Help Print this page 
Title and reference
Förbättra tillämpningen av EU-lagstiftningen om utstationering av arbetstagare

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Multilingual display
Text

Förbättra tillämpningen av EU-lagstiftningen om utstationering av arbetstagare

Syftet med tillämpningsdirektivet (direktiv 2014/67/EU) är att förbättra hur direktivet om utstationering av arbetstagare (direktiv 96/71/EG) tillämpas och praktiskt genomförs. På så sätt garanteras bättre skydd för utstationerade arbetstagare, samt en öppnare och mer förutsägbar rättslig ram för tjänsteleverantörer.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) (EUT L 159, 28.5.2014).

SAMMANFATTNING

Direktiv 96/71/EG tillämpas på företag som, i samband med tillhandahållande av tjänster över gränserna, utstationerar arbetstagare inom ett medlemslands territorium, om det föreligger en anställningsrelation mellan det utstationerande företaget och arbetstagaren under utstationeringsperioden. Att vara en utstationerad arbetstagare innebär att en arbetstagare under en begränsad period arbetar inom ett annat medlemslands territorium än det där han eller hon vanligtvis arbetar.

För att skydda utstationerade arbetstagares sociala rättigheter vid tillfällen då företag använder sig av den fria rörligheten för tjänster och även för att förenkla utövandet av detta, anges i direktiv 96/71/EG grundläggande arbetsvillkor som ska tillämpas på utstationerade arbetstagare i värdlandet. Dessa är t.ex.

  • längsta arbetstid och kortaste vilotid,
  • minimiantal betalda semesterdagar per år,
  • minimilön, inklusive övertidsersättning,
  • säkerhet, hälsa och hygien på arbetsplatsen.

Bättre förhindrande av och påföljder vid regelmissbruk

För att motverka att regler missbrukas eller kringgås (t.ex. genom s.k. brevlådeföretag) innehåller direktiv 2014/67/EU en förteckning över faktiska omständigheter för att göra det lättare att fastställa om det i en särskild situation verkligen är en faktisk utstationering.

För att öka rättssäkerheten innehåller direktivet en förteckning över nationella kontrollåtgärder som anses motiverade och proportionella och som kan tillämpas för att övervaka hur direktiv 96/71/EG och själva direktivet om genomförande efterlevs (artikel 9).

För att öka arbetstagarnas skydd av sina rättigheter inom kedjor av underentreprenörer måste EU-länderna säkerställa att utstationerade arbetstagare inom byggnadssektorn kan hålla den entreprenör till vilken deras arbetsgivare är en direkt underentreprenör ansvarig när det gäller eventuell innestående nettolön motsvarande minimilön, utöver eller i stället för arbetsgivaren (artikel 12). I stället för dessa ansvarsbestämmelser får medlemsstaterna vidta andra lämpliga åtgärder.

Ökad tillgång till information

För att öka medvetenheten och insynen är EU-länderna skyldiga att tillgängliggöra information om anställningsvillkor och kollektiva avtal som tillämpas på utstationerade arbetstagare. Informationen ska vara kostnadsfri och finnas på en enda officiell, nationell webbplats (artikel 5). Informationen ska göras tillgänglig kostnadsfritt på det eller de officiella språken i värdmedlemsstaten och på de mest relevanta språken, med hänsyn till behoven på arbetsmarknaden.

Fördjupat administrativt samarbete

Direktiv 2014/67/EU innehåller även tydligare regler för att fördjupa administrativt samarbete mellan nationella myndigheter som ansvarar för kontroll av efterlevnaden. Detta inkluderar tidsfrister för tillhandahållande av information (artikel 6). Kommissionen kan underrättas genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI), om fortlöpande problem med informationsutbytet eller ihållande vägran att tillhandahålla information. Här spelar IMI-förordningen in. Informationssystemet för den inre marknaden (IMI) är ett flerspråkigt elektroniskt verktyg som gör det möjligt för nationella, regionala och lokala myndigheter att snabbt och enkelt kommunicera med sina motparter i EU, Island, Liechtenstein och Norge om EU:s lagstiftning för den inre marknaden. I direktivet säkerställs även att administrativa sanktionsavgifter som läggs på tjänsteleverantörer då de inte har efterlevt de tillämpade reglerna i ett EU-land, kan verkställas och drivas in i ett annat (kapitel VI).

HÄNVISNINGAR

Rättsakt

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Direktiv 96/71/EG

10.2.1997

16.12.1999

EGT L 18, 21.1.1997

Direktiv 2014/67/EU

17.6.2014

18.6.2016

EUT L 159, 28.5.2014

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/49/EG (IMI-förordningen) (EUT L 316, 14.11.2012).

Senast ändrat den 09.08.2014

Top