Help Print this page 
Title and reference
Återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från ett EU-lands territorium

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Languages and formats available
BG ES CS DA DE ET EL EN FR GA HR IT LV LT HU MT NL PL PT RO SK SL FI SV
HTML html ES html CS html DA html DE html EL html EN html FR html IT html HU html NL html PL html PT html RO html FI html SV
Multilingual display
Text

Återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från ett EU-lands territorium

Syftet med direktivet är att garantera att kulturföremål som olagligen förts bort eller exporterats från ett EU-land återlämnas till deras territorium.

RÄTTSAKT

Rådets direktiv 93/7/EEG av den 15 mars 1993 om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium [Se ändringsrättsakter].

SAMMANFATTNING

Direktivet gäller återlämnande av kulturföremål som enligt nationell lagstiftning eller nationella administrativa förfaranden, i enlighet med artikel 36 i Europeiska unionens funktionssätt, klassas som nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde om de

  • tillhör en av de kategorier som anges i bilagan till direktivet,
  • utgör en integrerad del av offentliga samlingar förtecknade hos muséer, arkiv, biblioteks bevarade samlingar eller inventarier i kyrkliga institutioner.

Direktivet ska tillämpas när dessa kulturföremål olagligen har förts bort från ett EU-lands territorium, dvs. i strid med där gällande lagstiftning eller i strid med villkoren i ett beviljat tillstånd för tidsbegränsad utförsel. Följaktligen ska kulturföremålet återlämnas, oberoende av om det har förflyttats inom unionen eller först har exporterats till tredje land och därefter återimporterats till ett annat EU-land.

Direktivet omfattar bara kulturföremål som olagligen förts bort från ett EU-lands territorium från och med den 1 januari 1993.

Varje EU-land utser en eller flera myndigheter (centrala myndigheter) för att handha de funktioner som föreskrivs i direktivet. Kommissionen offentliggör uppdaterade förteckningar över dessa myndigheter i Europeiska unionens officiella tidning.

Administrativt samarbete

De centrala myndigheterna i varje EU-land ska samarbeta och främja informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna i andra EU-länder för att få kulturföremålet återlämnat. De centrala myndigheterna ska särskilt

  • efterforska ett kulturföremål som olagligen har förts bort från ett EU-lands territorium och identifiera innehavaren och/eller mellanhanden ,
  • underrätta EU-länderna då kulturföremål påträffats på det egna territoriet om det kan antas att föremålen olagligen har förts bort från ett annat EU-lands territorium,
  • ge det underrättade EU-landet möjlighet att inom två månader efter underrättelsen fastställa om det rör sig om kulturföremål som omfattas av direktivet,
  • vidta åtgärder för att fysiskt bevara kulturföremålen,
  • förhindra varje handling som syftar till att undvika ett återlämnandeförfarande,
  • uppträda som medlare mellan innehavaren eller mellanhanden och det återkrävande EU-landet .

Talan om återlämnande vid domstol

Rätten att väcka talan om återlämnande är förbehållen EU-länderna. En privatperson som äger ett kulturföremål kan väcka talan mot innehavaren endast i de fall som föreskrivs i allmän rätt.

Talan om återlämnande ska väckas inom ett år från och med det att det återkrävande EU-landet fått vetskap om var föremålet finns och om innehavarens eller mellanhandens identitet. För att ansökan ska godtas ska den åtföljas av

  • en handling som beskriver det begärda föremålet och anger att det är ett kulturföremål i den mening som avses i direktivet,
  • en förklaring från de behöriga myndigheterna i det återkrävande EU-landet att kulturföremålet olagligen förts bort från dess territorium.

Talan om återlämnande kan i alla händelser inte väckas mer än 30 år efter det att föremålet olagligen förts bort från det återkrävande EU-landets territorium, utom när det gäller föremål som utgör en del av offentliga samlingar eller kyrkliga föremål, avseende vilka tidsgränsen för talerätten regleras av nationell lagstiftning eller bilaterala överenskommelser mellan EU-länderna.

Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av de civil- och straffrättsliga åtgärder som kan vidtas enligt EU-ländernas nationella lagstiftning av det återkrävande EU-landet eller ägaren av kulturföremålet.

Finansiella aspekter

I fall av återlämnande har innehavaren rätt till skälig ersättning, på villkor att domstolen är övertygad om att han/hon visat vederbörlig omsorg och uppmärksamhet vid anskaffandet. Ersättningen ska betalas av det återkrävande EU-landet, som i sin tur kan kräva betalning av de personer som är ansvariga för det olagliga bortförandet av kulturföremålet. Efter återlämnandet ska äganderätten till kulturföremålet avgöras enligt det återkrävande EU-landets lag.

