Help Print this page 

Summaries of EU Legislation

Title and reference
Förebyggande möjligheter: övervakningen av de offentliga finanserna

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Multilingual display
Text

Förebyggande möjligheter: övervakningen av de offentliga finanserna

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EG) Nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

  • I den införs skyddsdelen i stabilitets- och tillväxtpakten. Det är förebyggande åtgärder utformade för att säkerställa den budgetdisciplin som är nödvändig för att Europeiska unionen (EU) ska fungera smidigt.
  • Den rör inte bara de EU-länder som har antagit den gemensamma valutan utan också de länder som ännu inte deltar.

VIKTIGA PUNKTER

  • Denna förordning syftar till att övervaka och samordna EU-ländernas budgetpolitik för att säkra budgetdisciplin inom EU.
  • För att göra detta föreskrivs i förordningen en europeisk termin i början av varje år för att hjälpa EU-länderna att inrätta en sund budgetpolitik. EU-länderna lämnar stabilitetsprogram (för länderna i euroområdet) och tillväxtprogram (för länder utanför euroområdet) till Europeiska kommissionen, i vilka de antar ett medelfristigt budgetmål. Dessa program utvärderas av kommissionen och blir föremål för rekommendationer från rådet. Dessa rekommendationer är specifika för varje land.

En europeisk termin för samordning av finanspolitik

  • En europeisk termin är en period om sex månader under vilken EU-ländernas budgetpolitik granskas.
  • I början av terminen identifierar rådet EU:s stora ekonomiska utmaningar och lägger fram strategiska riktlinjer för EU-länderna om den politik som ska följas.
  • Som följd, och grundat på dessa riktlinjer, ska EU-länderna upprätta:
  • I slutet av den europeiska terminen och efter utvärdering av programmen, lämnar rådet rekommendationer till varje EU-land. Genom att luta sig mot kommissionens bedömning, delger sina yttranden innan EU-länderna lägger fast sin budget för nästkommande år.

Medelfristiga budgetmål

  • Varje EU-land har ett medelfristigt mål om underskott för sina offentliga finanser, som definieras i strukturella termer. Dessa mål varierar mellan EU-länderna: de är ännu strängare än skuldnivån och den uppskattade kostnaden för befolkningens åldrande.
  • Det medelfristiga målet för de EU-länder som har infört euron och för de länder som deltar i växelkursmekanismen (ERM II) är att ligga mellan en procents underskott av BNP och att ha balans eller överskott.
  • Målen kan ses över om en större strukturreform genomförs, eller var tredje år, vid offentliggörandet av projiceringen som möjliggör en uppskattning av den beräknade kostnaden för befolkningens åldrande.

Multilateral övervakning: stabilitets- och konvergensprogrammen

  • Stabilitets- och konvergensprogrammen ligger till grund för EU:s råds multilaterala övervakning. Denna övervakning, som föreskrivs i artikel 121 i fördraget om EU:s funktionssätt, ska på ett tidigt stadium uppdaga alltför stora underskott i de offentliga finanserna och främja samordning av finanspolitiken.
  • Varje EU-land lägger fram ett stabilitetsprogram (för de länder som ingår i euroområdet) eller ett konvergensprogram (för övriga länder) inför Europeiska unionens råd och kommissionen. Varje stat som inför euron ska lägga fram ett stabilitetsprogram inom sex månader efter rådets beslut om landets deltagande i den gemensamma valutan.
  • Stabilitets- och konvergensprogrammen omfattar följande:
    • ett medelfristigt mål och de planerade anpassningarna för att uppfylla målet,
    • den offentliga sektorns finanser i procent av BNP, den förväntade utvecklingen av skuldkvoten, den planerade ökningen av de offentliga utgifterna och utvecklingen av de offentliga inkomsterna baserat på en oförändrad politik och en utvärdering i siffror av oinskränkta åtgärder som föreskrivits för inkomsterna.
    • information om uppskattade skulder för åldrande befolkning och andra möjliga kostnader (som offentliga garantier) som kan tänkas ha en stor påverkan på de offentliga förvaltningarnas skulder;
    • information om programmens koherens med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och nationella reformprogram;
    • de huvudsakliga antagandena om den förväntade ekonomiska utvecklingen, som är benägna att uppfylla stabilitets- och konvergensprogrammen (tillväxt, sysselsättning, inflation och andra viktiga variabler);
    • en bedömning och en detaljerad analys av budgetmässiga och andra vidtagna eller planerade ekonomisk-politiska åtgärder för att uppnå programmets mål;
    • en analys av hur förändringar i de viktigaste ekonomiska antagandena kan komma att påverka de offentliga finanserna och skuldsättningen;
    • i förekommande fall, förklaringar om eventuella avvikningar jämfört med de planerade anpassningar som krävs för att genomföra det medelfristiga målet.
  • Dessutom ska man i konvergensprogrammen ange förhållandet mellan dessa mål och pris- och växelkursstabilitet, samt de medelfristiga målen för penningpolitiken.

