Help Print this page 

Summaries of EU Legislation

Title and reference
WTO: avtal om varuhandel

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Multilingual display
Text

WTO: avtal om varuhandel

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Rådets beslut 94/800/EG om ingående, på Europeiska unionens vägnar av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) – frågor rörande varuhandel

Multilaterala förhandlingar i Uruguayrundan (1986–1994) – Avtal om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO)

VILKET SYFTE HAR AVTALET OCH BESLUTET?

Å Europeiska gemenskapens (i dag Europeiska unionens) vägnar godkänns i beslutet det avtal som inrättade Världshandelsorganisationen (WTO).

VIKTIGA PUNKTER

Det multilaterala avtalet om varuhandel omfattar GATT 1994 (Allmänna tull- och handelsavtalet) och 13 sektoravtal. Dessa omfattar fyra områden:

  • Marknadstillgång.
  • Regler som styr icke-tariffära åtgärder.
  • Tull- och handelsförvaltning.
  • Handelspolitiska skyddsåtgärder.

MARKNADSTILLTRÄDE

Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT 1994)

  • Den här grundtexten innehåller de allmänna regler som styr varuhandeln. De närmare bestämmelserna fastställs i de sektorsavtal som inrättas genom slutakten. GATT 1994 omfattar GATT 1947 och alla rättsliga instrument som antagits före avtalet om Världshandelsorganisationen (WTO).
  • I det allmänna avtalet fastställs grundläggande principer som härrör från GATT 1947, vars syfte främst är att säkerställa rättvis konkurrens, såsom följande:
    • Principen om behandling som mest gynnad nation enligt vilken varje WTO-medlem ska behandla varor från varje annan medlem på ett sätt som inte är mindre gynnsamt än det som ges liknande varor från något annat land (principen icke-diskriminering).
    • Principen om nationell behandling i fråga om intern beskattning och regleringar enligt vilken varje WTO-medlem ska behandla varor från varje annan medlem på ett sätt i fråga om beskattning eller regleringar som inte är mindre gynnsam än det som ges varor av inhemskt ursprung.
  • I avtalet föreskrivs även
    • nedsättning och bindning när det gäller maxnivån för tullavgifter,
    • förbud mot kvantitativa import- och exportrestriktioner,
    • anmälningsskyldighet för statliga handelsföretag,
    • antidumpningstullar*,
    • antisubventionsåtgärder*,
    • skyddsåtgärder*,
    • förfaranden för samråd och tvistlösning,
    • ett antal kriterier för frihandelsområden och tullunioner
    • skyldigheter som åligger medlemmarna i dessa områden och unioner.
  • I de bestämmelser som tillkom 1965 anges vilka regler och förmåner som gäller för utvecklingsländerna.

Marrakechprotokollet

Marrakechprotokollet är bifogat GATT 1994 och i det införlivas de listor över medgivanden och åtaganden rörande varor som förhandlades fram i Uruguayrundan med GATT 1994 och genom det fastställs deras giltighet och villkor för genomförande.

Industriprodukter

  • När det gäller industriprodukter hade Uruguayrundan till syfte att sänka de tariffära handelshindren med minst en tredjedel över en femårsperiod och att öka antalet bundna tullar (för vilka regeringarna åtar sig att inte öka nivån).
  • Tack vare dessa åtaganden har industriländernas importtullar på industriprodukter från hela världen sänkts med i genomsnitt 40 %, från 6,3 till 3,8 %.
  • När det gäller EU skulle närmare 40 % av importen av industriprodukter ske till nolltullsats. EU:s tullar på industriprodukter är bland de lägsta i världen.