Genomförande

Kommittén för export och återlämnande av kulturföremål (tidigare känd som den rådgivande kommittén för kulturföremål) biträder kommissionen genom att undersöka varje fråga om tillämpningen av bilagan till detta direktiv.

EU-länderna ska vart tredje år lämna en rapport om tillämpningen av detta direktiv till kommissionen. Baserat på denna ska kommissionen därefter rapportera till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt

Dag för ikraftträdande - Datum då rättsakten upphör att gälla

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Direktiv 93/7/EEG

27.3.1993

15.12.1993 (15.3.1994 för Belgien, Tyskland och Nederländerna)

EUT L 74, 27.3.1993.

Ändringsrättsakt(er)

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Direktiv 96/100/EG

21.3.1997

1.9.1997

EGT L 60, 1.3.1997

Direktiv 2001/38/EG

30.7.2001

31.12.2001

EGT L 187, 10.7.2001

Successiva ändringar och korrigeringar av direktiv 93/7/EEG har införlivats i grundtexten. Denna konsoliderade versionen är endast som referens.

ÄNDRING AV BILAGOR

Kategorier som föremål som klassats som nationalskatter måste tillhöra för att vara godkända för återlämnande:

Direktiv 96/100/EG [EUT L 60 of 1.3.1997];

Direktiv 2001/38/EG [EUT L 187 of 10.7.2001].

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rådets resolution av den 21 januari 2002 om kommissionens rapport om tillämpningen av förordning (EEG) nr 3911/92 om export av kulturföremål och av direktiv 93/7/EEG om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium [EGT C 32, 5.2.2002].

Rådet noterar de initiativ som kommissionen tagit, uppmanar EU-länderna att samarbeta närmare sinsemellan och med kommissionen och uppmanar kommissionen att föra de påbörjade initiativen vidare och lägga särskild vikt vid att förordningen i fråga tillämpas fullt ut när kandidatländerna ansluter sig till EU.

Rapporter

Rapport från kommissionen av den 30 maj 2013 till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Fjärde rapporten om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium [ COM(2013) 310 slutlig – ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning].Denna rapport omfattar tillämpningen av direktivet under perioden 2008–2011.

De vanligaste handlingarna av administrativt samarbete som genomförs av nationella myndigheter rör sökandet efter kulturföremål som olagligen har förts bort från en medlemsstats territorium, eller meddelande om att ett sådant föremål har påträffats. Flera medlemsstater påpekar direktivets begränsningar när det gäller att få tillbaka föremålen, vilket främst beror på de ekonomiska gränsvärdena för vissa nationella skatter och tidsfristen på ett år för att väcka talan om återlämnande. De betonar också svårigheterna att få tillbaka arkeologiska föremål från olagliga utgrävningar p.g.a. att det är svårt att bevisa varifrån föremålet kommer och/eller när det fördes ut olagligen Bulgarien och Italien). I de nationella rapporterna framhålls vikten av ett gott samarbete och informationsutbyte mellan alla berörda myndigheter på området och särskilt mellan de centrala myndigheter som ansvarar för direktivet.

Kommissionen konstaterar att processen med att översynen av direktiv 93/7/EEG påbörjades 2009, den offentliga rådfrågningen avslutades i mars 2012, och att den även ska utvärdera hur genomförandet av direktivet kan förbättras.

Rapport från kommissionen av den 30 juli 2009 till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén - Tredje rapporten om tillämpningen av rådets direktiv 93/7/EEG om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium [ KOM(2009) 408 slutlig – ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning].

Denna rapport är en granskning av EU-ländernas tillämpning av direktivet under perioden 2004-07. I allmänhet uppfattas direktivet som ett användbart redskap för återlämning av olagligt bortförda kulturföremål och skydd av det kulturella arvet. EU-länderna erkänner dess avskräckande inverkan på olagligt bortförande av kulturföremål, men de finner att direktivet i sig inte är tillräckligt för att bekämpa den illegala handeln med kulturella varor.

Under referensperioden tillämpades direktivet inte ofta för administrativt samarbete eller för återlämningsförfaranden. Detta beror främst på den administrativa komplexiteten och kostnaden för att tillämpa direktivet, dess begränsade omfattning och den korta tidsperiod som medges för att inleda återlämningsförfaranden och tolka de relaterade begreppen.

EU-länderna använde sig av administrativt samarbete för att söka efter kulturföremål och upplysa om när de upptäckts inom ett annat EU-lands territorium. Till följd av detta utfördes 148 vänskapliga återlämningar av kulturföremål. Åtta rättsprocesser inleddes för återlämning av föremål.

