Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

VILKET SYFTE HAR STADGAN?

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) skyddar de grundläggande rättigheter som människor åtnjuter i Europeiska unionen (EU). Den är ett modernt och heltäckande instrument i EU-lagstiftningen som skyddar och främjar människors rättigheter och friheter mot bakgrund av förändringar i samhället, sociala framsteg samt vetenskaplig och teknisk utveckling.

VIKTIGA PUNKTER

Innehåll

Stadgan bekräftar, med beaktande av EU:s behörigheter och uppgifter samt subsidiaritetsprincipen bekräftas i denna stadga de rättigheter som har fastställs på grundval av EU-ländernas gemensamma författningstraditioner och internationella förpliktelser, europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, EU:s och Europarådets sociala stadgor samt rättspraxis vid Europeiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Genom att synliggöra och förtydliga de grundläggande rättigheterna, skapar stadgan rättssäkerhet inom EU.

Stadgan innehåller en ingress och 54 artiklar fördelade på sju kapitel.

Kapitel I: värdighet (människans värdighet, rätt till liv, människans rätt till integritet, förbud mot tortyr samt omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling, förbud mot slaveri och tvångsarbete).
Kapitel II: friheter (rätt till frihet och säkerhet, respekt för privatlivet och familjelivet, skydd av personuppgifter, rätt att ingå äktenskap och rätt att bilda familj, tanke-, samvets- och religionsfrihet, yttrande- och informationsfrihet, mötes- och föreningsfrihet, frihet för konsten och vetenskapen, rätt till utbildning, fritt yrkesval och rätt att arbeta, näringsfrihet, rätt till egendom, rätt till asyl samt skydd vid avlägsnande, utvisning och utlämning).
Kapitel III: jämlikhet (likhet inför lagen, icke-diskriminering, kulturell, religiös och språklig mångfald, jämställdhet mellan kvinnor och män, barnets rättigheter, äldres rättigheter samt integrering av personer med funktionshinder).
Kapitel IV: solidaritet (arbetstagares rätt till information och samråd inom företaget (arbetstagares rätt till information och samråd inom företaget, förhandlingsrätt och rätt till kollektiva åtgärder, rätt till tillgång till arbetsförmedlingar, skydd mot uppsägning utan saklig grund, rättvisa arbetsförhållanden, förbud mot barnarbete och skydd av ungdomar i arbetslivet, familjeliv och yrkesliv, social trygghet och socialbidrag, hälsoskydd, tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, miljöskydd samt konsumentskydd).
Kapitel V: medborgarnas rättigheter (rösträtt och valbarhet till Europaparlamentet och i kommunala val, rätt till god förvaltning, rätt till tillgång till handlingar, Europeiska ombudsmannen, rätt att göra framställningar, rörelse- och uppehållsfrihet samt diplomatiskt och konsulärt skydd).
kapitel VI: rättskipning (rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol, presumtion för oskuld och rätten till försvar, principerna om laglighet och proportionalitet i fråga om brott och straff samt rätt att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott).
Kapitel VII: allmänna bestämmelser.

Tillämpningsområde

Stadgan gäller för EU:s institutioner, organ och byråer i alla deras åtgärder. Den utvidgar inte de befogenheter och uppgifter som de tilldelas genom fördragen. Stadgan gäller även för medlemsstater när de tillämpar EU-lagen.

Stadgan gäller jämsides med nationella och internationella system för att skydda de grundläggande rättigheterna, däribland Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen).

Årliga rapporter

Varje år sedan 2010 offentliggör Europeiska kommissionen en årsrapport, som övervakar framstegen i tillämpningen av stadgan. Sedan 2021, till följd av strategin för att stärka tillämpningen av stadgan i EU (se sammanfattning), fokuserar stadgan varje år på ett annat temaområde av strategisk betydelse som regleras av EU-lagstiftningen.

BAKGRUND

År 1999 drog Europeiska rådet slutsatsen att de grundläggande rättigheter som gäller på EU-nivå bör sammanfattas i en stadga för att ge dem större synlighet.
Stadgan kungjordes i Nice i december 2000 av Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och kommissionen.
Stadgan blev rättsligt bindande genom ikraftträdandet av Lissabonfördraget (se sammanfattning) i december 2009, och har nu samma rättsliga värde som EU-fördragen.

Mer information finns här:

EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna (Europeiska kommissionen)
Grundläggande rättigheter (europeisk e-juridik).

HUVUDDOKUMENT

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT C 202, 7.6.2016, s. 389).

Senast ändrat 14.01.2022

Top