Granskning av stabilitets- och konvergensprogrammen

  • På grundval av de bedömningar som gjorts av kommissionen och ekonomiska och finansiella kommittén ska rådet granska de medelfristiga budgetmålen som läggs fram av länderna i sina respektive program. Rådet ska bland annat kontrollera:
    • om målet i stabilitetsprogrammet bygger på realistiska ekonomiska antaganden;
    • om de åtgärder som vidtagits eller planeras är tillräckliga för att nå målen;
    • om det berörda landet vid bedömningen av den planerade anpassningen har gjort en förbättring av sina offentliga finanser, med hänsyn tagen till konjunkturvariationer;
    • om den årliga ökningen av de offentliga utgifterna i det berörda landet inte är för hög, det vill säga att den inte överskrider det medelfristiga referensvärdet.
  • Vid sin bedömning ska rådet ta hänsyn till genomförandet av större strukturreformer, särskilt pensionsreformer.
  • Rådet ska granska programmet inom tre månader efter det att programmet har lagts fram. På rekommendation av kommissionen och efter att ha hört ekonomiska och finansiella kommittén, ska rådet avge ett yttrande om programmet. Det kan be det berörda landet att anpassa sitt program, om det anser att programmets mål och innehåll bör skärpas.

Att undvika alltför stora underskott: mekanism för tidig varning

  • Som en del av den multilaterala övervakningen skall rådet övervaka stabilitets- och konvergensprogrammens genomförande, på grundval av information som de icke deltagande EU-länderna tillhandahåller och de bedömningar som kommissionen och ekonomiska och finansiella kommittén gör.
  • Om rådet därmed konstaterar betydande avvikelser från det medelfristiga budgetmålet eller från de planerade anpassningar som ska leda till att målet uppnås ska det ge en rekommendation till det berörda landet i syfte att förebygga ett alltför stort underskott (tidig varning, artikel 121 paragraf 4 i fördraget om EU:s funktionssätt).
  • Rekommendationerna som antas i rådet får offentliggöras.

Vägledning från Europeiska kommissionen

  • År 2015, klargjorde kommissionen i ett meddelande hur den ämnar tillämpa reglerna i stabilitets- och tillväxtpakten för att stärka kopplingen mellan strukturreformer, investeringar och finanspolitiskt ansvar för att stimulera jobbskapande och tillväxt i EU.
  • Vägledningen har tre huvudmål:

FÖR VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN?

Den har gällt sedan den 1 juli 1998.

BAKGRUND

  • Utifrån stabilitets- och tillväxtpaktens regler ska EU-länderna föra en sund budgetpolitik för att undvika allt för stora underskott som skulle kunna äventyra EU:s ekonomiska och finansiella stabilitet.
  • 2011 förändrades stabilitets- och tillväxtpakten i grunden. Nya åtgärder antogs som ett viktigt steg för att säkerställa budgetdisciplin, främja stabilitet i EU:s ekonomi och för att förebygga en ny kris.
  • Stabilitets- och tillväxtpakten samlar sålunda hädanefter sex rättsakter (som går under namnet sexpacket) som trädde i kraft den 13 december 2011 och ytterligare två akter som trädde i kraft den 30 maj 2013:
  • Mer information finns här:

HUVUDDOKUMENT

Rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (EGT L 209, 2.8.1997, s. 1-5).

Fortlöpande ändringar av förordning (EG) nr 1466/97 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1173/2011 av den 16 november 2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet (EUT L 306, 23.11.2011, s. 1-7).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1174/2011 av den 16 november 2011 om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet (EUT L 306, 23.11.2011, s. 8-11).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (EUT L 306, 23.11.2011, s. 25-32).

Rådets förordning (EU) nr 1177/2011 av den 8 november 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (EUT L 306, 23.11.2011, s.33-40).

Rådets direktiv 2011/85/EU av den 8 november 2011 om krav på medlemsstaternas budgetramverk (EUT L 306, 23.11.2011, s. 41-47).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 472/2013 av den 21 maj 2013 om förstärkning av den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater i euroområdet som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om sin finansiella stabilitet (EUT L 140, 27.5.2013, s.1 -10).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 473/2013 av den 21 maj 2013 om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet (EUT L 140, 27.5.2013, s. 11-23).

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska sociala kommittén, regionkommittén och Europeiska investeringsbanken. Att på bästa sätt utnyttja flexibiliteten inom stabilitets- och tillväxtpaktens befintliga regler (COM(2015) 12 final, 13.1.2015).

Senast ändrat 18.04.2017

Top