Europeiskt kulturarvsmärke

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Beslut nr 1194/2011/EU om inrättande av det europeiska kulturarvsmärket

VILKET SYFTE HAR BESLUTET?

• Genom beslutet inrättas ett europeiskt kulturarvsmärke som ska ges till platser i EU som spelar en avgörande roll för Europas historia och kultur och den europeiska integrationen.

VIKTIGA PUNKTER

Syftet med det europeiska kulturarvsmärket är

• att belysa det gemensamma europeiska kulturarvet för att förstärka medborgarnas känsla av att tillhöra unionen, och
• att öka den interkulturella dialogen.

Tack vare bland annat kulturturismen spelar kulturarvet en viktig roll i den ekonomiska utvecklingen av de europeiska regionerna, som vinner på att värdesättas.

Den tonvikt som läggs på platsernas symboliska europeiska värde och deras pedagogiska dimension skiljer det europeiska märket från de initiativ på kulturarvsområdet som inrättats av Unesco (t.ex. världsarvslistan eller den representativa listan övermänsklighetens immateriella kulturarv) och Europarådet.

Kriterier för tilldelning

Ansökan får göras för

• minnesmärken,
• platser i naturen och under vatten, arkeologiska platser, industrimiljöer eller platser i städer,
• kulturlandskap,
• platser för ihågkommande,
• kulturprodukter och kulturföremål (dvs. objekt som är av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde för ett visst land), och
• immateriellt arv kopplat till en plats (t.ex. muntliga traditioner, ritualer, scenkonst), inbegripet samtida kulturarv.

En gemensam ansökan kan lämnas in av

• gränsöverskridande kulturarvsplatser, som är belägna i flera EU-länder och som samlar sig runt ett särskilt tema, och
• nationella tematiska kulturarvsplatser som samlar flera platser runt ett gemensamt tema i ett enda land.

Platser som ansöker om märket ska visa att de uppfyller minst ett av följande villkor:

• Dess gränsöverskridande eller paneuropeiska natur, genom att visa på vilket sätt deras inflytande och dragningskraft når utanför nationella gränser.
• Dess ställning och roll i europeisk historia och europeisk integration och dess koppling till viktiga europeiska händelser, personer eller rörelser.
• Dess ställning och roll i utvecklandet och främjandet av de gemensamma värderingar som EU vilar på (t.ex. Fredspalatset i Haag i Nederländerna).

Dessutom ska ansökande platser lämna in ett projekt i vilket de åtar sig att

• medvetandegöra medborgarna om platsens europeiska dimension,
• organisera utbildningsaktiviteter,
• uppmuntra flerspråkighet,
• delta i nätverksaktiviteter med andra platser som fått märket, och
• främja platsen på EU-nivå.

En arbetsplan ska också läggas fram och visa hur sökanden kommer att uppfylla vissa villkor, som att förvalta platsen på ett förnuftigt sätt, säkerställa dess bevarande och åtkomst för en så stor allmänhet som möjligt.

Urvalsförfarande

Det preliminära urvalet görs av EU-länderna som kan välja ut upp till två platser vartannat år. Listan lämnas sedan till en europeisk jury bestående av oberoende experter som behåller maximalt en plats per land. Europeiska kommissionen utser platserna som får märket enligt juryns rekommendationer.

Dessa platser kontrolleras regelbundet för att säkerställa att de fortfarande uppfyller kriterierna och att de genomför sina projekt och arbetsplaner. Om så inte är fallet, kan juryn föreslå förändringar i samarbete med det berörda landet. Om nödvändiga åtgärder inte vidtas, kan kommissionen dra tillbaka märket.

De första märkena tilldelades 2013.

VILKEN PERIOD GÄLLER BESLUTET FÖR?

Det har tillämpats sedan den 23 november 2011.

BAKGRUND

Kulturarvsmärket, som numera är ett formellt EU-initiativ och ingår i programmet Kreativa Europa (2014–2020), lanserades först 2006 i form av ett mellanstatligt initiativ som samlade arton EU-länder.

Mer information finns här:

• Europeiska kulturarvsmärket på Europeiska kommissionens webbplats

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets beslut nr 1194/2011/EU av den 16 november 2011 om inrättande av Europeiska unionens insats för det europeiska kulturarvsmärket (EUT L 303, 22.11.2011, s. 1–9)

Senast ändrat 04.07.2016