Help Print this page 
Title and reference
Samordning av systemen för social trygghet

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Languages and formats available
BG ES CS DA DE ET EL EN FR GA HR IT LV LT HU MT NL PL PT RO SK SL FI SV
HTML html ES html CS html DA html DE html EL html EN html FR html IT html HU html NL html PL html PT html RO html FI html SV
Multilingual display
Text

Samordning av systemen för social trygghet

Samordning av systemen för social trygghet syftar till att underlätta medborgarnas fria rörlighet i Europeiska unionen (EU). Denna samordning grundas på samarbete mellan de olika nationella förvaltningarna för social trygghet.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen [Se ändringsrättsakter].

SAMMANFATTNING

EU-ländernas sociala trygghetssystem är samordnade med varandra. Fastställandet av sociala förmåner och villkoren för deras tilldelning sker dock på nationell nivå enligt varje lands traditioner och kultur.

Genom EU-rätten fastställs emellertid regler och principer för att säkerställa rätten till fri rörlighet för personer inom EU. På socialförsäkringsområdet garanteras denna rättighet framför allt genom principen om sammanläggning av alla perioder av försäkring, anställning, eget företagande eller bosättning i de olika medlemsstaterna och principen om export av förmåner i alla de medlemsstater där mottagaren eller hans eller hennes familj är bosatta.

Personer som berörs

Denna förordning gäller alla som är medborgare i ett EU-land och som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen om social trygghet i ett av dessa länder, liksom deras familjemedlemmar och efterlevande.

Den gäller också för medborgare i tredjeländer som uppehåller sig lagligt i EU och individer som har anknytning till flera medlemsstater. Förordningen gäller också deras familjemedlemmar och efterlevande.

Enligt likabehandlingsprincipen omfattas alla personer som är bosatta i ett EU-land av samma rättigheter och skyldigheter enligt landets lagstiftning som landets egna medborgare.

Bestämmelserna i förordningen gäller för samtliga traditionella grenar av social trygghet, dvs. följande:

  • sjukdom;
  • moderskap;
  • olycksfall i arbetet;
  • arbetssjukdomar;
  • ålderspension;
  • efterlevandepension;
  • invaliditetsförmåner;
  • arbetslöshetsförmåner;
  • familjeförmåner;
  • förtidspension;
  • ersättning vid dödsfall.

I förordningen fastläggs dessutom principen om sammanläggning av perioder, enligt vilken försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder i ett EU-land ska beaktas i alla andra EU-länder. Det innebär att när rätten till förmåner fastställs i ett EU-land, ska hänsyn tas till försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder eller perioder som egenföretagare i ett annat EU-medlemsland.

Fastställande av tillämplig lagstiftning

En försäkrad omfattas av lagstiftningen i ett enda medlemsland. Det berörda landet är det där personen utövar sin yrkesverksamhet.

Särskilda bestämmelser avser vissa kategorier av yrkesverksamma, t.ex. offentligt anställda, som omfattas av lagstiftningen i det medlemsland till vilken den förvaltning som sysselsätter dem hör, eller personer som har anställning eller bedriver verksamhet som egenföretagare i flera olika EU-länder.

Sjukförmåner samt moderskaps- och faderskapsförmåner

Gränsarbetare är försäkrade i det land där de arbetar, samtidigt som de är bosatta i ett annat EU-land, och har rätt till hälso- och sjukvård i båda länderna. Särskilda bestämmelser om vårdförmåner gäller för familjemedlemmar.

Personer som vistas i ett annat EU-land än det land där de är bosatta, bland annat under semester, ska ha rätt till de vårdförmåner som av medicinska skäl blir nödvändiga under vistelsen. Lagstiftningen i det EU-land där de vistas bestämmer de ekonomiska villkor som ska gälla för förmånerna, men vårdkostnaderna bestrids och ersätts av ursprungslandets socialförsäkringsorgan.

Denna rättighet intygas genom det europeiska sjukförsäkringskortet som varje försäkrad kan beställa från sitt socialförsäkringsorgan.

