Luftfartsavtal mellan EU och länder utanför EU

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EG) nr 847/2004 – om förhandling om och genomförande av luftfartsavtal mellan medlemsländer och tredje länder

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

• I den fastställs ett förfarande för att meddela och godkänna förhandlingar mellan länder i den Europeiska unionen (EU) och länder utanför EU om bilaterala luftfartsavtal.
• Den syftar till att säkerställa att befintliga avtal följer EU:s lagstiftning.

VIKTIGA PUNKTER

EU:s behörighet

• I november 2002 fastslog Europeiska unionens domstol att EU har exklusiv rätt att förhandla, underteckna och slutföra internationella luftfartsavtal med länder utanför EU när de rör frågor som omfattas av EU:s exklusiva behörighet.
• Vid tidpunkten för domstolens beslut fanns det ett stort antal luftfartsavtal som inte följde EU:s lagstiftning. Sedan dess har ett stort antal av dessa bringats i överensstämmelse med EU-lagstiftningen.

Målsättning

De luftfartsavtal som inte följer EU:s lagstiftning måste ändras för att

• säkerställa rättssäkerheten i sådana avtal för båda parter,
• garantera alla EU-flygbolag etableringsrätt inom EU, inklusive icke-diskriminerande marknadstillgång till rutter mellan alla EU-länder och länder utanför EU där det fanns luftfartsavtal.

Ändring av ett luftfartsavtal

Följande två sätt finns för att ändra ett luftfartsavtal:

• Horisontella avtal – på uppdrag av de berörda EU-länder som har bilaterala luftfartsavtal med länder utanför EU förhandlar Europeiska kommissionen fram ett enskilt avtal med det landet utanför EU.
• Bilaterala förhandlingar – ändring eller ersättning av varje luftfartsavtal för sig.

Regler och förfarande för bilaterala förhandlingar

• Ett EU-land kan gå in i bilaterala förhandlingar för att ändra eller ersätta ett luftfartsavtal som delvis faller inom EU:s behörighet om det följer följande regler och förfaranden som beskrivs i förordningen:
  • Alla relevanta standardklausuler som utarbetats gemensamt av EU-länderna och kommissionen omfattas av dessa förhandlingar och anmälningsförfarandet följs.
  • Landet anmäler skriftligen sina avsikter till kommissionen.
• Om kommissionen inom 15 arbetsdagar från det att den mottar anmälan drar slutsatsen att sådana förhandlingar riskerar att undergräva målen för pågående EU-förhandlingar med det berörda landet utanför EU och/eller leda till ett avtal som är oförenligt med EU:s lagstiftning ska kommissionen informera EU-landet om detta.
• Ett EU-land får inte ingå ett nytt avtal med ett land utanför EU som inskränker antalet EU-lufttrafikföretag som har rätt att bedriva lufttrafik mellan dess territorium och det landet.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Den trädde i kraft den 30 maj 2004.

BAKGRUND

Extern luftfartspolitik – Horisontella avtal

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 847/2004 av den 29 april 2004 om förhandling om och genomförande av luftfartsavtal mellan medlemsstater och tredjeländer (EUT L 157, 30.4.2004, s. 7).

Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 847/2004 av den 29 april 2004 om förhandling om och genomförande av luftfartsavtal mellan medlemsstater och tredjeländer (EUT L 157, 30.4.2004) (EUT L 195, 2.6.2004, s. 3).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Rådets förordning (EEG) nr 2408/92 av den 23 juli 1992 om EG-lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen (EGT L 240, 24.8.1992, s. 8).

Fortlöpande ändringar av förordning (EEG) nr 2408/92 har införlivats i grundtexten. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.

Senast ändrat 13.10.2016