Lettland

1) HÄNVISNINGAR

Kommissionens yttrande [KOM(97) 2005 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Kommissionens rapport [KOM(1998) 704 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Kommissionens rapport [KOM(1999) 506 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Kommissionens rapport [KOM(2000) 706 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Kommissionens rapport [KOM(2001) 700 slutlig - SEK(2001) 1749 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Kommissionens rapport [KOM(2002) 700 slutlig - SEK(2002) 1405 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Kommissionens rapport [KOM(2003) 675 slutlig - SEK(2003) 1203 - Ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning]

Fördrag om anslutning till Europeiska unionen [Europeiska unionens officiella tidning, L 236 av den 23.09.2003]

2) SAMMANFATTNING

I sitt yttrande från juli 1997 ansåg kommissionen att ett totalt införlivande av gemenskapens regelverk skulle kunna ske på medellång sikt med tanke på i vilken riktning och med vilken hastighet reformarbetet i Lettland fortskred. Den ansåg emellertid även att en fullständig anpassning för vissa delar av lagstiftningen (exempelvis hantering av avloppsvatten, dricksvatten, avfallshantering och luftföroreningar) endast skulle vara möjlig på lång sikt eftersom det skulle krävas en avsevärd ökning av miljöinvesteringarna och stora ansträngningar för att stärka den offentliga förvaltningens förmåga.

I rapporten från november 1998 konstaterades att vissa framsteg hade gjorts för att uppfylla de kortsiktiga prioriteringarna i partnerskapet inför anslutningen men att det fortfarande återstod arbete när det gällde luft- avfalls- och avloppsvattensektorn samt att utveckla program för att genomföra ett antal direktiv. Lettland behövde dessutom stärka sin infrastruktur för övervakning av luft- och vattensektorn, särskilt på lokal nivå. Dessutom måste de privata och offentliga investeringarna öka (i samarbete med de finansiella institutionerna) för att Lettland fullt ut skulle kunna respektera gemenskapens regelverk på miljöområdet.

I rapporten från oktober 1999 betonades att arbetet med anpassningen till gemenskapens regelverk varit tillfredsställande.

I rapporten från november 2000 slogs det fast att Lettland hade gjort framsteg när det gällde att anta gemenskapens regelverk, bl.a. när det gällde miljöinformation, naturskydd, avfallshantering och genetiskt modifierade organismer (GMO). Det hade även vidtagits åtgärder för att stärka den offentliga förvaltningens förmåga i landet.

I sin rapport från november 2001 konstaterade kommissionen att det hade skett stora framsteg i anpassningen av lagstiftningen, bl.a. när det gällde avfallshantering, föroreningar, naturskydd och kärnsäkerhet. Det återstod fortfarande mycket arbete när det gällde vattenkvalitet, avfallshantering och kemikalier. Flera specialorgan hade inrättats, däribland Lettlands miljöbyrå, ett råd för att övervaka GMO, ett råd för förpackningshantering och ett strålskyddscentrum.

I rapporten från oktober 2002 betonades de framsteg som gjorts i anpassningen av lagstiftningen, bl.a. när det gäller vattenkvalitet, avfallshantering, naturskydd och bullerminskning. Lettland skulle nu inrikta sig på att slutföra införlivandet, förbättra samordningen och samarbetet mellan nationella, regionala och lokala nivåer samt förstärka den offentliga förvaltningens förmåga.

I rapporten från november 2003 anges att Lettland i huvudsak uppfyllt de åtaganden på miljöområdet som gjordes vid anslutningsförhandlingarna (vilka avslutades i december 2002). Landet borde kunna genomföra större delen av regelverket på miljöområdet till den 1 maj 2004 när det blir medlem i unionen.

Anslutningsfördraget undertecknades den 16 april 2003 och anslutningen ägde rum den 1 maj 2004.

GEMENSKAPENS REGELVERK

Syftet med EG:s miljöpolitik, i enlighet med Fördraget om Europeiska unionen, är en hållbar utveckling som grundas på miljöhänsyn inom Europeiska gemenskapens andra politikområden, förebyggande åtgärder, principen om att förorenaren betalar, principen om att miljöförstöring i första hand ska hejdas vid källan samt delat ansvar. EG:s regelverk omfattar cirka 200 rättsakter som täcker ett stort antal områden, bland annat förorening av vatten och luft, avfallshantering och kemiska produkter, bioteknik, strålningsskydd och naturskydd. Medlemsstaterna är skyldiga att låta göra en konsekvensbedömning i vilken miljöpåverkan bedöms innan man ger tillstånd till vissa offentliga och privata projekt.