Pensionerade arbetstagares familjemedlemmar har rätt till vissa vårdförmåner, även om de bor i ett annat medlemsland än det land där pensionstagaren är bosatt.

Pensionerade gränsarbetare

Denna kategori av socialförsäkrade kan få hälso- och sjukvård i det medlemsland där de senast var anställda för att fortsätta en medicinsk behandling som påbörjats i det medlemslandet.

De, samt deras familjer, har rätt till fortsatt hälso- och sjukvård i det medlemsland där de senast var anställda

  • med obegränsad rätt, om arbetet var gränsöverskridande under två av de fem år som föregår avgångspensionen eller invaliditetspensionen;
  • under förutsättning att de berörda medlemsländerna valt denna möjlighet.

Förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

En försäkrad som är bosatt eller vistas i ett annat medlemsland än det behöriga medlemslandet har ändå rätt till förmåner enligt systemet för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar. Förmånerna utges av institutionen på bosättningsorten eller vistelseorten i enlighet med den lagstiftning som denna institution tillämpar.

Kostnaderna för transport av denna person till bosättningsorten betalas av den behöriga institutionen i ett medlemsland enligt vars lagstiftning ersättning utgår. Institutionen ska i förväg ha lämnat sitt samtycke till en sådan transport, såvida det inte rör sig om en gränsarbetare.

Ersättning vid dödsfall

När en försäkrad person eller en familjemedlem avlider i ett annat medlemsland än det behöriga medlemslandet, anses dödsfallet ha inträffat i det behöriga medlemslandet. Den behöriga institutionen är skyldig att utge dödsfallsersättning enligt den lagstiftning som den tillämpar, även om förmånstagaren är bosatt i ett annat medlemsland.

Förmåner vid invaliditet

I fråga om förmåner vid invaliditet skiljer förordningen mellan lagstiftning av typ A, enligt vilken förmånerna vid invaliditet är oberoende av längden av tiden för försäkring eller bosättning och som endast utbetalas av den institution som är ansvarig vid den tidpunkt då den arbetsoförmåga inträffade som ledde till invaliditet, och å andra sidan förmåner enligt lagstiftning av typ B vilka koordineras på samma sätt som ålderspensionen.

Ålderspension

Alla medlemsländer där en person varit försäkrad betalar ut ålderspension när personen uppnått pensionsåldern. Vid beräkningen av pensionsbeloppet ska samtliga perioder som fullgjorts i ett annat medlemsland beaktas.

Förordningen innehåller också bestämmelser om hur de behöriga institutionerna ska beräkna förmåner och fastställa regler för att förhindra sammanträffande av förmåner.

Om en person har rätt till pensionsförmåner i flera EU-länder får totalbeloppet inte vara lägre än det minimibelopp som fastställts i lagstiftningen i det medlemsland där personen är bosatt, under förutsättning att bosättningslandet har en minimipension.

Arbetslöshetsförmåner

När det gäller arbetslöshetsförmåner ska den behöriga institutionen i ett medlemsland beakta försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare som om de hade fullgjorts enligt den lagstiftning institutionen tillämpar, förutsatt att personen i fråga senast avslutat försäkringsperioder i detta land.

Den arbetslöse får resa till ett annat medlemsland för att söka arbete där, och fortfarande behålla sin rätt till arbetslöshetsersättning under tre månader. De behöriga arbetsförmedlingarna eller de behöriga institutionerna får förlänga den perioden upp till högst sex månader. Om den arbetssökande inte återvänder före periodens kan han eller hon förlora all rätt till förmåner.

Förtida pension

Personer som har rätt till lagstadgad förtida pension kan få pensionsförmåner och omfattas av hälso- och sjukvård samt familjeförmåner i ett annat EU-land. Genom principen för likabehandling ska samma rättigheter och skyldigheter tillämpas för dem som för de övriga medborgarna i landet.

Eftersom lagstadgad förtida pension endast finns i ett mycket begränsat antal medlemsländer innehåller förordningen inte någon bestämmelse om sammanläggning av perioder för rätt till förmåner vid förtida pensionering.

