Förstärkt samarbete

INLEDNING

Genom Amsterdamfördraget skapades en formell möjlighet för ett visst antal medlemsländer att sinsemellan upprätta ett förstärkt samarbete inom ramen för fördragen genom att utnyttja Europeiska unionens institutioner och förfaranden.

Även om dessa bestämmelser ännu inte utnyttjats ansåg Europeiska rådet att bestämmelserna behövde ses över och göras mindre restriktiva inför utvidgningen av unionen till 27 medlemsländer. Det närmare samarbetet ingick inte i regeringskonferensens ursprungliga mandat, utan det var Europeiska rådet som vid sitt möte i Feira den 20 juni 2000 formellt tog med det i mandatet.

Genom Nicefördraget har det blivit enklare att upprätta ett närmare samarbete: medlemsländernas vetorätt i fråga om upprättande av närmare samarbete har avskaffats (förutom när det gäller utrikespolitiken), antalet medlemsländer som krävs för att förfarandet ska få användas har ändrats från att det krävdes en majoritet av medlemsländerna till att det räcker med åtta, och tillämpningsområdet har utökats till att även omfatta den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP). De allmänna bestämmelser som är tillämpliga på allt närmare samarbete har samlats i avdelning VII i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Bestämmelserna om upprättandet av förfarandet och om ett medlemslands senare anslutning till samarbetet är olika inom de tre "pelarna".

ALLMÄNNA VILLKOR

Genom Nicefördraget ändras avdelning VII i EU-fördraget om närmare samarbete i stor utsträckning, utan att systemet för den skull ändras i grunden. I artikel 43 samlas de grundläggande principerna för det närmare samarbetet. Nicefördraget lägger till ett villkor till dem som redan fanns, nämligen att samarbetet ska förstärka unionens integrationsprocess och inte får äventyra den inre marknaden eller den ekonomiska och sociala sammanhållningen i unionen. Dessutom får det inte innebära något hinder eller någon diskriminering i handeln mellan medlemsländerna eller leda till snedvridning av konkurrensen dem emellan. Enligt Nicefördraget måste ett närmare samarbete omfatta minst åtta medlemsländer, oavsett det totala antalet medlemsländer i unionen efter utvidgningen.

I den nya artikel 43a klargörs att ett närmare samarbete endast får inledas som en sista utväg, under förutsättning att rådet anser att målet med det närmare samarbetet inte kan uppnås inom rimlig tid med tillämpning av de relevanta bestämmelserna i fördragen.

I den nya artikel 43b föreskrivs att de närmare samarbetena när de upprättas ska vara öppna för alla medlemsländer. De ska också vara öppna hela tiden, under förutsättning att det medlemsland som vill ansluta sig i efterhand följer de beslut som fattats inom ramen för det närmare samarbetet. Kommissionen och medlemsländerna ska se till att så många medlemsländer som möjligt deltar i de närmare samarbeten som upprättas.

Artikel 44 har ändrats för att klargöra att de rättsakter som antas inom ramen för ett närmare samarbete inte ska ingå i EG-regelverket. De rättsakter som antas inom ramen för ett närmare samarbete ska tillämpas av de deltagande medlemsländerna, och de andra medlemsländerna får inte förhindra att de genomförs.

Utgifterna för ett närmare samarbete ska bäras av de deltagande medlemsländerna (utom förvaltningskostnaderna), om inte rådet med enhällighet bland alla sina medlemmar och efter att ha hört Europaparlamentet beslutar något annat. Genom Nicefördraget inkluderas parlamentet i detta förfarande.

Artikel 45 har ändrats för att specificera att rådet och kommissionen ska se till att de åtgärder som vidtas inom ramen för ett närmare samarbete är samstämmiga med unionens övriga politik och åtgärder.

EUROPEISKA GEMENSKAPERNA

Definitionen av de allmänna bestämmelserna i artiklarna 43-45 i EU-fördraget ska tillämpas på de närmare samarbeten som upprättas inom ett område som anges i fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget). Därför beskrivs bara i det fördraget, i artiklarna 11 och 11a, själva förfarandet för upprättande av samarbetet och för ett medlemslands senare anslutning, vilket är specifikt för denna pelare.

