Help Print this page 
Title and reference
Transmissibel spongiform encefalopati (TSE)

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Languages and formats available
BG ES CS DA DE ET EL EN FR GA HR IT LV LT HU MT NL PL PT RO SK SL FI SV
HTML html ES html CS html DA html DE html EL html EN html FR html IT html HU html NL html PL html PT html RO html FI html SV
Multilingual display
Text

Transmissibel spongiform encefalopati (TSE)

Europeiska unionen (EU) fastställer regler för förebyggande, kontroll och utrotning av transmissibel spongiform encefalopati. Målet är att undvika en ny livsmedelskris som de som inträffade under 90-talet och att säkerställa bättre folkhälsa och högre livsmedelssäkerhet.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati [Se ändringsrättsakter].

SAMMANFATTNING

Sedan början av 80-talet har flera olika typer av transmissibel spongiform encefalopati (TSE) konstaterats oberoende av varandra hos människor (Creutzfeldt-Jakobs sjukdom och dess varianter) och djur (bovin spongiform encefalopati eller BSE).

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Denna förordning fastställer bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av transmissibel spongiform encefalopati hos djur. Den ska tillämpas på framställning och avyttring, samt i vissa fall export, av levande djur och animaliska produkter.

Förordningen gäller inte:

  • kosmetiska produkter, medicinska produkter, råvaror eller andra animaliska produkter som används vid framställningen av kosmetiska och medicinska produkter;
  • råvaror eller andra animaliska produkter som inte används vid tillverkning av livsmedel, foder eller gödningsmedel;
  • animaliska produkter som är avsedda för utställning, undervisning, forskning, specialstudier eller analyser, förutsatt att de inte slutligen konsumeras eller används av människor eller djur;
  • levande djur som används vid eller är avsedda för forskning.

FASTSTÄLLANDE AV BSE-STATUS

Kommissionen upprättar en förteckning där medlemsländer, länder utanför EU och regioner i dessa länder klassificeras utifrån BSE-risken. EU:s system för klassificering av länder enligt riskkategorier liknar det system som inrättats av Internationella byrån för epizootiska sjukdomar.

Det finns tre nivåer för att dela upp länderna och regionerna efter BSE-status:

  • nivå 1: Länder eller regioner med obetydlig BSE-risk;
  • nivå 2: Länder eller regioner med kontrollerad BSE-risk;
  • nivå 3: Länder eller regioner med en icke-fastställd BSE-risk.

FÖREBYGGANDE AV TSE

Övervakningssystem

Varje medlemsland ska genomföra ett årligt övervakningsprogram för BSE och skrapie (redogörelse för övervakningssystemet i bilaga III) som även ska omfatta ett program för screening med hjälp av snabbtest. Förutom obligatorisk undersökning av alla djur som uppvisar tecken på TSE även snabbtester på ett stort antal döda djur (främst nötkreatur, får och getter), inbegripet (men inte begränsat till) när dessa är ämnade för direkt konsumtion.

Senast den 31 mars varje år ska medlemsländerna förelägga kommissionen en rapport som ska innehålla uppgifter om antalet misstänkta fall per djurart för vilka restriktioner för förflyttning införts. Inom tre månader efter det att kommissionen mottagit rapporterna ska den lägga fram en konsoliderad rapport om den epidemiologiska situationen i unionen.

Medlemsländerna ska dessutom underrätta kommissionen och övriga medlemsländer om uppkomst av andra fall av TSE på sitt område.

Bilaga III ändrades 2013, precis som de andra bilagorna till förordningen, i syfte att återspegla nya vetenskapliga rön om TSE och försöka tydliggöra ett alltför komplext förfarande.

Förbud avseende foder

I förordningen förbjuds utfodring av idisslare med animaliskt protein eller med foder som innehåller sådant protein. Vid utfodring av djur inom animalieproduktion med undantag för pälsbärande rovdjur är användning av bearbetat animaliskt protein, gelatin från idisslare, blodprodukter, hydrolyserat protein, dikalcium- och trikalciumfosfat av animaliskt ursprung förbjuden.

Bilaga IV till förordningen, ändrad 2013, fastställer villkoren för när särskilt animaliskt protein får användas vid utfordring av icke-idisslare, idisslare och fisk.

