Ömsesidigt erkännande av straffprocessuella tvångsmedel före rättegång

Kommissionen har tagit flera initiativ i syfte att stärka skyddet för de grundläggande rättigheterna inom det europeiska straffrättsliga området. Syftet med det aktuella förslaget till rambeslut är att tillåta att utländska misstänkta som är medborgare i EU under övervakning återvänder till sitt hemland för att dömas där, i stället för att de i onödan hålls häktade i den medlemsstat där den förmodade överträdelsen har begåtts. Genom detta nya lagstiftningsinstrument, den europeiska övervakningsordern, kan medlemsstaterna ömsesidigt erkänna straffprocessuella tvångsmedel före rättegång.

FÖRSLAG

Förslag av den 29 augusti 2006 till rådets rambeslut om en europeisk övervakningsorder vid förfaranden mellan Europeiska unionens medlemsstater före rättegång [KOM(2006) 468 slutlig - Ej offentliggjord i EUT].

SAMMANFATTNING

Utifrån principen om fri rörlighet för personer inom ett område för frihet, säkerhet och rättvisa föreslår kommissionen att en europeisk övervakningsorder skapas.

Det är fråga om ett rättsligt avgörande som utfärdas av en behörig myndighet i en medlemsstat i syfte att föra tillbaka en misstänkt som inte har hemvist i staten till sin hemviststat, på villkor att han eller hon samtycker till de straffprocessuella tvångsmedlen. Målet är att garantera att rättvisa skipas och i synnerhet att säkerställa att den misstänkte kommer att närvara vid rättegången i den medlemsstat där övervakningsordern utfärdats.

Rambeslutet är en del av programmet om ömsesidigt erkännande i straffrättsliga frågor. Vissa aspekter av ömsesidigt erkännande har tidigare inte behandlats, t.ex. när det rör sig om straffprocessuella tvångsmedel som föregår en rättegång. Kommissionen bedömer att åtgärden skulle beröra cirka 8 000 personer.

Tre aktörer har beaktats i förslaget:

• En utfärdande myndighet, dvs. en domstol, en domare, en undersökningsdomare eller en offentlig åklagare med behörighet enligt nationell rätt att utfärda en europeisk övervakningsorder.
• En verkställande myndighet, dvs. en domstol, en domare, en undersökningsdomare eller en offentlig åklagare med behörighet enligt nationell rätt att utfärda en europeisk övervakningsorder.
• En misstänkt som inte har hemvist i den medlemsstat där beslutet meddelas.

Risken för diskriminerande behandling

De straffprocessuella tvångsmedlen före rättegång har inte harmoniserats på gemenskapsnivå. I dagens läge finns det därför en risk att misstänkta som har hemvist i rättegångsstaten och misstänkta från andra länder behandlas olika. Denna ojämlika behandling av de båda kategorierna av misstänkta (personer med hemvist i landet och utlänningar) anser rådet vara ett hinder för den fria rörligheten för personer i unionen.

Orsaken till frihetsberövandet före rättegång är ofta den att personen saknar sociala band till det land där den står åtalad. De domstolar som meddelar beslutet bedömer att det finns in synnerhet en större fara för att dessa personer flyr, återfaller i brott eller förstör bevis.

Frihetsberövande före rättegång medför stora kostnader inte bara för de misstänkta, utan också för de berörda myndigheterna. Det förvärrar också avsevärt överbeläggningen i fängelserna.

Tillämpningsområde

Förslaget till rambeslut avser tillämpningen av den europeiska övervakningsordern. Syftet är att den misstänkte ska få dra fördel av ett straffprocessuellt tvångsmedel där han eller hon har hemvist, vilket förutsätter ömsesidigt erkännande av straffprocessuella tvångsmedel.

Den misstänkte kan ansöka om att en europeisk övervakningsorder utfärdas, men det är inte en rättighet i sig. Rådet avser inte att ålägga de rättsliga myndigheterna en skyldighet att utfärda en europeisk övervakningsorder utan ger dem bara den möjligheten.

En europeisk övervakningsorder är inte enbart ett alternativ till frihetsberövande före en rättegång. Åtgärden kan också bli aktuell för brott där endast mindre ingripande tvångsmedel än frihetsberövande är tillåtna (t.ex. reseförbud), dvs. då gränsen är lägre än för frihetsberövande före rättegång.

Enligt förslaget kan som sista utväg också ett tvångsmedel tillgripas, som innebär att en misstänkt som vägrar samarbeta kan återsändas till den medlemsstat där rättegången ska äga rum. Detta ska ske inom tre dagar efter att den misstänkte tagits i förvar. Den misstänkte har rätt att bli hörd av den utfärdande myndigheten innan ett sådant beslut meddelas genom en videokonferens mellan de båda berörda medlemsstaterna.

Samråd och konsekvensanalys

Den samrådsprocess som föregick antagandet av ett lagstiftningsinstrument för straffrättsligt samarbete utmynnade i utarbetandet av kommissionens grönbok om ömsesidigt erkännande av icke frihetsberövande straffprocessuella tvångsmedel.

Enligt en konsekvensanalys om mervärdet av ett sådant initiativ skulle detta förfarande innebära att rätten till frihet och presumtionen om att någon är oskyldig utvidgas till att gälla i hela unionen, med åtföljande minskning av kostnaderna för frihetsberövanden.

På grundval av detta samrådsförfarande och särskilt konsekvensutredningen har kommissionen antagit ett förslag till rådsbeslut av den 13 december 2006.

Senast ändrat den 17.07.2007