Help Print this page 

Summaries of EU Legislation

Title and reference
Vitaminer och mineralämnen

Summaries of EU legislation: direct access to the main summaries page.
Multilingual display
Text

Vitaminer och mineralämnen

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EG) nr 1925/2006 – bestämmelser om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

Genom förordningen görs följande:

  • EU:s regler fastställs för vitaminer, mineralämnen och vissa andra ämnen som tillsätts i livsmedel.
  • De olika regler som gäller i EU-länderna harmoniseras för att underlätta handeln med livsmedel inom EU och förbättra konsumentskyddet.
  • Förteckningen fastställs över vitaminer och mineralämnen som får tillsättas i livsmedel.
  • Bestämmelser fastställs för ytterligare märkning för att förse konsumenterna med bättre information om de näringsämnen som tillsätts i livsmedel.

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpningsområde

Förordningen omfattar vitaminer, mineralämnen och vissa andra ämnen som tillsätts i livsmedel. Den gäller för följande:

Den gäller inte för kosttillskott som omfattas av direktiv 2002/46/EG.

I förordningen förtecknas vitaminer och mineralämnen som får tillsättas i livsmedel.

Endast vitaminer och/eller mineralämnen som förtecknas i bilaga I, i den form som beskrivs i detalj i bilaga II, får tillsättas i livsmedel, enligt de bestämmelser som fastställs i förordningen.

Förteckningarna kan ändras för att ta hänsyn till yttranden från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa).

Märkning

Näringsvärdesmärkning av produkter där vitaminer och mineralämnen har tillsatts och som omfattas av förordningen är obligatorisk. Den måste innehålla följande uppgifter:

  • De totala mängderna av vitaminer och mineralämnen som tillsatts i ett livsmedel.
  • Mängden protein, kolhydrat, socker, fett, mättat fett, fiber och natrium (i enlighet med förordning (EU) nr 1169/2011 om livsmedelsmärkning).
  • Produktens energivärde.

Märkningen, presentationen och annonseringen av livsmedel där vitaminer och mineralämnen har tillsatts

  • får inte förvirra eller vilseleda konsumenten i fråga om deras näringsvärde,
  • får inte innehålla något påstående eller antydan om att en väl sammansatt och varierad kost inte är en tillräcklig källa till näringsämnen.

Högsta och lägsta nivåer

Att frivilligt tillsätta vitaminer och mineralämnen i livsmedel kan bidra till att uppnå tillräckliga intag av dessa ämnen och minska risken för brist.

Emellertid kan alltför höga intag av vitaminer och mineralämnen påverka hälsan negativt. Av den anledningen föreskrivs i förordningen fastställda högsta mängder av vitaminer och mineralämnen som får tillsättas i livsmedel.

För de högsta mängderna tas hänsyn till

  • de övre säkra nivåerna för vitaminer och mineralämnen enligt en vetenskaplig riskvärdering,
  • det potentiella intaget av vitaminer och mineralämnen från andra livsmedel,
  • de referensintag av vitaminer och mineralämnen som rekommenderas för befolkningen.

Vid behov tas också hänsyn till hur enskilda produkter bidrar till befolkningens totala kost och till den näringsprofil som är fastställd i enlighet med förordning (EG) 1924/2006.

Att tillsätta ett vitamin eller mineralämne till ett livsmedel ska leda till åtminstone en betydande mängd av det vitaminet eller mineralämnet i livsmedlet, när denna mängd har definierats enligt bilagan till förordning (EU) nr 1169/2011.

Förbud och begränsningar

Vitaminer och mineralämnen får inte tillsättas i

  • obearbetade livsmedel, bland annat frukt, grönsaker, kött, fjäderfä och fisk,
  • drycker som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol, utom i särskilda fall och förutsatt att det inte görs några närings- eller hälsopåståenden.

Förordningen möjliggör ett förfarande för att förbjuda eller begränsa användningen av andra ämnen än vitaminer eller mineralämnen som har näringsmässig eller fysiologisk effekt*. För vissa ämnen åtföljs dessa förfaranden av andra särskilda EU-kontrollåtgärder. EU-länderna kan lämna in en begäran till Europeiska kommissionen, där de tillhandahåller vetenskapliga rön som gör att de kan klassificera en viss produkt i förordningens bilaga III (ämnen vilkas användning i livsmedel är förbjuden, begränsad eller föremål för gemenskapens granskning). I förordning (EU) nr 307/2012 klarläggs villkoren för att lämna in en sådan begäran, och där fastställs också hur rönen som åtföljer begäran ska vara beskaffade.

Ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder biträder kommissionen.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Den har gällt sedan den 1 juli 2007.

VIKTIGA BEGREPP

Fysiologisk effekt: en effekt på människokroppen.

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel (EUT L 404, 30.12.2006, s. 26).

Fortlöpande ändringar av förordning (EG) nr 1925/2006 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 609/2013 av den 12 juni 2013 om livsmedel avsedda för spädbarn och småbarn, livsmedel för speciella medicinska ändamål och komplett kostersättning för viktkontroll och om upphävande av rådets direktiv 92/52/EEG, kommissionens direktiv 96/8/EG, 1999/21/EG, 2006/125/EG och 2006/141/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/39/EG och kommissionens förordningar (EG) nr 41/2009 och (EG) nr 953/2009 (EUT L 181, 29.6.2013, s. 35).

Se den konsoliderade versionen.

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 307/2012 av den 11 april 2012 om fastställande av genomförandebestämmelser för tillämpningen av artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel (EUT L 102, 12.4.2012, s. 2).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 22.11.2011, s. 18).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1334/2008 av den 16 december 2008 om aromer och vissa livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper för användning i och på livsmedel och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, förordningarna (EG) nr 2232/96 och (EG) nr 110/2008 samt direktiv 2000/13/EG (EUT L 354, 31.12.2008, s. 34).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelstillsatser (EUT L 354, 31.12.2008, s. 16).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel (EUT L 404, 30.12.2006, s. 9).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT L 268, 18.10.2003, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG av den 10 juni 2002 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott (EGT L 183, 12.7.2002, s. 51-57).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser (EGT L 43, 14.2.1997, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 07.11.2017

Top