Help Print this page 

Summaries of EU Legislation

Title and reference
Ospar-konventionen

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Multilingual display
Text

Ospar-konventionen

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Beslut 98/249/EG – ingående av en konvention om skydd av den marina miljön i nordöstra Atlanten

Konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten

VILKET SYFTE HAR BESLUTET OCH KONVENTIONEN?

  • I och med beslutet ingick man, på Europeiska unionens (EU:s) (då Europeiska gemenskapens) vägnar, Ospar-konventionen.
  • Syftet med Ospar-konventionen är att förhindra och eliminera havsföroreningar och därmed skydda nordöstra Atlanten mot de negativa effekterna av mänsklig verksamhet.

VIKTIGA PUNKTER

  • Europeiska gemenskapen är en fördragsslutande part i konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten, som undertecknades i Paris den 22 september 1992.
  • I konventionen fastställs flera definitioner, såsom:

    • Havsområde.*.
    • Inre vatten.*.
    • Föroreningar.*.
  • Parterna i konventionen åtog sig att vidta alla tänkbara åtgärder för att

    • förhindra och eliminera förorening,
    • vidta nödvändiga åtgärder för att skydda nordöstra Atlanten mot skadliga effekter av mänsklig aktivitet.
  • Dessa åtgärder syftar till att värna om människors hälsa och bevara de marina ekosystemen samt, där så är möjligt, återupprätta havsområden som har utsatts för skadlig påverkan. I det syftet ska parterna (var för sig och gemensamt)

    • anta program och vidta åtgärder,
    • samordna sin politik och sina strategier.
  • För att uppfylla sina åtaganden, måste parterna iaktta två principer:

    • Försiktighetsprincipen: förebyggande åtgärder skall vidtagas när det finns skälig grund till oro för att ämnen och energi som direkt eller indirekt tillförs den marina miljön kan innebära något av följande, även om det inte finns någon bindande bevisning för ett orsakssamband mellan tillförseln och effekterna:

      • Hälsorisker för människan.
      • Skador på levande resurser och marina ekosystem.
      • Minskat skönhets- och rekreationsvärde.
      • Störningar av annat legitimt utnyttjande av havet.
    • Principen om att förorenaren betalar: kostnaderna för åtgärder för att förhindra, mäta och minska föroreningar skall bäras av förorenaren.
  • De program som parterna antar ska beakta de senaste tekniska framstegen och bästa miljöpraxis.
  • De åtgärder som vidtas får inte innebära en ökning av havsföroreningarna utanför havsområdet eller i andra delar av miljön.
  • Parterna är överens om att, var för sig eller gemensamt, vidta alla tänkbara åtgärder för att förhindra och eliminera

    • förorening av havsområdet från landbaserade källor och aktiviteter,
    • förorening genom dumpning eller förbränning av avfall eller annat material i havet,
    • förorening från havsbaserade källor (anläggningar och pipelines för havsbaserad verksamhet från vilka ämnen eller energi når havsområdet).
  • Ett samarbetsavtal kan förhandlas fram mellan parterna för att hantera gränsöverskridande föroreningar.

Ospar-kommissionen

  • I konventionen inrättas en kommission som är det beslutsfattande organet för konventionen och består av representanter för parterna. Kommissionen diskuterar och antar olika beslut och rekommendationer. Beslut blir bindande för de fördragsslutande parterna efter en period på 200 dagar, medan rekommendationer inte är bindande.
  • Dess uppgifter är att

    • övervaka tillämpningen av konventionen,
    • undersöka tillståndet i havsområdet,
    • kontrollera effektiviteten hos de åtgärder som vidtas,
    • fastställa program och åtgärder för att förhindra och eliminera förorening,
    • fastställa sitt eget arbetsprogram,
    • skapa de instrument som är nödvändiga för att genomföra det programmet.

Ospars arbete

  • En utvärdering av framstegen rörande Ospars strategi för radioaktiva ämnen visar att parterna har uppnått betydande minskningar av utsläppen från kärnenergisektorn.
  • Parterna har också antagit åtgärder för att skydda och bevara ytterligare en art (atlantlaxen) och en livsmiljö (moddplan vid medelhögvattenstånd) som båda identifierats av Ospar som särskilt utsatta i nordöstra Atlanten.
  • Ospar meddelade år 2016 att 10 nya marina skyddsområden hade lagts till i dess nätverk, vilket gjorde det totala antalet till 423 stycken.
  • Ospar har drivit på det internationella arbetet för att minska marint avfall genom att skapa ett nätverk för fiske efter avfall över hela nordöstra Atlanten, vilket gör det möjligt för fartyg att ta i land avfall i alla 40 hamnar som deltar. Parterna i Ospar har också kommit överens om att ta sig an källorna till mikroplastföroreningar i den marina miljön.
  • Ospar fungerar även som ett forum för det samordnade genomförandet av EU:s ramdirektiv om en marin strategi för EU-länderna och för interregionalt samarbete utifrån direktivets koncept och metoder.

