Den interna marknaden för el

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Direktiv 2009/72/EG – regler för EU:s elmarknad

SAMMANFATTNING

VILKET SYFTE HAR DIREKTIVET?

• Direktivet syftar till att införa gemensamma regler för produktion, distribution och leverans av el.
• Direktivet fastställer även krav på samhällsomfattande tjänster och konsumenternas rättigheter samt klargör konkurrenskraven.

VIKTIGA PUNKTER

Regler för organisationen av sektorn

Reglerna för organisationen av sektorn syftar till att utveckla en konkurrenskraftig, säker och miljömässigt hållbar elmarknad.

EU-länderna kan ålägga företag som bedriver verksamhet inom elsektorn att tillhandahålla allmännyttiga tjänster vilka kan avse tillförlitlighet, inbegripet försörjningstrygghet, regelbundenhet i leveranserna, kvalitet och pris samt miljöskydd, inbegripet energieffektivitet, energi från förnybara energikällor och klimatskydd.

EU-länderna måste se till att alla kunder har rätt att välja elleverantör och att byta leverantör lätt, med operatörens hjälp inom tre veckor. De måste också se till att kunderna får relevanta förbrukningsuppgifter.

Elleverantörer är skyldiga att informera slutförbrukarna om

• bidraget från varje energikälla,
• miljöpåverkan,
• deras rättigheter i händelse av tvist.

EU-länderna måste införa en oberoende mekanism (energiombudsman eller konsumentorgan) för att hantera klagomål eller tvister på ett effektivt sätt.

EU-länderna är också skyldiga att se till att försörjningstryggheten övervakas. De måste definiera tekniska säkerhetskriterier för att säkerställa integrationen av deras nationella marknader på en eller flera regionala nivåer. Dessutom ska de nationella tillsynsmyndigheterna samarbeta med Byrån för samarbete mellan EU:s energitillsynsmyndigheter för att garantera regelförenligheten mellan regionerna.

Produktion

EU-länderna måste fastställa kriterier för att anlägga produktionskapacitet på sitt territorium med hänsyn till aspekter som

• säkerhet och tillförlitlighet i elsystemet,
• skydd av folkhälsa och allmän säkerhet,
• produktionskapacitetens bidrag till uppnåendet av gemenskapens övergripande 20-20-20-mål.

Drift av överföringssystem

Från och med den 3 mars 2012 skulle EU-länderna åtskilja överföringssystemen och de systemansvariga.

Innan ett företag godkänns och utses till systemansvarigt för överföringssystem måste det certifieras. En lista över de systemansvariga som utsetts av EU-länderna måste offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Systemansvariga för överföringssystemet är huvudsakligen ansvariga för att

• säkerställa systemets långsiktiga förmåga att uppfylla rimliga krav på överföring av el,
• säkerställa tillräckliga resurser för fullgörandet av skyldigheten att tillhandahålla tjänster,
• bidra till försörjningstryggheten,
• styra elkraftflödena i systemet,
• förse den systemansvarige för andra system med vilka systemet är sammanlänkat med tillräcklig information för att säker och effektiv drift, samordnad utveckling och driftskompatibilitet i det sammanlänkade systemet ska kunna säkerställas,
• säkerställa att ingen diskriminerande åtskillnad görs mellan systemanvändare,
• förse systemanvändarna med den information som behövs för att de ska kunna få effektivt tillträde till systemet,
• inkassera kapacitetsavgifter och betalningar inom ramen för kompensationsmekanismen mellan systemansvariga för överföringsnäten.

Drift av distributionsnät

EU-länderna ska utse systemansvariga för distributionssystemet eller kräva att företag som äger eller ansvarar för distributionssystem gör det.

Systemansvariga för distributionssystemet är huvudsakligen ansvariga för att

• säkerställa systemets långsiktiga kapacitet när det gäller distribution av elektricitet, drift, underhåll, utveckling och miljöskydd,
• garantera transparens när det gäller systemanvändare,
• förse systemanvändarna med uppgifter,
• täcka energiförluster och upprätthålla en reservkapacitet.

EU-länderna har möjlighet att införa ett slutet system som distribuerar el inom en geografiskt avgränsad industriell eller kommersiell plats eller plats där gemensamma tjänster tillhandahålls.

Särredovisning och transparens i bokföringen

EU-länderna och de behöriga myndigheterna har rätt att ha tillgång till elföretagens räkenskaper, men ska behandla kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt.

Elföretag ska i sin bokföring särredovisa överförings- och distributionsverksamheten var för sig.

Organisation av tillträde till systemet

EU-länderna måste organisera ett system för tredje parts tillträde till överförings- och distributionssystemen. Tarifferna baserade på det systemet ska offentliggöras.

EU-länderna ska också fastställa kriterier för beviljande av tillstånd att bygga direktledningar på deras territorium, på ett objektivt och icke-diskriminerande sätt.

Nationella tillsynsmyndigheter

EU-länderna måste utse en tillsynsmyndighet på nationell nivå. Den ska vara oberoende och utöva sina befogenheter på ett opartiskt sätt. Myndigheten ansvarar i huvudsak för att

• fastställa överförings- eller distributionstariffer,
• samarbeta om gränsöverskridande frågor,
• övervaka de systemansvarigas investeringsplaner,
• säkerställa tillgången till förbrukningsuppgifter.

Kundmarknader

Avtal, åtaganden mot kunder, uppgiftsutbyte och betalningsregler, äganderätt till uppgifter och mätningsansvar måste definieras.

Icke-hushållskunder ska ha rätt att ingå avtal med flera leverantörer samtidigt.

Undantag

Ett EU-land kan vidta nödvändiga skyddsåtgärder i händelse av en plötslig kris på marknaden eller om säkerheten för människor hotas. Undantag kan även erhållas i händelse av driftproblem i isolerade system.

Direktiv 2009/72/EG upphäver direktiv 2003/54/EG från och med den 3 mars 2011.

Smarta mätsystem – framstegen hittills

2012 antog Europeiska kommissionen rekommendation 2012/148/EU. Där finns detaljerade rekommendationer angående

• dataskydd och säkerhet,
• metoden för den ekonomiska bedömningen av de långsiktiga kostnaderna och fördelarna med utbyggnaden av smarta mätsystem,
• gemensamma minimifunktionskrav för smarta elmätsystem.

I enlighet med direktiv 2009/72/EG rapporterade EU-länderna till kommissionen 2012 om resultatet av deras kostnads-nyttoanalyser avseende utbyggnaden av smarta mätsystem. Resultaten av denna bedömning publicerades i en rapport från kommissionen 2014.

VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVET FÖR?

Direktivet gäller från och med den 3 september 2009. EU-länderna måste införliva det i sin nationella lagstiftning senast den 3 mars 2011.

BAKGRUND

Läs mer om marknadsrätt på Europeiska kommissionens webbplats.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55–93)

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Kommissionens rekommendation 2012/148/EU av den 9 mars 2012 om förberedelser för uppsättning av smarta mätsystem (EUT L 73, 13.3.2012, s. 9–22)

Rapport från kommissionen: Bedömning av införandet av smarta mätare i EU-27 med fokus på el COM(2014) 356 final, 17.6.2014)

Senast ändrat 08.05.2016