Help Print this page 
Title and reference
Tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Multilingual display
Text

Tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EG) nr 864/2007 – tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II)

SAMMANFATTNING

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

Förordningen skapar ökad tydlighet när det gäller vilken lag som är tillämplig för utomobligatoriska förpliktelser, i synnerhet vid skadeståndsgrundande händelser (tort/delict).

Den garanterar även rimlig avvägning mellan de intressen som den vars ansvar görs gällande och den skadelidande har.

Lag som anges i denna förordning ska tillämpas oavsett om det är lagen i ett EU-land eller inte.

Denna förordning gäller alla EU-länder utom Danmark.

VIKTIGA PUNKTER

Förordningen ersätter inte nationella materiella lagar (till exempel lagar som fastställer rätter och skyldigheter) om utomobligatoriska förpliktelser, utan klargör endast vilka av dessa lagar som är tillämpliga.

Den lag som ska tillämpas på utomobligatoriska förpliktelser som har sin grund i skadeståndsgrundande händelser är

1.

lagen i det land där skadan uppkommer, eller

2.

lagen i det land där båda partnerna både hade sin vanliga vistelseort eller huvudsakliga verksamhetsplats vid den tidpunkt då skadan uppkom, eller

3.

om den skadeståndsgrundande händelsen har en närmare anknytning till ett annat land, lagen i det landet.

I förordningen föreskrivs även att parterna får enas om att en utomobligatorisk förpliktelse ska regleras av en lag som de själva väljer.

Den tillämpliga lagens räckvidd

Tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser ska reglera särskilt

grunden för och omfattningen av ansvaret, däribland fastställandet av vilka personer som kan hållas ansvariga för sina handlingar,

grunderna för ansvarsfrihet, begränsning av ansvar och fördelning av ansvar,

förekomsten, arten och bedömningen av skadorna eller den gottgörelse som begärs,

de åtgärder som en domstol får vidta för att förhindra skadan eller få den att upphöra, eller för att säkerställa ersättning,

på vilket sätt en förpliktelse kan upphöra samt regler för preskription eller begränsning,

frågan om rätten att begära skadestånd eller gottgörelse får överföras, inklusive genom arv,

vilka personer som har rätt till ersättning för skada som de lidit,

ansvar för andra personers handlingar.

Det finns särskilda regler för vissa utomobligatoriska förpliktelser, exempelvis produktansvar och immateriella rättigheter. Vissa utomobligatoriska förpliktelser undantas från förordningens tillämpningsområde. Det gäller bland annat följande:

Skattefrågor, tullfrågor eller förvaltningsrättsliga frågor.

Statens ansvar.

Vissa utomobligatoriska förpliktelser som har sin grund i makars förmögenhetsförhållanden, familjeförhållanden, atomskada eller kränkning av privatlivet eller personlighetsskyddet, inberäknat ärekränkning.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Från och med den 11 januari 2009, utom artikel 29 (som gäller från den 11 juli 2008).

BAKGRUND

Vid sidan av denna förordning (Rom II) fastställs

i Rom I-förordningen (förordning (EG) nr 593/2008) reglerna för att avgöra vilken lag som är tillämplig på utomobligatoriska förpliktelser på privaträttens område, och

i Rom III-förordningen (förordning (EU) nr 1259/2010) reglerna för att avgöra vilken lag som är tillämplig på äktenskapsskillnad och hemskillnad.

Se även:

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (EUT L 199, 31.7.2007, s. 40–49)

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I (EUT L 177, 4.7.2008, s. 6–16). Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 26.10.2015

Top