Jordbruksprodukter

  • Avtalet om jordbruk syftade till att reformera handeln med jordbruksprodukter och inrätta ett rättvist och marknadsorienterat system. Tillträdet till marknaderna för jordbruksprodukter omfattas nu av en ordning som endast bygger på tullar.
  • WTO-medlemmarna skulle också sänka sina exportsubventioner både värdemässigt och volymmässigt när det gäller vissa bestämda produkter. Stödåtgärder till jordbruket (prisstöd) skulle också minskas.
  • I avtalet togs hänsyn till WTO-medlemmarnas ekonomiska utvecklingsnivå. Utvecklingsländer behövde inte minska sina subventioner eller sina tullar med lika mycket som de utvecklade länderna och de hade extra tid på sig för att genomföra sina skyldigheter. De minst utvecklade länderna var undantagna från dessa minskningsåtaganden.

Textil- och beklädnadsprodukter

  • Genom multifiberavtalet från 1973 som omfattar natur- och syntetfibrer samt därtill hörande produkter ställdes handeln med textilprodukter utanför den gemensamma GATT-ordningen. Avtalet innebar således ett undantag för textilier genom att man lät WTO-medlemmarna sluta bilaterala avtal med varandra om att begränsa sin textilexport. Sådana avtal var förbjudna inom de allmänna GATT-reglerna.
  • Förhandlingarna i Uruguayrundan hade till syfte att åstadkomma ett smidigt införlivande av sektorn för textil- och beklädnadsprodukter med GATT 1994. Följaktligen föreskrivs i avtalet om textil och konfektion att en gradvis avveckling av multifiberavtalet ska vara genomförd till den 1 januari 2005. Det innebar att de bilaterala restriktionerna gradvis skulle avvecklas.
  • Skyddsåtgärder kan få vidtas för de länder vars lokala industri uppvisar svårigheter med att anpassa sig. Dessa åtgärder som får vidtas i högst tre år ska noga övervakas av Textilövervakningskommittén.

Handelsrelaterade investeringsåtgärder

  • I avtalet om handelsrelaterade investeringsåtgärder erkänns att vissa investeringsåtgärder kan ha en begränsande eller snedvridande effekt på handel. WTO-medlemmarna har avtalat om att inte tillämpa handelsrelaterade investeringsåtgärder som inte följer principen om nationell behandling som inrättades av GATT eller med avskaffandet av kvantitativa begränsningar.
  • Alla handelsrelaterade investeringsåtgärder måste meddelas och avvecklas inom två år för utvecklade länder, fem år för utvecklingsländer och sju är för de minst utvecklade länderna. En kommitté för handelsrelaterade investeringsåtgärder är ansvarig för att övervaka dessa åtagande. Medlemmarna beslutade också att vid ett senare datum besluta om avtalet skulle kompletteras med regler om investeringspolitik och konkurrenspolitik.

REGLER RÖRANDE ICKE-TARIFFÄRA ÅTGÄRDER

Tekniska handelshinder

  • Avtalet om tekniska handelshinder har till syfte att se till att tekniska föreskrifter och standarder samt förfaranden för bedömning av överensstämmelse inte skapar onödiga hinder för den internationella handeln. I avtalet fastställs att länderna har rätt att vidta sådana åtgärder som uppfyller ett legitimt syfte såsom t.ex. skydd av människors liv eller hälsa eller av miljön. Tekniska föreskrifter och standarder får dock inte leda till diskriminering mellan inhemska produkter och liknande importerade produkter. I avtalet uppmuntras samtidigt användningen av internationella standarder samt harmonisering och ömsesidigt erkännande av tekniska föreskrifter, standarder och förfaranden för bedömning av överensstämmelse.
  • I avtalet föreskrivs även att nationella upplysningscentraler ska inrättas i syfte att förbättra informationen om de tekniska föreskrifterna.