I Europaavtalet om associering anges att Lettlands politik för ekonomisk utveckling bör vägledas av principen om hållbar utveckling och ta hänsyn till miljörelaterade överväganden.

I vitboken om länderna i Central- och Östeuropa och den inre marknaden (1995) behandlas endast en liten del av EU:s miljöbestämmelser, nämligen den lagstiftning som är tillämplig på produkter och som står i direkt samband med fri rörlighet för varor.

UTVÄRDERING

Lettland har tagit upp frågan om att föra in miljöaspekterna i andra sektorer och om särskilda åtgärder i det nationella handlingsprogrammet för miljön. Lettland deltar också i Agenda 21 för Östersjön. I samband med detta har landet fortsatt att genomföra handlingsprogrammet för hållbar utveckling. Ett råd för hållbar utveckling inrättades i mars 2002. Miljöfrågorna har beaktats i strategiska dokument i andra sektorer såsom jordbruk, energi och fiske. En strategi för hållbar utveckling godkändes i augusti 2002.

All övergripande lagstiftning på miljöområdet har införts och överensstämmer med gemenskapens regelverk, utom när det gäller bestämmelserna om strategisk bedömning av inverkan på miljön. Dessa bestämmelser ska antas före juli 2004.

En byrå för miljökonsekvensbeskrivningar har också inrättats.

Lettlands lagstiftning om tillgång till miljöinformation är förenlig med gemenskapens regelverk. Detta område faller inom den lettiska miljöbyråns ansvarsområde. Lettland undertecknade Århuskonventionen 1998 och ratificerade den i april 2002.

Lettland undertecknande Kyotoprotokollet 1998 och har ratificerat konventionen om klimatförändringar. Kyotoprotokollet ratificerades av det lettiska parlamentet i juni 2002.

När det gäller vattenkvalitet har lagstiftningen införts och överensstämmer med gemenskapens regelverk, med undantag för de senaste rambestämmelserna om vatten. Dessa ska ha antagits före Lettlands anslutning till unionen. Programmen om vattenföroreningar från nitrat och utsläpp av farliga ämnen måste även antas. Tillstånden för utsläpp måste utfärdas före den 1 maj 2004. Övergångsbestämmelserna för bearbetning av avloppsvatten från städerna och dricksvatten gäller fram till december 2015.

När det gäller avfallshantering anges i kommissionens senaste rapport att lagstiftningen införts och är förenlig med gemenskapens regelverk, med undantag för nyligen införda bestämmelser om uttjänta fordon. Dessa bestämmelser måste införlivas innan Lettland blir medlem i unionen. Den administrativa kapaciteten vid de regionala miljökontoren bör särskilt uppmärksammas. Systemet för tillstånd och avregistrering av uttjänta fordon och kartläggningen av utrustning som innehåller PCB/PCT bör upprättas före anslutningen. Soptippar för farligt avfall och asbest ska ha inrättats före den 1 maj 2004. Lettlands lag om avfallshantering trädde i kraft i mars 2001. Ett råd för förpackningshantering inrättades i december 2000. Nya soptippar har öppnats och gamla stängts. Avfallsinsamlingen har förbättrats liksom tillståndssystemet. En nationell plan för avfallshantering antogs i augusti 2002. Övergångsperioder har beviljats för förpackningsavfall och för lagring av farligt avfall (fram till december 2007 respektive december 2004)

När det gäller kampen mot industriutsläpp och riskhantering har lagstiftningen antagits och är förenlig med gemenskapens regelverk. Lagen om stora förbränningsanläggningar i kraft i juli 2000 för nya anläggningar. Gemenskapens nya regelverk för stora förbränningsanläggningar antogs 2002. Det har gjorts en bedömning av vilka större anläggningar som omfattas av IPPC-direktivet och Sevesodirektivet. Ett integrerat tillståndssystem för att förebygga och begränsa föroreningar infördes i januari 2002. Tillstånd måste utfärdas även fortsättningsvis så att direktivet följs senast i oktober 2007. Ett övergångssystem för vissa anläggningar som omfattas av IPPC-direktivet har beviljats fram till december 2010.