Från och med den 1 november 2003 överför medlemsländerna till övriga medlemsländer och till kommissionen den uppdaterade förteckningen över de slakterier som EU godkänt och där idisslare inte slaktas. De överför likaledes en förteckning över de anläggningar som godkänts för att producera djurfoder och de proteiner som tidigare beskrivits i detalj.

Export till ett land utanför EU av bearbetat animaliskt protein som erhållits från idisslare och av produkter som innehåller sådant protein bör vara förenlig med Europeiska unionens gällande lagstiftning. Destinationslandet utanför EU förbinder sig på förhand och skriftligen att vid användning eller vidareexport av produkterna beakta dessas avsedda slutanvändning. Det medlemsland som godkänner vidareexporten underrättar övriga medlemsländer och kommissionen om detta.

Specificerat riskmaterial

Medlemsstater som uppvisar en obetydlig BSE-risk ska även i fortsättningen omfattas av skyldigheten att dra tillbaka specificerat riskmaterial.

När det gäller medlemsstater eller områden som uppvisar en kontrollerad eller obestämd BSE-risk, ben från nötkreatur, får och getter används inte för framställning av mekaniskt urbenat kött. Kött från huvud och kotpelare av nötkreatur som är äldre än 30 månader liksom tunga från nötkreatur av alla åldrar omhändertas enligt särskilda metoder.

Det specificerade riskmaterialet avlägsnas i slakterier och styckningsanläggningar när det gäller kotpelaren i nötkreatur och i förekommande fall i de godkända anläggningar som omnämns i förordning (EG) nr 1069/2009 om animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel. Efter avlägsnandet ska det specificerade riskmaterialet och härledda produkter infärgas eller märkas med en markör. De används eller destrueras i enlighet med förordning (EG) nr 1069/2009. Medlemsländerna ska genomföra täta officiella kontroller för att försäkra sig om att bestämmelserna tillämpas och för att se till att det vidtas åtgärder för att undvika kontaminering inom hela produktionskedjan.

Utbildningsprogram

Medlemsländerna ska se till att personalen vid den behöriga myndigheten, vid de diagnostiska laboratorierna och vid utbildningsanstalterna för lantbruk och veterinärmedicin samt officiella veterinärer, slakteripersonal och uppfödare får utbildning när det gäller kliniska tecken och epidemiologi för TSE. EU får bevilja ekonomiskt bidrag till detta.

KONTROLL OCH UTROTNING AV TSE

Åtgärder då djur misstänks vara infekterade med TSE

Om inte annat föreskrivs i EU:s bestämmelser om anmälan av sjukdomar ska medlemsländerna se till att alla djur som misstänks vara smittade med TSE anmäls till de behöriga myndigheterna. De ska regelbundet informera övriga medlemsländer och kommissionen om anmälda fall.

Varje djur som misstänks vara smittat med TSE åläggs officiella restriktioner vid förflyttning i avvaktan på resultaten av den kliniska och epidemiologiska undersökningen eller avlivas för laboratorieundersökning under officiell övervakning. Alla övriga idisslare i anläggningen omfattas också av de officiella restriktionerna vid förflyttning i avvaktan på resultat.

Om det förefaller som om det smittade djuret kan ha exponerats för TSE i ett annat jordbruksföretag än den där misstanke om BSE-smitta uppstod, får den behöriga myndigheten besluta att endast det djur som misstänks vara BSE-smittat åläggs restriktioner vid förflyttning och att andra företag hålls under övervakning.

