Help Print this page 
Title and reference
EU-förordningen

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Languages and formats available
BG ES CS DA DE ET EL EN FR GA HR IT LV LT HU MT NL PL PT RO SK SL FI SV
HTML html ES html CS html DA html DE html EL html EN html FR html IT html HU html NL html PL html PT html RO html FI html SV
Multilingual display
Text

EU-förordningen

EU-förordningen är en rättsakt som ingår i artikel 288 i fördraget om EU:s funktionssätt (FEUF). Den har allmän giltighet, är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

EU-förordningen ingår i den unilaterala sekundärrätten, dvs. den är ett uttryck uteslutande för EU:s vilja. Den omnämns i artikel 288 i fördraget om EU:s funktionssätt (FEUF), där det anges att en förordning "skall ha allmän giltighet. Den skall till alla delar vara bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat".

En förordning skall ha allmän giltighet

Den riktar sig till abstrakta grupper av personer, inte till identifierbara individer. Därigenom skiljer den sig från beslutet, som också anges i artikel 288 i FEUF.

EU-domstolen har fastställt att förordningen riktar sig till allmänna kategorier av personer men att den dock kan begränsas till kretsar inom kategorier av personer. Det rör sig om en förordning även om det vid publikationen av akten var möjligt att fastställa antalet, eller till och med identiteten hos, rättssubjekten.

En förordning skall till alla delar vara bindande

Förordningen är till alla delar bindande och kan följaktligen inte tillämpas ofullständigt, selektivt eller partiellt. Det rör sig om en rättsakt som är bindande för:

  • institutionerna;
  • medlemsstaterna;
  • de enskilda individer som den riktar sig till.

En förordning är direkt tillämplig i alla medlemsstater

Detta innebär följande:

  • det krävs ingen åtgärd för att införliva den i den nationella rätten;
  • den ger upphov till rättigheter och skyldigheter utan att vara beroende av en nationell genomförandebestämmelse. Detta hindrar dock inte medlemsländerna från att införa genomförandebestämmelser; vilket de för övrigt måste göra om detta visar sig nödvändigt för att respektera lojalitetsplikten definierad i artikel 4 i EU-fördraget (EUF);
  • de kan användas som referens av enskilda vid deras kontakter med andra enskilda, medlemsstaterna eller europeiska organ.

Förordningen är tillämplig i alla medlemsländer från den dagen då den träder i kraft, dvs. 20 dagar efter det att den har offentliggjorts i EU:s officiella tidning. Den har rättslig verkan i alla medlemsländers nationella lagstiftning simultant, automatiskt och enhetligt.

Tillämpningsförordningar

Också de europeiska organen kan införa genomförandebestämmelser. Dessa kallas tillämpningsförordningar. Denna typ av förordning definieras i artiklarna 164 och 178 i FEUF, som rör tillämpningsförordningarna för Europeiska socialfonden och för Europeiska regionala utvecklingsfonden.

Det rör sig om rättsakter vars giltighet beror av "grundförordningen". Medan grundförordningarna innehåller de grundläggande bestämmelserna, innehåller tillämpningsförordningarna de tekniska bestämmelserna.

Senast ändrat den 12.08.2010

Top