Help Print this page 
Title and reference
Mål om förhandsavgörande

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Languages and formats available
BG ES CS DA DE ET EL EN FR GA HR IT LV LT HU MT NL PL PT RO SK SL FI SV
HTML html ES html CS html DA html DE html EL html EN html FR html IT html HU html NL html PL html PT html RO html FI html SV
Multilingual display
Text

Mål om förhandsavgörande

Ett mål om förhandsavgörande är ett förfarande som utövas framför Europeiska unionens domstol. Genom detta kan en nationell domstol fråga Europeiska unionens domstol om EU-rättens tolkning eller giltighet. Ett mål om förhandsavgörande är därför ett sätt att garantera rättssäkerheten genom enhetlig tillämpning av EU-rätten.

RÄTTSAKT

Rekommendationer till nationella domstolar om begäran om förhandsavgörande [EUT C 338, 6.11.2012].

Förhandsavgörandet utgör en del av de förfaranden som kan utövas framför Europeiska unionens domstol (CJUE). Detta förfarande är öppen för medlemsstaternas nationella domstolar. Dessa kan väcka talan i domstolen för att undersöka EU-rättens tolkning eller giltighet under ett pågående mål.

Till skillnad från andra rättsliga förfaranden är inte ett förhandsavgörande ett överklagande av en europeisk eller nationell rättsakt, utan en fråga som gäller tillämpningen av EU-rätten.

Förhandsavgörandet främjar därmed ett aktivt samarbete mellan de nationella domstolarna och Europeiska unionens domstol och en enhetlig tillämpning av EU-rätten i hela EU.

2012 utfärdade Europeiska unionens domstol rekommendationer till de nationella domstolarna. Dessa är inte bindande, utan syftar till att komplettera domstolens rättegångsregler (artiklarna 93-118) och att ge medlemsstaternas domstolar vägledning i fråga om när det är lämpligt att begära förhandsavgörande samt att lämna praktiska upplysningar om formen för och verkningarna av en sådan begäran.

Förhandsavgörandets art

En nationell domstol där talan väckts i ett mål där tillämpningen av en EU-rättslig bestämmelse väcker frågor (mål vid den nationella domstolen) kan vända sig till EU-domstolen för att avgöra dessa frågor. Det finns två typer av förhandsavgöranden:

  • tolkningen av en europeisk bestämmelse (primärrätt eller sekundärrätt): den nationella domstolen ber EU-domstolen att precisera en tolkningspunkt i EU-rätten för att kunna tillämpa den korrekt;
  • giltigheten för en europeisk bestämmelse inom sekundärrätten: den nationella domstolen ber EU-domstolen att kontrollera giltigheten hos en europeisk rättsakt.

Ett mål om förhandsavgörande innebär således ett hänskjutande från domstol till domstol. Det kan visserligen begäras av en av parterna i målet, men det är den nationella domstolen som fattar beslut om hänskjutande till EU-domstolen.

Artikel 267 i fördraget om EU:s funktionssätt (EUF-fördraget) preciserar att nationella domstolar som dömer i sista instans, det vill säga där besluten inte kan överklagas, är skyldiga att begära ett förhandsavgörande av EU-domstolen, utom om när frågan redan har avgjorts i rättspraxis eller när det framstår som uppenbart hur den aktuella unionsrättsliga regeln ska tolkas.

I gengäld har nationella domstolar som inte dömer i sista instans ingen skyldighet att hämta in förhandsavgörande, även om en av parterna kräver det.

Alla nationella domstolar kan, i alla händelser, begära ett yttrande från EU-domstolen ifall de är osäkra på tolkningen av en europeisk bestämmelse. De måste begära ett förhandsavgörande av EU-domstolen om de är osäkra på giltigheten av en rättsakt som beslutas av unionens institutioner, organ eller byråer.

EU-domstolen uttalar sig endast om sakförhållandena i det förhandsavgörande som begärts av den. Den nationella domstolen behåller alltså sin behörighet i målet.

Av princip måste EU-domstolen besvara den fråga som ställts. Den får inte vägra att svara med motiveringen att svaret inte skulle vara relevant eller lämpligt med avseende på målet vid den nationella domstolen. Den får däremot motsätta sig frågan, om den inte omfattas av dess behörighet.

Förfarande för skyndsam handläggning eller för brådskande mål

EU-domstolen beslutar huruvida dessa förfaranden ska tillämpas, i princip efter en motiverad ansökan av den hänskjutande domstolen.

I enlighet med artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol får ett mål om förhandsavgörande vara föremål för ett förfarande för skyndsam handläggning om målets art och exeptionella omständigheter kräver att det handläggs skyndsamt.

Ett förfarande för brådskande mål tillämpas endast på områden som avser frihet, säkerhet och rättvisa. Det medför framför allt att bara ett begränsat antal parter får yttra sig skriftligen, och det är dessutom möjligt att i ytterst brådskande fall helt utelämna den skriftliga delen av förfarandet vid EU-domstolen.

Vilka verkningar får en begäran om förhandsavgörande för det nationella förfarandet?

En begäran om förhandsavgörande medför att nationella rättegångsförfaranden skjuts upp tills EU-domstolen har fällt ett avgörande.

Förhandsavgörandets allmänna räckvidd

EU-domstolens beslut har rättskraft. Det ska tillämpas inte bara av den nationella domstol som har begärt förhandsavgörandet, utan också av alla nationella domstolar i medlemsländerna.

Om målet om förhandsavgörande gäller en europeisk rättsakts giltighet och rättsakten förklaras ogiltig gäller detta även alla rättsakter som antagits på dess grund. Den behöriga europeiska institutionen måste då anta en ny rättsakt för att åtgärda situationen.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rättegångsregler för domstolen av den 25 september 2012 [EUT L 265, 29.9.2012], ändrade den 18 juni 2013 [EUT L 173, 26.6.2013, s. 65].

Senast ändrat den 15.01.2014

Top