Sanitära och fytosanitära åtgärder

  • Avtalet om tillämpning av sanitära och fytosanitära åtgärder omfattar alla sanitära och fytosanitära åtgärder som direkt eller indirekt kan inverka på den internationella handeln. Sanitära och fytosanitära åtgärder skyddar människor, djur eller växter från risker som härrör från tillsatser, föroreningar, gifter eller sjukdomsalstrande organismer i livsmedel, eller åtgärder för att skydda ett land från skador som härrör från införande, etablering eller spridning av växtskadegörare.
  • I avtalet erkänns medlemsländernas rätt att vidta sanitära och fytosanitära åtgärder som grundar sig på vetenskapliga principer, men dessa åtgärder får inte innebära diskriminering av andra länder eller användas för protektionistiska ändamål. Medlemsländerna uppmuntras att grunda sina åtgärder på internationella normer, riktlinjer eller rekommendationer när så är möjligt.
  • Om medlemmarna väljer att inte följa internationella standarder, ska de kunna vetenskapligt bevisa att det var nödvändigt. Tillämpningen av normer kan bestridas och ett tvistlösningsförfarande har införts.

FÖRVALTNING AV TULL- OCH HANDELSFRÅGOR

Värdering för tulländamål

  • När det gäller tullar som bygger på varornas värde är det viktigt att fastställa ett tydligt förfarande för fastställande av tullvärdet för de importerade varorna. Om värderingen för tulländamål sker på orättvisa grunder kan den nämligen utgöra en icke-tariffär skyddsåtgärd och vara mer restriktiv än själva tullen.
  • I avtalet om tullvärde anges att detta tullvärde ska grunda sig på varornas faktiska pris. För de särskilda fall där priset inte kan användas för att fastställa tullvärdet, anges i avtalet fem andra metoder för värdering för tulländamål som ska tillämpas i en bestämd ordning.

Kontroll före skeppning

  • I syfte att förhindra bedrägerier och uppväga brister i förvaltningen använder ett visst antal utvecklingsländer privata företag för att kontrollera kvaliteten, kvantiteten, priset eller tullklassificeringen för importerade varor innan de exporteras från leverantörslandet.
  • I avtalet om kontroll före utskeppning anges de skyldigheter som åligger användarländerna, främst i fråga om icke-diskriminering, öppenhet och insyn, skydd av konfidentiella soliditetsupplysningar och priskontroll.

Ursprungsregler

  • Ursprungsreglerna används för att fastställa ursprungslandet för en vara och bör inte utgöra ett onödigt hinder för den internationella handeln. Genom avtalet om ursprungsregler införs bestämmelser för tillämpningen av dessa regler. Det rör sig om regler som används i samband med handelspolitiska åtgärder som inte innebär förmånsbehandling i tullhänseende. Avtalets huvudsyfte är att åstadkomma en harmonisering av reglerna om ursprung som inte medför förmånsbehandling så att alla WTO-medlemmar tillämpar samma villkor oavsett syfte.
  • Fram till harmoniseringen bör WTO-medlemmarna se till att tydligt ange nödvändiga villkor för fastställandet av ursprung och att ursprungsreglerna inte har en begränsande, snedvridande eller desorganiserande inverkan på den internationella handeln.

Importlicensförfaranden

  • Importlicenser är administrativa förfaranden där en ansökan eller andra dokument måste lämnas till det behöriga förvaltningsorganet innan man importerar varor till landet.
  • Avtalet om importlicensförfaranden har till huvudsyfte att förenkla och skapa insyn i dessa förfaranden och göra dem mer förutsägbara så att det kan säkerställas att de tillämpas och förvaltas på ett rättvist och skäligt sätt.

Handelslättnader

Avtalet om handelslättnader syftar till att underlätta rörlighet, klarering och frigörande av varor, däribland varor i transitering genom effektivt samarbete mellan tull och andra relevanta myndigheter för handelslättnader.

HANDELSPOLITISKA SKYDDSÅTGÄRDER

Antidumpningsåtgärder

  • I avtalet om genomförande av antidumpningsåtgärder fastställs reglerna för tillämpning av antidumpningsåtgärder som föreskrivs i artikel VI i GATT 1994.
  • Avtalet rörande antidumpningsåtgärder innehåller mer precisa och tydligare regler när det gäller metoden för fastställande av dumpning och de förfaranden som ska tillämpas vid undersökningar.

