Help Print this page 

Summaries of EU Legislation

Title and reference
De internationella avtalen och EU:s yttre befogenheter

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Multilingual display
Text

De internationella avtalen och EU:s yttre befogenheter

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Artikel 3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Artikel 4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Artikel 216 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

VAD SÄGER FÖRDRAGEN OM EUROPEISKA UNIONEN (EU) OCH DESS YTTRE BEFOGENHETER?

I och med att Lissabonfördraget trädde i kraft, så har (EU) fått status som juridisk person juridisk person. EU är sålunda underställd internationell lagstiftning och kan förhandla och sluta internationella avtal i sitt eget namn, dvs. det har de befogenheter inom detta område som det tilldelas genom fördragen.

Dessa internationella avtal har juridiska effekter i EU:s och i EU-ländernas interna lagstiftning. Dessutom definierar EU:s grundläggande fördrag formerna för hur EU kan sluta internationella avtal.

Definition

De internationella avtalen är resultatet av ett frivilligt avtal mellan å ena sidan EU, och å andra sidan ett land utanför EU eller ett tredjepartsorgan. Dessa avtal skapar rättigheter och skyldigheter för både EU:s institutioner och EU-länderna. De integreras i EU:s lagstiftning vid det datum då de träder i kraft eller ett annat angivet datum.

Juridiskt sett tillhör de internationella avtalen sekundärrätten, och ska därför vara i enlighet med EU:s grundläggande fördrag. De har dock företräde framför de rättsakter som hör till sekundärrätten och som kallas ”unilaterala”, det vill säga som antagits unilateralt av EU:s institutioner (förordningar, direktiv, beslut osv.)

EU:s yttre befogenheter

EU:s yttre befogenheter definieras genom artikel 216 i fördraget om EU:s funktionssätt (EUF). EU får sålunda sluta internationella avtal:

  • i de fall som anges i de grundläggande fördragen,
  • när det anges av en bindande rättsakt,
  • när det är nödvändigt att sluta ett avtal för att nå ett av EU:s mål, även då det saknas en intern EU-lagstiftning,
  • när ett avtal kan påverka gemensamma rättsliga regler antagna internt av EU. Detta innebär att när EU antar gemensamma regler för verkställandet av politik, får EU-länderna inte längre ingå avtal med länder utanför EU som påverkar dessa regler.

Dessutom reglerar artikel 207 i EUF-fördraget EU:s handelspolitik – en viktig yttre befogenhet för EU och en central del av dess förbindelser med resten av världen.

Exklusiva befogenheter och delade befogenheter

Fördelningen av befogenheter mellan EU och EU-länderna visar sig också på det internationella planet. När EU förhandlar och sluter ett internationellt avtal, har unionen antingen exklusiva befogenheter, eller befogenheter delade med EU-länderna.

I de fall där befogenheterna är exklusiva, är EU den enda som får förhandla och sluta avtalet. I övrigt så preciserar artikel 3 i fördraget om EU:S funktionssätt de områden på vilka EU har exklusiv befogenhet att sluta internationella avtal, inbegripet handelsavtal.

I de fall som befogenheterna är delade med EU-länderna, så sluts avtalet både av EU och av EU-länderna. Det handlar då om ett blandat avtal som EU-länderna måste godkänna. Fördelningen av befogenheter framställs i artikel 4 i fördraget om EU:s funktionssätt.

HUVUDDOKUMENT

Artikel 3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT C 202, 7.6.2016, s. 51)

Artikel 4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT C 202, 7.6.2016, s. 51–52)

Artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT C 202, 7.6.2016, s. 140–141)

Artikel 216 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT C 202, 7.6.2016, s. 144)

Senast ändrat 08.08.2016

Top