Help Print this page 

Summaries of EU Legislation

Title and reference
EU:s ekonomiska och monetära union – tredje etappen

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Multilingual display
Text

EU:s ekonomiska och monetära union – tredje etappen

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Artikel 119 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Artikel 140 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

VILKET SYFTE HAR DEN TREDJE ETAPPEN AV EU:S EKONOMISKA OCH MONETÄRA UNION?

Den tredje etappen av EU:s ekonomiska och monetära union (EMU) är införandet av euron och implementeringen av en gemensam monetär politik i EU-länderna.

VIKTIGA PUNKTER

EMU är en process som syftar till att harmonisera den ekonomiska och monetära politiken i EU-länderna. Denna process omfattar följande tre faser:

  • Fas 1 (från den 1 juli 1990 till den 31 december 1993): fri rörlighet för kapital mellan EU-länderna.
  • Fas 2 (från den 1 januari 1994 till den 31 december 1998): samordna EU-ländernas monetära politik, öka samarbetet mellan deras nationella centralbanker och stärka ekonomisk konvergens mellan EU-länderna.
  • Fas 3 (från den 1 januari 1999 och framåt): det gradvisa införandet av euron och implementeringen av en gemensam monetär politik under överinseende av Europeiska centralbanken (ECB).

De två första etapperna av EMU har genomförts. Den tredje och sista etappen pågår fortfarande. Det gäller särskilt införandet av euron i EU-länderna. För närvarande har 19 EU-länder antagit euron som gemensam valuta. Dessa länder utgör ”euroområdet”.

Övergången till euro

Innan ett EU-land tillåts ansluta sig till den tredje etappen av EMU måste det först uppfylla ett antal ekonomiska och rättsliga krav.

De ekonomiska kraven kallas konvergenskriterier. Målet är att säkerställa att EU har en stabil ekonomisk och finansiell situation för att bevara stabiliteten i euroområdet.

Enligt de rättsliga kraven måste den nationella lagstiftningen vara kompatibel med EU-fördragen, i synnerhet på de punkter som gäller den nationella centralbanken och valutan.

När ett EU-land uppfyller alla krav är det godkänt att delta i den tredje etappen av EMU och anta euron som gemensam valuta. Euron ersätter då den tidigare nationella valutan och blir landets officiella valuta.

Europeiska centralbanken

Europeiska centralbanken spelar en viktig roll i EMU. Det är ECB som utformar den monetära politiken för länderna i euroområdet. Den har också exklusiv behörighet att tillåta utfärdandet av eurosedlar. EU-länder kan utfärda mynt, men ECB måste först tillåta den årliga mängd som ska utfärdas.

De första länderna i euroområdet

Den 3 maj 1998 är ett historiskt datum avseende lanseringen av den tredje fasen av den ekonomiska och monetära unionen. På detta datum antog rådet ett beslut som bekräftade att 11 EU-länder hade uppfyllt de nödvändiga villkoren för att anta den gemensamma valutan den 1 januari 1999 (Belgien, Tyskland, Irland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal och Finland).

Euron infördes därefter i följande två etapper:

  • 1 januari 1999: euron införs som ”kontomedel” och omräkningskurserna fixeras mot de tidigare nationella valutorna som då blir icke-decimala underindelade enheter av euron.
  • 1 januari 2002: euromynt och eurosedlar infördes i EU-länderna. Europeiska medborgare och företag kunde därefter göra sina kontantbetalningar i euro.

Grekland, som inte uppfyllde konvergenskriterierna år 1998, begärde en omprövning av sin situation år 2000. Europeiska kommissionen lämnade därefter ett positivt yttrande och Grekland gick officiellt in i den tredje fasen av EMU den 1 januari 2001.

Utvidgningen av euroområdet

I princip förväntas alla EU-länder ansluta sig till den tredje fasen av EMU och anta euron (Artikel 119 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Vissa länder har dock ännu inte uppfyllt de nödvändiga ekonomiska och finansiella villkoren. Dessa länder erhåller provisoriska undantag till dess att de kan ansluta sig till euroområdet. Dessutom har Danmark och Storbritannien ett undantag, även känd som en undantagsklausul, från att delta i euron (se nedan).

Minst en gång vartannat år utvärderar Kommissionen och ECB de framsteg som har gjorts av länderna med undantag från konvergens- och rättsliga krav. Om de lämnar ett positivt yttrande gällande landets förmåga att ansluta sig till den tredje fasen av EMU, antar rådet därefter ett beslut om landets medlemskap i euron.

På grundval av detta förfarande har euroområdet utvidgats flera gånger för att innefatta ytterligare följande länder:

För närvarande har 19 av de 28 EU-länderna euron som sin gemensamma valuta.

Undantag

Storbritannien och Danmark meddelade sina avsikter att inte ansluta sig till den tredje fasen av EMU och därför heller inte anta euron. Dessa 2 länder har därför ett undantag från ett delta i EMU, vars riktlinjer finns angivna i protokoll 15 och 16, som bifogas EU:s grundfördrag. Utöver detta förbehåller sig Danmark och Storbritannien rätten att avsluta sina undantagsarrangemang och ansöka om att ansluta sig till den tredje fasen av EMU.

BAKGRUND

Mer information finns här:

HUVUDDOKUMENT

Artikel 119 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Artikel 140 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Senast ändrat 01.08.2016

Top