Help Print this page 
Title and reference
Avtal

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Languages and formats available
BG ES CS DA DE ET EL EN FR GA HR IT LV LT HU MT NL PL PT RO SK SL FI SV
HTML html ES html CS html DA html DE html EL html EN html FR html IT html HU html NL html PL html PT html RO html FI html SV
Multilingual display
Text

Avtal

Avtalen är en del av sekundärrätten inom EU. De är resultaten av en överenskommelse mellan EU och ett tredjeland eller en överenskommelse om samarbete mellan de europeiska institutionerna.

Avtalen utgör, tillsammans med de unilaterala rättsakterna, Europeiska unionens (EU) sekundärrätt. De genererar rättigheter och skyldigheter. De är resultatet av en överenskommelse sluten av de europeiska institutionerna sinsemellan eller med en tredje part. I motsats till de unilaterala rättsakterna, så resulterar inte avtalen ur ett lagstiftande förfarande eller ur en institutions enskilda vilja.

I övrigt, så fastslår EU:s grundläggande fördrag två huvudtyper av avtal:

  • de internationella avtalen;
  • de interinstitutionella avtalen.

De internationella avtalen

De internationella avtalen är avtal slutna av å ena sidan EU, och å andra sidan ett tredje land eller ett tredjepartsorgan. Artikel 216 i fördraget om EU:s funktionssätt räknar upp de fall där EU är behörig att sluta avtal.

De internationella avtalen har allmän giltighet inom hela EU. De har högre vikt än sekundärrättens unilaterala avtal som sålunda skall överensstämma med dem.

De interinstitutionella avtalen

De interinstitutionella avtalen är slutna mellan de europeiska institutionerna. De har som mål att organisera och förenkla samarbetet mellan institutioner, i synnerhet mellan kommissionen, parlamentet och rådet.

Denna typ av avtal stammar från institutionspraxis, men har införts i EU:s grundläggande fördrag i och med att Lissabonfördraget trädde i kraft. Sålunda erkänner artikel 295 i fördraget om EU:s funktionssätt förekomsten av interinstitutionella avtal, och preciserar att de också kan ha en bindande karaktär. Den bindande karaktären hos avtalet beror då på viljan att binda sig hos aktens upphovsmän.

I övrigt, så kan interinstitutionella avtal till exempel anta formen av uppförandekoder, riktlinjer eller deklarationer.

Senast ändrat den 27.08.2010

Top