport på inre vattenvägar, utnyttjas inte maximalt),
  • främja rena bränslen och uppmuntra till mer miljöskonande transportsätt, som samtidigt ska vara säkrare och effektivare ur energisynpunkt,
  • främja sam-modalitet, dvs. en effektiv användning av olika transportslag separat och i kombination, för att uppnå en optimal och hållbar resursanvändning.

Kommissionen vill dessutom anpassa järnvägstransporterna och sjötransporterna till den inre marknadens principer. De effektivitetsvinster som EU-politiken medför skulle kunna göra dessa transportmedel mer konkurrenskraftiga, inte minst jämfört med vägtrafiken.

I syfte att uppnå dessa mål har det i detta meddelande fastställts fyra pelare för transportpolitiken, nämligen

  • personers och företags fria rörlighet i hela EU,
  • miljöskydd, försörjningstrygghet för energi samt efterlevnad av miniminormerna för arbetarskydd och skydd av passagerare och av befolkningen,
  • innovation som stöd för de båda första målen, som ska göra sektorn effektivare och hållbarare,
  • internationell verksamhet för att ansluta tredjeländer till dessa mål.

Ett föränderligt sammanhang

Det framhålls emellertid i texten att de transportpolitiska förutsättningarna i EU har ändrats:

  • Genom utvidgningen har EU vuxit till kontinentala mått. EU har blivit mer mångfaldigt och de olika medlemsstaterna har mycket olika och ibland motsatta villkor: I väster råder trängsel, i öster är tillgängligheten dålig. Därför krävs differentierade lösningar.
  • Transportbranschen har genomgått förändringar: Den håller på att konsolideras på Europaplanet, framför allt inom flyget och sjöfarten. Globaliseringen har också lett till att stora logistikföretag har skapats, som är verksamma över hela världen. EU:s transportpolitik måste ta hänsyn till dessa nya förhållanden.
  • Transportsektorn håller snabbt på att bli en högteknologisektor. Här spelar forskning och innovation en avgörande roll. Några av de mest lovande prioriterade områdena år därför följande: System för intelligenta transporter som förenar kommunikationsteknik, navigation och automatisering, samt motorteknik som ger bättre effekt, och främjandet av alternativa bränslen.
  • Internationella miljöåtaganden , däribland de som ingår i Kyotoprotokollet, måste integreras i transportpolitiken.
  • Transportpolitiken bör även framöver sträva efter att uppnå målen för EU:s energipolitik : Transportsektorn står för 30 % av EU:s sammanlagda energiförbrukning, och är till 98 % beroende av olja. De höga oljepriserna påverkar sektorn och stimulerar till effektivare energianvändning.
  • Den internationella situationen har förändrats. Terrorhotet har inverkat på transportsektorn. Samtidigt har den globaliserade ekonomin ändrat handelsflödena och lett till större efterfrågan, bland annat i länder med tillväxtekonomi.
  • Styrelseformerna utvecklas vidare i EU. Den inre marknadens grundläggande rättsliga ramar är i stort sett färdiga, och mycket hänger i dag på att bestämmelserna verkligen tillämpas i praktiken överallt. Kommissionen strävar i övrigt efter att förenkla lagstiftningen.

En ny problematik

Redan år 2001 var de prioriterade frågorna obalansen mellan de olika transportsätten och trängseln, och denna situation har ytterligare tillspetsats. Trängseln på vägarna har ökat och kostar EU i dag 1 % av BNP. Lufttrafiken har ökat stadigt, och därmed också dess miljöeffekter. I dag är det växthusgaserna och klimatuppvärmningen som är de prioriterade frågorna. De interna transporterna står, allmänt räknat, för 21 % av växthusgasutsläppen. Sedan 1990 har de ökat med 23 % och gör därmed att uppnåendet av Kyotomålen hotas.

De åtgärder som kommissionen planerade 2001 räcker följaktligen inte för att uppnå de mål som ursprungligen satts, vilket innebär att det krävs ett bredare och flexiblare spektrum av åtgärder och redskap. För att utforma och utvärdera morgondagens politik vill kommissionen därför inleda en debatt om olika transportscenarier i ett tidsperspektiv på 20-40 år i syfte att ta ett samlat grepp på hållbara transporter.

FÖRSTA PELAREN: RÖRLIGHET

Vägtransporter

På det internationella planet har vägtransporterna avreglerats, men på nationell nivå är sektorn fortfarande ofta mycket reglerad. Kommissionen vill införa gemensamma bestämmelser om yrkeskvalifikationer och arbetsvillkor, som i dag varierar kraftigt mellan EU:s medlemsstater. Dessutom är den effekt på konkurrensen som de stora skatteskillnaderna mellan medlemsstaterna har en viktig faktor som kommer att påverka den framtida utvecklingen. Kommissionen vill därför minska de orimliga skillnaderna mellan bränsleskatter.

