Linbanor för passagerartransport

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Direktiv 2000/9/EG – linbaneanläggningar för persontransport

VILKET SYFTE HAR DIREKTIVET?

I direktivet definieras en uppsättning grundläggande säkerhetskrav på Europeiska unionens nivå (EU-nivå) samt översyns- och kontrollförfaranden som ska tillämpas på linbanor som transporterar passagerare.

VIKTIGA PUNKTER

Linbanor som transporterar passagerare är kapitalvaror (d.v.s. tung utrustning som kräver relativt stora investeringar). De utgörs av många olika komponenter och konstrueras, tillverkas, ihopmonteras och tas i bruk för att kunna tillhandahålla en tjänst för passagerartransport.

Tillämpningsområde

• De installationer som berörs av detta direktiv är
  • bergbanor och andra fordon som förflyttas med en eller flera linor,
  • linbanor vars kabiner bärs upp och/eller förflyttas med hjälp av en eller flera linor, till vilka även kabinlinbanor och stolliftar räknas,
  • släpliftar.

Direktivet gäller inte för

• hissar i den mening som avses i direktiv 95/16/EG,
• lindrivna spårvagnar av traditionellt utförande,
• anläggningar för användning inom jordbruket,
• utrustning som är utformad för fritidsändamål på nöjesfält,
• anläggningar för gruv- och industrisyften,
• linfärjor, kuggstångsbanor och anläggningar som drivs med kedjor.

Definitioner

• I direktivet finns definitioner av anläggning*, säkerhetskomponent*, byggherre*, driftstekniska krav* och underhållstekniska krav*.
• I direktivet bestäms målen eller de grundläggande krav när det gäller säkerhet, hälsa och skydd för både miljön och konsumenter som utrustningen måste uppfylla under tillverkningen och innan den tas i drift.

Standardisering

• Europeiska specifikationer (gemensamma tekniska specifikationer, europeiska tekniska godkännanden eller nationella standarder som överför europeiska standarder) görs upp utifrån grundläggande krav. De offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
• Europeiska harmoniserade standarder görs upp av Europeiska standardiseringsorganisationer.
• Varje system som har tillverkats i enlighet med de europeiska specifikationerna antas uppfylla de grundläggande kraven.

Bedömningsförfaranden

• Förfarandena för att bedöma säkerhetskomponenters och systems överensstämmelse med de grundläggande kraven bygger på den modulära arbetsmetod som fastställs i EU:s regler om CE-märkning om överensstämmelse. Att bedöma överensstämmelsen är ett ansvar som ligger på de organisationer som utses av EU-länderna, i enlighet med gemensamma bedömningskriterier, som sedan meddelar Europeiska kommissionen och de andra EU-länderna. Bedömningsförfarandet inleds på begäran av antingen tillverkaren eller dess ombud inom EU när det gäller säkerhetskomponenter, eller huvudkunden eller dess ombud när det gäller anläggningar.
• Innan utrustningen släpps ut på marknaden måste den ha mottagit EG-försäkran om överensstämmelse, som visar i praktisk form att den följer detta direktiv. Bedömningsförfarandet inleds på begäran av antingen tillverkaren eller dess ombud inom EU när det gäller säkerhetskomponenter, eller huvudkunden eller dess ombud när det gäller anläggningar.
• När säkerhetskomponenterna omfattas av andra EU-direktiv, är EG-försäkran om överensstämmelse också ett fastställande av att säkerhetskomponenterna följer kraven i dessa direktiv.
• EU-länderna får inte, på sitt territorium och baserat på detta direktiv, förbjuda, begränsa eller hindra
  • att säkerhetskomponenter släpps ut på marknaden för att kunna användas i ett system,
  • att anläggningar som uppfyller kraven i det befintliga direktivet byggs och tas i drift.
• Ett EU-land ska försäkra sig om att en säkerhetskomponent som bär EG-överensstämmelsemärkningen, eller en installation som godkänns och används i enlighet med sitt avsedda syfte, inte riskerar att skada människors säkerhet och hälsa och i tillämpliga fall egendom. Om EU-landet konstaterar att den gör det, måste landet vidta alla lämpliga åtgärder för att begränsa användningsvillkoren för komponenten eller anläggningen. I direktivet fastställs de förfaranden som ska följas beroende på om avvikelsen beror på
  • att de grundläggande kraven inte är uppfyllda,
  • att de europeiska specifikationerna är felaktigt tillämpade,
  • att det finns brister i de europeiska specifikationerna.

Upphävande

Direktiv 2000/9/EG upphävs och ersätts av förordning (EU) 2016/424 från och med den 21 april 2018.

VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVET FÖR?

Det har gällt sedan den 3 maj 2000. EU-länderna måste införliva det i sin nationella lagstiftning senast den 3 maj 2002.

BAKGRUND

Mer information finns här:

• ”Linbanor” på Europeiska kommissionens webbplats.

* VIKTIGA BEGREPP

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/9/EG av den 20 mars 2000 om linbaneanläggningar för persontransport (EGT L 106, 3.5.2000, s. 21-48).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/424 av den 9 mars 2016 om linbaneanläggningar och om upphävande av direktiv 2000/9/EG (EUT L 81, 31.3.2016, s. 1–50).

Senast ändrat 12.09.2016