EU:s system för ömsesidigt erkännande – fängelsedomar och överförande av fångar

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Beslut 2008/909/RIF – om tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen

SAMMANFATTNING

Syftet med detta rambeslut är att utöka tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande, där EU-länderna godtar att erkänna varandras lagar eller beslut, till brottmålsdomar avseende fängelse.

VILKET SYFTE HAR RAMBESLUTET?

Det beskriver hur EU-länderna erkänner och verkställer varandras domar i straffrättsliga frågor. Syftet är att hjälpa dömda personer att bättre återintegreras i samhället.

Genom rambeslutet kan ett EU-land verkställa en fängelsedom som ålagts av ett annat EU-land, mot en person som uppehåller sig på landets territorium.

Det inrättas ett system för överförande av dömda fångar tillbaka till det EU-land där de är medborgare (eller normalt är bosatta) eller till ett annat EU-land som de har starka band till, så att de avtjänar sitt fängelsestraff där.

VIKTIGA PUNKTER

Förfarandet bygger på följande principer:

• En dom med ett intyg överförs direkt av den behöriga myndigheten i det utfärdande landet till det land som verkställer domen.
• Överförandet görs förutsatt att den dömda personen ger sitt samtycke, men kan utföras utan detta samtycke under vissa angivna omständigheter. I samtliga fall ska den dömda personen ha möjlighet att ge sin åsikt, om han eller hon fortfarande befinner sig i landet där domen utfärdades.
• Det verkställande landet måste utan dröjsmål vidta åtgärder för att verkställa påföljden. Om en påföljd anpassas, måste den i så hög grad som möjligt motsvara den ursprungliga påföljden och får aldrig vara strängare än denna.
• Verkställandet av en påföljd styrs av lagen i det verkställande landet, liksom även skälen till förtida eller villkorlig frigivning (när personen måste respektera villkor som att t.ex. inte bege sig till ett visst område).
• I beslutet framläggs en lista över allvarliga brott som är straffbara med minst tre års fängelse i det utfärdande landet, som domar erkänns och verkställs för, och för vilka det inte finns något behov av att undersöka dubbel straffbarhet (dvs. när ett brott föreligger enligt lagen i både det utfärdande och det verkställande landet).
• Det verkställande landet måste i de flesta fall bestämma, inom 90 dagar från att domen och intyget tagits emot, ifall det ska erkänna domen och ålägga påföljden. Beslutet innehåller en begränsad lista över skäl som ett land kan använda som grund för att vägra erkänna en dom och verkställa en påföljd.

I kommissionens rapport från 2014 om införandet av rambesluten 2008/909/RIF, 2008/947/RIF och 2009/829/RIF noteras att införandet av dessa tre rättsakter, trots de insatser som gjorts av vissa EU-länder, är otillfredsställande. I rapporten uppmanas de EU-länder som inte redan har infört besluten att snarast göra det.

VILKEN PERIOD GÄLLER RAMBESLUTET FÖR?

Det trädde i kraft den 5 december 2008. EU-länderna måste införliva det i sin nationella lagstiftning senast den 5 december 2011.

BAKGRUND

Varje år åtalas eller döms flera tusen EU-medborgare för påstådda straffbara gärningar i ett annat EU-land än sitt eget. Ömsesidigt erkännande av rättsliga beslut är hörnstenen för det rättsliga samarbetet i straffrättsliga frågor inom EU.

RÄTTSAKT

Rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (EUT L 327, 5.12.2008, s. 27–46)

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rådets rambeslut 2008/947/RIF av den 27 november 2008 om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder (EUT L 337, 16.12.2008, s. 102–122)

Rådets rambeslut 2009/829/RIF av den 23 oktober 2009 om tillämpning mellan Europeiska unionens medlemsstater av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om övervakningsåtgärder som ett alternativ till tillfälligt frihetsberövande (EUT L 294, 11.11.2009, s. 20–40)

Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om medlemsstaternas genomförande av rambesluten 2008/909/RIF, 2008/947/RIF och 2009/829/RIF om ömsesidigt erkännande av domar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder, om övervakningsbeslut och alternativa påföljder samt om övervakningsåtgärder som ett alternativ till tillfälligt frihetsberövande (COM(2014) 57final, 5.2.2014)

Kommissionens arbetsdokument – tabellerna ”Lägesrapport” och ”Förklaringar” som bifogas dokumentet: rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om medlemsstaternas genomförande av rambesluten 2008/909/RIF, 2008/947/RIF och 2009/829/RIF om ömsesidigt erkännande av domar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder, om övervakningsbeslut och alternativa påföljder samt om övervakningsåtgärder som ett alternativ till tillfälligt frihetsberövande – bilaga till rapporten (SWD(2014) 34 final, 5.2.2014)

Kommissionens beslut 2014/858/EU av den 1 december 2014 om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anmälan om landets önskan att delta i unionsakter på området för polissamarbete och straffrättsligt samarbete som antagits före Lissabonfördragets ikraftträdande och som inte ingår i Schengenregelverket (EUT L 345, 1.12.2014, s. 6–9)

Senast ändrat 17.10.2015