Järnvägstransporter

Efter avregleringen av godstrafiken, för vilken de rättsliga ramarna bör vara klara under 2007, ska det tredje järnvägspaketet öppna den internationella passagerartrafiken. Kommissionen har för avsikt att

  • föreslå insatser som förenklar tillträdet till marknaden och yrket,
  • lösa frågan om orimliga skillnader i punktskatter;
  • se till att gemenskapens regelverk efterlevs, med hjälp av regleringsmyndigheterna i medlemsstaterna,
  • driva på undanröjandet av tekniska och driftsrelaterade hinder i den internationella trafiken,
  • införa ett eget järnvägsnät för godstrafik inom ramen för en strategi för transportlogistik,
  • organisera övervakningen av järnvägsmarknaden genom att bland annat införa en resultattavla.

Luftfart

Luftfartssektorns omstrukturering och integration i den inre marknaden är redan långt framskriden, och kunderna kan dra fördel av den inre marknadens utveckling. Kommissionen har emellertid för avsikt att

  • utvidga den inre marknaden så att dess fördelar även kommer flygförbindelser med länderna utanför EU tillgodo,
  • slutföra skapandet av ett gemensamt europeiskt luftrum (single sky) för att göra luftfarten i EU ännu effektivare,
  • investera i ökad flygplatskapacitet, samtidigt som avgiftsreglerna klargörs,
  • minska miljöeffekterna av den snabbt ökande flygtrafiken.

Sjöfart

Kommissionen ser sjöfartssektorn som en alternativ lösning till marktransport, inte minst på grund av de stora möjligheter den erbjuder på korta sträckor, något som bland annat framgår i konceptet för " motorvägar till sjöss ". För utbyggnaden av sjöfarten måste emellertid två viktiga frågor lösas:

  • Det behövs ett inre område för sjöfart. Sjötrafik från en medlemsstat till en annan räknas enligt internationell rätt som internationell trafik. Kommissionen vill därför starta ett samråd för att utarbeta en omfattande strategi för ett "gemensamt havsområde".
  • Utveckling av hamnkapaciteten. För att kunna ta emot den växande sjöfarten krävs det investeringar i hamnarna för att förbättra och utvidga deras service. Detta kan uppnås genom konkurrens och införandet av entydiga regler för den offentliga sektorns roll.

Inlandssjöfart

Kommissionen betonar inlandssjöfartens potential, som skulle kunna utnyttjas bättre om detta transportsätt integrerades i multimodala logistikkedjor. Programmet Naiades (es de en fr) omfattar en handlingsplan som kommissionen vill genomföra för att främja sektorn.

ANDRA PELAREN: SKYDD

Anställnings- och arbetsvillkor

Transportsektorn är en viktig arbetsgivare och står för över 10 miljoner arbetstillfällen i EU. Inom visa sektorer, t.ex. järnväg och vägtransport, har det emellertid uppstått brist på kvalificerad personal. Kommissionen vill därför inrikta sina insatser på utbildning och på att uppmuntra fler unga att välja transportyrken.

Kommissionen föreslår att man granskar bestämmelserna om arbetsvillkor, eftersom det fortfarande finns stora skillnader i personalkostnaderna. Kommissionen vill också starta en debatt om hur man kan tillämpa internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention på sjöfartssektorn.

Kommissionen delar upp skyddsproblematiken i följande aspekter:

  • Passagerarrättigheter: Kommissionen fastställer att passagerarnas rättigheter har stärkts under de senaste åren, men anser att de nationella myndigheterna måste följa upp klagomål bättre. Kommissionen tänker undersöka hur man kan främja en bättre service och garantera passagerarnas grundläggande rättigheter (särskilt för personer med nedsatt rörlighet) inom alla transportsätt.
  • Säkerhet: Kommissionen pekar på de framsteg som gjorts på detta område, bland annat den svarta lista som skapats för flygbolag som inte uppfyller säkerhetsnormerna. Kommissionen vill komplettera säkerhetsbestämmelserna: inom sjöfartssektorn med hjälp av tredje lagstiftningspaketet, och inom vägtrafiken med CARS 21 och eSäkerhet (es de en fr).
  • Skydd av människors liv och hälsa: Kommissionen vill förbättra de bestämmelser som infördes efter terrorattackerna den 11 september 2001, som visade att transporter kan vara både en måltavla och ett verktyg för terrorister. Därför vill kommissionen föreslå anpassningar och utvidga säkerhetsbestämmelserna till marktransport och intermodal transport, men också till viktig infrastruktur.
  • Stadstrafik medför egna problem, och stadsbor drabbas hårdast av negativa effekter på den egna rörligheten. Inom kort kommer kommissionen att lägga fram en grönbok om detta.