Även om det administrativa samarbetet inom och mellan EU-länderna har förbättrats, finns det behov av att ytterligare stärka samarbetet mellan myndigheterna på nationell och europeisk nivå. I detta syfte kommer kommissionen att uppdatera de befintliga riktlinjerna och offentliggöra listor över de ansvariga nationella myndigheterna. Dessutom föreslår EU-länderna ändringar av direktivet för att förbättra dess verkan. Dit hör att öka tidsgränsen för att inleda återlämningsförfaranden från ett till tre år, se över omfattningen av direktivet och utöka dess bilaga så att den innefattar nya varukategorier, eller ändra den finansiella gränsen eller rapporteringsfrekvensen.

Kommissionen kommer att föreslå upprättande av en ad hoc-arbetsgrupp inom kommittén för export och återlämnande av kulturföremål, för att identifiera problem i samband med att direktivet tillämpas och föreslå lösningar som är godtagbara för alla EU-länder, i syfte att eventuellt ändra direktivet.

Rapport från kommissionen till rådet, Europaparlamentet samt Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 21 december 2005 – Den andra rapporten om tillämpningen av rådets direktiv 93/7/EEG om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium [ KOM (2005) 675 slutlig – Ej offentliggjort i EUT].

Rapporten handlar om direktivets tillämpning 1999–2003. Det framgår att direktivet har tillämpats bara i några fall. EU-länderna har redovisat fem återlämnanden där man gjort upp i godo och tre ärenden om begäran om återlämnande genom domstolsförfarande. Dessa låga siffror tyder på att samarbetet och informationsutbytet mellan EU-ländernas centrala myndigheter inte fungerar som det ska. För att komma till rätta med detta planerar kommissionen att kontrollera tillämpningen av de riktlinjer som antagits av rådgivande kommittén för kulturföremål för att förbättra det administrativa samarbetet.

EU-länderna anser att tiden på ett år för att väcka talan om återlämnande inte räcker till. Med förbehåll för samrådet inom rådgivande kommittén för kulturföremål föreslår kommissionen att den tiden förlängs till tre år.

Beträffande de ekonomiska gränsvärden för kulturföremål som avses i direktiv 93/7/EG visar rapporten att det råder delade meningar mellan EU-länderna om de bör höjas eller sänkas. Kommissionen planerar därför ingen ändring av gränsvärden.

Med tanke på att direktiv 93/7/EG sällan tillämpas föreslår kommissionen att man ska stryka kravet på att en rapport ska utarbetas vart tredje år. Rådgivande kommittén för kulturföremål ska uttala sig i frågan.

Rapport från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 25 maj 2000 om tillämpningen av rådets förordning (EEG) nr 3911/92 om export av kulturföremål och av rådets direktiv 93/7/EEG om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium [ KOM(2000) 325 slutlig – Ej offentliggjort i EUT].

I denna rapport sägs att de ovannämnda åtgärderna har gjort EU-länderna och aktörerna i den internationella handeln medvetna om behovet av ett bättre skydd för kulturföremål på europeisk nivå. Däremot konstaterar kommissionen att förordningens och direktivets konkreta effekter när det gäller att minska den olagliga handeln med kulturföremål har varit marginella. I rapporten betonas att en strukturering av det administrativa samarbetet och informationsutbytet mellan de berörda myndigheterna skulle kunna förbättra resultaten av tillämpningen av direktivet och förordningen.

Rapporten innehåller en förteckning över de tullkontor som är bemyndigade att handlägga formaliteter i samband med export av kulturföremål, en förteckning över de myndigheter som har befogenhet att utfärda exportlicens för kulturföremål och en förteckning över de centraladministrationer som är behöriga att handha de funktioner som föreskrivs i direktiv 93/7/EEG.

Förslag

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium [COM(2013)311 slutlig - – Ej offentliggjort i EUT]

Med anledning av slutsatserna i rapporterna ovan och den offentliga rådfrågningen är syftet med förslaget att omarbeta direktiv 93/7/EEG och att stärka EU-rätten på detta område.

Europeiska kommissionen föreslår att de ska bli möjligt för medlemsstaterna att återfå kulturföremål som anses vara nationella skatter som olagligen har bortförts från deras territorium från och med den 1 januari 1993. I detta syfte bör omfattningen av definitionen av kulturföremål utvidgas till att gälla alla föremål som klassificeras som nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde i linje med lagarna i EU-länder.

Det skulle även

  • utvidga tidsfristen på ett år för att väcka talan om återlämnande;
  • utnyttja EU informationssystem för den inre marknaden för att underlätta samarbetet och utbytet mellan ländernas myndigheter, och
  • placera bevisbördan på innehavaren (om kompensation begärs).

Ytterliga information: http://ec.europa.eu/enterprise/policies/single-market-goods/internal-market-for-products/cultural-goods/#h2-2

Senast ändrat den 02.01.2014

Top