När det gäller luftkvalitet är Lettlands lagstiftning förenlig med gemenskapens regelverk, utom när det gäller bestämmelser om svavelhalten i flytande bränsle och den nyligen införda lagstiftningen om ozon. Planerna och programmen för luftkvalitet måste förbättras ytterligare. Samtliga institutioner med ansvar för att genomföra luftkvalitetskraven har inrättats. Lettlands hydrometeorologiska byrå är behörigt organ för bedömning av luftkvaliteten. Övergångsregler har beviljats vissa anläggningar fram till december 2008 för utsläpp av flyktiga organiska föreningar från lagring och distribution av bensin.

Lagstiftningen på området för kemiska ämnen har införlivats och överensstämmer med regelverket. Förfaranden för godkännande av biocider måste antas. Lagstiftning om användning och saluföring av farliga kemikalier antogs i april 2000. En kemikaliebyrå har inrättats. Lagstiftning om förfaranden för anmälan och bedömning av riskerna med nya kemiska ämnen antogs i augusti 2002. En lag om asbest antogs i oktober 2001.

Gemenskapslagstiftningen på området för genmodifierade organismer (GMO) har införlivats och överensstämmer med gemenskapens regelverk - med undantag för nyligen antagna bestämmelser om spridning av GMO. Dessa bestämmelser måste antas före anslutningen. Detsamma gäller förfarandet med att anmäla GMO. Den administrativa kapaciteten för GMO förefaller inte tillräcklig och en behörig myndighet för GMO saknas.

När det gäller strålskydd och kärnsäkerhet har anpassningar genomförts och lagstiftningen är förenlig med regelverket. En lag om kärnsäkerhet och strålskydd trädde i kraft i november 2000 och ett nytt strålskyddscentrum inledde sin verksamhet i juli 2001. Det har antagits lagstiftning om hantering av radioaktivt avfall, redovisning och kontroll av nukleära ämnen samt kriterier och principer för motsvarande behandling av radioaktivt avfall. En övergångsperiod har beviljats fram till december 2005 för exponering för medicinska ändamål.

När det gäller naturskydd har gemenskapens regelverk införlivats utom när det gäller tillämpningsbestämmelser för "livsmiljödirektivet" och "fågeldirektivet". Dessa måste antas innan Lettland blir medlem i unionen. Förteckningar över områden som föreslås som av betydelse för gemenskapen och särskilda skyddsområden måste avslutas före anslutningen. I mars 2000 antogs en lag om skydd av arter och biotoper samt andra lagar om naturreservat och nationalparker. I maj 2000 antog regeringen ett nationellt program för biologisk mångfald. En rad lagar antogs under 2001. De viktigaste handlade om mikroreservat, utfärdandet av tillstånd för arter på vilka jakt inte är tillåten, kompensation för skador på skyddade arter och livsmiljöer samt hållande av vilda djur i fångenskap. En naturskyddsbyrå har inrättats och denna har bedrivit verksamhet sedan maj 2002.

När det gäller buller överensstämmer lagstiftningen med regelverket utom när det gäller nyligen inrättade bestämmelser om omgivande buller. Dessa bestämmelser måste antas före juli 2004.

Lettland beräknar att det kommer att krävas offentliga investeringar på 1,2 miljarder euro och privata investeringar på mellan 305 och 742 miljoner euro för att införliva gemenskapens miljöregelverk i lagstiftningen till 2015.

Åtgärder har vidtagits för att stärka förvaltningsstrukturerna. Ett råd för hållbar utveckling och en naturskyddsbyrå har inrättats. Inspektionssystemet har förstärkts. Utbildningsprogram har genomförts. Dessa har i huvudsak varit inriktade på horisontell lagstiftning, regionala miljöinspektioner, luftkvalitet, avfallshantering, naturskydd, kärnsäkerhet och strålskydd.

Lettland deltar i Europeiska miljöbyrån (EN) och det europeiska nätverket för miljöinformation och miljöobservation.

Förhandlingarna om detta kapitel har avslutats.

Senast ändrat den 11.02.2004