De medlemsländer som avser att upprätta ett närmare samarbete inom ramen för EG-fördraget ska rikta en begäran om detta till kommissionen som kan lägga fram ett förslag för rådet om samarbetet. På grundval av kommissionens förslag ska rådet, som ska besluta med kvalificerad majoritet, ge sitt bemyndigande. En rådsmedlem får begära att frågan hänskjuts till Europeiska rådet med stats- och regeringscheferna. Efter att Europeiska rådet behandlat frågan återgår den till ministerrådet som ska fatta beslut med den majoritet som föreskrivs i fördragen. Den vetorätt medlemsländerna hade i fråga om de bestämmelser som infördes genom Amsterdamfördraget har alltså upphävts.

När ett närmare samarbete gäller ett område som omfattas av medbeslutandeförfarandet (artikel 251 i EG-fördraget) krävs enligt Nicefördraget Europaparlamentets samtycke, vilket garanterar respekten för parlamentets rättigheter på detta område.

I artikel 11a fastställs det förfarande som ska tillämpas när ett medlemsland i efterhand önskar ansluta sig till det närmare samarbetet. Efter begäran från det medlemsland som önskar delta i ett närmare samarbete är det kommissionens sak att besluta om detta. Kommissionen har alltså en mer betydande roll inom ramen för EG-fördraget än inom de andra pelarna.

DEN GEMENSAMMA UTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLITIKEN

Genom Nicefördraget införs möjligheten att använda sig av ett närmare samarbete inom den "andra pelaren", den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (avdelning V i EU-fördraget). Detta är ett av de större stegen i Nicefördraget på detta område. De nya artiklarna (27a-27e) med särskilda regler för GUSP-området har införts i EU-fördraget.

Ett närmare samarbete inom GUSP ska syfta till att värna hela unionens värderingar och främja hela unionens intressen. Det ska i synnerhet respektera den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens principer, mål, allmänna riktlinjer och samstämmighet, Europeiska gemenskapens befogenheter och samstämmigheten mellan unionens samlade politik och dess yttre åtgärder. Ett närmare samarbete kan bara tillämpas vid genomförandet av en gemensam åtgärd eller en gemensam ståndpunkt. Det får dock inte användas inom något område som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser.

De medlemsländer som avser att sinsemellan upprätta ett närmare samarbete ska rikta en begäran om detta till rådet. Efter att ha tagit emot kommissionens yttrande och informerat Europaparlamentet ska rådet, som ska besluta med kvalificerad majoritet, ge sitt bemyndigande. Enligt artikel 23 i EU-fördraget kan dock ett medlemsland hänskjuta frågan till Europeiska rådet för enhälligt beslut. Medlemsländernas vetorätt har alltså behållits på detta område.

Parlamentet och de övriga rådsmedlemmarna ska hållas fullt informerade om genomförandet av det närmare samarbetet. Denna uppgift anförtros den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

POLISSAMARBETE OCH STRAFFRÄTTSLIGT SAMARBETE

Inom EU:s "tredje pelare", polissamarbete och straffrättsligt samarbete, har bestämmelserna i EU-fördragets artikel 40 om närmare samarbete ändrats. I artikeln specificeras att ett sådant samarbete ska syfta till att göra det möjligt för unionen att snabbare utvecklas till ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. För det andra utvidgas genom Nicefördraget EG-domstolens behörighet inom detta område.

I den nya artikel 40a beskrivs förfarandet för upprättande av samarbete. De medlemsländer som avser att upprätta ett närmare samarbete sinsemellan enligt artikel 40 ska rikta en begäran om detta till kommissionen, som kan lägga fram ett förslag till rådet. På grundval av kommissionens förslag eller på initiativ av åtta medlemsländer ska rådet, som beslutar med kvalificerad majoritet efter att ha hört parlamentet, ge sitt bemyndigande. I den nya artikel 40b preciseras det förfarande som ska användas när ett medlemsland i efterhand önskar ansluta sig till samarbetet. Det är rådets sak att besluta om en sådan anslutning i efterhand. Rådet ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet bland de medlemsländer som deltar i det närmare samarbetet.

ÖVERSIKTSTABELL