Help Print this page 

Summaries of EU Legislation

Title and reference
Överföring av rättegångshandlingar och andra handlingar mellan EU-länderna

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Languages and formats available
Multilingual display
Text

Överföring av rättegångshandlingar och andra handlingar mellan EU-länderna

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EG) nr 1393/2007 om delgivning i EU-länderna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

Det syftar till att införa ett snabbt, säkert och standardiserat överföringsförfarande för rättegångshandlingar* och andra handlingar* av civil eller kommersiell natur mellan parter i olika länder i Europeiska unionen (EU).

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpningsområde

  • Denna förordning ska tillämpas i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur då en rättegångshandling eller en annan handling ska överföras från ett EU-land till ett annat för delgivning.
  • Den tillämpas inte på
    • skattefrågor,
    • tullfrågor,
    • förvaltningsrättsliga frågor
    • statens ansvar för handlingar eller underlåtenhet vid statlig myndighetsutövning.
  • Förordningen tillämpas inte heller när adressen till en person som ska delges inte är känd.

Bättre delgivning (överföring) av rättegångshandlingar och andra handlingar

Förordningen, som ersätter förordning (EG) nr 1348/2000 inför följande:

  • En bestämmelse om att det mottagande organet måste vidta nödvändiga åtgärder för att överföra handlingen så snart som möjligt, och under alla omständigheter senast en månad efter mottagandet.
  • Ett standardformulär för att upplysa adressaten om att denna har rätt att vägra ta emot den handling som ska delges – antingen vid det tillfälle som den delges – eller genom att inom en vecka återsända handlingen till det mottagande organet.
  • En bestämmelse om att kostnaderna för att anlita en stämningsman, eller en annan person som är behörig enligt lagstiftningen i det mottagande EU-landet, måste svara mot en enhetlig, på förhand fastställd avgift av det landet, och som är förenlig med proportionalitetsprincipen och principen om icke-diskriminering.
  • Enhetliga villkor för delgivning av handlingar per post (såsom rekommenderat brev med mottagningsbevis eller motsvarande försändelser).

Organ i EU-länderna sköter översändning

  • EU-länderna utser organ som är ansvariga för att sända och motta handlingar. EU-länderna ska till Europeiska kommissionen lämna uppgifter om organens namn och adress, deras territoriella behörighetsområden, de språk som kan användas och de sätt på vilka de kan ta emot handlingar.
  • Varje EU-land har också en central enhet som ansvarar för att ge information till organen, lösa svårigheter som kan uppstå samt, i undantagsfall, vidarebefordra en framställning om delgivning av det sändande organet till det behöriga mottagande organet.
  • En federal stat, en stat där flera rättssystem tillämpas eller en stat med autonoma territoriella enheter får utse mer än ett organ eller en central enhet. De ska utses för en tid av fem år med möjlighet till förlängning vart femte år.

Snabbare delgivning av rättegångshandlingar och andra handlingar

  • Sökanden överlämnar handlingar till det sändande organet och står för alla översättningskostnader innan handlingen översänds. Det sändande organet ska upplysa sökanden om att adressaten kan vägra att ta emot handlingen i det fall den inte är avfattad på ett språk som adressaten förstår eller det officiella språket i det EU-land där delgivning ska ske.
  • Handlingarna måsta översändas direkt och så snart som möjligt mellan organen på alla lämpliga sätt för översändande, förutsatt att handlingarna är läsliga och troget återger innehållet i originalet. En framställning på standardformuläret i bilagan till denna förordning måste bifogas på ett av de officiella språk som EU-landet anger. Ingen legalisering eller motsvarande formalitet krävs för handlingarna. Det mottagande organet måste sända ett kvitto senast sju dagar efter mottagandet. Det mottagande organet måste ta kontakt med det sändande organet så snart som möjligt om information saknas.

Delgivning av handlingar inom en månad enligt det mottagande EU-landets lag

  • Det mottagande organet bör inom en månad antingen själv delge handlingen eller anlita någon annan för delgivningen. Om det inte är möjligt måste det mottagande organet underrätta det sändande organet och fortsätta att försöka delge handlingen. Delgivning ska ske enligt det mottagande EU-landets lag, eller genom en särskild metod om det sändande organet begär det och den överensstämmer med nationell lag. När delgivning har fullgjorts ska ett intyg om fullgörande av berörda formaliteter utfärdas på ett språk som godkänts av det ursprungliga EU-landet och sändas till det mottagande organet.
  • Delgivningsdag är den dag då handlingen delges, i enlighet med det mottagande EU-landets lag, utom om detta lands lagstiftning föreskriver att den måste mottas inom en viss period. Delgivningen får inte medföra kostnader eller avgifter i det mottagande EU-landet, utom om en särskild delgivningsform har använts eller en stämningsman anlitats där. I sådant fall ska sökanden stå för kostnaderna. EU-länderna ska på förhand fastställa en fast enhetsavgift och underrätta kommissionen om detta.
  • Handlingar kan också delges direkt med rekommenderat brev med mottagningsbevis eller genom stämningsmän, tjänstemän eller andra behöriga personer i det mottagande EU-landet, förutsatt att detta är tillåtet i landet i fråga. Handlingar kan, i undantagsfall, vidarebefordras till organ i ett annat EU-land på konsulär eller diplomatisk väg.

Information till adressaten om rätten att vägra att ta emot handlingar som ska delges

  • Det mottagande organet ska upplysa adressaten om att denne har rätt att vägra att ta emot handlingen, om den inte är avfattad på ett språk som denne förstår eller på det officiella språket i det EU-land där delgivning sker. Denna vägran måste ske vid delgivningstillfället eller genom att handlingen återsänds inom en vecka till det mottagande organet.
  • Om handlingen är en stämning (en officiell order om att en person ska inställa sig inför domstol) eller motsvarande handling och svaranden inte inställer sig får saken inte avgöras förrän det har konstaterats att handlingen delgetts i enlighet med EU-landets lagstiftning, att handlingen lämnats till svaranden och att denne haft möjlighet att avge svaromål. Avgörande får dock meddelas om handlingen översänts på ett sätt som föreskrivs i denna förordning, och om mer än sex månader har förflutit och inget intyg av något slag har mottagits trots skäliga ansträngningar av det mottagande EU-landets behöriga myndigheter. Om svaranden inte fått kännedom om handlingen i tid för att inställa sig, är det ändå möjligt att ansöka om omprövning i rimlig tid efter det att svaranden har fått kännedom om avgörandet.
  • Kommissionen bör tillhandahålla och regelbundet uppdatera en handbok som ska innehålla den information som EU-länderna har lämnat. Senast 2011 och därefter vart femte år måste kommissionen vidare överlämna en rapport om förordningens tillämpning med särskild uppmärksamhet på organens effektivitet.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Den har gällt sedan den 13 november 2008, med undantag av artikel 23 (om EU-ländernas kommunikation och offentliggörande av viss information), vilken har gällt sedan den 13 augusti 2008.

BAKGRUND

Mer information finns här:

* VIKTIGA BEGREPP

Rättegångs-handling: En juridisk handling som utfärdats i samband med en process av civil eller rättslig natur (t.ex. en stämning, ett förordnande eller ett beslut) som måste delges en part).

Annan handling: En juridisk handling som delges men är utanför akten i ärendet (t.ex. en faktura eller ett meddelande om vräkning).

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 (EUT L 324, 10.12.2007, s. 79–120)

Fortlöpande ändringar av rådets förordning (EG) nr 1393/2007 har införlivats i grundtexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Senast ändrat 16.08.2016

Top