Help Print this page 
Title and reference
Industriella utsläpp - EUR-Lex

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Languages and formats available
BG ES CS DA DE ET EL EN FR GA HR IT LV LT HU MT NL PL PT RO SK SL FI SV
HTML html ES html CS html DA html DE html EL html EN html FR html IT html HU html NL html PL html PT html RO html FI html SV
Multilingual display
Text

Industriella utsläpp - EUR-Lex

Europeiska unionen (EU) definierar de skyldigheter som ska respekteras av industriell verksamhet med stor förmåga att förorena. Den inrättar ett tillståndsförfarande och fastställer krav, särskilt om avfall. Målet är att undvika eller minimera förorenande utsläpp i luften, vattnet och marken, liksom avfall från industriell verksamhet och jordbruk, med målet att nå en hög skyddsnivå för miljön och hälsan.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar).

SAMMANFATTNING

Direktivet samlar direktiv 2008/1/EG (IPPC-direktivet) och sex andra direktiv i ett enda direktiv om industriella utsläpp.

Berörd verksamhet

Direktivet täcker industriell verksamhet med stor föroreningsförmåga, som i bilaga I till direktivet (industrier inom energisektorn, produktion och omvandling av metaller, mineralindustri, kemisk industri, avfallshantering, djuruppfödning osv.).

Direktivet innehåller särskilda bestämmelser för följande anläggningar:

  • förbränningsanläggningar (≥ 50 MW),
  • anläggningar för förbränning eller samförbränning av avfall,
  • vissa anläggningar och verksamheter som använder organiska lösningsmedel,
  • anläggningar som producerar titanoxid.

Direktivet gäller inte forsknings- och utvecklingsverksamhet, och inte heller utprovning av nya produkter och processer.

Miljökrav

Alla industriella anläggningar som utför aktiviteter som räknas upp i bilaga I till direktivet ska respektera vissa grundläggande skyldigheter:

  • vidta åtgärder mot föroreningar,
  • tillämpa bästa tillgängliga teknik,
  • inte orsaka betydande föroreningar,
  • begränsa, återvinna eller bortskaffa avfallet på det sätt som ger minst föroreningar,
  • maximera energieffektiviteten,
  • förebygga olyckor och minska deras påverkan,
  • återställa platsen till sitt ursprungliga tillstånd då verksamheten avslutats.

Tillämpning av bästa tillgängliga teknik

Industrianläggningar ska använda bästa och mest effektiva tillgängliga teknik för att uppnå en allmän miljöskyddsnivå i sin helhet. Tekniken ska utvecklas i sådan utsträckning att den kan tillämpas inom den berörda industribranschen på ett ekonomiskt och tekniskt genomförbart sätt. Europakommissionen ska anta slutsatser om bästa tillgängliga tekniker som innehåller utsläppsnivåer som hänger samman med denna. Dessa slutsatser utgör en referens vid fastställandet av tillståndsvillkoren.

Tillståndsvillkor

Tillståndet ska föreskriva nödvändiga åtgärder för att säkerställa att verksamhetsutövaren följer miljökvalitetsstandarderna. Dessa åtgärder innefattar åtminstone:

  • gränsvärden för utsläpp för föroreningar,
  • föreskrifter som säkerställer skydd av mark, vatten och luft,
  • åtgärder för kontroll och hantering av avfall,
  • krav om mätmetod, mätfrekvens, provtagningsfrekvens och utvärdering,
  • en skyldighet att informera den behöriga myndigheten, minst en gång om året, om resultaten av kontrollerna,
  • krav om underhåll och övervakning av mark och grundvatten,
  • åtgärder som rör andra förhållanden än normala driftsförhållanden (läckor, störningar i driften, tillfälliga avbrott osv.),
  • bestämmelser som syftar till att minimera långväga eller gränsöverskridande föroreningar,
  • villkor för bedömning av efterlevnaden av gränsvärdena av utsläpp.

Särskilda bestämmelser

Särskilda bestämmelser gäller för förbränningsanläggningar, anläggningar för avfallsförbränning och samförbränning, anläggningar som använder organiska lösningsmedel och anläggningar som producerar titanoxid.

Gränsvärdena för de stora förbränningsanläggningarna definieras i bilaga V till direktivet och är i allmänhet strängare än de i direktiv 2001/80/EG. En viss flexibilitet (nationell övergångsplan, undantag under en begränsad tid) införs för anläggningar som är i bruk.

För andra aktiviteter, för vilka de särskilda bestämmelserna gäller, har direktivets bestämmelser huvudsakligen behållits.

Miljötillsyn

Medlemsstaterna ska inrätta ett system för miljötillsyn av de berörda anläggningarna. Alla anläggningar ska omfattas av en plan för miljötillsyn. Denna plan ska regelbundet ses över och uppdateras.

Baserat på tillsynsplanerna, ska den behöriga myndigheten regelbundet inrätta rutinprogram för miljötillsyn, inklusive hur ofta tillsyn på plats sker på de olika typerna av anläggning. Tiden mellan två besök på en anläggning ska grunda sig på en systematisk utvärdering av miljöriskerna som de berörda anläggningarna utgör. Den får inte vara längre än ett år för de anläggningar som visar högst risk och tre år för de anläggningar som visar lägst risk.

Upphävande

Direktiv 2010/75/EU ersätter definitivt

från och med den 7 januari 2014:

från och med den 1 januari 2016:

  • direktiv 2001/80/EG om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar.

Hänvisningar

Rättsakt

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Direktiv 2010/75/EU

6.1.2011

7.1.2013

EUT L 334, 17.12.2010

ANKNYTANDE RÄTTSAKT

Kommissionens genomförandebeslut av den 11 februari 2013 om fastställande av BAT-slutsatser gällande garvning av hudar och skinn, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp [EUT L 45, 16.2.2013]: Genom det här beslutet fastställs BAT-slutsatser gällande garvning av hudar och skinn. Slutsatserna används som referens för att fastställa tillståndsvillkor för anläggningar som omfattas av direktiv 2010/75/EU. I det här fallet gäller beslutet garvning av hudar och skinn med en behandlingskapacitet på mer än 12 ton produkter per dygn, samt rening av avloppsvatten från fristående anläggningar som bedriver sådan verksamhet. Om inte annat anges ska de nationella behöriga myndigheterna fastställa gränsvärden för utsläpp som säkerställer att utsläppen under normala driftsförhållanden inte är högre än de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik enligt dessa slutsatser.

12.11.2013

Top