Forskning

  • I konventionen krävs att det inrättas kompletterande eller gemensamma program för vetenskaplig eller teknisk forskning som ska delges kommissionen.

Förlikningsförfarande

  • Ett förlikningsförfarande inrättas för att lösa konflikter mellan de fördragsslutande parterna.

Bilagor

Ospar-konventionen innehåller bilagor som rör följande specifika områden:

  • Bilaga I: Förhindrande och eliminering av förorening från landbaserade källor
  • Bilaga II: Förhindrande och eliminering av förorening genom dumpning eller förbränning
  • Bilaga III: Förhindrande och eliminering av förorening från havsbaserade källor
  • Bilaga IV: Bedömning av den marina miljöns kvalitet
  • Bilaga V: Om skydd och bevarande av ekosystem och biologisk mångfald i havsområdet.

EU:s strategi för Arktis

I ett gemensamt meddelande från 2016 rekommenderar man att EU

  • fortsätter att delta i multilateral miljöavtal som också är särskilt relevanta för Arktis, så som Ospar,
  • inrättar marina skyddsområden i Arktis för att skydda den biologiska mångfalden,
  • arbetar med de arktiska staterna och andra internationella partner för att utveckla ett instrument inom ramen för Förenta nationernas havsrättskonvention för bevarande och hållbar användning av den biologiska mångfalden i haven bortom nationell jurisdiktion.

VILKEN PERIOD GÄLLER BESLUTET OCH KONVENTIONEN FÖR?

  • Beslutet gäller från och med den 7 oktober 1997.
  • Konventionen började gälla den 25 mars 1998. Den ersätter Oslokonventionen (1972) och Pariskonventionen (1974).
  • Konventionen har undertecknats och ratificerats av Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Island, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige och Tyskland, som tillsammans med EU samarbetar för att skydda den marina miljön i nordöstra Atlanten.

BAKGRUND

Mer information finns här:

VIKTIGA BEGREPP

Havsområde:

allt av följande:

Fördragsparternas inre vatten och territorialhav.

Havet bortom och i anslutning till det territorialhav som faller under kuststatens jurisdiktion enligt folkrätten.

Det fria havet, inklusive havsbottnarna och dess underlag, inom följande gränser:

  • De delar av Atlanten och Norra Ishavet och till dessa gränsande hav som är belägna norr om 36° nordlig bredd och mellan 42° västlig längd och 51° östlig längd, med undantag av
  • Östersjön och Bälten söder och öster om linjer dragna från Hasenøre Hoved till Gniben Odde, från Korshage till Spodsbjerg och från Gilbjerg Hoved till Kullen,
  • Medelhavet och till detta gränsande hav, till skärningspunkten mellan parallellen för 36° nordlig bredd och meridianen för 5°36’ västlig längd.
  • Den del av Atlanten som är belägen norr om 59° nordlig bredd och mellan 44° västlig längd och 42° västlig längd.
  • Inre vatten: vattnen på landsidan av de baslinjer varifrån bredden på territorialvattnet mäts och som ifråga om vattendrag sträcker sig till sötvattengränsen (den plats i vattendraget där en mätbar ökning av salthalten förekommer vid ebb och lågt sötvattenflöde, på grund av förekomst av havsvatten).
    Föroreningar:

    mänsklig tillförsel, direkt eller indirekt, till havsområdet av ämnen eller energi som ger upphov till eller sannolikt ger upphov till något av följande:

  • hälsorisker för människan,
  • skador på levande resurser och marina ekosystem,
  • minskat skönhets- och rekreationsvärde,
  • hinder för annat legitimt utnyttjande av havet.
  • HUVUDDOKUMENT

    Rådets beslut 98/249/EG av den 7 oktober 1997 om ingående på gemenskapens vägnar av konventionen om skydd av den marina miljön i nordöstra Atlanten (EGT L 104, 3.4.1998, s. 1).

    Konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten (EGT L 104, 3.4.1998, s. 2).

    ANKNYTANDE DOKUMENT

    Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi) (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19).

    Fortlöpande ändringar av direktiv 2008/56/EG har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

    Gemensamt meddelande till Europaparlamentet och rådet: En integrerad EU-politik för Arktis (JOIN(2016) 21 final, 27.4.2016).

    Senast ändrat 26.11.2017

    Top