Help Print this page 
Title and reference
Principen om likabehandling av kvinnor och män utanför arbetsmarknaden

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Multilingual display
Text

Principen om likabehandling av kvinnor och män utanför arbetsmarknaden

Syftet med detta direktiv är att genomföra likabehandling av kvinnor och män i avsikt att få principen om likabehandling att nå ut utanför arbetsmarknadsområdet och arbetslivet, till andra områden i vardagen.

RÄTTSAKT

Rådets direktiv 2004/113/EG om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster.

SAMMANFATTNING

Syftet med detta direktiv är att genomföra likabehandling av kvinnor och män i avsikt att få principen om likabehandling att nå ut utanför arbetsmarknadsområdet och arbetslivet, till andra områden i vardagen.

VAD ÄR SYFTET MED DETTA DIREKTIV?

I direktivet fastställs en ram för hur man ska bekämpa all könsdiskriminering när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster, både i den offentliga och den privata sektorn.

Direktivet gäller för varor och tjänster som tillhandahålls till allmänheten, oberoende av personerna i fråga (dvs. oberoende av de personliga förhållandena för mottagaren av tjänsten), och som erbjuds utanför de privata och familjära områdena. Begreppet ”tjänster” innebär tjänster som tillhandahålls i utbyte mot ersättning.

Direktivet gäller varken för medie- och reklaminnehåll eller utbildning.

VIKTIGA ASPEKTER

Förbud mot diskriminering inom området för varor och tjänster: I princip förbjuder direktivet följande:

All mindre förmånlig behandling av kvinnor eller män på grund av personens kön.

All mindre förmånlig behandling av kvinnor på grund av graviditet eller moderskap.

Trakasserier, sexuella trakasserier eller annan anstiftan till diskriminering när det gäller erbjudande eller tillhandahållande av varor eller tjänster.

Olika behandling kan accepteras endast om det kan motiveras av ett berättigat syfte som t.ex. skydd av personer som utsatts för sexuella övergrepp (i sådana fall som när det skapas skyddade platser för kvinnor), föreningsfrihet (som medlemskap i privata klubbar för endast det ena könet) samt anordnande av idrottsaktiviteter för det ena könet. Alla sådana begränsningar ska vara lämpliga och nödvändiga.

Principen om likabehandling utesluter inte att positiv särbehandling genomförs i syfte att förhindra eller kompensera för ojämlikheter mellan könen inom området för varor och tjänster.

I direktivet fastställs endast minimikrav som gör det möjligt för EU-länderna att hålla högre eller mer omfattande skyddsnivåer.

Tillämpning inom området för försäkringstjänster: Genom direktivet förbjuds att kön tas i beaktande vid beräkning av premier och förmåner i försäkringsavtal som har undertecknats efter den 21 december 2007.

I direktivet tillhandahålls dock ett alternativ för EU-länderna, vilket innebär att de inte behöver tillämpa detta förbud i de fall då kön var en avgörande faktor vid en riskbedömning som grundades på relevanta och korrekta statistiska uppgifter. I sitt domslut i målet Test-Achats (C-236/09) ogiltigförklarade dock Europeiska unionens domstol det undantag från principen om likabehandling som låter EU-länderna göra skillnad på kvinnor och män när det gäller försäkringspremier och försäkringsförmåner, vilket gäller från och med den 21 december 2012.

Hädanefter gäller principen om en enhetlig avgift för båda könen för alla nya avtal inom försäkringssektorn som skrivs under från och med detta datum. För att göra det enklare att genomföra EU-domstolens domslut antog kommissionen riktlinjer för tillämpningen av direktivet inom försäkringssektorn.

De kostnader som är kopplade till graviditet och moderskap får under inga omständigheter leda till skillnader när det gäller premier och förmåner.

Organ som främjar likabehandling: Varje EU-land ger ett eller flera organ i uppgift att på nationell nivå främja och övervaka likabehandling av kvinnor och män. Dessa organ ansvarar för att i) erbjuda utsatta personer oberoende stöd, ii) genomföra oberoende undersökningar, iii) offentliggöra oberoende rapporter samt ge rekommendationer.

Försvara utsatta personers rättigheter: Direktivet förpliktigar EU-länderna att se till att personer som utsätts får tillgång till rättsliga och/eller administrativa förfaranden som garanterar deras rättigheter, och att utsatta personer kan få lämplig gottgörelse eller kompensation. Föreningar, organisationer och andra juridiska personer som har ett berättigat intresse kan också engagera sig i rättsliga och/eller administrativa förfaranden och på så sätt göra det möjligt för utsatta personer att garantera sina rättigheter och få gottgörelse eller kompensation.

När man tror att det förekommer diskriminering och när uppgifter som stöder detta presenteras för en domstol, är det den svarandes uppgift att bevisa att principen om likabehandling inte har åsidosatts (motbevisa åtalet).

Utöver detta ska EU-länderna införa sanktioner för den händelse att principen om likabehandling skulle åsidosättas.

FRÅN OCH MED NÄR GÄLLER DIREKTIVET?

Direktivet började gälla den 21 december 2004 och skulle ha införlivats i EU-ländernas lagstiftning senast den 21 december 2007.

BAKGRUND

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en grundläggande princip i Europeiska unionen och fastställs i artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen. Könsdiskriminering kan utgöra ett hinder för att kvinnor och män i full utsträckning integreras ordentligt i det ekonomiska och sociala livet.

VIKTIGA TERMER

Direkt diskriminering: när en person på grund av kön behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation.

Indirekt diskriminering: när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer av ett visst kön jämfört med personer av det andra könet, om inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt kan motiveras av ett berättigat mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga.

Trakasserier: när ett oönskat beteende som har samband med en persons kön syftar till eller leder till att en persons värdighet kränks och att en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas.

Sexuella trakasserier: när ett oönskat beteende av sexuell natur, som tar sig fysiska, verbala eller icke-verbala uttryck, syftar till eller leder till att en persons värdighet kränks, särskilt då en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Direktiv 2004/113/EG

21.12.2004

21.12.2007

EUT L 373, 21.12.2004, s. 37-43

Senast ändrat den 26.02.2015

Top