Åtgärder vid bekräftelse av TSE

Om ett TSE-fall har bekräftats officiellt ska följande åtgärder vidtas:

  • inledande av en undersökning för att identifiera sjukdomens möjliga ursprung samt om samtliga djur och härledda produkter kan vara smittade;
  • vid konstaterat fall av BSE hos ett nötkreatur, avlivande och fullständig destruktion av de individer av kreatursarten som identifierats som riskdjur i undersökningen (särskilt djur som tillhör samma kohort vid uppfödning eller utfodring som det sjuka djuret). vid konstaterat fall av BSE hos ett får eller en get, avlivande eller fullständig destruktion av alla identifierade individer i besättningen av får och getter;
  • vid konstaterat fall av BSE hos ett får eller en get, avlivande eller fullständig destruktion av alla identifierade individer i besättningen av får och getter;
  • vid konstaterat fall av TSE hos ett får eller en get, när BSE är uteslutet, avlivande eller fullständig destruktion av alla identifierade individer i besättningen av får och getter eller, och endast om det gäller får, avlivande och selektiv destruktion av individer som uppvisar en BSE-känslig genotyp. Om det smittade djuret kommer från ett annat jordbruksföretag får medlemsstaten besluta att tillämpa utrotningsåtgärder i ursprungsföretaget utöver eller i stället för i det företag där smittan konstaterats.

I avvaktan på resultatet av undersökningen ska den anläggning där förekomsten av infektionen bekräftades ställas under officiell övervakning och all förflyttning från eller till anläggningen av djur som riskerar att ha smittats med TSE (och av animaliska produkter) ska godkännas av den behöriga myndigheten. Denna åtgärd garanterar att djurens (och de härledda produkternas) förflyttningar kan identifieras och spåras effektivt. Om det påvisas att den anläggning där TSE bekräftades inte är den anläggning där djuret exponerades för TSE-smittämne, får myndigheten ställa flera anläggningar under övervakning, förutom den anläggning där djuret exponerades.

Undantag från dessa allmänna regler kan emellertid medges och deras tillämpningsområde har ändrats med tiden för att återspegla nya vetenskapliga rön om TSE.

Ägarna ska utan dröjsmål ersättas för förlusten av djur eller animaliska produkter.

Medlemsländerna ska utarbeta riktlinjer i vilka anges nationella åtgärder som ska genomföras samt behörigheter och ansvarsområden om förekomst av TSE konstateras.

AVYTTRING, IMPORT OCH EXPORT

Levande djur, deras sperma, embryon och ägg

Vid import, avyttring och export som godkänts ska levande djur, deras embryon och ägg åtföljas av lämpliga hälsointyg. När det gäller får och getter skall dessa intyg styrka att de kommer från jordbruksföretag där inga fall av skrapie någonsin konstaterats eller när det gäller får att de har en TSE-resistent genotyp.

Det är förbjudet att avyttra den senast födda avkomman till nötkreatur, får och getter av honkön som är TSE-smittade, och som föddes åren innan de första kliniska tecknen på sjukdomen uppträdde.

Avyttring och import av animaliska produkter

Förordningen föreskriver en hög säkerhetsnivå i fråga om BSE. Enligt förordningen gäller samma bestämmelser för import av nötkött till EU som inom EU, med undantag för tredjeländer som uppvisar en obetydlig BSE-risk. Det är t.ex. förbjudet att importera specificerat riskmaterial eller köttprodukter som innehåller specificerat riskmaterial från länder utanför EU med en kontrollerad BSE-risk. Berörda länder utanför EU bör alltså se till att de slaktmetoder som används uppfyller EU-kraven.

Bestämmelserna gäller även för en rad produkter av nötkreatur, får och getter som kommer från länder utanför EU.

Skyddsåtgärder

I förordningen föreskrivs skyddsåtgärder som kan vidtas vid handeln inom EU och med länder utanför EU. Åtgärderna har huvudsakligen hämtats från gällande direktiv på området (bl.a. direktiven 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG och 97/78/EG). Om det importerande medlemslandet t.ex. vid officiella kontroller konstaterar att det förekommer en sjukdom som utgör ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa, kan de behöriga myndigheterna vidta strängare åtgärder, däribland karantän för de berörda djuren. Kommissionen kan också vidta sådana åtgärder.

Referenslaboratorier, provtagning, undersökningar och kontroller

För att säkerställa den vetenskapliga analysens enhetlighet och resultatens tillförlitlighet ska referenslaboratorier inrättas i medlemsländerna och på EU-nivå. Vid behov kan experter från kommissionen kontrollera att dessa fungerar väl.

De nationella referenslaboratorierna ansvarar i första hand för kontrollen av de regionala laboratoriernas diagnosmetoder och samordningen inom medlemslandet. De samarbetar med EU:s referenslaboratorium.