Subventioner och utjämningsåtgärder

  • Det nya avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder innehåller en definition av begreppet subvention och fastställer även att endast selektiva subventioner omfattas av dess regler. I avtalet anges de villkor som gör det möjligt att fastställa om en subvention är selektivt riktad till ett företag eller en industri eller en grupp av företag eller industrier. I avtalet hänförs subventionerna till någon av följande tre kategorier:
    • Förbjudna subventioner.
    • Subventioner som kan ifrågasättas enligt WTO:s regler.
    • Subventioner som är tillåtna.
  • I avtalet föreskrivs korrigerande åtgärder för varje subventionskategori.
  • Avtalet innehåller även regler rörande användningen av utjämningsåtgärder, dvs. de tullar som importländerna inför för att utjämna verkningarna av subventionen.

Skyddsåtgärder

  • I avtalet om skyddsåtgärder fastställs reglerna för tillämpning av de skyddsåtgärder som anges i artikel XIX i GATT 1994.
  • I avtalet förbjuds åtgärder som faller inom gråzonen såsom frivilliga exportbegränsningar eller andra ordningar för uppdelning av marknaden. I avtalet föreskrivs även en klausul om avskaffande av alla befintliga skyddsåtgärder. Dessutom anges i avtalet närmare uppgifter om de förfaranden och regler som ska tillämpas vid vidtagandet av en skyddsåtgärd.

PLURILATERALA AVTAL

  • Bilaga 4 i Marrakeshavtalet omfattar 4 plurilaterala avtal (dvs. avtal som bara gäller för de WTO-medlemmar som uttryckligen har godtagit dem):
    • Avtalet om nötkött (gällde bara fram till december 1997).
    • Avtalet om mejerivaror (gällde bara fram till december 1997).
    • Avtalet om handel med civila flygplan.
    • Avtalet om offentlig upphandling. Avtalet om offentlig upphandling syftar till att öppna upp offentliga upphandlingar för utländska företag.
  • Avtalet omfattar fem verksamhetsområden, nämligen hamnar, flygplatser, vatten, elektricitet och stadstrafik. Det grundar sig på principen om ömsesidighet vilket innebär att länderna endast måste öppna sina marknader för offentlig upphandling i de angivna sektorerna för de parter i avtalet som gjort åtaganden inom samma sektor.

FÖR VILKEN PERIOD GÄLLER BESLUTET OCH AVTALET?

  • Beslutet har gällt sedan den 22 december 1994.
  • Avtalet har gällt sedan den 1 januari 1995.

BAKGRUND

Mer information finns här: EU och WTO (Europeiska kommissionen).

* VIKTIGA BEGREPP

Antidumpningsåtgärder: Åtgärder, t.ex. specifika tullar som tillämpas på import till EU av ”dumpade produkter”, dvs. produkter som exporteras till EU till ett lägre pris än deras inhemska pris.

Antisubventionsåtgärder: Åtgärder som t.ex. utjämningstullar (som neutraliserar de negativa effekterna av subventioner), som EU ålägger importer som är subventionerade och därför skadar industrier i EU som producerar samma produkt

Skyddsåtgärder: Dessa åtgärder införs när en utredning av Europeiska kommissionen drar slutsatsen att importen har ökat så mycket att den orsakar (eller hotar att orsaka) allvarlig skada på EU:s producenter. De är tillfälliga åtgärder, så som kvoter, som tillämpas på importer för att ge EU:s industri tid att göra nödvändiga förändringar.

HUVUDDOKUMENT

Rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, 23.12.1994, s. 1–2).

Multilaterala förhandlingar i Uruguayrundan (1986–1994) – Avtal om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO) (EGT L 336, 23.12.1994, s. 3–10).

Senast ändrat 18.04.2017

Top