TREDJE PELAREN: INNOVATION

Kommissionen vill på ett övergripande sätt integrera innovation i sin transportpolitik för att driva på vissa problemlösningar. Intelligenta säkerhetssystem, nya kommunikations- och trafikstyrningsverktyg, allt sådant kan bidra till rörlighet och samordning på EU:s transportnät. EU:s företag skulle också kunna erövra nya marknader tack vare sin ledande position på transportteknikområdet.

Energi

Transportsektorn är en stor energiförbrukare. Den förbrukar 71 % av all olja som går åt i EU. Vägtransporterna förbrukar 60% av all olja och luftfarten cirka 9%. De övriga 2 % går till järnväg och transport på inre vattenvägar. Järnvägstrafikens energiförbrukning är uppdelad på cirka 75 % elektricitet och 25 % fossila bränslen. Här föreslås det att främja energieffektivitet på EU-nivå och att stödja forskning, samt demonstration och marknadsinförande av ny, lovande teknik.

2.1 Infrastrukturer

Vissa regioner i västra EU:s mer centrala områden lider av trängsel och förorening. År 2020 räknar man med att de största flygplatserna kommer att vara allvarligt överbelastade, och en liknande trend kan observeras för hamnar. Det kommer alltså att bli nödvändigt att bygga ny infrastruktur eller att förbättra den befintliga. En ytterligare lösning är att införa multimodala logistikkedjor.

Mobilisera finansieringskällorna

Totalkostnaden för de 30 prioriterade projekten på det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) enbart under 2004 beräknas uppgå till 250 miljoner euro. Medlemsstaternas möjligheter att bidra med offentlig finansiering är dock fortsatt begränsade. Budgetplanen för perioden 2007-2013 medger endast en begränsad ökning av de anslag som är tillgängliga för TEN. Därför måste EU koncentrera sina samfinansieringsmedel på de kritiska gränsöverskridande sträckorna och de värsta flaskhalsarna. Nya typer av finansieringslösningar bör också tas fram.

Intelligent rörlighet

Det blir allt vanligare att man måste betala för användningen av transportinfrastruktur, som i London eller på vissa motorvägar. EU har antagit ett direktiv som ska fungera som ram för motorvägsavgifter. Dessa avgiftssystem är avsedda att finansiera infrastrukturen och samtidigt optimera trafiken. Senast 2008 ska kommissionen lägga fram en universell, genomsynlig och begriplig modell för bedömning av alla externa kostnader, som kan läggas till grund för prissättningen för infrastrukturavgifter. Kommissionen vill också uppmuntra till en granskning av övriga transportmedel för att se hur smarta avgifter kan bidra till att få sektorn att fungera bättre.

Logistiken är också en fråga som kommissionen vill satsa på, bland annat genom att skapa en strategisk ram, som ska följas av ett allmänt samråd för att utarbeta en handlingsplan.

Kommissionen påpekar för övrigt att alla transportmedel måste kunna dra nytta av förbättrade kommunikations-, navigations- och automatiseringssystem, inte minst inom ramen för satellitsystemet Galileo. Här kan också nämnas programmen Intelligenta bilar (es de en fr), SESAR för luftfarten, ERTMS för järnvägen och RIS (es de en fr) för transporter på inre vattenvägar. Kommissionen vill också utveckla liknande initiativ på sjöfartsområdet (e-maritime-programmet).

FJÄRDE PELAREN: FÖRBINDELSER MED TREDJELAND

Transportsektorn är oupplösligt förknippad med en problematik som är internationell, och därför vill kommissionen integrera sin transportpolitik i ett vidare sammanhang av relationer med omvärlden. Om EU:s regler överensstämmer med internationella regler öppnas dessutom exportmarknader för europeisk teknik. EU:s transportföretag hindras emellertid fortfarande ofta av import- eller investeringshinder i tredjeländer. Kommissionen vill därför bygga ut det politiska samarbetet och dialogen med de viktigaste handelsparterna och regionala grupperingarna, bland annat genom att sluta avtal. Dessutom vill man utveckla en strategisk ram för utbyggnad av de viktigaste transportlederna på den inre transportmarknaden och i EU:s transportnät till angränsande länder som så önskar.

Senast ändrat den 04.01.2007

Top