Om det inte finns något nationellt referenslaboratorium i ett medlemsland ska detta kunna använda ett av EU:s referenslaboratorier eller något av de andra medlemsländernas.

EU:s referenslaboratorium samordnar tillsammans med kommissionen diagnosmetoderna för BSE i medlemsländerna och deltar i arbetet med att identifiera utbrott av TSE. Laboratoriet främjar utbildning av vetenskapliga experter för att harmonisera diagnosmetoderna inom EU.

Analys och provtagning ska ske enligt standarderna i den handbok som Världsorganisationen för djurens hälsa utarbetat. Dessa gäller bl.a. för rutiner vid misstänkta fall och för det årliga övervakningsprogrammet.

Institutionella bestämmelser

Kommissionen ska biträdas av ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa och av de berörda vetenskapliga styrkommittéerna när det gäller åtgärder som kan påverka folkhälsan.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsländerna

Europeiska unionens officiella tidning

Förordning (EG) nr 999/2001

1.7.2001

-

EGT L 147, 31.5.2001

Ändringsrättsakt(er)

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Förordning (EG) nr 1128/2003

18.7.2003

-

EUT L 160, 23.6.2005

Förordning (EG) nr 932/2005

1.7.2005

-

EUT L 163, 23.6.2005

Förordning (EG) nr 1923/2006

19.1.2007

-

EUT L 404, 30.12.2006

Förordning (EG) nr 220/2009

20.4.2009

-

EUT L 87, 31.3.2009

Förordning (EU) nr 956/2010

12.11.2012

-

EUT L 279, 23.10.2010

Förordning (EU) nr 189/2011

18.3.2011

-

EUT L 53, 26.2.2011

Förordning (EU) nr 56/2013

13.2.2013

-

EUT L 21, 24.1.2013

Förordning (EU) nr 630/2013

19.7.2013

-

EUT L 179, 29.6.2013

De ändringar och korrigeringar som föranletts av förordning (EG) nr 999/2001 har införlivats i grundtexterna. Den konsoliderade versionen är endast av dokumentärt värde.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Kommissionens beslut 2002/1003/EG av den 18 december 2002 om fastställande av minimikrav för en undersökning av prionproteingenotyper hos fårraser [EGT L 349, 24.12.2002].

Senast den 1 juli 2003 ska alla medlemsländer avsluta en undersökning av prionproteinets genotyp hos var och en av sina inhemska fårraser eller hos de fårraser som utgör en stor population i landet. Medlemsländerna ska lämna en rapport till kommissionen senast den 1 oktober 2003.

Meddelande från kommissionen av den 15 juli 2005 TSE färdplan [COM(2005)0322 ] [Ej offentliggjort i EUT].

Kommissionens beslut 2007/453/EG av den 29 juni 2007 om fastställande av BSE-statusen i medlemsstaterna eller tredjeländer eller regioner i dessa utifrån deras BSE-risk [EUT L 172, 30.6.2007].

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet av den 16 juli 2010 TSE-färdplan 2 – Ett strategidokument om transmissibel spongiform encefalopati 2010–2015 [KOM(2010) 384 slutlig – Ej offentliggjort i EUT].

De flesta åtgärderna på kort och medellång sikt i den första TSE-färdplanen har genomförts och den positiva utveckling som konstaterades redan 2005 i fråga om BSE-epidemin har fortsatt sedan dess. Målet för de kommande åren är att fortsätta översynen av åtgärderna, samtidigt som en hög livsmedelssäkerhetsnivå säkerställs. Bestämmelserna om TSE ändras och kommer även fortsättningsvis att ändras enligt ett stegvis tillvägagångssätt som bygger på en solid vetenskaplig grund. EU är på upploppet när det gäller att utrota BSE i sin nötkreaturspopulation. Man bör dock förbli vaksam och fortsätta att övervaka situationen för det fall att BSE skulle dyka upp igen eller ett nytt TSE-smittämne dyker upp hos nötkreatur. Denna översyn bör främst bygga på vetenskapliga belägg och tekniska frågor i samband med kontroll och tillämpning av de nya åtgärderna.

Senast ändrat den 10.04.2014

Top