Help Print this page 

Summaries of EU Legislation

Title and reference
Europeiska unionens förordningar

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Languages and formats available
Multilingual display
Text

Europeiska unionens förordningar

Förordningar är rättsakter som definieras i artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). De har allmän giltighet, är bindande till alla delar och direkt tillämpliga i alla EU-länder.

SAMMANFATTNING

Förordningar är rättsakter som definieras i artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). De har allmän giltighet, är bindande till alla delar och direkt tillämpliga i alla EU-länder.

När EU bestämde sig för att t.ex. vidta åtgärder för att bättre skydda människors hälsa och miljön mot de risker som kemiska ämnen innebär antog man en förordning om denna fråga.

En förordning är en del av EU:s sekundärrätt. Den antas av de europeiska institutionerna i enlighet med grundfördragen. Målet med en förordning är att garantera att EU-lagstiftning tillämpas på samma sätt i alla EU-länder.

En förordning antas enligt ett lagstiftningsförfarande. Den är en rättsakt som antas av rådet och parlamentet i enlighet med ordinarie eller särskilt lagstiftningsförfarande.

En förordning riktas till abstrakta personkategorier, inte till identifierade personer. Det är detta som skiljer en förordning från beslut, vilket anges i artikel 288 i EUF-fördraget. Den är bindande till alla delar.

En förordning måste efterlevas till fullo av dem som den omfattar. Det är en rättsakt som är bindande för

EU-institutionerna,

EU-länderna,

de enskilda personer som den riktar sig till.

En förordning är direkt tillämplig i alla EU-länder. Detta innebär att den

omedelbart tillämpas som norm i alla EU-länderna, utan att den behöver införlivas i nationell lagstiftning,

skapar rättigheter och skyldigheter för enskilda personer och att de därför kan åberopa den direkt inför nationella domstolar,

kan refereras till av enskilda personer i förhållande till andra enskilda personer, EU-länder eller EU-myndigheter.

Den ska tillämpas i alla EU-länder från och med det datum den träder i kraft (ett datum som fastställs i förordningen eller, om sådant datum inte finns, 20 dagar efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning). Dess rättsliga verkan är bindande i alla nationella lagstiftningar samtidigt, automatiskt och enhetligt.

Delegerade förordningar

I förfarande för delegerade akter (artikel 290 i EUF-fördraget) kan kommissionen anta delegerade förordningar och på så sätt ange eller komplettera vissa uppgifter eller aspekter i en förordning eller i ett EU-direktiv.

Genomförandeförordningar

Genom förfarandet för genomförandeakter (artikel 291 i EUF-fördraget) kan kommissionen tillåtas att anta förordningar för att genomföra lagstiftning som kräver enhetligt genomförande i EU. Kommissionens befogenheter för genomförande måste utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.

De europeiska institutionerna kan även anta genomförandeförordningar för Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden. Den här typen av förordningen definieras i artiklarna 164 och 178 i EUF-fördraget.

De är rättsakter vars giltighet beror på en ”grundförordning”. I grundförordningen fastställs de grundläggande reglerna, medan det i genomförandeförordningen fastställs vissa tekniska bestämmelser.

Mer information finns på sidan om EU-lagstiftning på Europeiska unionens webbplats.

Senast ändrat den 30.08.2015

Top