Familjeförmåner

Personer ska ha rätt till familjeförmåner i det behöriga medlemslandet även för sina familjemedlemmar som är bosatta i ett annat medlemsland, som om de vore bosatta i det förstnämnda medlemslandet.

Vid sammanträffande av rätt till förmåner ska familjeförmåner i första hand beviljas i enlighet med den lagstiftning som anses ha företräde. Ett differentierat tillägg kan beviljas av institutionerna i den medlemsstat vars lagstiftning också är tillämplig, men detta har ej företräde.

Särskilda icke-avgiftsfinansierade förmåner

Till skillnad från den generella regeln kan de av dessa förmåner som nämns i bilaga X och som uppfyller vissa kriterier inte exporteras. Kriterierna gäller för alla medlemsländer, vilket innebär att liknande förmåner behandlas på samma sätt oavsett land.

Bestämmelser om samordning av de sociala trygghetssystemen

Genom förordningen stärks principen om god förvaltning. Institutionerna ska svara på alla förfrågningar inom rimlig tid och lämna all information som är nödvändig för att var och en ska kunna hävda de rättigheter de ges genom förordningen. Om det uppstår problem med tolkningen eller tillämpningen av förordningen ska de berörda institutionerna ta kontakt med varandra för att finna en lösning.

I förordningen anges de olika mekanismer som ska få samarbetet kring social trygghet mellan medlemsländerna och deras respektive institutioner att fungera väl och öka i omfattning. Exempel på sådana mekanismer är bl.a.

  • en administrativ kommission som ska behandla alla administrativa frågor och tolkningsfrågor som följer av bestämmelserna i förordningen eller andra överenskommelser eller uppgörelser inom ramen för förordningen;
  • en teknisk kommission, som ska knytas till den administrativa kommissionen och samla in den tekniska dokumentationen samt genomföra de undersökningar och utföra det arbete som krävs;
  • en revisionskommitté som ska fastställa de genomsnittliga kostnaderna för återbetalning av hälso- och sjukvård i medlemsstaterna;
  • en rådgivande kommitté som ska utarbeta yttranden och förslag till den administrativa kommissionen.

Bilagor

De olika bilagorna till förordningen har en dubbel funktion:

  • de refererar till olika tillämpliga nationella lagar/förordningar som avser genomförande av samordningen, och
  • de specificerar de fall då speciella bestämmelser i vissa medlemsstater (inklusive restriktioner, ytterligare rättigheter, undantag etc.) är tillämpliga för att förklara särskilda karakteristika i nationell lagstiftning.

Dessa bilagor uppdateras därför så att hänsyn tas till de förändringar som inträffar i medlemsstaternas lagstiftning.

Bakgrund

Samordningen av de sociala trygghetssystemen infördes 1959 i och med att förordning nr 3, följd av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 antogs den 1 oktober 1972. Tack vare denna förordning garanteras alla arbetstagare som är medborgare i medlemsländerna likabehandling och förmåner från det sociala trygghetssystemet, oavsett var de arbetar eller är bosatta.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Förordning (EG) nr 883/2004

20.5.2004

-

EUT L 314, 7.6.2004

Ändringsrättsakter

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Förordning (EG) nr 988/2009

30.10.2009

-

EUT L 284, 30.10.2009

Förordning (EU) nr 1231/2010

1.1.2010

-

EUT L 344, 29.12.2010

Förordning (EU) nr 465/2012

28.6.2012

-

EUT L 149, 8.6.2012

Förordning (EU) nr 1224/2012

8.1.2013

-

EUT L 349. 19.12.2012

Ändringar och fortlöpande korrigeringar av förordning (EG) nr 883/2004 har integrerats i grundtexten. Denna konsoliderade version har endast ett informationsvärde.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen [EUT L 284, 30.10.2009].

I denna förordning anges de tillämpningsbestämmelser som ska ge möjlighet att säkra snabb och effektiv utbetalning av förmånerna, trots den stora mångfalden av nationella sociala trygghetssystem.

Senast ändrat den 17.01.2014

Top